Med all respekt, finns det något jobbigare än folk som kroniskt stör andra med frågor på Teams eller använder Outlook som ett chattverktyg istället för att bara avhandla enkla frågor face-to-face när det uppstår naturliga pauser?
Jag förstår poängen, men det du beskriver är egentligen inte ett problem med kontorsarbete i sig utan med beteenden i rummet vid fysiska möten.
Tror det ligger så oerhört mycket i detta.
Det finns förmodligen de som är superjobbare hemifrån, men kostnaden för de som inte är det är högre.
Kan intyga många gånger jag själv ertappat både kollegor, kunder och leverantör i ytterst tveksamma situationer på arbetstid.
Alltifrån när folk inte har tid för akuta möten för de är ute med hunden till att de jobbar från sommarstugan som har inte har stabil internetuppkoppling trots att de vet om att det är direkt olämpligt vissa tidpunkter på året att inte vara 100 % tillgänglig på arbetstid.
Finns hur många exempel som helst på usel code of conduct inom området.
Det finns ingen förklaringsmodell i ditt resonemang som kan besvara frågan. Bara de vanliga gissningarna/myterna som delas över lunchen av bittra kontorsarbetare som fick promenera 5 minuter i regn den dagen.
Jag tittade på forskning kring distansarbete våren 2022 och min slutsats var tvärtemot din; det var för det första rätt svaga resultat, så jag skulle inte använda de studierna som argument öht, men trenden var ändå starkare mot att helheten försämrades. Dels samordning och samarbete, dels hur tillfredsställande individen upplevde resultatet som gruppen uppnådde.
Att byta policy till kontorsarbete är inte den enklaste vägen för en arbetsgivare 2025, när arbetsstyrkan har kunnat jobba hemifrån sedan 2020. Det krävs snarare lite mod för att genomföra en sådan förändring.
Det man måste inse är arbetsgivarens utmaning: Halva personalstyrkan tycker att kontoret är oändligt mer effektivt på gruppnivå och den här gruppen tycker att de som jobbar hemifrån slöar hemma utan att visa varken engagemang eller resultat. Den andra halvan tycker att det bara är idioter som kan vilja jobba från ett kontor och tycker sig vara oändligt mer effektiv från hemmet.
Arbetsskygga personer arbetar vare sig på distans eller på kontoret är min bedömning.
Bra poäng. Den så kallade forskningen som finns är svag. Jag har inte fördjupat mig själv men att dra långtgående slutsatser på enskilda studier under en så kort tid som fem år känns som anekdotiska halmstrån.
De får komma tillbaka när de kan presentera metastudier med resultat som pekar i samma riktning utförda på miljoner människor över flera decennier.
Jag har arbetat på distans långt innan det fanns något som hette Covid. Det har alltid fungerat bra.
Det är väl bra om det kommer studier men det är ju egentligen inget som påverkar mig. Kan andra inte hantera flex så betyder det ju inte att jag ska behöva bli av med det. Och det verkar min chef hålla med om.
Jag tror inte distansarbete i sig är problemet, utan snarare individens ansvar. Folk som smiter undan finns även på kontoret, skillnaden är bara att det syns mer där. I slutändan är det leveransen som räknas.
Att någon rastar hunden eller jobbar från stugan behöver inte vara negativt – så länge mötena sköts och jobbet blir gjort. Med dagens teknik går det utmärkt att delta i akuta Teamsmöten från mobilen. Har man stabil uppkoppling i stugan är det snarare en fördel, eftersom det gör att man kan arbeta därifrån istället för att ta semester och på så sätt får sommarsemestern att gå ihop för både arbetsgivare och anställda.
Kan ta mina egna erfarenheter. Ända sedan jag bytte arbetsgivare fem år sedan har jag levt med ”home office” innan det på kontor. Det var svårt i början, när man är ny är allt svårt och man vet inte vem man skall vända sig till med sina frågor och funderingar. Många fördelar på senare tid:, Man slipper pendla, Kan gå ut med hunden på rast/ lunchen. Jag jobbar inom presales så jag får det sociala när jag är ute och träffar kunder och är på event.
I mitt jobb är det resultatet som räknas så ingen som räknar minuter eller dylikt
Du verkar inte förstå varför man kör kickoff…
Generellt inte skulle jag säga. Inom vissa yrke/företag/branscher, ja, men vad jag ser är att folk som inte levererar särskilt mycket bara glider med år efter år. Jag tror inte att det är unikt inom min bransch (mjukvara). Det är därför jag alltid problematiserar hemarbete. Ja det funkar för många, men det finns också många slackers.
Ofta sant, men det är också en rättvisefråga. Dessa individer kan åtminstone inte göra helt andra grejer om dom tvingas vara på kontoret.
Min slutsats är att hemarbete (eller helt fri tid i allmänhet) kräver ordentlig uppföljning och prestationsutvärdering, och att faktiskt kunna ge folk sparken pga låg produktivitet. Det finns iaf inte på min arbetsplats.
