DN: "Extremt sparbeteende kan vara OCD eller ångest"

Om man hårdsparar i många år och samlar på sig en massa pengar är då tanken att man sedan ska byta livsstil och börja konsumera väsentligt mer under en kortare tid? Om man inte tänker använda pengarna kan man ju skänka bort pengarna direkt istället så de kommer till nytta.

Intressant ämne, som jag inte tycker att man ska helt avfärda. Jag är helt säker på att problemet existerar, även om jag inte tror att det är särskilt utbrett.

Att det finns fler människor som har det omvända problemet, har egentligen inte med saken att göra.

Nånstans blir ju sparandet ohälsosamt om minsta utgift skapar ångest eller ger dig skuldkänslor. Eller om du aldrig kan tillåta dig att njuta av något som kostar pengar.

Jag är givetvis lika mycket lekman som vem som helst i ämnet.

Jag lurkar mest på forumet, men tänkte det skulle vara intressant att dela med mig av mina tankar, då jag är diagnostiserad med både OCD och GAD.

Nu ser ju dessa sjukdomarna väldigt olika ut i fall till fall för olika personer, och då enbart 2% av befolkningen lider av OCD, så tror jag inte detta är så särskilt utspritt. Att ha en sparkvot på 50-60% är (troligtvis) inte OCD, och att sitta och att föra tabeller över sin ekonomi i Excel är inte heller OCD. I denna gruppen (RikaTillsammans) är det nog snarare ett nöje/hobby att spara och överse sin ekonomi. Extremsparande kan även säkert vara FOMO (börsen har ju gått som tåget) och oro inför framtiden (behöver inte vara ångestssjukdomsrelaterat).

Jag har i perioder haft problem gällande ekonomi, brukar komma och gå lite. Ibland kan jag sitta timtals och räkna på min budget för att det ska “kännas rätt” och att utgiftskvoten ska vara så låg som möjligt. Men det är inte så extremt i de fallen artiklarna hänvisar till.

De som lider av dessa extrema former av sparande som artikeln nämner har nog svårt att göra något åt det. Jag vet själv hur svårt det är att komma ut ur en “obsession”; man gör allt för att minska ångesten, vilket blir kontraproduktivt då det bara ökar ångesten senare. Man blir fast i en loop som kräver enormt arbete att ta sig ur. Mest sannolikt vill de inte vara “extremsparare”, utan hjärnans fight-or-flight aktiveras vilket gör att de känner att de måste för att skydda sig själva.

För att förstå dessa personer ytterligare - OCD är med på listan av de 10 mest handikappande sjukdomarna i världen (WHO).

7 gillningar

Samma beteende kan ha flera anledningar, hälsosamma eller ej. Många av oss har säkert börjat spara för att jämna ut livet lite och skapa en del trygghet. När man drar saker till extremer kan det vara bra att fundera både en och två gånger på om det är rätt för en, speciellt om det börjar kosta på andra sätt.

Spelberoende, sparberoende, konsumtionsberoende — det finns nog många likheter, och man kan säkert ställa samma typ av frågor för att bedöma. Om beteendet går ut över nära och kära, om man riskerar sitt jobb, hälsa osv med beteendet.

Med det sagt tror jag inte extremsparande generellt är ett negativt tecken. För en del blir det ju en kul tävling mot sig själv bara.

1 gillning