Rent hypotetiskt då.
Om en kvinna går in i äktenskapet med 100 miljoner som hon tjänat på egen hand sedan tidigare, och mannen går in med 1 miljon.
De tjänar löne mässigt lika mycket.
De köper ett hus för 30M.
Skall de äga lika mycket?
Om svaret är ja så skall alltså kvinnan i stort sett ge 15m till sin man i gåva?
Vad är resonemanget bakom att du tar ut ränta av din sambo? Hon kan ju dessutom inte få skattelättnad via det lånet från dig som hon hade fått via banklån så det är ju en sämre affär än om hon tagit eget lån.
Jag har extremt svårt att tycka att det är rimligt att man tar ut ränta av nån familjemedlem. Särskilt märkligt blir det när man vill ta ut samma ränta som en bank, som trots allt har vissa omkostnader. Jag hade aldrig gått med på ett så girigt upplägg.
Premisserna är ju ganska tydliga i lag vad gäller äktenskap? Vill man inte att “allt mitt är ditt” så gifter man sig helt enkelt inte.
Det handlar inte om att ge en gåva till sin man, det handlar om att man går från ett “du och jag” till ett “vi”
Du får väl bestämma dig för vilket det är.
Sen låter det som om hon nog klarar sig utan din inkomst, så någon större maktobalans är det nog inte frågan om, sett från mitt perspektiv i alla fall.
Tar du ränta av din sambo? Ursäkta uttrycket men hur fan har ni kommit fram till att det är ett vettigt upplägg?
Är hon verkligen OK med det här upplägget, eller grundar det sig i att hon inte har koll och att det är ett förslag du tagit fram och hon helt enkelt litar på dig?
Förstår verkligen inte denna jakt på ekonomisk rättvisa? Finns inget tråkigare i relationer. Låna ut millen utan ränta och var glad och stolt över att ditt sparande nu ger er möjligheter.
Uppenbarligen är vi alla olika och förhoppningsvis är din sambo lika snål - Lika barn leka bäst.
Det blir ju fler dimensioner i det här, kanske främst:
1: varför gifta sig om man inte är villig att dela allt
2: varför köpa ett megadyrt hus om det inte blir bådas boende
Kan du inte bara vara generös mot sambon och om det (gud förbjude) tar slut så kan du sluta vara generös?
“Min sambo äger vår bostadsrätt, vad händer vid förhållandets upphörande?” Min sambo äger vår bostadsrätt, vad händer vid förhållandets upphörande?
Lagen är vad jag förstått ganska tydlig med att det blir så ja. Men sen blir det ju inte nödvändigtvis en bodelning när man separerar som sambos vilket jag misstänker gör att det inte så ofta prövas…
30 procent av ens faktiska förmögenhet är inte mega dyrt.
Kärlek handlar väl inte om att en part ger bort sina tillgångar till sin partner?
Om din partner har 14 älskare vid sidan om, ska den fortfarande ha hälften då?
Kärlek är inte villkorslös.
Pengar kostar pengar.
Att låna ut räntefritt är som att ge bort pengar, då jag, om jag inte lånat ut pengarna till sambon, hade kunnat investera dem någon annanstans och fått en avkastning.
Anledningen till att jag hade 1,1 miljoner att låna ut var för att jag ärvde min far för några år sedan och när hennes arv trillar in (förhoppningsvis om många många år) kommer det vara en betydligt större summa än vad jag ärvde. Jag kommer inte göra anspråk på avkastningen på hennes arv, precis som hon inte gör anspråk på mitt.
Det är på inget sätt ekonomiskt synd om någon av oss, därav att vi har ett så rättvist system vi kunnat komma på.
Uppskattar inte tonen.
Min sambo tar inte emot vad hon hade tolkat som allmosor och jag är inte kapabel till att lura henne till någonting. Hon är klyftigare än vad jag är.
Ja pengar börjar ju bli dyrare igen så det tycker jag är rimligt. Det känns bättre att räntan stannar i hushållet än att betala till en bank.
Precis vår tanke 
Du har helt rätt och givetvis gör alla som man vill.
Även om dina exempel med hundra miljoner och otrohet med fjorton älskare är tillspetsat. 
Jag har gått in me mer än sambon å vi har skuldsedel på skillnaden, men inte tusan tar jag någon ränta på skulden för de…
Alltså, jag tror många människor är rätt stolta och gillar inte att åka snålskjuts på andra. Att göra saker till punkt och pricka rättvist objektivt sett kan nog vara en bra grund för att undvika tjafs om ekonomin senare. Men det viktigaste är väl att både känner att det funkar utifrån deras egen synvinkel. Som ses finns rätt många aspekter på detta 
Rent hypotetiskt har jag svårt att se att någon som tjänat en hundring på eget bevåg har samma inkomster som någon som sparat ihop 1? rimligen borde avkastning på kapital och eventuella löner vara minst 10 gånger mer än motparten.
Att själv leva i en så snedvriden relation där partnern är så mån om att rätt ska vara rätt att jag måste lägga min ihopsparade miljon i bostaden för att äga 3,3 % av huset hade känts sådär. Är det så stora skillnader får den förmögnare parten se till att familjen kan vara en familj och leva efter någorlunda samma möjligheter. Kan vara att skruva ner standarden så den passar alla plånböcker alternativt se till att båda har lite strösselpengar. Adderar du barn i ekvationen blir det ännu viktigare.
Så ska den rikare parten skänka bort 15 milj? njaa men se till det finns en viss balans i relationen.
För oss finns det inga problem med separerade ekonomier.
Champagne turas vi om att köpa och då väljer vi själva hur mycket den ska kosta.
När vi ska betala en resa så försöker jag få betala mera eftersom jag tjänar mera, hon går med på det ibland.
Mat turas vi om att betala men jag betalar lite oftare eftersom jag tjänar mera.
Inga problem för oss men det betyder inte att det passar för alla andra.
Jag träffade min man för 8 år sedan.
Vi blev ihop efter två månader och köpte lägenhet tillsammans efter 4 månader. Han gick in med 800 000 och jag med 400 000. Vi ägde 50-50 på papperet.
Jag tror inte det viktigaste är om man “går in” med samma summa, utan däremot att man har samma ekonomiska plan och mål framåt.
Det är viktigare tycker jag.
Kan tilläggas att vi haft vår löner in på samma konto sen den där dagen vi köpte vår första fastighet också.
Mina pengar är hans och likaså åt andra hållet.
Sedan dess har vi gift oss och rest till 30 länder och investerat i fastigheter tillsammans. Vi har nåt ca 70% FIRE idag efter 8 år. Jag tror aldrig vi hade lyckats om vi INTE hade haft gemensam ekonomi.
Vi har ALDRIG bråkat om pengar - för planen och målet är gemensamt!
Sätt upp ekonomiska mål och planer framåt - tillsammans! Det är mitt absolut bästa tips. Skit i vem som gick in med mest, vem bryr sig om det om hundra år?
Jag tjänar mycket mer än min fru. Jag ser oss som ett team för livet i och med gemensamma barn. Oavsett om vi skulle separera vill jag att hon har god ekonomi så att mina barn får det bra.
Hon bidrar symboliskt till det gemensamma och istället sparar hon största delen av sin inkomst, till pension och buffert. Självklart äger vi huset gemensamt också trots att det är min lön som amorterar.
Om hon har en bra buffert så vet jag också att hon inte känner sig låst eller ofri i äktenskapet som man ju kan bli om en separation innebär en kraftigt sänkt levnadsstandard.