Sitter och ”myslyssnar” på lite gamla avsnitt av podden och landade i detta
där @janbolmeson pratar en hel del om ett ha ett ”rädslodrivet mindset” och att det är ett ”fattig-tänk”.
Det fick mig att fundera några varv på min egna resa. Jag var länge livrädd för att starta bolag (finns trådar om det i forumet 
) och kämpade länge med hur jag skulle hantera det. Utgick från att om jag bara kunde hantera/bli av med min rädsla så skulle jag starta mitt bolag.
Detta tog upp en stor mängd energi tills den dagen en insiktsfull person i min omgivning satte ord på vad som egentligen pågick när han sa
”en av dina största drömmar är ett bo i ett hus på landet och du sparar mycket pengar varje månad för att uppfylla denna dröm. Tycker du då det är konstigt att det inte känns rätt för dig att säga upp dig och starta ditt bolag?”.
Det visade sig att min rädsla egentligen handlade om tillsynes konfliktande mål/värderingar och inte (som jag tidigare trott) en rädsla för att misslyckas.
När jag vän listade ut hur jag både kunde få mitt hus och starta mitt bolag så är det minimal rädsla kopplat till att starta bolag och jag är numera i uppstartsfasen av bolag nr 2…
Jag har sen dess istället börjat tänka mer på rädslor som ”conflicting commitments” snarare än rädslor.
Ibland är det som är i konflikt med ett mål något mer eller mindre ogrundat (exempelvis att vara rädd för att allt skiter sig fullständigt och man inte har råd med husrum och mat) men ibland är det en värdering eller annat mål man har som är genuint, äkta och viktigt.
För mig blir det tydligt att dessa kräver helt olika förhållningssätt men att det är värdefullt med en analys av varför man känner som man gör innan man kategoriserar sitt beteende som rädslodrivet.
Skulle vara spännande att höra vad ni andra har för tankar kring detta!