När jag har pratat fondinvesteringar med kompisar och andra närstående som inte är så intresserade men ändå visar sig ha fonder har det i princip alltid varit dyra storbolagsfonder. Hur har de kommit sig för att köpa? Nästan alltid har de fått rådgivning hos sin storbank och gjort engångsköp, ibland till och med månadssparande. Kollar man lite närmare på fonderna så är det föga förvånande bankens egna aktivt förvaltade fonder, med hög avgift. Är det bra eller dåligt? Mer bra än dåligt i alla fall, eftersom jag tror att de flesta av dem inte haft några fonder överhuvudtaget om inte deras bankhandläggare hade sålt på dem fonderna. Jag tror att det här beror på tillit. För att en investering i en fond ska bli av behövs tillit till börsen, eventuella personer som ger rekommendation, till fondbolaget som förvaltar och till institutet som fonden ligger hos. En storbanksrådgivare har enkelt att sälja in åtminstone de tre sista punkterna. Sig själv som representant för banken, bankens fondförvaltningsbolag och banken som personen redan har sina pengar på och alltså redan litar på. Det kanske säger nåt om min cred hos de försiktiga i bekantskapskretsen när det gäller investeringar, men min erfarenhet är i alla fall att “kika på billiga indexfonder och köp på ditt befintliga ISK” är ungefär så långt som folk orkar med att lyssna och agera. Allt prat om SAVR, Lysa, Nordnet osv dit de måste flytta pengar till är överkurs för väldigt många. Jag kan bara titta tillbaka på mig själv innan jag började investera, allt annat än att fonder/aktier skulle ligga på depå i min vanliga bank var helt uteslutet. Ologiskt? Ja, men man är inte alltid så logisk. Just Avanza är så kända att de har tillit som bank och fondbolag hos många, så deras Auto verkar ändå vara acceptabelt hos flera som inte vill engagera sig.
Så det kan vara bra att folk tar råd som ingen här på forumet skulle ge, det kan vara inkörsporten till ett intresse och öppning till bättre investeringsbeslut framöver. Därför tycker jag gott att man kan skicka folk till banken för att få råd om man inte når fram själv.
Instämmer! Vi kan tycka att dessa råd inte är optimala men de är ändå de råden som gör att ett regelbundet sparande uppstår. Otroligt många tycker att det är svårt att välja själv och därför är Lysa eller bankerna rådgivare bättre alternativ för denna grupp (även om jag själv skulle rekommendera Lysa alla dagar i veckan framför bankens rådgivare). Så fort jag nämner Nordnet, Avanza, SAVR eller motsvarande så finns det ett stort motstånd hos de som inte är vana att spara. Tröskeln måste vara superlåg - tänk handikappanpassade tröskel mellan hall och kök, för att många över huvudtaget ska komma till skott. Säger rådgivaren “spara i det här” eller när Lysas frågebatteri landar i förslag X så är det tillräckligt bra i mina ögon. Sen får man ta nästa steg sen.
Stoebankernas fonder var inkörsporten för mig, så jag håller med om att dom gör nytta. Utan deras råd till mig hade alla mina pengar varit på sparkonto med låg ränta. Istället har jag en liten peng på fonder som har växt betydligt mer.
Ja, de kanske ser till att det blir ett långsiktigt sparande i aktiefonder och bara där är mycket vunnet (jämfört med sparkonto på lång sikt).
Sen den där ”sista lilla touchen” att välja billig global indexfond istället för dyra fonder ur bankens utbud uteblir men ger ändå bättre resultat än sparkontot.
Själv blev jag nån gång i tiden itutad att välja en traditionell försäkring för pensionen istället för fondförsäkring. Kommer ihåg argumentet ”man vill ju inte gambla med sin pension” än idag. Då hade jag många år kvar till 65.
Nånstans därefter, delvis genom innehållet på denna sidan, har jag förstått att risk är bra när horisonten är lång 
Jobbade en period på en liten konsultfirma som anlitade en försäkrings och pensionsrådgivare för oss anställda.
Idag 20 år senare är jag glad att vi var tvungna att ha minst 50% i en traditionell pensionsfond.
Jag valde 50% i olika SEB fonder (ingår några icke SEB fonder oxå i pensionfondsutbudet).