Min personliga uppfattning är att ett mail eller fråga på Teams kan du själv avgöra när du har tid att svara på. Vilket du inte kan när någon anser att du har tid att svara på en “enkel fråga”.
Men all respekt.
Jag skrev aldrig att det finns ett inneboende problem med hemarbete. Jag skrev tydligt “Visst kan vissa småföretag ha jättebra hårdvara och mjukvara, men det är inte normen”.
- Självklart fungerar det bättre om alla har en bom-mic eller en Yeti-mic. Men det är inte normen. Alldeles för många använder intern mic i clamshell
- Självklart fungerar det bättre om alla är supertaggade hemma och jobbar på bra. Men det är inte normen. 16% gillar sitt jobb. Det finns en anledning varför under corona när alla jobbade hemma att det var jättemånga som sökte på “app to shake cursor every 5 min to keep Teams icon green”.
- Självklart fungerar det bättre om tekniken i konferensrum funkar felfritt. Men det är inte normen.
- Självklart fungerar det bättre om alla sitter på trådbundet internet med 1GB/1GB uppkoppling. Men det är inte normen. Vissa sitter på kasst mobilt bredband i sommarstugan. Vissa sitter hemma med gammal wifi i ett stort betonghus.
- Självklart fungerar det bättre om alla har superkoll på tangentbordsgenvägar etc i Miro för att göra en virtuell snabb whiteboard. Men det är inte normen. Förvånansvärt många sitter med trackpad och ropar ut “oops nu flyttade jag stickies igen” eller “oops nu är några stickies borta igen”.
Så det är väl jättebra att det KAN fungera bra. Och jag har inget emot att DU jobbar hemma om det funkar bra för ditt team. Men om det IDAG oftast INTE funkar bra, då kan jag inte försvara hemarbete idag.
Tvärtom, det är största nackdelen. Med latency och lagg så brukar alla prata i munnen på varandra. Det sker inte lika ofta IRL eftersom det är noll latency.
Självklart använder man räcka-upp-handen om vi pratar om ett stort möte med typ +20 personer. Men i ett litet möte med 3-4 personer används det inte alls lika ofta, utan man har micen på hela tiden och sen råkar prata över varandra pga latency
Förlåt, men det där låter som den deppigaste kickoff jag någonsin hört talas om.
Nej, jag vet inte. Berätta gärna för mig explicit på vilket sätt en kickoff kan skapa ett positivt förädlingsvärde för ett företag.
En f.d. svenskägd arbetsplats där jag jobbade på försökte med detta, att ge en sparken pga låg produktivitet.
Kollektivavtal, fack etc. Folk drogs in. Det blev en utdragen fajt i över ett år.
Resultatet? Personen blev inte sparkad utan jobbar kvar. Och personen är lika kass idag som då.
Har du läst nåt om “team cohesion” och “organisational culture”? Just fysiska möten och delade upplevelser är nyckelfaktorer. Det kan vara något så banalt som att två personer från olika avdelningar inser att de faktiskt trivs ihop, börjar prata mer informellt och därigenom hittar samarbeten som aldrig hade uppstått i ett digitalt möte.
Sen ska man inte underskatta den psykologiska effekten av ett miljöombyte. Att få komma bort från de vanliga rutinerna och sitta i en ny miljö. Alla här som hänger i ett internetforum kanske inte kan relatera. Men många i en arbetsplats kan det.
Visst, reducerar man en kickoff till ett “möte med information som lika gärna kan tas på Teams”.. Men det är ju inte en vanlig kickoff. Det handlar om att bygga gemensamt engagemang. Folk som bara pratat via en skärm får chans att prata utan filter, utveckla tillit etc. Sånt tror jag ger mycket effekt på samarbete men kanske främst personalomsättning.
Dessa typer av diskussioner såg man överallt för något år sedan. Det uppenbara är att trådskaparen har format sina argument utifrån sin egen preferens inte utifrån verkligheten.
Verkligen är uppenbart. Många människor behöver styrning, det är en minoritet som klarar att vara konstant effektiva på distans. Det är också betydligt lättare att dölja sin ineffektivitet.
De som arbetar som chefer på större organisationer vet vilka problem distansarbete medför. Det behöver läggas massor med resurser på vissa personer som uppenbart kontinuerligt fuskar. Det sprids frustration bland kollegor som ser och känner att de arbetar hårt och vissa kollegor inte drar sitt last.
