Det behövs ingen total enighet. Det räcker med att ett antal partier, med stabil majoritet, kommer överens. Jag kan inte se att det skulle vara något oöverkomligt problem.
Det räcker inte med en löst sammansatt konstellation över blockgränsen för den här frågan. Du måste tänka på att det ska kunna formeras en regering också. Den här frågan är så viktig så vissa partier är beredda att sänka sin egen regering för att få sin vilja igenom.
Så även om man tex skulle få med S på tåget, så kommer MP (och kanske V och C) säga att då fäller vi (en potentiell framtida) S+V+C+MP regering. Och så viker S ner sig och det blir inga fler kärnkraftsreaktorer. För S är alltid regeringsmakten viktigast, det trumfar sakpolitiken.
2 gillningar
Du har en för statisk syn på politiken. Det finns inget som utesluter ett samarbete S+M+SD. Jag menar inte att de skulle bilda regering utan mer bara göra upp om vissa frågor.
1 gillning
Som jag skrev i föregående kommentar så är den här frågan så viktig för vissa partier att det kan stjälpa en regering. Så att göra upp tex S+M+SD (+L+KD) i bara den frågan separat går inte.
Plan och plan, tror inte man kan göra så mycket på individnivå.
Men iallafall, vi (min sambo och jag) har ett visst mått av medvetenhet och agerar utifrån det.
-
Vi tillbringar sommaren i vårt lilla härbre i Dalarna utan de flesta moderna bekvämligheter (el finns dock) Vi tycker det är avkopplande, så ingen uppoffring.
Resa är inget som intresserar oss, så ingen flygskam här. Ska jag hälsa på släkten söderut (i Sverige)är det tåg som gäller. -
Bil har vi, förnärvarande diesel, vi inväntar tekniken för att byta till el. Utvecklingen går snabbt och vi tror att elbilarna blir bättre om några år. (mer miljövänlig batteri teknik och längre räckvidd)
-
Vi äter kött, och har inga planer på att avstå det. Men vi köper alltid från lokala bönder.
-
Vi har inget intresse av kläder. Vet att tillverkningen är en miljöbov, och återvinningen är i princip obefintlig (secondhand marknaden borträknad)
Vi köper när något är utslitet, men det kan gå år innan vi köper något nytt.
Ser inget inom den närmsta framtiden något vi kommer att bli tvingade att göra avkall på pga politiska beslut.
Anser att många politiska incitament för att förändra ett beteende ibland gör mer skada än nytta, särskilt som många politiker inte verkar tänka längre än till nästa val.
Du menar att man ska hitta på en massa tänkbara “hot” som kan komma från politiskt håll i framtiden och sedan skapa sig en plan i förväg så när det väl blir realitet av av dessa hot så är man snabb på bollen? Typ preppning inför framtida potentiella miljöpolitiska beslut?
Jag tycker det låter helt galet att lägga sin tid på något sådant och kan knappt ens komma på något som skulle kunna ske och som jag nu behöver en plan för. Ofta brukar ju inte sådana här saker komma som en blixt från klar himmel utan man brukar ju ha en viss tid på sig innan ett politiskt beslut realiseras.
Inte ens komma till beslut om att bygga på fyra år… Ja då förstår man ju att det tar nästan ett kvarts sekel innan det är färdigt. Tills dess måste det finnas något som funkar.
Jag vet inte riktigt om jag greppar frågan helt, men jag tolkar det som att vi diskuterar hur vi som medborgare avser svara på den nudging som nu inleds där vi som individer kommer uppmuntras till att ta klimatsmartare beslut.
För att komma fram till ett svar tänker jag några delfrågor på vägen;
Vill du ställa om mot en klimatsmartare värld?
Jag säger JA. De som argumenterar emot med hänvisning till att världen är så stor och påverkan är så liten är kortsiktiga och brister i förståelsen kring att det är delarna som bildar helheten. Förändring i det stora kan inte ske utan att förändring sker i det lilla.
Är du för eller emot nudging som metod för att driva på omställning?
Jag tycker detta är en jättebra metod. Genom att prissätta kollektivets kostnader som kommer till följd av individens handlande återlägger man mer ansvar till individen.
Vilka strategier finns det då kring att förhålla sig till detta?
Om man tror att omställningen kommer att ske - oavsett om man vill eller inte så finns det väl egentligen bara en dimension kvar; ska jag vara tidig eller sen på bollen?
- Ligg i framkant av omställningen
Early adopters kan relativt ofta få bidrag för att ligga i framkant. Man får en image av att vara ‘inne’ och het. - Rör dig med den stora massan
Lägst risk. Du gör sannolikt skiften när teknik, marknader och lösningar är mogna. Sannolikt har stora massan goda skäl till att ha väntat. - Var sist med omställningen
De sista aktörerna som flyttar på sig kan då och då också få bidrag för att ställa om, eftersom staten sällan vill lämna någon efter sig. Kan vara lönsamt. När efterfrågan går ner på ‘gamla’ lösningar kan dom bli oerhört prisvärda
Ser övriga fler möjliga strategier?
2 gillningar
Jag tänker inte så mycket på ”tänkbara hot” utan snarare tydliga utvecklingsscenarion. Om
de här sakerna ska betraktas som ”hot” beror egentligen främst på en själv, inget annat egentligen.
