End game - investeringar

Så är det iaf inte för mig och ej heller de jag känner som ligger i stay rich.
“En 30% nedgång”, problemet är nedgångarna som tar 10 år innan break-even. Vi har levt i en tid då vi tror att en nedgång på 30% innebär att man är ± noll om ett år eller två.
Jag sitter själv med kapital som innebär att jag är fire med dagens konsumtion, 6-700k/år men jobbar fortfarande för att det är ganska kul och äter inte på kapitalet.
Har dragit ner risken oerhört mkt, från 100% index till kanske 30/70 just nu. Siktar på att ligga 60/40 vid årets slut och frammåt, där de 40% är ränteplacering, räntefonder och guld.
Då sitter jag ändå på över 10m+ i netto kapital i bostäder plus en bra tjp utöver fire kapitalet.

1 gillning

Hur lång är denna på global index? Gissar att det är snarlikt,.

Själv ligger jag ca 30/70 . Men funderar på att växla upp 70/30 till fördel indexfond. Sparar via bolag.

Planen är att göra så i 9 år. Jobba 12 år till. Sen gå ut när jag nått mitt mål. Det kan ju ske om 10 år,15år,20år…gud vet.

Jag kommer nog jobba vidare även efter jag slutar jobba i eget bolag. Mest för att det är kul, tar man bort $$ ambition så blir det nog bara roligare. Kan tänka mig jobba hela vägen till graven, kanske 1 dag i veckan. Hjälpa yngre kollegor som är där jag är idag. Gå på löneförhandling och vara helt likgiltig till lön både upp eller ned. That’s the goal.

1 gillning

Har tyvärr inte den siffran.
Men jag skulle spekulera att den är väldigt lik.
Det som är eller kan vara längre är branschspecifika fonder. De kan drabbas mycket hårdare och ta längre tid för återhämtning.

1 gillning

Vem har egentligen en sparhorisont på 15+ år? Möjligtvis om man pensionssparar, men annars har de flesta en sparhorisont som är kortare än så, men är flytande. Dvs, man vill köpa villa “sen när man har råd”, huruvida det är om 2 år eller 10 år är inte bestämt.

Ett sådant sparande innebär att det inte är en katastrof om ens investerade belopp halveras, då skjuter man upp konsumtionen. Sen nallar man lite på besparingarna nu och då, kanske lägger om taket eller sätter in bergvärme, reser bort över sommaren eller köper ny bil osv.

2 gillningar

Snyggt formulerat.

Det som är det ”långsiktiga” sparandet i praktiken. Och förmodligen så de flesta tänker. Jag sparar och OM jag når målet konsumerar jag, men under vägen får kortsiktiga behov prioriteras.

Om man ligger i stay rich, så handlar det inte om att skjuta upp ett takbyte för några hundra k ett par år. Det kan handla om att 20m blev 10m och hela tjp halverades, husets värde halverades och blev osäjbart för överskådlig framtid. Man har precis klivit över 55 strecket och är inte längre i stay rich.

Ditt resonemang stämmer dock bra om man kanske har en eller två m, är relativt ung och inte har några direkta planer.
Jag har själv till nyligen alltid legat 100% investerad i primärt index
Men det är stor skillnad för de flesta på hur man investerar när man är “nöjd”, i end-game och vill få kapitalet att växa i en sundare takt.

1 gillning

Det beror väl helt på vad man har för utgångspunkt och mål med sitt sparande. Du skriver att de flesta har kortare, jag har ingen aning om hur de flesta resonerar, men ditt sätt låter väldigt praktiskt för många. Mitt mål är att nå ett så stort belopp som möjligt inom x.antal år.
Detta för att min ekonomi för konsumtion och bostadsköp etc är separat från långsiktigt sparande.

Det jag tycker är irrationellt från min sida är att jag har ett belopp som mål. Det baserar sig inte på någon fire ekvation och är långt över vad jag behöver. Det känns som det snarare är en tävling för min del. Vilket jag förstår inte är det vanligaste sättet att spara.

Du har en förutfattad mening om pengar, men den är bara sann om du med ditt beteende får pengarna att dra iväg åt alla håll.

Sätter du pengarna i en billig global indexfond och väntar 5 år (gör ingenting) så ser du att du har knasig inställning.

1 gillning

Uppskattningen av risken i ränteplaceringar är felaktig i Bernsteins exempel.
Exemplet gäller troligen värdering av räntefonder där obligationerna värderas efter vad de kan köpas/säljas för dagligen på obligationsmarknaden och då varierar priserna väldigt mycket.

Om du har en obligation från en centralbank och behåller den till slutdatum så får du bara positiv ränta och har ingen nedsida (om centralbanken inte kraschar vilket är sällsynt).

