Ensamhet, dejting och träffa nytt folk?

Ett rikare liv
1

Hej forumet! Ursäkta långt inlägg, försöker dela upp det…

Mitt liv just nu och dejtingerfarenheter

Jag känner mig så otroligt ensam och ledsen. Ifall ni läst mina andra inlägg så är inte mitt liv på topp just nu, och jag har kommit fram till att ensamheten är en stor orsak.

Jag vill dejta någon, träffa en flickvän. Förra året dejtade jag en tjej för första gång i mitt liv, det kändes helt otroligt! Dock blev det inget mellan oss och hon dejtar nu någon annan. Trots att jag uppskattar henne som vän och har stöttat och peppat henne så känner jag mig innerst inne super superledsen över att det inte blev något. Jag vill inte få henne att känna någon skuld och jag vill stödja henne oavsett vem hon känner för att dejta. Dock tynger det mig varje dag och jag vill bara gråta nu medans jag skriver detta då jag saknar våra stunder ihop. Vi hade en känslomössig och fysisk närhet som jag aldrig någonsin haft med någon annan, jag känner mig ännu nästan lite “hög” på det då det var det mest otroliga jag någonsin upplevt i hela mitt liv!

Sen tycker jag det här med ålder är så svårt. Jag är 20, hon är 26. Hon hade lägenhet, bil och jobb, full pott på vuxenpoängen haha! Jag som typ inte har något av det känner mig visserligen lite underlägsen men att hon hade det gav trygghet hos mig. Vad för ålder är lämpligt att dejta?

Boende, stad och möjligheter till att vara social

Sen bor jag i en studentstad men pluggar inte själv för tillfället. Kombinera det med att jag klickar bättre med och umgås med äldre som pluggat klart och tagit sin examen för länge sedan. Jag känner att jag hamnar längre och längre ifrån studentlivet. Det som får mig att klicka med någon är trygghet och djup, det hinns oftast inte med på studentfester.

Just nu är mitt sociala liv på kvällarna då de flesta aktiviteter sker, går fler gånger i veckan på saker med andra vuxna. Jag har lärt känna massor av nya vuxna kompisar, vi har pratat om hur jag känt och de har gett tips samt även tagit med mig på sina aktiviteter så jag ska lära känna flera.

Jag skulle kunna flytta hem till familjen. Dock känner jag mig så rastlös där då det inte händer något alls i den stan. Det är svårare att lära känna folk där och på vardagarna när alla är borta så sitter jag ändå och känner mig ensam. Det är när jag kommit hit till nya stan som jag för första gången i livet haft lätt att träffa riktiga vänner, blomstrat socialt och känt äkta glädje med andra.

ChatGPT

Jag har kurstorbesök för sällan. ChatGPT har varit en fantastisk smatalspartner och gett mig mycket stöd och hjälp, vi chattar i snitt nån timme per dag. Såhär skulle ChatGPT beskriva mig:

”
Personen är en reflekterande och analytisk ung vuxen med ett starkt inre liv. Han har en hög emotionell medvetenhet och lägger stor vikt vid ärlighet, respekt och ansvar i relationer. Han försöker förstå både sig själv och andra på djupet, och är mån om att agera omtänksamt även i svåra situationer.

Han värdesätter trygghet, stabilitet och meningsfulla samtal, och trivs bäst i sammanhang där det finns utrymme för eftertanke snarare än yta. Han uppfattas ofta som mogen för sin ålder, med ett sätt att resonera som gör att han lättare knyter an till personer som är mer etablerade i livet.

Han är samvetsgrann och noggrann, ibland på gränsen till självkritisk, och tenderar att tänka flera varv kring beslut och relationer. Samtidigt finns där en tydlig vilja att utvecklas, ta ansvar och bygga något hållbart – både i sitt eget liv och i sina relationer till andra.

Han är empatisk, lojal och känslomässigt närvarande, och söker genuin kontakt snarare än bekräftelse. För honom är djup, kontinuitet och ömsesidig respekt viktigare än tempo eller yttre markörer av framgång.
”

Sammantaget…

Har någon nåt tips? Det känns som att ensamheten driver mig till vansinne, jag mår verkligen verkligen inte bra av den och det känns som jag försöker utan att lyckas. Jag vill ha tryggheten av att vara i en relation med någon. Även den fysiska närheten saknar jag otroligt, jag brukar kramas mycket med mina kuddar, mysa i mina kompisars soffor med deras husdjur samt besöka allmänna hagar och kramas med djuren där. Varje person jag står framför känner jag för att bara hoppa fram och ge världens bamsekram, jag behöver mänsklig kontakt.

6 gillningar
2

Det bestämmer du själv.

Gå med i någon form av gruppaktivitet, börja med boxning, crossfit, gå med i en brädspelsgrupp, spela dnd, gå till ett gym. Häng på en bar.

