Jag och min numera fästman har precis förlovat oss, vilket såklart är underbart
Jag sa till honom långt innan han friade att om du någon gång ska fria så välj en ring i silver som du tycker känns som mig så kan vi köpa vitguldsringar ihop när vi gifter oss sedan.
Han följde mitt önskemål och friade med en helt perfekt ring, en tunn silverring med flertalet oregelbundna cubic zirkon runt halva bandet och jag älskar verkligen den. Sedan köpte vi en enkel slät silverring till honom.
Jag har efter det kikat en hel del på ringar för att hitta någon liknande ring som kan bli min för alltid ring, men ju mer jag kikar runt desto mer känner jag att det hela känns som en enda stor marknadsföringsgrej att man ska lägga så mycket pengar på en ring… Jag jobbar dessutom inom vården så mycket av tiden får jag ha ringen i mitt halsband och inte på fingret. Jag förstår att ringen jag fick inte kommer hålla för alltid, med jag börjar stark överväga att fortsätta ha en billigare silverring och bara byta när den blir sliten istället för att lägga massvis med pengar på en materiell sak vars värde ändå aldrig kan mäta sig med vad vår relation betyder, oavsett hur många nollor man lägger på.
Hur tänker ni kring förlovningsring/vigselring? Är det mest en välgjord marknadsföring som gjort att folk är beredda att lägga absurda summor för en stor glittrande diamant eller finns det ett faktiskt värde i att göra det?
Är det underligt att välja att behöva byta ring flertalet gånger under livet, är det smartare att köpa en gång och sedan ha den?
Vill även tillägga att jag och sambon inte är snåla med oss själva, har en stabil gemensam ekonomi och lägger gärna pengar på upplevelser/ att trivas hemma, så det sitter inte i att vi inte kan köpa dyrare ringar, men just detta känns totalt ovärt…
Ja, det är en “bluff” eller kanske snarare “hype”. Det finns många vackra ringar idag i alla prisklasser. Diamanter är dessutom oetiska om de är naturliga och inte odlade i labb. Alternativ är att köpa kvalitet på auktion eller ärva av någon släkting.
Ingen vidare investering; men kul grej om ni har en statement-piece. Diamantmarknaden är väl dock lite ostadig om man nu vill se det som en investering. Skulle köpa det för att jag gillar att titta på det; kika in rolex-tråden. Förmodligen samma logik och känslor kring ringar skulle jag tro.
Vi köpte enkla släta guldringar för att ha något som håller över tid. (Både modemässigt och fysiskt om det inte går att ta av ringen när man tvättar händerna.) Vill man ha något lite mer annorlunda kan jag rekommendera pantbanken som jag tycker har en hel del roligt som kanske inte är i “mode” just nu.
Gratulerar.
Vissa älskar ringar och andra köper av tradition. Några har ingen ring alls.
Mest ring för pengarna fås genom att köpa på pantbank eller auktioner. Kaplans i Stockholm är bra. Frågan är vad just Ni eller Du vill ha?
Jag är en smyckesnörd så jag kan tänka mig att lägga rätt mycket på smycken jag ska ha resten av livet, medans jag har en vän som inte ville ha en ring.
Elsa Billgren har skrivit om att hon har haft olika ringar i sitt äktenskap, så vissa gör så. Man kan ha icke traditionella ringar om man så önskar.
Man kan också be en juvelerare tillverka en ring av material man har t.ex arvsguld om man vill designa något själv. Man måste inte ha diamanter. Om man vill ha annan ädelsten ska man tänka på att olika stenar är olika sköra och vissa är inte lämpade för vardagsbruk. Diamanter är hårda.
Vi valde också titan, detta var nästan tjugo år sedan så det var lite annorlunda då tror jag.
En sak som bör påpekas är att om fingret skulle svullna upp av någon anledning (tusen olika) så är titan betydligt svårare att såga loss ifall det behövs för att få bort ringen eller rädda fingret.
Jag som absolut inte är en ringperson tar alltid av mig ringen när jag tränar, lagar mat och egentligen nästan alltid när jag gör något med händerna. Det hade jag gjort med alla metallringar oavsett. Hade jag valt idag skulle det nog blivit en silikonring (finns det?) eller liknande mjukt.
Vi köpte ringar på Vanbruun. Väldigt prisvärt enligt mig slät platina för mig och solitärring i platina med odlad diamant för damen. Min kostade kanske 7k, fruns 16. Sen köpte vi en alliansring som vigselring, också odlade diamanter, för ungefär lika mycket.
Vet inte hur silverringar är men många ringar kan du ju polera upp för att få upp glansen istället för att köpa en ny, det känns tråkigt tycker jag.
Jag tänkte vara gift hela livet, 40k blir ganska lite pengar i sammanhanget, men jag förstår att man tycker det är mycket. Oavsett ska man inte lyssna för mycket på andra. Är det inte viktigt för dig med någon särskild ring så skit i det så, och skit i vad andra säger. Jag är glad över våra ringar
Ja det är en bluff. Man bör i alla fall undvika diamantringar då det både är en ganska ny tradition (typ 1940-tal) och att ”äkta” diamanter både var och är oetiska. Företagen som äger diamantgruvor äger även labb för diamanter. Sen spenderar de massor med pengar på att få labbodlade diamanter att framstå som något för fattiga, osmakliga och att man inte älskar sin partner tillräckligt.
Jag har kikat en del på den hemsidan, dom har mycket fint. Problemet med silver är väl främst att det är en mjuk metall så den kommer slitas mycket mer med tiden än vitguldsringar.
Det är nog inte bara priset i sig utan också min rädsla att jag ska tappa bort ringen eftersom jag så ofta måste ta av mig ringen i min vardag…
Men samtidigt känns det konstigt att byta ringar allteftersom med några års mellanrum, även om det egentligen inte är någon annans ensak
