Önskar råd kring balans mellan investeringar och lån och framtid. Känns konstigt men vi har märkt senaste åren att vi har mer pengar än tid.
Vi unnar oss det vi tycker är viktigt och är nöjda med livet. Nu har barnen sin skola och vi jobbar 100% och har ingen möjlighet att gå ner i tid. Ingen övertid eller så utan bara att vi är ganska styrda. Båda kan jobba på distans lite när det passar men ledighet är semester och komptid. Sen är det stopp.
Vårt Önskemål att I framtiden kunna välja att gå ner i tid, men alltid jobba och hålla igång. Prio är inte mer pengar. Konsult kanske blir enda lösningen?
Vi kan båda lätt vara det, men det svåra skulle i så fall vara att inte gasa på utan bara göra det vi känner för, tjäna lagom. Kan vara att arbeta inom lite vad som helst för att täcka fasta utgifterna. Ingen prestige alls i att “lämna” sin karriär.
Kan ni dela några kloka råd samt hur har ni gjort?
Det är lätt att säga: försök göra det omöjliga och fortsätt på samma jobb, men på 60%. Normen med 40h/v är besvärlig för många av oss som har nått gränsen där mer tid är värt mer än mer pengar. Arbetsplatserna och förväntningarna är så otroligt anpassade efter detta.
Förslag:
Steg 1. Boka samtal med cheferna och berätta om situationen. Att ni gärna fortsätter, men med en lägre tjänstgöringsgrad. Kom med förslag på hur det skulle kunna se ut. För att inte fastna i uppgifter och roller som ni har idag kan man istället föreställa sig att ni redan är ersatta med en annan person som jobbar 100%. Finns det något utrymme eller någon vinst för arbetsplatsen att anställa en ny kompetent person som kan arbetsplatsen på 60%. Hur skulle dessa 3d/v kunna se ut?
Steg 2. Om det inte funkar. En av er säger upp er och prövar olika upplägg/konsultlösningar (eller båda om ni är äventyrligt lagda ).
Steg 3. Om detta blir bra så kan andra personen följa efter. Blir det inte bra finns det kanske andra förutsättningar att få en nyanställning på 60% hos gamla arbetsgivaren nu?
Livets olika faser är alltför förgängliga och kortvariga för att inte testa något alternativ nu när ni kommit fram till att arbetet får för stor plats i tillvaron (samt har möjligheter att ändra på detta).
Alternativt anmäler ni er båda till en högskolekurs under 6 månader och begär ledigt för detta (måste i regel beviljas). Efter någon månad kan ni lyfta steg 1 med cheferna. När ni inte finns på plats och upplevs som verksamhetskritiska tror jag att de ser fler möjligheter än annars. Detta kanske är ett fiffigt strategiskt steg, och ger er ett lite annorlunda halvår?
Det finns en inneboende friktion mellan att vara konsult och att gå ner i arbetstid, nämligen att de flesta roliga uppdrag (där det händer mycket, finns att göra och man gör stor skillnad) kommer med en förväntan om heltid. Betyder absolut inte att det är en omöjlig ekvation, men detta är min erfarenhet.
Så mitt råd är att börja med att se vad som går att göra där ni är nu, i termer av att gå ner i arbetstid eller förändra er flexibilitet till er målbild (som är…?). Det betyder alltså att ni först diskuterar er målbild, sedan tar ett beslut om att göra slag i saken. Då kommer ni med en helt annan tyngd in i diskussionen till chefen/styrelsen - själva förändringen är redan beslutad mellan er och ni undrar hur er arbetsgivare kan möta upp denna förändring. Kanske en av er lyckas, kanske båda, kanske ingen. Nytt beslut efter rond 1.
Tack för intressanta tips. Man blir ju ändå ekonomisk och snål ändå när man tänker. Jobbar man inte 100% så får jag inte behålla förmånsbil och sen är det väl en del annat som skulle ändras också.
Kanske inte är där mentalt ännu. Bara släppa det där, köra en billigare bil, verkligen ta steget.
Tack det är också intressant att få höra. Hade en kompis som tog klivet och skulle förändra. Han var interimschef i hela 2mån sen anställde de honom. Så var hans egenföretagarkarriär slut
Men han är nöjd med sina villkor.
Tror det är så otroligt lätt att falla tillbaka till hur det “ska vara”.
Hört en del som gillar att ta konsultuppdrag på 120% i 1-3-6mån sen tar det lugnt i mellan uppdrag. Det känns inte alls som vad jag är ute efter. Men så himla unik är jag inte på något sätt så risken är ju att de kul uppdragen kommer vara som en anställning.
Jag jobbade deltid i 5 år och var då ledig på fredagar. Det är enorm skillnad. Hade även 8 veckors semester eftersom man bara behöver ta ut fyra semesterdagar för att bli helledig. I kombination med röda dagar så blir det mycket ledigt.
Nu har jag slutat arbeta (55 år) och jobbar bara några timmar i veckan och tar ut tjänstepension.
Det gäller bara att våga och inse att man snart kommer dö eller vara för skröplig för att kunna göra något vettigt. Så se till att använda pengarna innan det är för sent🙂
Jag kör som egen konsult nu och det finns helt klart en heltidsnorm/förväntan även på konsulter. Men sen beror det så klart på hur ens bransch ser ut och vilken kompetens man har.
Mitt råd skulle vara att hålla utkik efter möjligheter att gå ned i tid. Förr eller senare dyker det nog upp något i samband med någon förändring av förutsättningarna. Bra om chefen känner till önskemålen också, ifall det dyker upp någon situation som kan lösas av att någon går ner lite i tid.