Spekulera inte på obligationsmarknaden, utan behåll din obligation och var nöjd med räntan så har du lika lite ner-sida som på ett bankkonto.

Håller inte med här. Det är ju det reala värdet som spelar roll, inte det nominella beloppet. De pengar jag har på bankkonto har minskat rejält i (realt) värde efter senaste årens inflation, även om det nominella beloppet blivit högre.
Men om du avser enskilda realobligationer, så känns resonemanget mer riktigt.

Jorå, så att det…

Har varit FE sedan 2018 och glad pensionär sedan 2022. Vad är det jag skall vänta på menar du? :joy:

1 gillning

FE? :thinking:

Byt ut en bokstav kanske? :laughing::laughing::laughing:

FE = Financial Exorbitant

:sunglasses:

1 gillning

:slight_smile: art går nedre gränsen?:slight_smile:

Som jag ser det så finns det inget riskfritt ställe. Det finns bara två olika typer av risk.
Det finns risk som i farligt. DVS Pengarn försvinner och man har inget kvar.
Det finns risk so i volatilt. DVS det man äger kommer variera i värde, men man äger det fortfarande.

Jag gillar inte att man använder ordet risk för volatilitet eftersom de flest förknippar ordet risk med farligt. Och volatilitet är inte farlig bara obehaglig. Men jag bestämmer ju inte ords mening.

Risk 1. Räntor är andras lån och de kan kursa och sluta betala. Både banker, länder och pensionsystem kan kollapsa. Händer ju ibalnd. Pengar i madrassen kan brinna upp elller rånas. Oavsett vilket av detta som händer är pengarna borta. När krisen är över äger jag ingenting.

Volatilitet. mark och andelar i företag kan gå upp och ner men jag äger fortfarande en del av land eller en massa företag. Enskilda bolag kan kursa, men äger jag väldigt många kommer inte alla kursa samtidigt. Eftersom en del av företagen är tex matleverantörer, fordons och vapentillverkare kommer dessa att behövas även i krig. Och när en kris är över ökar mina andelar i värde igen.

Detta gör att jag finner mark och börsen som det minst riskfyllda ställena att ha mina pengar på. Eftersom jag inte vill sköta en massa mark så blirt det börsen för mig.

2 gillningar

Bra första steg vore att bestämma sig vad man sparar till. Utan barn känns det rätt meningslöst att det finns kvar några tillgångar när man dör.
Samtidigt vet jag inte om man blir så värst mycket gladare av att sprätta pengar omkring sig. En del njuter verkligen av sin bil, hus mm. Jag är inte riktigt sådan. Har inte reflekterat över vad jag ska göra med pengarna. Tänkt att det alltid kommer finnas något man behöver köpa.
Först nu man börjar inse att det kommer ta slut någon gång. Och dumt att spara till att “ha lite kul” när man inte orkar längre.

Ser inte att jag någonsin inte äger indexfonder alls. Har betalat halva mitt bolån, köpt solceller och gjort lite diverse för att ha billig och lätt drift i vardagen. Har lite stor buffert, men är nog rätt för mig. Efter han som tillgångar växer lägger man väl kanske något ägg i ytterligare nya korgar även om avkastningen inte är lika hög. Skulle jag planera riktigt stora köp hade jag satt undan mer på sparkonto inför.

håller med. Jag resonerar likadant,.jag har barn och vill ge dem ett ekonomiskt oberoende liv från tidig ålder.
Samtidigt vet jag inte vad jag vill för mig själv. Köp fet våning i Stockholm och åka utomlands mkt? Trivs i huset jag har idag trotts, trotts att jag har råd att bo där jag vill.

Jag behöver inte 200miljoner för att kunna äta middag ute varje dag, handla protein från saluhallen och åka på semester.

Jag tänker 12 år till av slitande. Sen ta livet som det kommer. Utan att ha fokus på att bygga wealth.

Vill du spekulera i fallande räntor på obligationsmarknaden, då köper du en räntefond men då får du räkna med att dina pengar kan falla 10% och kan ta 10 år att återhämta sitt ursprungliga värde om du tajmar fel.

Är det räntan du vill ha behåller du obligationen till expiration och då har du ingen nersida (än att inflationen kan äta upp räntan).

Bästa sättet att få en avkastning högre än inflationen är oftast att ha en del av pengarna i aktiefond, inte i räntefond, inte obligation, inte heller räntebärande konto.

Mitt personliga synsätt:

  • Mentalt är det lättare att ha en portfölj där tillgångarna ligger på plus och din volatilitet på nedsidan är låg, d v s med obligation till expiration eller bankkonto istället för långa räntefonder.
  • Jag har just nu pengar i räntefond, men det är för jag spekulerar i att räntorna kommer att falla. Inte för att jag vill minimera förluster eller negativ volatilitet, för då är räntekonto eller obligation bättre.
1 gillning