Pengar är inte allt som skall in i förhållandet. Är du händig kanske du sparar 1 mille i hantverkskostnader framöver. Vem står för trygghet, spontanitet etc? Det finns massor av faktorer som skall in i rättvisekalkylen, och båda bidrar olika och det förändras över tid.
I mitt förhållande (+30år) delar vi på allt och det funkar väldigt bra, bara man har gemensam syn på långsiktigt sparande och de dyraste inköpen. Jag tjänar mest men vad spelar det för roll? I slutändan så blir det inte så mycket pengar över till nöjen att det är något att dividera om.
12 gillningar
Är procentuell uppdelning något för er?
Vi har löst det så att om vi behöver köpa någonting så lägger vi oss på min (lägst lön) budgetnivå. Då kan vi köra 50/50 på exempelvis. Men min sambo är maximerare och köper gärna det bästa av det bästa. Det blir att han får pytsa ut mellanskillnaden, exempelvis. Ibland betalar han allt, om det är något vi villhöver men inte behöver, där jag kanske föreslår att vi väntar med köp men han inte vill. Finns ju inget rätt eller fel, huvudsaken är ju att det funkar för båda.
3 gillningar
Ja det kan vara hållbart. Vi har MYCKET stor skillnad i inkomst, så har det alltid varit och kommer förbli för all framtid. Jag bjuder då och då, sen alltid, precis som din kvinna vill o är helt OK med. Uteliv, krogen, etc. “Klart vi ska prova det eller det”, t.ex. dyra drycker och mat. Teater, musikaler, långväga resor som kostar mycket har jag s.a.s. sponsrat flertal ggr.
Men visst underlättar det mycket att vi har lika syn på vad man ska lyxa sig med. En lampa för 30k även om den är as-läcker? Nope. Skulle aldrig falla mig in. Kanske för 10k men jag blir snabbt “snål” när jag uppfattar att saker inte är.prisvärda och min sambo är exakt likadan. Extrema lyxhotell tillhör den kategorin, t.ex. Viktigt däremot var hotellet ligger; super centralt ska det va! (= dyrare).
Nu tjänar ni tillsammans så mycket att det här inte bör vara ett jätteproblem eg, tycker jag. Det som skiljer mellan dig och din sambo är mer attityd runt prisvärdhet och “snålhet”. Tror jag. Du blir sur helt enkelt och känner att det blir rent slöseri. Har jag rätt…?
Om ja, låt henne bjuda när hon verkligen vill. Och så fundera på vad du verkligen tyckte om maten på 3000+ kr krogen: var det riktigt bra? O.s.v. Diskutera och bolla det med varandra, det blir intressantare då också. 
EDIT: det underlättar också att vi båda har en Die With Zero attityd och anser att besparingar ska användas till upplevelser som skapar bra minnen. Hur bra/lätt man kan göra runt detta är väldigt beroende av vilken ålder man är i såklart.
1 gillning
Jo, har sett dig skriva det i mer än en tråd. Men det är en ganska extrem attityd som aldrig skulle funka med mig t.ex. och jag är långtifrån ensam. Jag är inte i symbios med min partner, hon är en individ precis som jag och äger naturligtvis både pengar och saker. Som är bara hennes. Och vice versa. Så är det också rent juridiskt även om man är gift. Jag är en mycket självständig och delvis solitär personlighet, så den typ av förhållande runt ekonomi i ett hushåll du beskriver kan jag inte ha, funkar bara inte.
Samma med ens barn anser jag, det är inte så att man äger dem bara för att man är förälder till dem. De äger sig själva och har äganderätt till finansiella resurser och prylar precis som alla andra.
4 gillningar
Ha ha, exakt den har jag också gjort och stått för (inga 10k dock) för sambon är inte all in på home automation å sånt… men hon gillar belysningen och den lägre elräkningen och automatiken, så allt är bra! 
Den som är skitpetig med nån inredningsdetalj, t.ex. belysning i mitt fall, får stå för fiolerna, spec om det inte är nödvändigt att upprusta. För visst gäller regeln smakar det så kostar det.
2 gillningar
Hur skulle du göra om din sambo blev arbetslös eller långtidsssjukskriven? Hade du inte accepterat att dela på kostnaderna baserat på nettolön?
2 gillningar
Känns som att steget till delad ekonomi är rätt stort givet det du berättar i olika inlägg i tråden. Har du funderat på att ta något/några mindre kliv redan nu så att det inte blir ett nästintill omöjligt kliv om 5 år?
1 gillning
Har inte räknat men det är nog smarta lampor för närmare 10k här totalt.
Har en blandning av hue och trådfri, hade jag satt hue överallt hade bara spottarna i taket gått på 15k 
Vardag och kris är olika saker tycker jag. Tills man gör en uppoffring som påverkar karriären för familjen har man inte rätt till sin partners pengar tycker jag.
I kris däremot gäller det att ställa upp på sin partner och då man visar bad man går för.
3 gillningar
Är det så viktigt för dig med ekonomisk millimeterrättvisa? Hur gör ni med andra aspekter i er relation? Matlagning, disk, städning osv?
