Jag har en fundering: hur fasen balanserar man sparande mot att faktiskt unna sig något ibland? Utan att det spårar ur såklart.
Jag är 23 år och har nyligen nått 3 miljoner kronor i investerat kapital. Resan dit har varit ganska fokuserad och disciplinerad, och det är något jag är stolt över. Samtidigt som detta har jag nyligen fått ett nytt jobb med mer ansvar och är i samband med det på väg att byta stad. Det känns som en tydlig ny fas i mitt liv.
Detta har gjort att jag har börjat fundera på att köpa något mer roligt och kanske symboliskt för egen del. Konkret handlar det om en begagnad Cartier Santos i prisklassen ≈ 50-60 tkr.
Jag vänder mig hit just för att få lite perspektiv. Inte ryggdunkar, utan resonemang. Detta är trots allt en av de mer välbärgade internetcommunities som finns i Sverige.
Några saker jag själv väger in:
Relativ kostnad: 50-60 tkr motsvarar ungefär 1,5 till 2 procent av mitt kapital. Det förändrar ju därmed inte min ekonomi, egentligen något alls, om man tänker i det stora hela. Däremot är det en saftig lön alt två månadslöner vi pratar om… För en klocka!
Alternativkostnad: Pengarna gör sig garanterat bättre på börsen än på min handled övertid. Samtidigt är frågan om varje krona verkligen alltid ska optimeras.
Livskvalitet: Jag är ganska sparsam generellt. Detta hade varit ett av få “onödiga" köp, men också något jag faktiskt skulle använda ofta.
Signalvärde: Jag jobbar som tjänsteman i industrimiljö, relativt nära produktion. Jag vill inte direkt uppfattas som någon som försöker signalera status på fel sätt.
Svensk kontext: Jantelagen finns där, vare sig man vill eller inte. Frågan är hur mycket vikt man bör lägga vid den.
Jag är genuint nyfiken på hur ni tänker kring ett sånt här beslut.
Hur resonerar ni kring konsumtion när man nått en viss ekonomisk nivå?
Har ni egna erfarenheter av liknande köp, och hur kändes det i efterhand?
Finns det risk att man “öppnar dörren” för mer livsstilsinflation, eller är det tvärtom viktigt att kunna unna sig ibland?
Och kanske den viktigaste frågan:
Vid vilken punkt tycker ni att det är rimligt att börja använda sitt kapital, inte bara optimera det?
Varför vill du ha en dyr klocka? Var ärlig helt med mot dig själv. Det är inte för att visa dig tiden. Det är inte “kvalitet”. Det är status. Blir du lyckligare av att visa upp dig? Kanske, vad vet jag.
Angående signalvärde och jante skulle jag i så fall vara mer bekymrad över kombinationen av namn, bild och förmögenhet i klartext på Sveriges största ekonomiforum.
Är klockan begagnad och rimligt prissatt kan du väl förmodligen sälja den när som helst till liknande pris om du ångrar dig så det är väl bara att köpa?
Köp en trevlig klocka som du tycker är fin att se på varje dag, som ett smycke / en uppmuntran för dig själv. Skit i vad det står för märke och vad andra kan tycka. De flesta har faktiskt ingen koll på sånt ändå, du behöver inte göra en höna av en fjäder.
(Jag köpte en fin klocka till mig själv i 40-årspresent och gläds åt att se den varje dag. Sen kostade den 3000 och inte 30000, men det är samma princip.)
All typ av klädsel, smink, smycken och så vidare är såklart till stor del till för att visa upp. Det går inte direkt att neka. Hade man varit själv på jorden hade så hade man nog inte suttit med skjorta på sig.
Klockan kostar inte 50-60 tkr. Köper du den begagnad så är det stora värdetappet taget.
Jag gillar klockor. Har köpt och sålt ett tiotal över de senaste 20 åren. Just nu har jag fyra klockor. Som mest har jag ”förlorat” 5000kr på en klocka, sammantaget har jag inte förlorat alls.
Köp begagnat, undvik de mest obskyra modellerna och ha kul. En beg Santos kan du sälja igen om fem år och få tillbaka pengarna om du vill. Kostnad allt mellan 0kr och ett par tusen. Undvik nya klockor.
