Snoka lite och om de är så att du tänkt flytts ner till huvud orten för de företaget du nu jobbar på skulle jag rekomendera något mer anonymt. Alternativt att du unviker de södra delarna utav stan, resecentrum och huvudgatan. Men primärt södra delarna.
Känner flera som blivit rånade. 60K klocka är en fin gåva, se till att de är en frivillig sådan.
Passa på att vara ung och dum, då blir man gammal och vis.
Är klockor ditt intresse så tycker jag inte alls att det är några fel. Du är i en god ekonomisk situation, pengar skall även användas för att uppfylla de mål & intressen man har.
Lite lustigt bara att detta ploppade upp i Aftonbladet samtidigt…
Mvh,
Köper man rätt klocka så är det en av dom få sakerna man kan köpa som håller priset rätt ok.
Köpte mig en Rolex i 30års present för 30 000:- , värd 100 000:- idag. . . .det kan man knappast säga om högtalare eller andra prylar jag köpt genom åren
Du har råd med en klockan. Ingen fråga om saken. Så från ett strikt ekonomiskt perspektiv så är denna typ av lyxkonsumtion i min mening egentligen inga konstigheter. Jag brukar själv falla tillbaka på tankeexperimentet som jag vill minnas Dave Ramsey uttryckt vid något tillfälle rörande just konsumtion; om du kan lägga upp pengarna på bordet och sätta eld på dem utan att ditt liv/privatekonomi påverkas i någon meningsfull utsträckning så är det grönt ljus (slarvigt citerat).
Som klockintresserad och tidigare ägare av en del dyrare (>100 tkr) armbandsur från Rolex, Omega etc. så kan jag bara dela med mig av mitt eget perspektiv och vart jag står idag.
Jag har alltid uppskattat armbandsur av olika slag - allt ifrån G-SHOCKS som påminner om barndomen på 90-talet, smartklockor från Apple och Garmin (som jag ser lite som nutidens motsvarighet till G-SHOCKS) till fina mekaniska klockor av modeller och från tillverkare med kul historik i bagaget (även om det mesta, om vi ska vara uppriktiga, är rent marknadsförings-bs).
Jag har dock med åren kommit till ett antal, för mig, viktiga insikter som är anledningen till att jag idag inte längre äger några finare mekaniska klockor överhuvudtaget - nämligen de mentala kostnaderna - något som jag anser många missar ta med i helhetskalkylen.
Risker. Ägandet och bärandet av populära exklusiva armbandsur kommer med risker. Det går tyvärr inte att ducka för att du, som du med all säkerhet redan vet, oundvikligen blir en måltavla för människor med mindre goda avsikter. För egen del innebar detta att jag ständigt var medveten om miljön/kontexten jag vistades i. Är det här en riskfylld plats att visa upp klockan (kommunaltrafik, på turistplatser, vid semester i utlandet etc.)? Bör jag dölja klockan under tröjan/kavajen? Under varmare månader så är förstås det senare inte ett alternativ, vilket bidrog till att jag kände mig obekväm i olika miljöer/sammanhang.
Aktuellt exempel som det refererades till i ett tidigare inlägg:
Associationer. Alla varumärken kommer med associationer. Jag själv uppskattar t.ex. flera populära modeller från Rolex för dess tidlösa design och historik, men för gemene man är Rolex en symbol för uppvisandet av pengar och status - något jag personligen fullkomligt avskyr och inte vill förknippas med. Visst, man kan argumentera för att andra människors tankar och åsikter inte bör påverka ens beslut, men vi är ändå i slutändan sociala varelser, trots allt. Jag själv är inte särskilt förmögen även om jag har en god ekonomisk situation precis som du själv - men jag vill inte att människor runtomkring mig ska veta/tro att jag har det gott ställt ekonomiskt. Än mindre att jag har ett behov att bevisa detta för min omgivning. Av den anledningen kände jag mig helt enkelt inte bekväm med att bära denna typ av armbandsur i diverse miljöer/sammanhang pga. symbolvärdet.
