Ni har barn ihop och du är mån om er relation, men det verkar snurra väldigt många tankar om hur du på bästa sätt skyddar DITT kapital från din partners långa fingrar, inte hur ni TILLSAMMANS ska vara ett team i vått och torrt.
Det rimmar väldigt illa tycker jag. Alla gör som de vill, men för mig hade det inte funkat i en relation med barn.
19 gillningar
Köper ni som sambos en gemensam bostad så räknas båda som likvärdiga ägare i en bodelning oavsett vem som står på hur många procent. Ni kan behöva ett samboavtal utöver skuldsedlar osv.
Kortfattat: Kontakta en jurist för att få det rätt, annars kan det bli galet vid en bodelning (även om ni bara är sambos)
1 gillning
Jag äger 60 procent av vårt hus, eftersom jag helt enkelt hade mer pengar att putta in.
Pengar jag sparat innan jag ens visste att min fru fanns på denna jord. Ingen logik i att jag helt sonika skall ge bort dem till henne.
Vi har varit gifta 7 år och jag har hela tiden tjänat mer än dubbelt så mycket som henne. Hela vår livsstil baseras på vad jag tjänar. Men vi har 100% gemensam ekonomi. Pengarna in på samma konto och sen köps allt gemensamt.
Jag har varit föräldraledig mer än min fru.
Hur separerar man en ekonomi? Åker familjen till Thailand 2v för 60k betalar den ena 20k då och den andra 40k?
Dricker man champagne betalar den ena 150 och den andra 350???
Osv osv.
Min åsikt är att skydda det kapital du haft sen innan. Och avkastningen från denna. Börja dela på ekonomin men den nya huset skall ägas utifrån hur mycket pengar respektive kan stoppa in.
2 gillningar
Det finns ju en tydlig paradox i det du beskriver, med att allt delas inom familjen och allt är gemensamt. Förutom det kapital som du har att luta dig mot, som du varit väldigt noga med att skydda, ifall ifall du plötsligt skulle vilja riva upp det gemensamma. Din.fru har inte samma krockkudde och hamnar i ett sämre läge. Du är nästan i en form maktposition och hon hamnar lite på nåder i den fina livsstil som din inkomst möjliggör.
19 gillningar
Jag tycker det känns sjukt att man kan tänka sig att skaffa barn och köpa hus med någon samtidigt som man ser på sin ekonomi som separat
13 gillningar
Håller helt med. En person jag inte litar på fullt ut eller vill dela min plånbok med hamnar liksom inte ens nära det som krävs för att jag ska välja att skaffa barn och spendera livet med vederbörande.
14 gillningar
Så min inkomst begränsar henne? Hon är offer av en hög inkomst när hon själv tjänar 800k per år. Hänger inte med…
Hennes egen förmögenhet och arv gör henne mångmiljonär. Så du tänker dig att hon återigen är ett offer.
Hänger inte med i ditt resonemang.
Va? Ett skuldebrev är väl ett skuldebrev, oavsett om man äger en bostad tillsammans eller inte? Alltså, person A lånar ut pengar till person B och skriver skuldebrev. Sen köper de en bostad ihop. Då har person B en skuld till person A, oavsett vad som händer med bostaden?
Starka känslor kring att det skulle vara mindre kärlek för att man inte delar tidigare intjänat kapital. Vi har barn ihop och separat ekonomi vid sidan om allt gemensamt.
Min sambo har betydligt mer kapital sen innan vårt förhållande. Bostaden ägs 50/50 och finansieringen har vi löst var för sig, jag har lån det har inte hon.
Samma inkomst och ingen skulle stå barfota vid en separation. Tror det är där känslor kring ekonomi kommer in. Vid beroendeställning. Men då är man ju fel ute sen start.
4 gillningar
Kan dela med lite av hur vi har gjort. Jag levde ett miljonär innan 30-liv i många år innan vi träffades medan min fru var på andra sidan spektrat. Vi tjänar ganska olika och konsumerar ganska ojämnt.
Vi valde att köpa vår nya bostad så att vi har hälften var. Vi gick in med lika mycket pengar till insatsen och jag slängde in 50tkr extra för att kunna köpa gräsklippare, möbler och inredning. Att istället för mig att äga mer möjliggöra ett trevligare boende är vi båda nöjda med.
Vi har i övrigt idag en hushållsbudget som rymmer i princip allt utom investeringar och tar stor del av inkomsterna i anspråk(justerat efter inkomstandel). Den lilla pengen som blir kvar på respektives konto varje månad går till kläder, hobbys, uteluncher och sådant.
