Lejonparten (hehe) av det vi äter hemma är vegetariskt. Kör elbil. Har helt slutat med flygresor. (Ingen större uppoffring för egen del då jag inte bryr mig särskilt om solresor.) Håller igen på konsumtion i allmänhet och inköpen av slit-och-släng-prylar i synnerhet. Har ingen direkta planer på att göra så mycket mer än så. Möjligtvis gå över till vegansk kost.
I mångas ögon är jag en “miljömupp”. Finner det smålustigt då jag gissningsvis inte platsar särskilt bra in i den mallen i övrigt. Folk som sitter på höga hästar och dömer andra för sina livsval är bland det värsta jag vet. Jag kan däremot tycka det är synd att miljörörelsen till stor del har blivit kidnappad av och förknippad med vänsterpolitik i allmänhet. Tror det stjälper snarare än hjälper. Utan att prata för mycket partipolitik kan jag med gott samvete säga att jag exempelvis aldrig röstat vänster/MP i något riksdagsval, inte ens i unga år.
Mitt tänkta exempel är följande: Du bor i ett hus som har ett visst värmesystem. Du vet att det egentligen inte är så bra men du har ingen lust att betala den höga kostnaden för att göra något åt frågan. ”I avsaknad av tvingande regler” kör du på som tidigare. Det är sannolikt mer lönsamt att köra vidare med din befintliga lösning några år till än att byta ut systemet i förtid.
När (mer eller mindre) tvingande regler väl kommer (och jag ser det som en tidsfråga) kommer det sannolikt komma riktade bidrag för att sänka den annars höga kostnaden. Det ingår i ”tänket” kring den här frågan att en rad olika åtgärder och investeringar ska subventioneras av staten. Det behöver inte innebära en ”nettokostnad” för staten utan det kan handla om att kanske ta bort momsen på vissa saker under en period, i syfte att öka efterfrågan.
Exemplet med värmesystemet är en variant men det kommer att finnas många fler snarlika fall. Om man bor i ett större hus med olika ”faciliteter” (trädgård, gästhus, pool etc.) så har man en mängd olika saker som kan anpassas/effektiviseras. Det är bara det att det finns en kostnad och en hantering kopplad till de olika åtgärderna.
När det väl kommer ett läge där en viss etablerad standardlösning blir ”påtagligt dyr” uppstår det av naturliga skäl en ”överefterfrågan” på den nya effektivare tekniken. Detta gäller i synnerhet om det finns något bidrag att söka. Olika underlag ska tas fram, offerter begäras in och så får man hoppas att de avsatta pengarna inte tar slut.
Om man är husägare i mitt fiktiva exempel vore det, som jag ser det, vettigt att räkna på vad olika åtgärder kostar, att reda ut vilken teknisk lösning som skulle behövas i det egna huset osv. Den dag de här förändringarna kommer blir systemet snabbt igenkorkat när alla plötsligt vill göra samma sak. Den som då tagit fram en färdig plan i förväg och har full koll på vilka olika åtgärder som är möjliga har i det läget ett försprång.
Under den så kallade elkrisen blev jag på allvar förvånad över hur vanligt det är med sådana här förhållanden. Jag har alltid sett det som helt självklart att ”ha full koll och välja det bästa” i stort sett alla sammanhang. Jag menar nu inte att bry mig specifikt om hållbarhet eller omställning utan bara att välja det ekonomiskt mest rationella alternativet. Tidigare trodde jag på allvar att den som inte beter sig som jag är:
Akut fattig, kanske ensamstående förälder och/ eller arbetslös (sannolikt något övergående).
Har alzheimer eller något liknande.
Är precis nyinflyttad och inte har inte hunnit lära sig om ”vad som är smart” och fixa till det.
Under elkrisen blev det tydligt att massor av folk omkring mig, däribland en rad kollegor (som är tydligt smarta) har levt med uppenbart suboptimala förhållanden i åratal. Man har betalat låt säga 30% mer för olika saker än vad som varit nödvändigt och inte brytt sig. Först när elkrisen lett till att de 30 procenten ökat till 150-200% så har man plötsligt ”vaknat”.
Frågan här är nu ett exempel och handlar inte specifikt om värmesystem utan om livsmönster. Den kan utan problem överföras till områden som bilkörning → vardagliga transporter → matchning mellan boende och arbete eller flygresor → långväga resor → reellt behov av att besöka vissa platser → vad man ska göra när man har ledigt → sätt att signalera social status.
Det behöver inte hända i det valet. Även om vi får en vänstermajoritet (som framstår som sannolikt) så är den mer exakta mandatfördelningen svår att säga något om. Det kan också finnas olika strömningar inne i partiet, särskilt de större.