Repor och skador. Är du bekväm med att smälla in klockan i en dörrkarm och få ett hack (“ding”) i boetten eller kommer de där oundvikliga reporna och skavankerna som uppstår med tiden att besvära dig varje gång du tittar på klockan? Kommer bärandet av klockan göra dig extra medveten/försiktig i termer av hur du rör dig? Personligen har jag landat i att jag tyvärr tillhör den senare skaran - oavsett hur mycket klocknördssfären försöker intala en om att “repor ger karaktär och berättar en historia”. Jag har insett att när jag bär dyrare armbandsur så är jag ständigt medveten om dess närvarande och rör mig mer försiktig för att undvika just skador, och jag vill inte att ett objekt jag bär ska begränsa hur jag rör mig eller lever.
Alternativkostnaden. Vissa populära modeller (Rolex Submariner t.ex.) tenderar att behålla sitt värde över tid. Men även om att se mekaniska klockor som “investeringar” ofta känns rationellt, tillkommer förstås kostnader i form av försäkringar, service etc. Så även om värdet för klockan i sig står sig över tid i takt med inflation etc. så skulle jag åtminstone personligen välja att placera armbandsur under konsumtionskategorin, särskilt när alternativkostnaden tas med i beräkningarna. För mig personligen har just det senare, alternativkostnaden, varit svår att bortse från. Att kapitalet hade kunnat jobba mycket mer effektivt på annat håll. Det är ytterligare en känslomässig aspekt som jag inte hade räknat med skulle påverka mig i den utsträckning det gjort när det kommer till ägandet av dyrare armbandsur. Å andra sidan - det är väl kanske inte helt sunt och mer en skada från att vara spar- och investeringsnarkoman.
När jag tog allt ovan i beaktande landade jag slutligen i att de känslomässigt negativa apsekterna som kommer med att äga dyrare armbandsur inte, för egen del, vägde tyngre än de positiva. Jag fattade därför det för mig rationella beslutet att jag helt enkelt får mer livskvalitet genom att inte äga dem.
Idag bär jag dagligen en Apple Watch, eller annan typ av liten gadget på handleden. Det är för mig, som nämnts inledningsvis, den moderna motsvarigheten till det en G-SHOCK var för mig på 90-talet - ett praktiskt litet verktyg på handleden. Jag kan se tiden (som dessutom alltid är på sekunden korrekt). Betala i affären. Skicka meddelanden och ta samtal vid behov. Lämna telefonen på hemmaplan. Hålla koll på träning och hälsoparametrar. Jag har för övrigt stängt av alla notifikationer för att inte bli störd. Den smälter därutöver in fint i alla miljöer och har inga jobbiga associationer. Alltifrån städerskan på äldreboendet till VD:n på börsbolaget bär en.
Sist men inte minst - jag tänker inte på att jag bär den. Den har en mental kostnad som är lika med noll - och det är i min mening den största anledningen att jag helt enkelt landat i slutsatsen att dyra mekaniska armbandsur inte är för mig.
Huruvida du landar i samma slutsats är helt beroende av hur du själv ställer dig till frågor likt de som jag tagit upp ovan.
Med den summan och åldern sitter du i RIKTIGT bra sits om du kan undvika göra stora misstag med kapitalet framåt. ”Skynda långsamt” så kan du i princip fördubbla själva grundkapitalet vart 10:e år UTAN att behöva spara/tillföra mer
Resan dit beskriver du som fokus och disiplin. Det har det säkert varit men fundera också på hur mycket risk/tur du tagit/haft? (Du skriver att klockan motsvarar 1-2 månadslöner för dig som jag tolkar det)
Är det realistiskt/vettigt att fortsätta med samma risk för HELA kapitalet eller kanske du ska se till att tänka mer långsiktigt/stabilt med en större del/det mesta, tänk ”stay rich” och sen fortsätta med risk/chans för en mindre del =ev bara det nya sparandet du tillför t ex? Många som råkar pricka rätt aktie/fond/vara får gärna lite fööör stärkt självförtroende och tillskriver det allt för mycket till skicklighet och åker sen på en rejäl djupdykning i senare skeden.
Så OM du har gnetat ihop pengar (dvs inte mest tur/risk) så kan man nog säga att ditt problem inte är att du unnar dig för mycket utan kanske snarare tvärt om. Du kanske är fööör snål med dig själv? I förlängningen av det så varför ska du INTE unna dig något på den nivån om det är ditt intresse och du har det kapitalet? Man måste våga FIRA sina framgångar, varför har man annars slitit?