Trots intresse att välja rätt fonder kan jag konstatera att mitt pensionskapital är störst på den traditionella halvan, för mig hade utfallet med 100% trad blivit bättre men jag hade för höga tankar om min egna förmåga;-)
Klagar inte för jag har full ITP2 pension ovanpå den privata pensionen hos SEB.
Jo, du har såklart rätt i sak. Det är absolut bättre att få 6% avkastning på en dyr aktiv fond än 2% på sparkonto.
Men jag tycker faktiskt att vi borde sikta högre i lilla Sverige där vi normalt sett faktiskt kräver en viss kvalitet på de tjänster som utförs, med vissa krav på jämförpris.
Problemen jag har med det är
- Dels att sk ”rådgivare” (säljare) inte behöver upplysa om de olika priserna som år på fonder inom deras motsvarande utbud. Tex aktiv globalfond mot index globalfond. Det kostar kunden 1-1.5% av de typiska 7-8% avkastning. Alltså kostar rådet runt 15% av kundens avkastning. Rent legalt tycker jag det är konstigt att det inte finns regler för detta.
Tänk om ägarna/personalen på ICA inte visade upp varor på hyllorna. Man fick gå fram till en disk där matrådgivaren stod. Inga jämförpriser. Jag ber om mjölk för första gången i mitt liv och de ställer fram en importerad liter mjölk från Nya Zeeland för 60 kr men berättar inte att Arla 1.5 liter kostar 20 kr. Hade inte varit acceptabelt.
-
Dels att det inte alls är säkert att rådgivningen/säljaren ger ett bra råd på fondens inriktning. Jag har hört om alldeles för många stories att säljaren frågar om vilka intressen kunden har (tex, tech, östeuropa, smala nischfonder mm) och sedan säljer på något som är ännu dyrare än deras aktiva globalfond. Kan en säljare dra in en ännu dyrare fond på 2+% avgift än t.o.m. den aktiva globalfonden på 1.5% så är det inget som stoppar det idag. Och ännu värre med insättnings- och uttagsavgifter. Det ökar risken att man sitter kvar i fel fond under lång tid med dålig avkastning bara på ett förfluget ord en gång på ett rådgivningsmöte. Jag gick själv på den en gång i tiden
-
Dels att rådgivare i en del fall vill göra det komplicerat för att kunde inte ska riktigt förstå. Istället för en enkel 100% global indexfond eller ens 80% globalt index och 20% Svensk index så kan det bli komplicerade upplägg med 5-6 fonder för att täcka olika marknader men gör egentligen samma sak som en globalfond, eller sämre. Vilken kund med låg kompetens från början vågar ens närma sig att sätta sig in i det själv.
Så jag tycker det borde införas vissa nya lagar
- Bank säljare ska kallas säljare inget annat
- Upplysningsplikt kring olika fonders avgifter. Lite som jämförpris i butiker.
- Grundläggande modellportföljer för olika tidshorisonter varifrån rådgivningen skall starta. Därifrån kan kunden och rådgivaren göra avsteg beroende på kundens vilja vilket ska dokumenteras.
Inte svårt, bara att styra upp branschen på samma sätt som andra branscher. IMHO
Nja. Jag har jobbat mer än 40 år i bank. Att säljare skulle påverka oerfarna kunder att köpa Östeuropa- eller smala nishfonder är inget som jag har varit med om.
Tvärtom! Vad som kan hända är att kunden får dolda indexfonder, dvs fonder som går ungefär som index men med avgifter som en förvaltade fond.
Skulle banken lura på kunden nishfonder som går dåligt, får banken en oerhört dålig PR. Risken för att tappa kunden är överhängande. Dolda indexfonder är däremot svårare att upptäcka.
En sak har jag lärt mig. Köper kunden en aktie eller fond som går dåligt är det alltid bankens fel. Att man själv velat ha aktien/fonden har man förträngt. Tack och lov spelar banken numera in alla samtal till fondavdelningen! Att skylla på någon annan är tydligen något djupt mänskligt…
Men visst, ett och annat övertramp har säkert förekommit. I grunden saknar dock banken intresse av sådana säljmetoder som du beskriver. Missförstå mig inte. Bankerna är inga änglar. Det är helt enkelt så att en aktiv försäljning av udda fonder medför för stora risker för banken. Nuvarande affärsmodell räcker gott.
Jag håller med TS och ser mönstret hos släktoch vänner.
