Den matematiska regressionen och “House Money Effect” – spelar vi gratis?
Hej på er!
Har länge funderat över detta och undrar om något i huvudtaget med liknande tänk förekommer inom börsens väggar eller om sådana här tänk bara är experimentella tankegångar.
Jag har gått och klurat på en specifik investeringsstrategi och velat testa matematiken bakom den, samt den psykologiska aspekten som brukar kallas för “House Money Effect” (idén om att man spelar med marknadens pengar).
Låt oss ta ett konkret exempel. Säg att vi investerar 50 000 kr till en genomsnittlig avkastning på 7 % per år(vi bortser från skatt och courtage i detta räkneexempel för enkelhetens skull).
Strategin: Den kontrollerade regressionen
Tanken är att varje år plocka ut både årets vinst och en exakt lika stor del av det egna insatta kapitalet. På så sätt gör man en kontrollerad regression där man systematiskt minskar sin egen riskexponering i kronor räknat, ända tills man har plockat ut halva sin ursprungliga insats (25 000 kr).
Så här ser den matematiska nedtrappningen ut år för år:
-
Startkapital
-
50 000
-
46 500
-
43 245
-
40 218
-
37 493
-
34 784
-
32 350
-
30 085
-
27 979
-
26 021
-
Årets vinst
-
3500
-
3255
-
3027
-
2815
-
2618
-
2435
-
2264
-
2106
-
1959
-
1821
-
Uttag av vinst
-
3500
-
3255
-
3027
-
2815
-
2618
-
2435
-
2264
-
2106
-
1959
-
1821
-
Uttag av kapital
-
3500
-
3255
-
3027
-
2815
-
2618
-
2435
-
2264
-
2106
-
1959
-
1821
-
Kvarvarande kapital
-
46 500
-
43 245
-
40 218
-
37 403
-
34 784
-
32 350
-
30 085
-
27 979
-
26 021
-
25 000
Efter ca 10 år har vi alltså plockat ut totalt 50 801 kr (25 000 kr i rent kapital och 25 801 kr i ackumulerad vinst). Kvar på börsen ligger nu exakt 25 000 kr.
Logiken säger att vi nu har plockat hem vår ursprungliga risk. Det känns som att vi nu spelar helt utan egen exponering och att det bara är “marknadens egna pengar” som jobbar åt oss.
Tankevurpan: Det finns inga gratis pengar
Men här krockar matematiken med beteendeekonomin. Inom psykologin kallas detta som sagt för House Money Effect – ett fenomen hämtat från kasinovärlden där spelare som har vunnit pengar börjar ta mycket högre risker eftersom de upplever att de spelar med “kasinots pengar” och inte sina egna.
I själva verket finns det två stora baksidor med den här strategin:
Risk är alltid risk: De 25 000 kr som ligger kvar på marknaden efter år 10 är juridiskt och ekonomiskt dina pengar. Kraschar börsen med 50 % i morgon har du fortfarande förlorat 12 500 kr av din faktiska nettoförmögenhet. Marknaden bryr sig inte om var pengarna kom ifrån från början.
Du dödar ränta-på-ränta-effekten: Genom att hela tiden dränera kontot på både vinst och kapital krymper pengamaskinen istället för att växa.
Med regressionen: Efter 10 år har du 25 000 kr på börsen och 50 800 kr i cash. Totalt värde: 75 800 kr.
Om du bara låtit pengarna ligga (7 % compounding): Ditt konto hade varit värt 98 357 kr. Du går alltså miste om över 22 500 kr i ren tillväxt.
Vad tror ni?
Strategin är ett klockrent sätt att sänka den totala risken i kronor räknat om man är väldigt uttags- eller trygghetsfokuserad. Men är det värt det mentala lugnet att “ha fått tillbaka insatsen” när man samtidigt betalar ett så högt pris i förlorad avkastning?
Hur ser ni på House Money Effect – har ni själva kommit på er själva med att ta högre risker med vinster än med ert “egna” insatta kapital?
Tycker dock 22 000 är marginellt för en trygghetsnarkoman!
V