Min poäng är mera att de här frågorna är såpass tydligt etablerade på agendan att de kommer att bli verklighet i en eller annan form. Exakt när det händer är svårare att veta men det spelar ju mindre roll. Poängen är här inte att upphöja något klimatpolitiskt ramverk, med olika fasta årtal, till religion utan mer att förhålla sig till frågorna som privatperson.
Återvinning av förpackningar är mindre fråga som upphöjts till avlatsbrev av många, tillsammans med ekologiska livsmedel. Om man är duktig på de två sakerna antas man kunna fortsätta med en lång rad andra beteenden som är mer tydligt dåliga.
Jag kan tycka att det är diskutabelt med all reklam för återvinning när mycket av resultatet hittills verkar vara begränsat. Det pågår en utveckling och det är bra men att påstå att ”återvinning är en toppentjej” samtidigt som mycket inom vissa segment eldas upp framstår som hyckleri.
Vi får hoppas nuvarande regering blir kvar länge då, så de tex kan komma i mål med byggandet av nya kärnkraftsreaktorer. Vore förödande om vi fick en annan regering som sätter stopp för det.
Det är sannolikt att det blir nya reaktorer, om det nu inte kommer någon annan teknisk lösning som förändrar förutsättningarna.
Jag ser den här frågan som å ena sidan grundläggande å andra sidan meningslös. De som påstår att vi ska ha vind- och solkraft och att det räcker så har fel. De är lika relevanta att lyssna på som någon haschbolmande hippie som läser högt från Maos lilla röda. Att påstå att reaktorer skulle vara miljöpolitik är samtidigt inte seriöst. Jag tänker att den politik som är relevant är den som mer på allvar griper in i människors privatliv och förändrar beteenden. Det kan ske på en rad olika sätt så något regelrätt tvång behöver det inte vara.
Ja, den typen av resor borde helt enkelt plockas bort. Om produkten försvinner så behövs ingen anpassning av den.
Hur en lämplig reglering av flygmarknaden borde se ut kan allltid diskuteras men de två restyper som borde begränsas eller tas bort genom reglering är:
Inrikes resor under viss längd och där alternativ finns.
Jag räknar med att åka tåg i Europa framöver, eller åtminstone att välja andra färdsätt än flyg för längre resor inom Europa. Nu är det inte främst till Medelhavet jag tänkte åka men teoretiskt sätt vore väl även det möjligt.
Vissa frågor är sådana att det krävs långsiktighet. Det krävs också en viss typ av regering för att sätta igång dem. Det är privata företag som bygger och de är beroende av en massa tillstånd samt finansiering. Om en viss regering har löst frågorna så kan inte en annan regering bara riva upp det. Lagstiftningen vi har fungerar inte så.
Jag är tveksam till att kalla frågan för miljöpolitisk men den kan onekligen få positiva effekter. Om priset på el blir mer stabilt kan man enklare beräkna lönsamheten för olika satsningar. Det blir lättare att få en vettig utveckling överlag när förutsättningarna blir mer tydliga.
Poängen var inte så mycket att vidta en massa åtgärder här och nu utan mer att ha en teoretisk plan B. Jag menar alltså att om du inte skulle flyga så mycket skulle du behöva göra något annat som ersättning - vad skulle det vara? Motsvarande kan gälla en rad andra frågor men flygresor är ett helt reko exempelområde.
Ja, men det är viktigt att det hinner tecknas avtal för tillräckligt många reaktorer. Tveksamt om man kommer i mål med det under nuvarande mandatperiod, så vi får hoppas de får behålla regeringsmakten i ett par mandatperioder till.
Antar att företagen som kommer äga reaktorerna i kontrakten kommer vara noga med att skydda sig från tex avgiftshöjningar, nya skatter, ytterligare fördyrande regulatoriska krav, påtvingat avbrutna byggen, etc. Visa av tidigare erfarenheter.
Men risken finns ju ändå att något politiskt parti får för sig att lägga ner eller stoppa byggandet av reaktorerna oavsett vilket och låter staten ta böterna för det fastän det blir ohyggligt dåligt för samhällsekonomin. Man vet aldrig vilka galenskaper de kommer på. Även ett litet parti kan få mycket makt i en sådan fråga om de är vågmästare.
Att ”go with the flow” är som jag ser det det enda vettiga alternativet i klimatfrågan. Att hålla på och leva enligt någon sorts purism gör varken till eller från.
Däremot kan man ha en plan för hur man ska agera under olika förutsättningar. Någon anledning att realisera förutsättningarna innan behovet blir reellt finns knappast men det gör ändå skillnad om du har beredskap. Man kan se det som en form av prepping. Det handlar inte om att skaffa en massa prylar men däremot om att förstå hur ”vardagen” kan lösas på andra sätt än de nuvarande.
