OK detta måste vara en av forumets mes udda trådtitlar
Men detta är en genuin fråga då jag sett ett antal Amerikaner testa Djungelvrål och tycka dom är SÅÅÅ salta..men är dom det?
Jag minns väldigt väl som liten att jag o alla kompisar “tävlade” om vem som kunde stoppa flest Djungelvrål i munnen utan att spotta ut och jag minns dom som olidligt salta.
Idag känns dom inte salta alls, jag kan äta dom som vanligt godis och reagerar inte ens på att dom skulle vara speciellt salta.
Så har jag vant mig eller va dom mycket saltare förr?
Kan ju vara att man provat saltare godis som Djöflar eller Svenskjävlar och kalibrerat om munnen därefter.
Jag tycker fortfarande att djungelvrål är gott, brukar oftast ta några när jag köper lösgodis, men de är ju knappast saltast.
Tycker att sött godis är tråkigt så förmodligen hade jag slutat äta det om jag flyttade utomlands. Godis ska vara salt och surt och helst smaka som en käftsmäll.
Lösningen är helt klart att du tar uppehåll med djungelvrål en period, så att du inte längre behöver lika mycket salt för att känna smaken
"Saltsmaken är en vanesak. Ju mer salt man äter desto mer salt behövs för att känna saltsmaken. Men det tar bara några veckor för smaklökarna att ställa om. Trappa ner lite i taget – då hinner smaklökarna vänja sig och snart smakar maten lika salt som tidigare. "
Dom var möjligen liiite saltare förr, men defintivt inte särskilt salta ens då. Har alltid varit ett litet tunt lager “saltpuder” på som försvinner på nolltid och sen är lakritsen under nästintill menlös och “söt”.
Vill du har riktigt och gott salt godis så har Dragster i alla tider varit betydligt saltare och godare än djungelvrål. Om de är det idag (eller ens om de finns fortfarande) vet jag inte då det var länge sedan jag sökte en påse att köpa.
Jag tryckte i mig lika många förr som nu. Tycker inte det är någon skillnad. Minns att jag köpte kilovis med djungelvrål som jag bara sög bort saltet av och sen spottade på ett fat och när det inte fanns några salta kvar längre så åt jag det ihoptorkade gishet från fatet i brist på annat
Ah, jag trodde faktiskt det var lite bordssalt på Djungelvrål också men det kanske det inte är. Äter det aldrig själv, så jag kanske skulle tycka att det var supersalt?
På temat ungefär som djungelvrål är Pingvin-lakrits mycket godare, och rätt mycket saltare, utan att ha salmiak-yta, i m h o.
Vill man ha salt på riktigt är det väl djöflar som gäller. Eller svenskjävlarna för den delen, även om jag själv inte är särskilt förtjust i svenskjävlarna, det är något med konsistensen som jag tycker är mycket bättre i “riktiga” Djöflar.
(På generella larits-tipsen kan annars nämnas Haupts Shut the fudge up, och Kolsvarts helt fantastiska rökta fiskar).
Lakrits sabbar (tillfälligt) saltbalansen och gör det svårare för kroppen att hantera natriumklorid. Det är en dålig idé att blanda lakrits med salt. Dock inte salmiak.
Amygdalan prioriterar känslor över exakta detaljer, varje gång vi minns något så plockar vi fram minnet, färgar om det, och sparar det på nytt. Det blir en ny datafil varje gång, orginalfilen är borta sedan länge.
Det är en mindfuck att livet vi minns inte är livet vi levt, men riktigt så existentiella behöver vi inte bli
