Det materiella i det känns (för mig) mer eller mindre meningslöst.
Det meningsfulla är frihet och kontroll över sin tid och liv och det är en gradvis skala hela vägen dit, inte allt eller inget.
Alltifrån 10 000kr till några miljoner kr ger mer svängrum - även om man inte är totalt ekonomiskt oberoende.
Sen får man separat grubbla över vad man ska göra med den friheten och vad livet ska fyllas med för att det ska kännas bra och meningsfullt.
Det problemet kommer vi aldrig ifrån.
För mig är det ingen tävling. Det jag vill nå är friheten. Friheten att kunna bestämma över min egen tid.
Det är tråkigt att måla på huset. Det är så tråkigt att jag tänker att det inte är någon idé att börja på förmiddagen för att det är lite kallt ute, sen ska jag gå med hunden, äta lunch innan jag ska till jobbet. Där någonstans kan jag tänka mig att börja måla men det hinner jag inte för det är annat som ska göras först. Lite så kan det se ut alldeles för ofta. Allt jobb flyttas till helgen. Helgen är ju den tiden när jag vill ta det lugnt och vara med familjen, nej det blev ytterligare två dagar med jobb.
Nej jag ser inte att det blir någon tomhet i vardagen. Jag ser bara möjligheten till att få hålla på med något utan att behöva titta på klockan. För mig känns det lätt värt att spara halva min lön för att kunna sluta jobba 15år före riktåldern som förmodligen blir runt 70år. Så känns det i alla fall nu.
Jag längtar efter att logga in på kontona varje dag och se hur det går. För mig är resan väldigt mycket värd, dels för det är kul och att man ser hur utvecklingen går och efter år, men även för det blir en strävan i sig.
Sedan när man jobbar mot något så målinriktat uppstår givetvis en tomhet. Så är det med första miljonen, när man jobbat i många år och vill ha en speciell roll och inser att var det inte mer än så här?, eller när slut-bossen äntligen är avklarade och spelet vunnit och man sitter där med en tom blick. Vad nu?
Det är en konstform att inte lägga sig platt och säcka ihop, utan att utmana sig själv och hitta nya mål oavsett inom vad.
Hej. Jag känner igen känslan av tomhet efter att uppfyllt ett mål. Jag brukar skriva nyårsreflektioner enligt “livshjulet” med följande teman: ekonomi, relationer (vänner), familj och kärleksrelation, kreativitet, hälsa, jobb, spiritualitet, glädje och lek. Och sedan sätta mål jag strävar efter inom varje ämne. Om ekonomi är uppfyllt så försöker jag satsa på de andra områdena jag är minst nöjd med. Att förbättra sin hälsa blir man typ aldrig färdig med. Relationer är även ett område som man kan växa i, bli bättre på kommunikation etc. Inom kreativitet finns stora möjligheter att utveckla (göra musik, måla, spela teater).
Detta kallas ofta för en “hink-metod”. Det kan kännas säkrare rent psykologiskt, men det har historiskt ökat risken att få slut på pengar, så att kalla det försiktighetsprincip är nog lite missvisande.
There is little question that a strategy that guarantees the availability of funds for the next
few years of withdrawals is attractive on many levels. A retiree following the bucket approach neither needs to worry about having to sell assets that have gone down substantially in order to satisfy his withdrawal needs, nor does he need to make complicated calculations to implement the strategy. And yet the results discussed here, for a comprehensive sample of 21 countries over a 115-year period, clearly suggest that retirees would be better off following static strategies.
Från Javier Estrada, The Bucket Approach for Retirement: A Suboptimal Behavioral Trick?
Precis. Min försiktighet består ju i att inte kapitalet rasar på börsen just när jag behöver sälja.
Jag har ju räknat på det, och behöver inte att det kapitalet (närmsta 2 åren) behöver växa eller ge avkastning för att jag ska klara mig. Det ligger inte i madrassen, så hyggligt inflationsskyddat är det kapitalet iallafall.
Förstår att det kan se annorlunda ut om man vill bibehålla (eller öka) kapitalet och endast leva på avkastning.
Jag lägger inte upp mål längre så som att nå x summa i omsättning i mitt företag eller nå x miljoner på kontot gjorde det förr men insåg att det ej gav mig något förutom ett ständigt jagande där man glömmer leva mellan målstolparna.
Istället har jag nu lagt upp mitt liv i hur jag vill vara nu och agera därefter. Sen har detta lett till ekonomisk framgång men det är inget jag siktar på utan en naturlig konsekvens av hur jag lever.
Jag har även slutat lägga upp hur jag vill leva i framtiden utan jag går in i den “karaktären” redan idag så som jag vill leva.
Detta kanske lät ologiskt men hoppas någon fattar vad jag menar 
För att vara tydlig: Det som ökar risken för att få slut på pengar är att man har en ”buffert” på ett fast värde som man använder om börsen rasar, för att slippa sälja. Detta jämfört med att ha en fast procentsats i räntor eller på sparkonto eller vad det kan vara, och ombalansera för att behålla den procentsatsen, oavsett vad börsen gör. Hinkmetoden, att använda en buffert på ett visst antal årskostnader, är en sorts marknadstajming, som generellt inte funkar så bra, och löper därför en högre risk att få slut på pengar, om man lever på kapitalet.
Men som sagt, det kan ha psykologiska fördelar i det att man kan känna sig lugnare när det stormar, och om det kan förhindra en från att göra misstag i affekt så kan det ju fortfarande vara en bra metod.
Tack för input! 
Jag personligen är inte SÅ mycket för olika “metoder”, funkar nog jättebra för många! Men det tar så mycket energi, jag har under mina 25 års sparande kört mest på feeling (och excel 
), och har lyckligtvis (tur?) ändå lyckats ta mig till FIRE utan att behöva snåla nämnvärt eller avstå livets goda.