Jag vet inte hur förutsättningarna ser ut i just den här frågan. Det handlar inte heller bara om vilken regering vi har.
Att det skulle gå att skydda investeringar mot alla sorters politiska påhitt är en utopi. Lösningen på den här frågan är ökad politisk enighet, inte att rösta på något visst parti. Nato-frågan tycker jag har gjort tydligt att saker kan förändras.
Det är lätt att säga att man ska ha politisk enighet, men i vissa frågor går det inte att nå fram i det. Kärnkraft har ju sedan lång tid tillbaka varit just en sådan fråga.
Så då får man istället se till att rösta på de partier som driver frågan i den riktning man själv vill och hoppas de partierna får majoritet, och sedan försöka skydda sig mot framtida ändringar via kontrakt osv. När kontrakten väl är tecknade för reaktorerna kommer det bli mycket svårare för oppositionen att sätta stopp för det, eftersom kostnaden för böter pga avtalsbrott skulle bli så stor. De hade fått prioritera bort en massa annat ut statsbudgeten, vilket de inte vill. Men säker kan man naturligtvis inte vara.
På den nationella utsläppssidan är inrikes transporter och industri störst. Båda är relativt lätta att styra med ekonomiska incitament och regelverk.
Sveriges globala utsläpp (konsumtionsbaserade) är lite svårare att rå på, men EUs koldioxidskatt på import är ett steg i rätt riktning. På sikt tror och hoppas jag även på att flygets undantag från CO2-skatten kommer att slopas.
På den nationella upptagasidan är det idag uteslutande skogen som bidrar. Därför tror jag det är oundvikligt (och högst välkommet) att skogsindustrin utsätts för konkurrens om skogsråvaran. Det sker enklast genom att möjliggöra en marknad för permanent kolinlagring, där enskilda skogsägare får betalt per ton lagrat kol.
Nato-frågan har varit lika låst som kärnkraftsfrågan. Jag är inte så orolig över den här frågan men bollen behöver vara satt i rullning. Om allt är på planstadiet är det väldigt lätt att komma in och lägga krokben för alltsammans.
“Vi kommer inom överskådlig tid behöva genomföra olika förändringar i hur vi lever.”
Det kanske är jag som är dum i huvudet men hur kommer några förändringar vi
(jag antar du menar vi svenskar?) gör att påverka? Om så 10 000 000 svenskar lever som på stenåldern så är det med all respekt EN vattenmolekyl i atlanten.
Ni kan ju vara kvar här i Sverige och källsortera och köpa närodlad kiwi eller vad tusan ni hittar på. Jag älskar er för det! Helt ärligt.
Det betyder att jag med gott samvete kan äta kött och flyga till Thailand när jag vill.
Antal svenskar av mänskligheten 10 000 000/ 8 000 000 000 människor på jorden = 0,00125%
Jag kan inte ens utläsa ett så litet tal? En tiotusendel?
Alltså jag älskar forumet men att gå och odla sin egen spetspaprika hemma på balkongen och köpa kiwis från italien istället för Nya Zeeland och tro på riktigt att man har nån sorts effekt på klimatet är rent spritt språngande storhetsvansinne.
För att Nato-frågan skulle lösa sig och vi skulle få politisk enighet (nåja majoritet i alla fall) så krävdes Rysslands tragiska invasion av Ukraina.
Jag ser ingen sådant på kartan för kärnkraftsfrågan som skulle kunna skapa enighet. Och om det kommer kan det ju ta 20-30 år innan det dyker upp. Så länge kan vi inte vänta.
Dumt att chansa dessutom. Bättre att rösta på partier som man garanterat vet kommer driva frågan i den riktning man vill, och dessutom har samarbetspartier som inte sätter käppar i hjulet för det.
Det ligger i sakens natur att inget som någon individ (eller ”svenskar”) gör kommer att påverka något särskilt. Jag ser inte den frågan som något problem utan det läget ingår i själva grundförståelsen av det här området. Att tänka sig att individuella frivilliga åtaganden ska göra väsentlig skillnad är en utopi. Det behövs systemförändringar för att något ska hända. Det är fullt möjligt att genomföra sådana.
Det är samtidigt naturligt att personer som satsar alla sina kort på alternativet att allt ska fortsätta som hittills kommer att uppleva sig som stora förlorare när omställningen väl kommer igång. Av det skälet är frågan i den här tråden om man har en plan B. Den behöver man ju inte dra igång ”i förtid” men det blir ju lättare om man planerar lite än om allting kommer serverat som en stor överraskning.
