Det finns bra argument i tråden för att ha låga eller inga skatter på kapital, hjulen snurrar, den fria marknaden m.m. men då undrar jag varför vi har monopollagar?
Borde inte den som startar ett framgångsrikt företag få fortsätta sin framgång och ta över inom alla områden om det är möjligt? Att behöva dela framgången med andra företag känns ju också märkligt om resonemanget är att man ska få vara framgångsrik? Som det ser ut idag är det alltså okej att bli stor, men inte för stor. Eller har jag tänkt rätt här?
Monopollagar har vi av samma anledning som vi har andra regleringar: för att politiker anser sig veta bättre än marknaden. Huruvida detta stämmer är en omtvistad fråga.
Du har naturligtvis helt och hållet rätt i det du skriver.
Men ärligt. Hur indoktrinerad måste man inte vara (alternativt: hur många anställningsår på Timbro behövs det), för att komma till åsikten att en 100% oreglerad marknad skulle vara något eftersträvansvärt? Det är en extrem ståndpunkt som tack och lov ytterst få personer ställer sig bakom i verkligheten.
Finns det någon vettig orsak till att vi har relativt hög beskattning på arbete men inte på tillgångar? Är en sådan skattepolitik verkligen bra för tillväxt och sysselsättning? Vi brukar ha höga skatter på det vi vill se mindre av i samhället, men inte är det väl arbete som vi vill ska minska?? Är det inte just genom arbete som vi vill att folk ska bygga upp en bra ekonomi? Att arbeta gör ju att någon får något utfört åt någon annan samtidigt som arbetstagaren tjänar pengar på arbetet.
Ett vanligt arbete innebär att någon annan fixar det mesta som behöver göras medan du gör vad du blir tillsagd. Sällan fysisk, juridisk eller ekonomisk risk. En anställd tillför armar, ben och i sällsynta fall ett engagerat och välutbildat huvud. Det som är verkligt värdeskapande och sällsynt för samhället är organisationer som löser stora problem. Därför ligger incitamenten som de gör.
Se det som att samhällets totala ekonomi vilar på några enskilda individer. Stefan Persson förfogar över 170 mdr kr. Ackumulerat över två generationer. Det är ungefär vad 20 riksdagsledamöter sätter sprätt på . På ett år. De investerar det inte. De förbrukar det. Det är inte värdet. Det är vad de omsätter. Vad de sätter sprätt på. De flesta “rikingar” ligger inte ens på 1 mdr accumulerat över en eller flera livstider under höga bu-rop från kören på läktaren.
Tänk om riksdagsledamöterna förvaltat istället för att sätta sprätt på pengar varje år? Då kunde man kanske motivera högre skatt på saker.
För att det krävs att vi konkurrerar med övriga länder med anledning av skatterna på kapital, då detta är mer lätt att flytta. Att byta arbete till ett annat land är lite mer jobbigt rent logistiskt.
Hörde att skattebetalarnas förening var med och lobbade bort den. Argumentet var att fastigheter är köpta för redan skattade pengar.
Tycker det är rätt sunt. En förutsättning för äganderätten (enl bla skydd i de mänskliga rättigheterna) är att en regering inte bara expropierar ägodelar hur som helst. Konsekvensen av fastighetsskatt var tydligen att vissa gamlingar tvingades flytta för kalkylen sprack iom ökade fastighetsvärderingar.
Har tänkt lite och läser just nu Elinor Torps ‘Flickan i korridoren’. Om en autistisk högbegåvad 12-årig flicka som tog sitt liv pga skolplikt.
Känner igen det själv. Alla bör kunna lämna en destruktiv miljö. Jag tror det är därför jag, lite långsökt kanske, är emot skatt. Jag vill “svälta ut” skolan och andra statliga tvång. Klasskillnader och annat är värt det. Bara inte politiker kan tvinga oss göra saker vi avskyr till den milda grad att vi avslutar våra liv som enda alternativ.
Det är alltså kanske en missriktad avsky ifrån min sida. Hög skatt drabbas av lite “guilt by association”, precis som annan typ av jämlikhetstvång. Problemet är ju inte där, utan hur man använder skatten sedan. Medborgarlön skulle t.ex. öka friheten och hjälpa många ekonomiskt svaga som kan hantera pengar konstruktivt.
Kapital kan ju flyttas över gränser men det är svårare med fastigheter.
En progressiv eller proportionell fastighetsskatt är ett bra sätt att beskatta dyra bostäder.
Vår nuvarande fastighetsskatt s.k. avgift med maxtak/belopp gynnar dem med de dyra fastigheterna.
Hur många andra länder har den svenska konstruktionen? Inte många törs jag nog påstå.
Det största problemet, som jag ser det, var att den fastighetskatt som tidigare fanns var på tok för hög.
Det nuvarande maxtaket är väl kanske möjligtvis rimligt för den svenska medelvillan på 3,8Mkr, om man justerar för det skulle en rimlig fastighetskatt ligga på omkring 0,3% av taxeringsvärdet.
Väljarna ville inte ha den kvar. Gott så. Även om det verkar vara nationalekonomers, och vissa skribenter på forumet, våta dröm att införa.
Jag har svårt att logiskt resonera mig fram till varför en tillgång som inte ger avkastning ska beskattas. Men jag antar att jag kommer att få reda på det i de följande inläggen.
Den här parametern är vad som missas i nationalekonomernas våta drömmar (eller mallar), det spelar ingen roll hur bra och effektiv den ser ut på pappret, skatta illikvida tillgångar är impopulärt vilket gör såna skatter politiskt svåra.
Ett missnöjt folk är en stor nackdel, hur många andra fördelar det än finns.
Jag vidhåller dock att det skulle kunna vara politiskt genomförbart om den hålls på en tillräckligt låg nivå, även om jag också är principiellt emot den.
Dessutom bor jag i ett land som har fastighetskatt, men såsom den är utformad ligger den på rimliga nivåer, så jag accepterar den även om jag inte gillar den.
För vårt hus värderat till ungefär 400k€ betalade vi 840€ i fastighetskatt förra året.
Hoppar in i diskussionen, detta är ett resonemang jag haft med mig själv och andra under decennier av resande och min inexakta slutsats är att det är ungefär detsamma överallt, för en med profilen övre medelklass.
Kostnaderna kommer under olika etiketter men om man ska leva ett liv med skolor, sjukvård, socialförsäkringar, för sig själv, efter det för en 2-3 barn med samma sak. Under tiden vill man ha en relativt hög trygghet och frihet, då kostar det ungefär 50% överallt.
På en del ställen är det mindre påtagligt eftersom det kommer räkningar från olika håll medan det i andra länder samlas ihop och kommer som skatt.
Det finns extrema länder, låga skatter, men ofta till höga enskilda kostnader, beväpnade nattvakter, sova på ovanvåningen bakom galler osv, men det lockar inte mig.
Det gick alldeles utmärkt under Bretton Woods systemet när kapital inte kunde flyttas runt mellan länder. Vi hade en tid med minskade klyftor och skatt på kapital i de flesta länder.
Denna artikel i the guardian beskriver hur systemet luckrades upp av en kreativ tysk bankir tills det sprack och kapital blev rörligt mellan länder:
”Taxes have fallen, regulations have relaxed, politicians have become friendlier, all in an effort to entice the restless money to settle in one jurisdiction rather than another. The reason for this is simple. Once one jurisdiction lets you do what you want, the business flows there and other jurisdictions have to rush to change, too. It is the Moneyland ratchet, always loosening regulations for the benefit of those with money to move around, and never tightening them.”