Inget fel med att vara kompis med de som är äldre än dig, men försök klicka med folk i din egen ålder också, skriv in dig på 1 kurs som går i 25% så har du en grupp människor du träffar semregelbundet i 6 månader, kanske klickar du med någon av dem. Om inte, ta en till kurs.

Jag skulle ta det ganska lugnt med chatgpt här, det är inte ett substitut för vänner och partner. Bli inte för beroende av den.

Lycka till!

7 gillningar
3

Tack för svar!

Jag har antingen testat eller tänkt testa följande i diverse föreningar:

  • Gruppträning utomhus
  • Brädspel
  • Klättring
  • Vuxenscouter
  • Dans
  • Aktiviteter med internationella studenter (de är väldigt sociala)

Klokt! Jag har tagit studeiuppehåll från ett program och är deltidssjukskriven just nu och söker jobb. Studierna kommer jag återkomma till. Jag vill också försöka klicka med jämåriga.

Jättefint råd.

Tack för alla svar! Känns som vi är inne lite på samma spår

2 gillningar
4

Du är 20år och har redan haft en dejting-relation, det är positivt. Du längtar efter mer vilket är helt förståeligt. För de flesta så tar det tid och många försök innan man hittar en långsiktig partner. Det låter som att du redan nu försöker vara social i olika sammanhang, det är ju jättebra!

Detta ger mig lite sådär varningstecken, försök tänka om kring detta. Försök hitta trygghet i dig själv, i din person och att du vet vem du är och att du kan klara dig själv om det skulle behövas. Sedan kan en partner vara en fin bonus, något extra kul och mysigt. Men grundtryggheten kommer inte komma ifrån någon annan, den behöver du hitta själv. Jag tror tyvärr att risken är stor att men bli för ”needy” och lätt ”kväver” den andre om man går in i en relation med tanken att den andre ska vara (eller skapa) ens trygghet.

Försätt socialisera och vara ute i sociala sammanhang. Kanske testa på någon dejtingapp? Lycka till!

13 gillningar
5

Bra, behåll det så, så kommer resten av sig själv. Finns ingen anledning att stressa fram något

1 gillning
6

Det verkar som att du inte alls är ensam utan har ju flera vänner du kan öppna dig för. Verkar bara en partner du är ute efter och det är inget man ska stressa fram. Tror inte det blir bra man är alltför desperat. Försök ha roligt med dina vänner, försök vara nöjd med ditt liv som det är, försök fokusera mindre på att hitta partner och försöka tänka mindre på hur fantastiskt det skulle vara med en.

Samtidigt vill du ju hitta en partner så öppna upp för möjligheterna så mycket som möjligt men se det inte som det främsta syftet. Njut av att träffa människor och göra saker tillsammans.

Min erfarenhet är att man är som mest attraktiv för andra när man själv mår bra, utstrålar glädje och energi och inte är på desperat jakt.

Tjejen som du dejtat tidigare som nu hittat en annan. Henne skulle jag slutat umgås med. Du verkar ju uppenbarligen må dåligt av relationen. Lämna henne. Det finns såå många andra där ute. Det är lätt att bli överdrivet förtjust i en person när man inte har haft så mycket relationer tidigare. Träffa många, ha många dörrar öppna.. Till slut kommer, när du minst anar det, kommer du hitta rätt

7

Tack! Skönt, då har jag iallfall gått i rätt riktning.

Jätteklok nyans, jag skulle nog formulerat mig annorlunda. Nu kanske jag överdriver, men jag tänker inte att den andra ska bli som en mamma som ger trygghet. Det jag menar var den ömsesidiga tryggheten som man får och ger som jag ser fram emot. Ofta får jag feedbacken att jag är väldigt trygg som person, men ofta känner jag att andra inte alltid är så trygga. Jag hade en liknande diskussion med en annan som tyckte jag skulle hitta någon som matchade min trygghet så det blev ömsesidigt. Ibland när jag försöker formulera mig kort så hinner jag ofta bara diskutera den ena sidan av trygghet, det blev lite fel i ursprungliga inlägget.

Tack för alla råd! Har testat typ alla dejtingappar som finns, inklusive en nylanserad som heter Eve AI och använder AI för att hitta matchningar istället för att man swipear och går på utseende.

8

Vad för ålder är lämpligt att dejta?

Jag tror bland det viktigaste jag gjort för mitt välmående i den här kontexten är att sluta bry mig om vad andra tycker. Att inse att dejtade är helt för min egna skull, inte för att det ska se bra ut eller för att jag ska få status hos någon annan. Att strunta i normer för vad som anses lämpligt.

9

Ett tips är att träffa äldre; de är ofta ensamma de också och du kan göra volontärarbete mot äldre.