I någon av kommentarerna lades det fram att det faktiskt kunde vara bra att gå med hunden under dagen. Detta skulle kunna vara sant men problemet uppstår när man också tycker det kunde vara bra att plocka ur en diskmaskin, vattna blommorna och kanske hämta posten osv osv. De flesta som “fuskar” börjar inte en dag med att bara skita i sina uppgifter. De börjar med qtt man gör en liten okontroversiell sak. När ingen reaktion kommer på det så blir det snart regel snarare än undantag, sedan kommer nästa sak. Efter ett år jobbar man 3 timmar och de timmarna är upphackade över dagen utan kontinuitet. Man lägger mycket av den tiden helt plötsligt på att försöka verka effektiv och sedan börjar stresskänslorna. Undermedvetet har man länge känt att man inte drar sitt last och kanske börjar det bli svårt att rättfärdiga sin egen vardag ens för sig själv. Då kommer utbrändhet som ett brev på posten. Vanligtvis är man inte ens medveten om vad som hänt, det var ju så bra för “livspusslet” att kunna plocka ur en tvättmaskin på arbetstid…
De finns så klart också de som medveten försöker fuska. Vi har alla läst om personer med flera jobb, det kanske inte är lika vanligt i Sverige men det visar tydligt på svårigheten att kontrollera vad människor faktiskt gör.
Personligen har jag arbetat själv hemifrån i snart 10 år. Jag saknar verkligen en arbetsplats där man visste att tiden jag har här nu är helt avsatt till arbete, lokalerna är utformade för min effektivitet och kollegorna bredvid mig har i stor samma mål och incitament som jag själv. Vi har en teamkänsla och sällan utnyttjar vi varandra då vi faktiskt äter lunch tillsammans.
Fördelen med distansarbete för mig handlar inte lika mycket om fysisk närhet eller inte utan snarare om ett mindset och hur man respekterar andras tid. Bara en idiot skulle springa in på en fotbollsplan under en match för att fråga målvakten om hur man fyller i ett formulär. Att däremot gå fram och fråga en person som sitter på en bänk lungt och stillsamt anses inte idiotiskt, problemet är att du inte alls vet vad för tankearbete personen på bänken just då utför.
För mig handlar det om att på distans tvingas människor att bli konkretare, formulera sig på ett sätt andra förstår och även skära bort saker som inte behöver förmedlas. Jag tänker att det finns en anledning till att man inte bara går till tingsrätten och “kör en rättegång” utan det finns ett datum och människor tvingas förbereda sig och vara konkreta.
Sedan finns såklart de människor som tror att man ska sitta i en ring fysiskt och hålla på med brainstorming och liknande men personligen tror jag inte att kreativitet existerar i ett vakum utan det är något individuellt som kan uppstå i allt under en skogspromenad eller i en bilkö.
I Sverige blir problemen extra stora för att vi inte har tillräckligt stor marknadsekonomi. Aldelles för mycket offentliga jobb eller företag som har för stor del av sina intäkter från det offentliga. Då sker inte riktigt de naturliga marknadskrafterna som som annars fungerar där ineffektiva arbetssätt slås ut.
Men visst futuristen Alvin Toffer pratade redan på 80-talet om the electronic cottage i boken the third wave och förutspådde hur hemmet skulle kunna bli en central plats för arbete tack vare kommunikationsteknologi. Arbetslivet skulle gradvis flyttas hemifrån när teknologin tillåter det.
För mig som är teknikintresserad är jag redan i the electronic cottage och har jobbat hemifrån senaste 15 åren. Har alltid haft bättre skärmar, stabilare uppkopplingar, (godare kaffe) än på alla arbetsplatser jag besökt. Jag har även haft förmånen att alltid kunna välja om jag behöver angripa ett problem fysiskt eller om det går att lösa genom t ex videolänk, har aldrig haft några kunder som haft något problem med vilket tillvägagångsätt jag valt utan för mig känns det ganska naturligt att man gör en egen bedömning utifrån det problemet man själv ska lösa.
Jag blev själv väldigt förvånad då jag hade ett fysiskt läkarbesök (på en idiotisk tid på dagen) med en boomer-läkare och det hela slutade med ett 10 minuters fysiskt samtal som egentligen inte ens hade behövt ägt rum, alla frågar han ville veta hade han kunna fått AI-summerat genom mina journaler etc och hade han inte haft den möjligheten hade han istället kunnat ringa mig eller bara skrivit ett mail med sina frågor.
Nåja, det har väl inte blivit fler som äter lunch. Gissar att antalet lunchrestauranger nära ditt kontor minskat i minst liknande omfattning. Men visst finns det fördelar i restid/kostnad etc., även om jag personligen inte gillar att jobba hemifrån.
Mitt fysiska kontor ligger i stan och där har ingen restaurang mig veterligen konkat. Däremot har det ploppat upp några mindre restauranger i mitt bostadsområde, vilket jag tror beror på att det är hög koncentration av tjänstemän i mitt område som ibland vill lyxa till det med lunch. Snart ska det även etableras en ytterligare livsmedelsbutik här också, vilket sannolikt beror på att folk handlar på hemmaplan istället för på väg hem från det fysiska kontoret.
Jag hade gärna sett mer levande bostadsområden och landsbygd. Om fler arbetar hemifrån/på distans tror jag det kan vara en av många faktorer som bidrar till det.
Är det någon mer med liknande erfarenhet?