Flygresor och bilkörning är de två enklaste områdena att titta på eftersom de har tydliga marginaleffekter. Om vi bara enkelt tänker oss att området ”bil” respektive ”flyg” får dubblad totalkostnad jämfört med idag - vad är plan B. Kan man minska bilkörningen? Kan man ha färre men längre semestrar? Förutsättningarna ser nog generellt väldigt olika ut så det är svårt att ge allmängiltiga svar.
Utgångspunkten är alltså att med några relativt enkla beteendeförändringar kunna hålla kostnaden mer eller mindre oförändrad. Jag tror att ganska många har den möjöigheten.
Det tror jag inte på det minsta - S är til syvende og sidst är företagarvänligt och pragmatiskt parti, helt oavsett vad stödhjulen anser.
Min plan, i den mån den kan kallas för en plan, är att fortsatt njuta av möjligheten att resa till Thailand, äta hängmörad entrecote etc. Den dagen politiska påtryckningsmedel gör dessa nöjen alltför kostsamma så justerar jag sannolikt. Den dagen den sorgen 
Jag vet inte riktigt varför jag skulle planera för om det blir dyrare att köra bil eller dyrare att resa. Blir det dyrare får vi väl komma på vad vi ska göra då. Det är ju knappast någon större ko på isen om man har råd att resa på ett annat sätt eller ta cykeln i högre utsträckning. Jag förstår fortfarande inte syftet med den här övningen tyvärr. Skapa värsta planerna vilka typer av semestrar vi skulle ha ifall det i framtiden blev mycket dyrare att resa? Helsnurrigt.
Det finns ingen motsättning mellan de här sakerna och att vara ett pragmatiskt och företagarvänligt parti. Att det skulle finnas en motsättning där är ett missförstånd.
Sedan kan det förstås finnas gränser för vad man konkret vill göra men det gäller även andra partier.
Jag svarar på det du skriver, inte det du eventuellt menar 
Du borde redan nu utarbeta en plan för vad du ska svara på JesseX eventuella framtida inlägg! 
Frågan är alltså; Hur man hanterar ekonomiska tvångsmedel?
Svaret blir ungefär som idag. Jag planerar att följa lagen och påtryckningarna, men anpassa mig så gott det går för att få en dräglig tillvaro.
Exakt hur beror ju på hur lagstiftningen ändras. Hittills har jag bytt kommun till en där de inte bygger sönder vägarna med cykelvägar och bussfiler överallt. Nu har de iofs börjat införa sopsortering även här, men det kan man fortfarande kringgå.
-
När McDonalds införde pappsugrör så köpte jag egna på ICA.
-
När ICA tog bort de dyra plastpåsarna köpte jag egna i butiken för knappt 50 öre stycket.
-
Nu när alla förpackningar har en navelsträng till korken så klipper jag av den.
6 gillningar
Det är så sjukt poänglöst att diskutera olika fåniga småsaker som vi i Sverige kommer att behöva offra på klimatreligionens altare. Förhoppningsvis kan vi leva på som vanligt och via teknologisk utveckling få fram smarta lösningar för olika sorters ren energi. Om vi kan få diverse länder så som Kina och Indien att göra en procent av det vi gör så har vi kommit en bit på vägen.
I grund och botten så anser och hoppas jag att jag behöver offra så lite som möjligt.
1 gillning
Vi köper sugrör i storpack från Kina och har plastpåsar tamejfan överallt numera. Risken att någon plastpåse skulle hamna ute i naturen är idag mycket högre än tidigare.
Per capita lär väl såväl indierna som kineserna göra mindre avtryck än svenskar. Om man nu ska prioritera vilka som ska göra mest i världen borde man börja med de som har högst utsläpp per capita och jobba sig nedåt. Gäller ju också att räkna rätt. Titta på vad en snittpersons livsstil faktiskt innebär. Om en svensk köpet en tröja från Kina borde det vara svensken som gjort klimatavtrycket för hela produktionen och transporten. Sen tycker jag rent generellt att var och en har och ska ta ansvar, inte peka på andra och säga att de ju är värre så därför ska jag slippa. Det finns alltid någon som är värre men det är lite svårt för mig att bestämma hur de andra ska bete sig.
6 gillningar
Det jag skrev var:
“Ja, men det är viktigt att det hinner tecknas avtal för tillräckligt många reaktorer.”
Så förhoppningsvis finns det kontrakt på några.
Men alla tio nya storskaliga reaktorer som planeras är väl tveksamt om det kommer bli klart med kontrakt på inom nuvarande mandatperiod.
Bättre sent än aldrig dock. Och definitivt bättre än att lägga ner reaktorer som det gjordes tidigare.
Första två är planen att de ska vara klara 2035, resten 2045. Så inget kvarts sekel.
Jag håller dock med om att det hade varit bättre om det hade påbörjats för länge sedan. Men det har inte varit realpolitiskt möjligt pga vissa partier som varit käppar i hjulet. Tur att vi nu äntligen har en regering som satt bollen i rullning i alla fall.
Det är en stor skillnad mellan “plan” och verklighet. Det kommer du bli varse om du fortfarande lever när du får se dessa nya fantastiska reaktorer ev tas i drift.
Tycker inte det är det minsta konstigt att man lägger nkned 40-50-årig kärnkraft eller tänkte du att Barsebäck skulle tuffa på i oändlighet?