Här tror jag även att en generationsväxling är på gång. Min 20-åring gick stenhårt igång på SAVR när jag skickade inbjudan av det enkla skälet att hen kan göra allt i luren utan en massa extra pyssel. Det är “spelifierat” och personligen gillar jag inte gränssnittet alls, men så är jag generationen över.
Störst motstånd mot hela “spelandet” på börsen, som en del uttrycket det, tycker jag verkar finnas hos de som minns 2008, 2000, 1993 etc och ser mönstret av att allt som går upp kommer att krascha med regelbundenhet.
Mmm, på din tid när det nog var mer integritet och direkta möten med långvariga kunder i banken där en rådgivare ställs till svar direkt av kunden.
Inte alls min bild av hur det ser ut idag åtminstone i storstäder men online möten och rådgivare som byter jobb vart 2-3 år. Inte träffat samma person mer än två gånger i följd.
Men visst på mindre orter kan det nog fortfarande vara med långsiktiga relationer och dessutom lätt att få dåligt rykte i småstad än i storstad.
Jag hör tyvärr det alltför ofta från ointresserade kompisar både när det gäller storbanker, försäkringsbolag och TP rådgivare. Tex varför en kompis som lyssnat på mig fick LF dyra aktiefond istället för LF indexfond … hos LF
Jag ser dock fortfarande behovet av att styra upp branschen även om det bara skulle vara 10% som bär sig åt. Så resonerar vi ju med de flesta branscher - att lägga en miniminivå för att inte folk ska utnyttjas.
Definitivt. Men jag tror att även att det skiljer mellan oss 50+are. Vi var runt 30 när Avanza startade och det var rätt många som började där redan då. En del är såklart mer konservativa men själv har jag varit kund hos dem i över 15 år.
I många och mycket tycker jag det är lättare på NN/Aza än hos Storbankerna. Mycket mer lättanvänt hos NN/Aza.
Så jag tror det mest handlar om ett mentalt motstånd än att det faktiskt skulle vara svårare
App-app-app… harkel Jag har över ett år kvar! 
Jag håller med. Min högst fördomsfulla åsikt är att storbankerna ville göra det svårt så man behövde deras hjälp (och därmed råd), även vid onlinespar. Sedan kom nischbankerna och förenklade för att göra det folkligare. Efter det kom de investeringstjänsterna vi oftast tänker på idag (som A/NN) och sedan robotar och “spelifierade” appar som SAVR.
Medhåll. Sedan har jag själv lite svårt för NN eftersom deras gränssnitt gränsar 
till spelifieringen. Avanza är lagom mossigt för mig. Utöver den kör jag visserligen SAVR och även LF, som var min inkörsport till tyngre indexmissbruk.
Absolut! Primärt är det så. Men jag tror motståndet krymper om man får möjligheten serverad i en form man tycker sig känna igen.
Nja. Ingen skillnad idag mot för 30 år sedan. En bank är som en fabrik. Man vill inte ha missöjda kunder och undviker därför udda fonder till nybörjarkunder som kan ge problem på sikt.
Att din kompis fick en (förmodligen) dold indexfond med hög avgift i stället för en indexfond ser jag som en självklarhet. Rent krasst. Det är ju det som är bankens affärside.
Så visst, en uppstyrning från FI skulle inte skada.
För de som behöver allra lägst tröskel till investerande skulle man kunna ge följande råd:
Gå till din bank. Be om hjälp med att sätta upp ett månadssparande i en så bred global fond som möjligt till lägsta möjliga avgift. (Ska heta något med global/värld och ha en avgift om max 0,4%).
Borde väl inte kunna bli så fel (bortser nu från diskussion om syfte, tidshorisont och förlusttålighet)
Mina föräldrar blev pådyvlade aktieindexobligationer av sin bankman, de hade ingen aning om vad det var.
Jag tänker att detta kanske sorteras in under det friavalsamhället som utvecklats. Bieffekten av det är ju en rädsla för att göra fel och att man inte orkar hålla koll på fler val.
Sen är det intressant hur otroligt enkelt något kan vara när man kommit till den punkten att grundidén/konceptet är självklart. Jag tänker på det varje gång jag testar något nytt för att påminna mig om hur det känns i den tidigaste fasen när man lär sig en ny skill. Det är så lätt att tappa kontakten med nybörjaren i sig och inte kunna förstå att det kan vara så svårt.
En aktieindexobligation är ändå en lågriskprodukt. Kunden får sitt satsade belopp tillbaka. Risknivån kan inte på något sätt jämföras med en nishfond.