Ingen kommer att lägga märke till den om det inte rör sig om en klocknörd. Jag har haft en Rolex på armen i tio år nu och har fått exakt noll kommentarer på den. De enda klockor folk har uppmärksammat har varit lite billigare modeller med mer grälla färger…
Det är ju sjukt bra jobbat att tre miljoner vid 23 års ålder. Helt galet.
Om klockor är något lustfyllt för dig så tycker inte jag att det är konstigt alls. Det är också generellt en betydligt mindre dum affär än att köpa en bil och det gör ju folk hela tiden.
För min del skulle jag väga klockan mot annat för 60k och tänka att det fanns annat som var mer värt. Men sånt är ju personligt.
Rörande klockor: Jag har inte alls ditt driv, men har genom mycket tur och lite gnet fått ihop en nettoförmögenhet på en bit över 40 miljoner vid ungefär dubbla din ålder. Jag har inget intresse för klockor, men jag har ett intresse för min fru och hon sade att hon ville ha en klocka. “Köp vad du vill,” sade jag, “upp till 60k behöver du inte fråga, jag betalar”. Hon bestämde sig för klocka för typ tusen spänn. Det kan vara svårt att börja spendera som äldre…
haha visst är det så, bra invändning . Målgruppen här är det däremot stor skillnad på jämfört med om du plockar ihop en drös folk på stan, eller på ditt jobb.
Relativt ny till gamet men vad jag fattat det som så skulle det nog gå. Klockor intresserar mig mycket, vad det nu beror på.
Gillar du klockor så köp en, å varför inte en dyrare, huvud saken är att du väljer en klocka du gillar å är snygg för dig.. Många har klocka som ett smycke..
Själv har jag bara lagt någon hundralapp på klocka.. Å för mig är de bara ett enkelt sätt att ha tids angivelser..
Jag köper själv begagnade klockor i den prisklassen och har dem ett år eller så, brukar vara lätt att sälja till ungefär samma pris.
Cartier Santos är dessutom en klocka med historia och jag kan nästan svära på att du kommer upptäcka att det är fler än du på arbetsplatsen som gillar klockor.
Och Jante ja. Alla måste inte gilla en, just sayin’.
Jag sneglar också på en Santos! Något liknande nedan. Vad tror ni, är det en ”OK” affär om man tröttnar och säljer efter 5 år? Dvs inte allt för stor förlust?
Grattis till en fantastisk ekonomi för din ålder. Det förtjänar absolut att firas. Och är man klockintresserad är det absolut värt det. Speciellt om man kan köpa den för avkastning från kapitalet.
Den kommer sitta där på armen och påminna dig om vad du lyckats med hittills och kan göra i framtiden, att du valt precis en sån du ville ha, och att människan kan konstruera fantastiska maskiner som inte ens behöver ström för att funka. Om den motiverar dig i vardagen kommer du troligen tjäna mer än den kostat på att ha den.
Jag förmodar att det handlar om ett mekaniskt ur? Var i så fall beredd på att inköpskostnaden är en sak och löpande servicekostnad är en annan sak. Är du en person som följer rekommenderade serviceintervall eller som struntar i det? Självklart har du råd att betala service, men jag känner personer som har fått dyrare mekaniska klockor i gåva och snabbt sålt dom när de insett vad servicen kostar.
Kommer du använda klockan mycket i vardagen? Köp.
Kommer du vara nojig och låta klockan bli liggande i en låda mesta av tiden. Avstå.
Köp den jävla klockan om du vill ha den. Du verkar också funderat mycket kring det. Själv brukar jag ge det en vecka att känna efter innan jag köper prylar som inte är “must have”.
Du har uppenbart råd. Mest pengar när den dör vinner inte.
Ja men, det är väl samma som med klagomål om man tänker sig en utbildning i klagomålshanteting är problemet inte bara de undantag som säger något. Utan de flesta klagar tyst. Vi är ju ändå i Sverige. Du kommer inte stiga in värde mot de på produktion men du kommer göra det mot bank/mäklare även om ingen säger något om du har en Rolex. Kriminella i större städer rånar om man är oförsiktig. Jag är medveten med vad jag har på mig för klocka i vilka situationen, så fungerar det i Stockholm. Mindre städer lär var mer avundsjuka? Men en trevlig klocka för 60000kr eller vad du sa lär ingen tycka något om, vilket är nästan exklusivare för det är mer för dig själv och de som är insatta
. Målgruppen här är det däremot stor skillnad på jämfört med om du plockar ihop en drös folk på stan, eller på ditt jobb.