Frågan om distansarbete har länge diskuterats ur perspektivet arbetsmiljö och balans i vardagen. Det är hög tid att lyfta blicken och se de enorma vinsterna på både individ- och samhällsnivå. Att tillåta hemarbete är inte bara en fråga om trivsel. Det är en strategisk investering som ger resultat i både plånboken och miljön.
Företag som ger sina anställda möjligheten att arbeta hemifrån sparar betydande summor på kontorsytor, energiförbrukning och löpande driftskostnader. Minskade behov av dyra lokaler i attraktiva stadskärnor frigör kapital som istället kan satsas på utveckling, innovation och lönsamhet. Samtidigt blir medarbetarna mer effektiva. Forskning visar att färre störningsmoment i kontorsmiljön leder till ökad produktivitet, vilket i förlängningen stärker företagens konkurrenskraft.
För individen innebär hemarbete en av de största möjliga privatekonomiska förbättringarna i vardagen. Att slippa dagliga pendelkostnader för kollektivtrafik eller bilresor kan innebära tusentals kronor i sparade utgifter varje år. Mindre restid betyder mer tid för familj, fritid och återhämtning, vilket i sin tur skapar långsiktig hållbarhet i arbetslivet.
Samhället tjänar också enormt på att fler arbetar hemifrån. Minskad trafik leder till lägre utsläpp och bättre luftkvalitet i städerna. Färre bilar på vägarna minskar slitaget på infrastrukturen och behovet av dyra vägbyggen. Detta är en direkt miljövinst som samtidigt frigör resurser till andra angelägna samhällsbehov.
Att vi befinner oss i en tid där klimatfrågan är högaktuell gör det än mer ansvarslöst att inte ta vara på distansarbetets potential. Hemarbete är inte bara en bekvämlighet. Det är ett av de mest konkreta och effektiva sätt vi har att kombinera ekonomisk effektivitet med miljöansvar.
Frågan vi borde ställa oss är därför inte om vi har råd att låta människor jobba hemifrån, utan snarare om vi har råd att låta bli.
Om det nu är så bra med hemarbete borde väl ingen agitation eller propaganda behövas, utan marknadens osynliga hand torde fixa det hela per automatik genom att de företag som erbjuder hemarbete konkurrerar ut de företag som inte gör det.
Hmm hade vart intressant att extrapolera idén med distansarbete riktigt långt! Ponera att som TS föreslår allt arbete som är tekniskt möjligt att göra på distans sker i hemmet?
Våra städer hade sett väldigt annorlunda ut om nästan ingen jobbade i centrum av en större ort.
Vi hade nog sett ett mer decentraliserat utbud av restauranger och shopping om sömniga pendlingsorter behöll det mesta av befolkningen även dagtid.
Mycket av trängseln på morgon och eftermiddag borde också försvinna så mindre infrastruktur som i större orter oftast är väldigt dyr då det är trångt att dra vägar och räls.
Jag tror inte det är så enkelt som att ”marknaden fixar det” om hemarbete vore så bra. I teorin borde det bli så, men i praktiken styrs företag inte bara av ekonomi utan också av kultur, ledarskap och ibland ren rädsla för att tappa kontroll. Det gör att vissa organisationer håller fast vid gamla arbetssätt trots att det finns tydliga vinster både för plånboken och miljön.
När det gäller att fler företag nu drar tillbaka distansarbete tror jag det oftast handlar om kortsiktiga resonemang. En del chefer sätter likhetstecken mellan fysisk närvaro och produktivitet, trots att forskningen pekar på att det inte stämmer. Andra har helt enkelt inte byggt upp rutiner för distansledning och väljer därför den enklaste vägen, att kalla tillbaka alla. Det betyder dock inte att hemarbete inte fungerar, utan snarare att organisationen inte lyckats hantera förändringen på rätt sätt.
På lite längre sikt är det sannolikt de arbetsgivare som klarar av att kombinera struktur med flexibilitet som kommer stå starkast, både ekonomiskt och när det gäller att locka till sig rätt kompetens.