4 gillningar
Jag tror kanske du känner dig träffad, ber om ursäkt isåfall:) Det ska väl gärna vara ”jämnt” i ett förhållande över tid tycker jag. Men man får ju ställa upp för varandra om man har mycket på jobbet eller är låg på energi.
Hehe, du har helt rätt att det gärna får vara prisvärt! Men får väl prova några fina hotell och restauranger och ge det en chans! Tar bara emot att det inte är jämnt, uppväxt med otroligt mycket bråk kring pengar så vill att det inte ska vara ett problem
på vilket sätt skulle jag känna mig träffad? jag är nog rätt svensson. gift, 2 barn, gemensam ekonomi. stor differens i lön mellan mig och min fru men pengar är inte allt.
2 gillningar
Det är både och. I ett par har man diskussion, stöttar varandra, avlasta etc. En person kan göra en bra karriär pga av man får stöd hemifrån. Man har ngn att diskutera med och mamman släppa trycket frånnjobbet.
Utan att känna dig så låter det som att du skulle må bra av att ha en mer lättsam relation till pengar. Prata med din sambo, dela på kostnaderna (behöver inte vara 50/50). Låt henne köpa en dyr lampa. Låt henne bjuda dig på en resa. Bjud henne på något som din ekonomi klarar av. Räkna inte kronor och ören. Tror ett sådant här förhållningssätt skapar mindre bråk än om man försöker ha det helt jämnt.
8 gillningar
Oj. 30kSek i diff varje månad wow. Vi hade bara 20kSek i diff lång period men tanken att hon skulle äta soppan och dricka vatten på restaurang och Jag en fin Entrecote och ett bra vin pga olika ekonomi känns helt absurd för mig. Det ska inte vara någon skillnad mellan oss anser jag.
Vi poolade alla inkomster och utgifter helt när vi flyttade ihop och gifte oss. 40+ år sedan nu. Några år i början arbetade hon och jag studerade. Vi hade aldrig slut på “lönen” innan slut på månaden. Rättade munnen efter matsäcken ganska bra. Så varför trassla. Att hon med åren fick ett betydligt större sparande än hon “jobbat ihop” (samma som jag) stör inte mig det minsta. Att hon alltid använt lite mer pengar än jag på allt möjligt, frisören, Väska, nya glasögon, kläder, skor, hudvård, Lite egna resor med tjejpolare ibland stör mig inte heller. Jag gillar hobbybil etc som kompenserar en del men dom är oftast billiga och gamla.
Kanske skulle det varit annorlunda om vi hade haft det riktigt knapert länge. Som tur är har vi båda hållit igen dom perioder det var så på gemensam känsla av att det behövdes. Blev aldrig några problem.
4 gillningar
Jag tänker att antingen delar ni ett liv tillsammans eller så gör ni det inte. I ett förhållande finns det många faktorer som spelar roll. Pengar är lätta att mäta mrn kanske minst viktiga i ett bra förhållande.
Jag skulle försöka hitta en livsstil ni båda är bekväma med och ha helt gemensam ekonomi.
3 gillningar
-
vad är ’jämnt’ egentligen?
Påminns om:
-
du vill inte det ska vara ett problem skriver du. Fast, gör du det inte till ett problem? Varför inte jobba på trossatsen du har om ’det ska vara jämnt’ och vad det betyder? Gå till roten med det hela menar jag.
Och - det finns minst ett avsnitt i Ramit Sethis pod som lyfter exakt detta. Där den som tjänar mest är kvinnan vilket verkar vara ett större problem för många än när det är tvärt om. Vilket för mig är ett bevis för att det inte är pengarna det handlar om, utan världsbilder och trossatser.
16 gillningar
Inledningsvis, eftersom du har en bra månadslön så är mitt förslag att du inte skapar problem.
Om din sambo t.ex. vill äta en måltid för 200-800 kr/person när ni reser så är det dels inte en överdrivet hög kostnad och dels något du rimligtvis har råd med. Om du vill leva med din sambo kommer viss följsamhet krävas för att det ska fungera mellan er.
Du skulle även kunna fråga runt bland era kvinnliga bekanta efter råd. Utmaningen du beskriver är inte ny, men det är historiskt kvinnor som tjänat mindre i ett förhållande så utnyttja den kunskapen 
6 gillningar
En till fundering är hur du hade tänkt om det var tvärtom?
Om du har 60000 och din sambo har 30000?
Kanske du vill ha vin som kostar 150kr eller goda öl? Medan om skulle tycka att det är dyrt och komma att köpa sig en flaska vin @59kr och en billig öl.
Vad hade du gjort ?
Det finns forskning som visar att det är mer bråk när man kvinnan tjänar mer pga mannen känner sig underkastad.
Tänk på det. Det är lätt att säga att det inte är fallet men det är värt att fundera runt det.
Sen är det inte bara en fråga om pengar. Det handlar mer om livstil och grundvärde. Ni bör kanske sätta er och fundera på vad ni sparar till, vad ni vill använda pengar till.
4 gillningar