Kom över denna idag via Nick Magiullis inlägg “Proof of wealth”. Det bästa jag läst om ekonomi på ett par veckor. Det roliga är att det kommer från en bok som är 45 år gammal… du får gärna gissa vilken. Facit nederst.
Most kinds of power require a substantial sacrifice by whoever wants the power. There is an apprenticeship, a discipline lasting many years. Whatever kind of power you want. President of the company. Black belt in karate. Spiritual guru. Whatever it is you seek, you have to put in the time, the practice, the effort. You must give up a lot to get it. It has to be very important to you. And once you have attained it, it’s your power. It can’t be given away: it resides in you. It is literally the result of your discipline.
Now what is interesting about this process is that, by the time someone has acquired the ability to kill with his bare hands, he has also matured to the point where he won’t use it unwisely. So that kind of power has a built-in control. The discipline of getting the power changes you so that you won’t abuse it.
But scientific power is like inherited wealth: attained without discipline. You read what others have done, and you take the next step. You can do it very young. You can make progress very fast. There is no discipline lasting many decades. There is no mastery: old scientists are ignored. There is no humility before nature. There is only a get-rich-quick, make-a-name-for-yourself-fast philosophy.
Vad tänker du spontant?
Mina tankar är att man behöver förtjäna sina ärr. Det går inte att “genväga” (=min tonårings uttryck) sig fram till framgång. Än mindre i ekonomi än i andra områden. I alla fall inte uthålligt.
Osäker på vad han menar med scientific power. Men är det inte detta som är början på resan till erfarenhet och bättre kunnande. Alla som är topplevel har börjat med att lära sig av och kopiera andra för att sen ta nästa steg. Bara att de tagit många nästa steg.
Absolut inte. Oerhört mycket går att studera och läsa sig utan att behöva genomföra. Majoriteten av vetenskap förmedlas mellan människor. Du behöver inte själv erfarenheten hur fort ett äpple faller från trädet för att förstå fysiken som beskriver gravitation.
Hmm… håller väl med i teorin. Men jag upplever att de flesta av oss om blivit “duktiga investerare” har ändå gjort det genom att börja med små belopp, göra misstag, skaffat sig erfarenhet och sedan har det legat till någon slags grund.
Visst, man kan ju hoppa direkt till indexfonder, vilket vissa t.ex. som @victorbull gjorde som inte har pillgenen och som på det sättet har fått ett försprång. Men jag tror att risken för de flesta som inte är han, är att “investera i indexfonder” låter samma som “köp krypto”, om man inte varit om ärren.
Kan inte detta vara anledningen till att de flesta aldrig blir duktiga investerare?
Om man utgår från att de krävs erfarenhet så behöver ju även erfarenhet ha koppling till framtiden. Tänk low/high validity environment här. Att man har lång erfarenhet av spela på lotto innebär inte att ens erfarenhet är användbar eller relevant för att bli skickligare på att spela på lotto.
På gruppnivå stämmer det ju, de flesta förlorar till slut och erfarenheten pekar ju då på att man ska sluta. Men på individnivå är inte dina enskilda vinster eller förluster användbara för att lära sig att spela skickligare på lotto.
Applicerar vi nu detta på börsen där utfallet inte är helt frikopplat agerandet men det har en svagare koppling än t.ex. sport. Din erfarenhet kommer ju huvudsakligen vara färgad av just marknadsajmingen av när du föddes/när du började investera. Dina erfarenheter kommer vara färgade kraftigt av de decennier av marknaden du råkade vara i viss ålder/inkomst/livssituation.
Utan tvekan, men det finns inte tid inom ens livstid att hinna få tillräcklig erfarenhet på egen hand. Så man måste helt enkelt lära sig genom andras erfarenhet, läsa vetenskapligt framtagen kunskap och kollektiv kunskap. Helt enkelt eftersom du inte har 127 år på dig att samla kunskapen.
*127 är bara snott från en vagt relevant artikel, fastna inte på siffran utan tänk mer att livet är relativt kort i förhållande till marknadens cykler och variation.
Jag tror internal locus of control kan hjälpa en i vissa områden, men den hjälper dig inte i investeringar, eftersom det du själv gör inte styr marknaden. Du är ett löv på vinden och du får följa med som det blåser vad du än gör.
Vi andra som är veka och är redo att läsa in oss och bara följa framarbetad erfarenhet vinner där.
Jag förstår tanken Jan med att det kan låta som “köp krypto”. Men då glömmer man bort två aspekter som gör (i alla fall jag) att man hoppar på spåret med indexfonder med en gång:
Forskning ni hänvisar till
Er personliga resa (och RT i stort)
Även om man som lekman inte sitter och lusläser forskningsartiklarna du hänvisar till så skapar det en trovärdighet då ni är nyanserade och öppna för diskussion. Ovanpå det så ökar trovärdigheten hos RT just för att du och Caroline har gått igenom resan som ni nämnde i avsnitt “277. Sanningen om jakten på den bättre investeringen och myten om den rike investeraren”. Trots allt handlar avsnitt 99 om att man inte nödvändigtvis får ut mer avkastning genom att lägga ned mer tid… Så precis som ni sagt är investering ointuitivt då det inte kräver lika mycket ansträngning för att bli bra som om man ska spela tennis.
Sammantaget Jan så har du redan gjort jobbet åt oss. Så från min sida sett behöver jag inte lägga ner massa tid för att bli en “bra investerare”. Jag älskade avsnitt 424 med Alexanders sparresa “från optimerad racerbil till lugn segelbåt” då det går i linje med hur jag själv vill ha det. Nu kan man istället balansera livet med det som räknas (något ni berikat podden med enormt mycket dessutom)
Intressant diskussion. Begreppet “bra investerare” är också väldigt subjektivt då vad jag anser är en bra investerare kan skilja sig mot vad min granne anser. Jag anser att en bra investerare är en person som kan leverera rimlig avkastning i förhållande till den risk personen tar. Det finns absolut investerare som kan få högre avkastning men då är risken och även tiden som läggs ner betydligt större än vad jag själv strävar efter.
Min personliga ambition är att uppnå en avkastning som index samtidigt som jag lägger ner relativt lite tid och framförallt inte lägger ner tankekraft på oroa mig för hur portföljen utvecklar sig. Den senare delen, att inte oroa sig, den delen tror jag är högst personlig eller kan botas med att över tid vara investerad i marknaden och vara med om med och motgångar. Det kan man inte läsa sig till utan den aspekten måste man uppleva tror jag.
Nu kanske jag missförstår i onödan, men man får väl skilja på erfarenhet (ärr) och kunskap? Man kan ju ha massa ärr utan att ha lärt sig något alls.
Finns det någon poäng med att börja göra misstag medvetet bara för att få ärr? Jag börjar tänka på gamla mensurärr; för att verka modiga och kampvilliga skar sig vissa själva i ansiktet.