Tror en stor faktor är lågkonjunkturen. Man vill ha tillbaka folk av anledningar som @Aktiemannen nämner, mycket på grund av gammal kultur, förändringströghet i organisationen, och att distansarbete faktiskt inte fungerar klockrent för alla individer eller företag. Samtidigt så är man (pga lågkonjunkturen) inte så orolig över att tappa folk.
Min teori är att om/när konjunkturen vänder så kommer små/medelstora företag vara mer tillåtande till distansarbete (man har bättre översikt kring vad de anställda levererar), medan större företag som inte vill/orkar/kan anpassa sig kommer vara mer strikta.
Jag tänker snarare att de sömniga pendlingsorterna kommer avfolkas när fjärrarbetare kan bo var de vill. Tidigare har jag alltid sökt bostad inom pendlingsavstånd (promenad i mitt fall), men numera kan jag tänka mig att bosätta mig mycket längre bort från de orter där kontoren finns.
Riktigt intressant poäng! Jag tror faktiskt vi redan börjar se just den utvecklingen i liten skala. I mitt bostadsområde växte det upp flera nya restauranger efter pandemin, tack vare att fler arbetade hemifrån och skapade en dagbefolkning som inte fanns där tidigare. Det har i praktiken bidragit till nya jobb och ökat liv i ett område som annars varit ganska stilla dagtid.
Om man drar ut den tanken längre kan det innebära att fler landsbygdsorter får en chans att blomstra igen. När människor inte längre måste bo nära en storstadskärna för att kunna göra sitt jobb, då sprids köpkraft, kompetens och engagemang ut över landet. Resultatet kan bli både starkare lokala samhällen och minskad belastning på redan hårt pressad infrastruktur i storstäderna.
Kanske är frågan vi borde ställa oss: vill vi att utvecklingen ska fortsätta vara centrerad till storstäderna, eller vågar vi se hemarbete som en möjlighet att fördela tillväxt och livskraft jämnare över hela landet?
Är det verkligen så stor andel av anställda som har jobb som öht. kommer ifråga för hemarbete att dessa skillnader blir stora? Tänker att majoriteten har jobb som inte går att göra hemifrån.
Man kan ju debattera länge om man vill centrera mer till städer etc., men tveksam till att “hemarbete” i den formen vi har idag är det som ändrar på det.
Det jag noterat är att det från ingenstans uppkom restauranger i mitt bostadsområde under pandemin (som fortfarande finns kvar), men jag vet också att många av mina grannar är riktiga miljöhjältar som jobbar hemifrån, vilket förstås skapar en efterfrågan på bra lunchrestaurang i närområdet.
Förutom att hemarbete skapar fler arbetstillfällen, bidrar det också till en bättre miljö och produktivare företag. Glad att få vara med på den resan!
Funkar säkert bra för en del, men personligen föredrar jag att arbeta på jobbet:
Jag har en ordentligt arbetsplats för ändamålet, har ingen lust att ha ett kontor hemma.
Gillar den sociala biten med att faktiskt träffa folk. Blir så mycket enklare också att lösa saker direkt istället för att ringa eller koppla upp sig hela tiden, speciellt när flera individer blir inblandade.
Föredrar också att skilja på arbetsplats och hem. Svårare (för mig i vart fall) att koppla bort jobbet på kvällar om man “är på jobbet 24/7”
Sen har jag praktiska problem som att vi inte kommer åt alla it-system utanför arbetsplatsen
Bor man som jag gör har man nästan ändå behov att göra nått ärende i stan nästan varje dag, träna (fri tillgång till gym på arbetsplatsen) så pendlingsbesparing blir inte så mycket ändå.
Och hur stor procent av befolkningen har ens möjligheten? 10% kanske
Dessa argument är ju vanliga bland de som förordar att jobba från kontoret.
Det finns ju dom som tycker tvärtom. Skönt att slippa lyssna på på pratsjuka kollegor som avbryter med “Har du tid med ett kort fråga…” eller alltid dröjer sig kvar runt kaffemaskinen för att hitta någon att tala skit med.
Med all respekt, min upplevelse är att de som tycker att det är “enklare att lösa saker direkt” på arbetsplatsen är ofta de som inte respekterar andras tid och stör i onödan.