Det bästa är nog att du tar fram två scenarion med siffror mm och pratar med din sambo om hur ni ska lägga upp det. Om du skulle äga mer kanske du även skulle betala mer av lånet (eller inte beroende på hur ni ser på det). Kommunikation och tydliggörande så att det landar i något båda är nöjda med bör vara viktigast 
Tekniskt sett gäller väl bara detta endast om båda parterna väljer att yrka 50% i en eventuell tvist (som är deras rätt enligt sambolagen)?
Dvs om samborelationen avslutas “med glada miner” utan några bekymmer och båda anser att bostaden tillhör den som betalade 100% av pengarna blir man väl inte likvärdiga ägare automatiskt enligt papper?
Ni får gärna rätta mig om jag är helt fel ute, är ingen jurist.
Min uppfattning är att allt som införskaffas för gemensamt bruk anses vara bådas, dvs 50/50, oavsett vem som gjorde inköpet och för vems pengar. Om man inte avtalat något annat. Dvs om man som sambo köper en bostad för gemensamt boende, men en part betalar hela, och det blir bodelning, så äger både 50% var om man inte reglerat detta i ett samboavtal.
Om sambor förvärvar egendom gemensamt som blir samboegendom (oftast boende) och det skrivs ett skuldebrev för att reglera ojämn kontantinsats ska det även skrivas ett samboavtal. I annat fall kan den sambo som lånat av den andra sambon få skuldtäckning för den skuld som skuldebrevet avser vid försäljning av bostaden och då får gäldenären i skuldebrevet stå sitt kast om man inte skrivit ett samboavtal. Kan vara bra att rådgöra med en jurist om de här frågorna för att inte sätta sig i en onödigt riskabel situation.
1 gillning
Det är jag med på helt och hållet. Det jag var fundersam över var om detta skedde per automatik eller om det endast faller in om ena parten yrkar sin rätt 50% i en tvist (vilket den andra parten i sådana fall inte kan säga något emot enligt sambolagen).
Vad menar du med automatik? Om båda parter är överens är det ju inget problem (*) utan man kan ju bara göra så som man själv vill. Det är ju fullt tillåtet att avstå något man har rätt till, dvs i praktiken ge en gåva till någon annan.
(*) Om inte barn/arv kommer i fråga, för då kan myndighetssverige ha åsikter. Men jag (gissar!) att det enbart skulle röra det fall där en av parterna dör, inte om man “bara” separerar.
1 gillning
Då är jag helt med hur det fungerar. Stort tack för förtydligandet!
Intressant, skuldtäckning var ett nytt ord för mig! 
tack!
Det är ju inte nödvändigtvis så att just din fru är något offer alls. Mitt resonemang grundade sig i att du å ena sidan argumenterade för ”dela lika” men samtidigt har ni tydligen ett assymetriskt ägande av tillgångar i hushållet. Då har man ju inte delat lika.
Och det är såklart fine så länge det sker i samförstånd.
Absolut, det är vid bodelning som man ser på saken så. Men om man bygger ett resonemang kring att inte dela lika tycker jag det är vanskligt att lite på att det är glada miner dagen man flyttar isär…
1 gillning
Jag kan dela med mig av hur vi har gjort och är nöjda med då vi är i en liknande situation, dock ännu utan barn.
Jag lånar ut 1,1 miljoner till henne och gör det till samma ränta som vår bolåneränta. Om vi skulle ha flera lån är det den lägsta av räntorna som gäller. På så vis äger vi 50% var av huset, vilket jag tror är det bästa när man bor ihop. Detta skuldebrev, tillsammans med samboavtal och ett gemensamt sambotestamente (där vi säger att vi ärver varandra), gör att vi båda känner oss trygga med lösningen. För att få dessa dokument rätta och riktiga tog vi hjälp av en jurist via Lexly som vi träffade över videosamtal i ca 20 minuter. Det kostar några tusenlappar, men vi kände att det får vår trygghetskänsla vara värd.
I övrigt har vi två konton som är gemensamma. Ett som har med husinvesteringen att göra, dit överför vi pengar som ska gå till bolåneräntan och fasta installationer i huset som inte tas med vid flytt (typ värmepump, tvättmaskin, solpaneler). Till det kontot överför vi 50/50. Det andra kontot är hushållskontot. Dit överför vi pengar för att driva vårt hushåll, köpa möbler, åka på resor och allt annat gemensamt. Till det kontot överför vi en procentsats av våra respektive löner, så att jag betalar mer om jag tjänar mer och vice versa.
Utöver vår gemensamma investering i ett hus har vi inget gemensamt sparande.
Det absolut viktigaste är att man pratar med varandra och finner lösningar som båda tycker är ok i det långa loppet. Våga prata pengar, ofta och mycket, så att det inte blir en konstig grej.
4 gillningar