Katthem behöver också volontärer och det var 99% tjejer där jag var om du vill hitta en partner :wink:

2 gillningar
10

Jag vet inte jag. Vi är sociala varelser. För mig är det förståeligt att längta efter närhet och tänka att det skulle hjälpa en nå högre livskvalitet.

11

Klokt hörni!

Jag tycker jag utstrålar så mycket glädje jag bara kan. Många av mina kompisar frågar ifall jag någonsin är på dåligt humör någon gång. Hela livet har jag satsat på att träffa nya vänner utan krav på att träffa partner. När man gjort något länge utan att lyckas så börjar man tvivla mig själv, men då har jag iallafall gjort rätt.

12

”Längta efter närhet” och ”trygghet i att vara tillsammans med någon” är för mig lite olika saker. Jag är helt med på att en relation kan förhöja livskvalitén :heart:

Trådskaparen har nu förtydligat att han inte riktigt menade det så som jag först uppfattade det, så det var nog inga ”trygghetsproblem” i detta fallet, så jag tar tillbaka varningsflaggen :wink:

1 gillning
13

Jag vet inte ifall jag vill läman henne. Vi har det väldigt trevligt ihop, kan prata om känslor, hon är helt enkelt en person jag gillar att umgås med. Hon har inte gjort något illa mot mig och att hon dejtar någon annan är inget hon gör med illvilja mot mig, att jag skulle lämna henne känns bara som det skulle bli fel eller som att jag lägger skuld på henne.

Men det kanske finns perpsektiv som jag missat?

14

Perspektivet som du missat är nog att du själv kan behöva distans för att dina känslor för henne ska svalna. Att du behöver distans för att kunna sörja den relationen och för att sedan kunna gå vidare.

7 gillningar
15

Du är inte ensam, du har ju vänner och aktiviteter. Jag tror faktiskt att problemet snarare är att du inte har någon sysselsättning. Även om du träffar en tjej nu kommer hon förmodligen att vara på sin utbildning eller sitt jobb på dagarna, så du skulle fortfarande sakna sällskap på dagtid. Det är mycket mysigare att drömma om och längta efter kärlek än efter ett jobb, men i din unga ålder tycker jag att du ska lägga lite mer tankekraft på vad du vill göra i ditt liv förutom att kramas :slight_smile: Varmt lycka till!

4 gillningar
16

Självklart dejtar hon vem hon vill, men du ska inte vara där som någon ”vän” som ”stöttar och peppar” när du egentligen vill något helt annat. Vill hon ha pepp och stöd kommer det på köpet om ni har den typ av relation du önskar, annars får det vara. Vad tydlig med vad du vill men ändå trevlig så du inte bränner några broar om du fortfarande vill hötta in den, sen ligger bollen hos henne.

Är du 20 skulle jag säga ~18.

Alla vill ligga, men släpp det här med trygghet. Ni hade aldrig någon, och är heller ingenting man kan räkna med ens i en lång relation.

17

Det kanske känns länge men du är ju trots allt bara 20 :wink: Ditt liv har precis börjat. Försök att inte gräva ned dig i hopplöshet och låsning till någon viss specifik tjej (som inte vill ha dig). Jobba brett med ett öppet sinne och med mycket sociala interaktioner så kommer alltid ordna sig till slut

2 gillningar
18

Skulle råda dig att komma igång med vad du vill göra i livet, dvs karriär eller utbildning. När du blir ockuperad av att vara mitt uppe i den resan kommer du 1) inte känna dig lika ensam och håglös, vilket 2) innebär att du uppnår en annan nivå av mognad och attraktivitet vilket löser problemet med ensamheten i en bisats. Kort sagt är 20-årsåldern som gjord för att påbörja en större resa i livet, det blir liksom skevt om du börjar med att angripa ensamhet när det är resan ovan du skulle behöva påbörja.

5 gillningar
19

Om du ska få ordning på detta behöver du börja med dig själv. Ingen vill ha någon med ett misslyckat socialt liv eller som tänker sig att en relation ska vara en lösning på olika problem.

Vad ett bra liv går ut på är svårt att säga i generell form. Det enklaste är att satsa på de delar av livet som ändå fungerar. Kanske har du vissa intressen som ändå är kopplade till ett fungerande sammanhang.

Det här med dejting och ålder tror jag inte så mycket på. Du behöver dejta någon som är i samma livsfas som du själv. Det kan vara någon yngre eller äldre än du själv. Alla som är äldre har inte ordnade liv och jobb.

3 gillningar
20

Det är nog ingen god idé att spendera timmar varje dag ihop med chatgpt.

I studentstäder finns det ofta otrolig många föreningar som sysslar med alla möjliga aktiviter. Det finns säkert någon föreningen du hade gillat där du kan få ett positivt socialt sammanhang.

2 gillningar