Visst finns det risk för livsstilsinflation! Första gången man köper något extra dyrt/extravagant känns väldigt speciellt/nervöst. Jag jobbar ju själv med bilar och minns själv nervositeten/känslan första bilen jag köpte som kostade 4x så mycket som någon bil jag köpt tidigare. Ghaaaaa! Vad har jag gjort??? Idag känns motsvarande nivå som väldigt odramatiskt.
Så man bör nog vara lite vaksam, det nya/dyra blir snabbt vardag utan att man kanske värdesätter det lika mycket längre. Då kanske det är bättre bromsa och lägga pengar på något ANNAT (kanske klart billigare) som ger känslan igen? För mig kan en entusiastbil för 50000kr och 50hk och en för 1000000kr och 500hk vara lika rolig/intressant. Då kanske ett fint fiskespö för 15000kr kan ge samma wow-känsla som en ännu dyra bil?
Angående jante/signalvärde. Min bild är att många/de flesta entusiaster faktiskt har fina grejor ”för sin egen skull” INTE främst för att skryta med eller visa upp. De personerna som verkligen ÄR entusiaster brukar, åtminstone jag och många jag känner beundra och se upp till för deras kunskap/engagemang/intresse/glöd osv. Är alltid kul höra en riktig nörd prata med passion och ödmjukhet om sitt intresse. Oavsett om det är klockor, resor, blommor, hundar, Märklintåg, träning eller blockflöjt!
Sen finns det en grupp som egentligen inte är entusiaster och där köper de vissa dyra prylar mer för att skryta och visa utåt än att de har ett genuint intresse. Då märks det ganska snabbt och här brukar nog Jante/avundsjukan/signaler slå mer åt det negativa hållet.
Så, javisst det är främst klocknördar som ser/bryr sig MEN jag hade ändå varit försiktig på ett nytt jobb/stad/umgänge och särskilt i en ”traditionell” bransch som industrin. Det kan vara smart att ligga lite lågt i början tills man är en i gänget som PERSON utan allt för mycket utstickande signalattribut som de omkring en väger in/värderar/ser. Sen när de känner dig blir det liksom lättare och (för)stör mindre om du visar upp fler sidor av dig, att du t ex gillar ovanligt fina/dyra klockor osv.
Sen som föregående skribent skrev. Det finns en ”Mental” kostnader också med fina grejor. Blir man FÖR rädd om de förtar det ofta mycket av känslan. Där man också ska vara sunt medveten hur lätt det är söka/Googla och få fram saker om en person när man väl vet vem de är.
Hej!
först gratulerar till en fantastiskt ekonomi speciellt i din unga ålder.
Jag kan bara gå till mig själv. Jag är 10 år äldre än dig och blev miljonär för 4 sedan så hatten av för dig vid din unga ålder.
När jag blev miljonär så gick jag från att aldrig ha märkeskläder eller dyra väskor till att se det som en naturlig del och ett kvitto på att jag lyckats. Jag är adlig och ser det dessutom som en extra fin grej med dessa märkessaker, jag unnade mig flera väskor, dyr vigselring dyra kläder när jag fått miljonen också på second hand.
Visst är det mycket pengar rent objektivet men för mig stärker det min självkänsla och mitt självförtroende. Jag tycker absolut att du ska köpa klockan, som du sa det är en liten del av dina investeringar och det är viktigt att använda pengarna också på sånt man mår bra av.
Önskar dig en trevlig fredag.
Du har inte förlorat någonting i reellt värde men räknar du på alternativkostnaden med att ha pengarna på börsen har du gissningsvis gått back om du inte sålt dessa till en bra vinst mot inköp.
Med detta sagt så tycker jag att man helt klart ska unna sig saker också. Är klockor din passion så absolut, då får det kosta lite. Man kan inte ha allt investerat hela tiden. Själv har jag whiskyflaskor istället för klockor. Har dock haft turen att ha sålt whisky för betydligt mer pengar än jag någonsin lagt på det.
Köp & testa. Känns det bra så är det bra. Är det något som skaver så sälj den. Svårare än så är det inte.
Jag har inte förlorat något oxå inkluderat alternativkostnad, har tvärtom haft en fin avkastning. En av nio har gått back.
Men man ska inte räkna med att tjäna pengar på klockor, speciellt inte om man är en ”one Watch person”.
Njut av whiskyn, för jag hoppas att du inte bara samlar 
.
Om du som verkar så driven och bevisat duktig ekonomiskt vill ha en riktigt fin begagnad klocka så räknar du med att du kommer att uppskatta den löpande gissar jag.