Om man måste chatta eller maila behöver man ofta tänka till innan vad man vill fråga och det ställer högre krav än att snicksnacka sig fram med kollegor. Och behöver man fundera vad man egentligen vill, löser man kanske problemet själv.
Sen kan det bli riktigt märkligt när man “tvingas” in på kontoret, trots att man ändå sitter i Teams med kollegor i andra delar av landet eller utlandet. Tror ingen tjänar på det, förutom någon mellanchef som “ser sin personal”.
Vi är ett arbetslag på 5 personer, det är massor med grejer som måste avhandlas och diskuteras varje dag. Hade blivet helt ogörligt om vi satt hemma allihop.
Jobba hemma en dag förra veckan (skulle varit sjukskriven egentligen) och då märker man verkligen hur trögt det blir
Men olika jobb har olika förutsättningar, vi samverkar med andra enheter och myndigheter över hela landet, så nätverkskabeln får jobba den också.
Vi åker en del och träffas fysiskt när det är större eller längre möten, för det blir väldigt mycket effektivare än att sitta uppkopplade, det funkar bäst för kortare möten och som är mer av avstämningskaraktär.
Men största anledningen för mig är att skilja på arbetsplats och mitt hem
Jag tror att det här är en sån förändring som sker en begravning i taget. Det är boomer-VDs och chefer som försöker vrida tillbaka tiden mot 100% kontor.
Tack för inputen. Jag ändrade i rubriken till ”distansarbete”. När man läser om naturkatastrofer som avlöser varandra känns det verkligen bra att jag har en så modern arbetsgivare som möjliggör för mig att minska mitt klimatavtryck genom att kunna jobba på distans. Hade varit intressant om det var mätbart hur stor besparing på miljön distansarbete faktiskt är, tex om det motsvarar en flygresa till Sydney tur och retur eller vad det nu kan vara (givetvis beror det på hur långt man har till arbetet och annat, men något genomsnitt borde gå att vaska fram)
Som projektledare, det suger när folk jobbar hemifrån. Allt är så sjukt mycket mer effektivt om alla kan spontanmötas i en whiteboard och brainstorma ihop
Annars brukar..
nåns mic inte fungera, eller ta 5min att få igång
nån är orange på Teams och går inte att nå
stora skärmen i mötesrummet visar inte innehållet efter man kopplat in HDMI i laptopen
folk kör i clamshell-mode och ändå förlitar sig på laptopens mic = kasst ljud
man sätter igång en virtuell whiteboard som Miro, men allt laddas segt och trögt
Kan göra listan hur lång som helst. Men så är det i ett vanligt företag. Visst kan vissa småföretag ha jättebra hårdvara och mjukvara, men det är inte normen.
Jag behöver rapportera våra veckovisa deliveries till chefer ovan, och det finns alltid färre saker att rapportera i veckor när många jobbat hemma.
Ja, DU kan säkert fokusera bättre hemma
Ja, DU behöver inte betala SL/bil
Ja, DU får det lättare att hämta/lämna barnen
Ja, DU [lägg till vad som helst, listan kan göras lång]
Jag förstår poängen, men det du beskriver är egentligen inte ett problem med hemarbete i sig utan med tekniken och rutinerna runt omkring. Dåligt ljud, strul med skärmar och sega verktyg går att lösa med rätt investeringar och tydliga processer, lite som när e-post och mobiltelefoner var nya och allt kändes krångligt.
När man väl får till strukturen fungerar samarbetet på distans riktigt bra, och många företag ser ingen skillnad i produktivitet, snarare tvärtom. Frågan är kanske inte om det går, utan om organisationen är villig att satsa på att göra det rätt.
Största fördelen med Teams är ju att man inte pratar i munnen på varandra utan att man faktiskt kan utnyttja funktionen att kunna räcka upp handen. En annan fördel är att det är ett utmärkt verktyg för att genomföra medarbetardagar. Vad kostar det att arrangera en konferens ute på någon fin kursgård för en arbetsplats på 50 pers? Det är knappast gratis och den eventuella avkastningen kan inte bära upp kostnaden. Om du däremot kör en kickoff via teams kan du hämta hem många kronor samtidigt som miljöavtrycket minskar radikalt!
Kanske läge att byta till “distansarbete”?