Dessutom skulle det inte förvåna om Klockan snarare ökar lite i värde över tid om den får lite service och puts.
Just do it. Ingen dålig affär alls tror jag.
Men om du reser till lite osäkra platser bör du fundera över var du inte ska ha klockan på dig synligt kanske. En mycket billigare reservklocka på handleden för såna tillfällen är inte fel,
Jag har andra böjelser avseende fina prylar jag uppskattar över tid. Inte dyrt i långa loppet.
När jag var 24 och passerade min första miljon, ca 20 år sedan, köpte jag mig en submariner för då 30kkr.
Använde den i ca 5 år, sedan hamnade den i en låda, la väll ca 5kkr på servisen var 3dje år och den drog sig någon sekund varannan dag så tröttnade helt enkelt.
Nu kör jag bara Garmin.
Sålde sedan klockan 10 år senare, minns inte exakt med fick minst 60kkr (samma kille som sålde den som köpte tillbaka den, helt otrolig slump.)
Sagt med ovan, skulle aldrig köpa en sådan klocka igen, men ångrar heller aldrig mitt köp, många fina minnen. I Göteborg var det ingen som noterade det, men när man var i Stockholm och 25 år så var det en riktig brudmagnet. 
Med tre miljoner investerat är det klart du ska ha en fin klocka!
Folk köper bilar utan att blinka för galna summor och som rasar i värde direkt, samtidigt muttrar folk över ett klockköp. Köper du rätt modell av klocka är det snarare en investering.
Allt jag köpt har jag köpt för att dricka, sen har vissa flaskor dragit iväg något ofantligt. tex Karuizawa köpt för 2500 på bolaget, 8 år senare sålt på whiskyauction för en bra bit norr om 100k. Sådana flaskor är svårt att motivera sig själv att öppna 
Självklart ska du unna dig en fin klocka sett till din fantastiska ekonomi och förutsatt att du tycker om klockor. Jag har själv ett klockintresse och köpte en enklare Rolex för 6 år sedan. Jag blir glad varje gång jag kollar på den (det är ofta).
I princip ingen kollega har någonsin kommenterat klockan - de verkar vara mer intresserade av guldpläterade klockor i modell större
Kan såklart inte garantera att detta är en total slump, men jag gissar på det. Såna tjejer hade limmat lika väl även om klockan egentligen var från Ur o Penn men glittrade ordentligt 
Den däremot, ger plus på kontot!
Förståeligt!
Nej, jag har nog aldrig köpt något dyrt för att flasha för andra. I alla fall inte i vuxen ålder. Sådana behov försvann ganska fort efter tonåren.
Syftet med mitt sparande är att få mer fritid. Inte att köpa en massa dyra prylar. Konsumtionen av pengarna kommer därför ske på ett annat sätt, genom att tex tex sluta jobba.
När jag nått mitt fire-kapital och om jag mot all förmodan skulle vilja fortsätta jogga så kan det absolut bli snack om konsumtion. Pengarna skulle då gå till upplevelser och kanske någon fritidsaktivitet.
Köp! Santos är inte en av de vanligare klockorna direkt, så det lär inte va många som känner igen den. Hade en kollega som hade en JLC reverso och han var chockad när jag kommenterade hans klocka, för det var typ första gången det hänt. Har själv en JLC och ett par andra klockor och det är sällan man får en kommentar, och är det någon som märker det, så är det en klocknörd.
Har också en lite dyrare klocka med baksida i glas och det skänker mig mycket glädje att titta på det mekaniska urverket.. köp det du verkligen vill ha är mitt råd, men se till att den är servad så att du slipper servicekostnad och lämna iväg klockan direkt när du fått den..
för övrigt galet bra med 3 millar vi 23 bast!!
Behöver man extra fina saker om man är adlig? Jag är ärligt nyfiken.
Det vore ju i sådana fall en ordentlig konkurrensfördel för oss ickeadliga vad det gäller vår förmåga att ansamla kapital.
(Några av mina bästa vänner är adliga o.s.v.)
För många är det beslutet de kan tjäna mest på att inte göra dåliga bilaffärer. Man kan undvika att ha bil om det är rimligt. För oss som lever liv där det inte är rimligt att sakna bil man åtminstone se till att inte betala mer än 200k för en bil innan man har en 60-70 miljoner. Till exempel.
