Min bild mer allmänt är att man behöver prioritera en parameter, alltså antingen tid eller plats. Sedan kan det variera lite om man specifikt tittar på länder/platser där det finns många medlemmar. I Paris stad finns det till exempel många fler medlemmar än i hela Sverige. Alla dessa boenden är inte lämpade för barnfamiljer och är man mer flexibel med storlek/typ gällande boende så finns det ju mer att välja på.
Om man har väldigt specifika krav på datum eller annat så tror jag inte att husbyte passar alls. Preferenser kan man alltid ha och sedan får man jobba att komma så nära dem som möjligt.
En generell notering gällande husbyte är att det är lämpligt att försöka få till byten för längre perioder. Jag menar nu två veckor och uppåt. Man gör i praktiken inte mer än man skulle ha gjort på en vecka om man bott på hotell. Det faktum att boendet är gratis gör bara att man inte behöver ha ett så intensivt program. Att besöka någon lokal restaurang, besöka ställen som lokalbefolkningen åker till osv. är rimliga saker att göra. När man har ett dyrt boende och ont om tid blir det mer att man vill ha ett så maxat program som möjligt. Det tenderar förstås också att dra upp kostnaderna.
Tack, intressant! Hur gör man för att bäst optimera poängsystemet, brukar du lämna ut ditt boende just de veckor du reser? Eller lämnar du aldrig ut ditt boende?
Jo, det här håller jag med om. T.ex. så kan merkostnad för att flyga i businessclass kännas ok om det bara är jag och min fru, ska alla fem med så är det otänkbart.
Jag är generellt allergisk mot hotellrum, så jag bor helst i lägenhet/hus oavsett hur många som är med på resan. Prisskillnaden att hitta lägenhet för två eller fem är ofta inte så stor.
Nu när jag och min fru var och reste sist utan barnen hade vi tre tomma sängar i lägenheten vi hyrde…
Men det kanske mest är pga egna personliga referenser.
Jo, som sagt, beror ju på vart man åker och hur mycket man gillar att äta ute.
Vi är inte så förtjusta att äta ute i vår familj, och det är inte så mycket en ekonomisk fråga, så för oss är det inte att “hålla igen” att inte äta all mat på restaurang på semestern.
Men det är ju individuellt vad man gillar såklart.
Så, ja jag håller med dig, det kan bli väldigt mycket dyrare att åka med barnen om man har helt fria tömmar, men det behöver inte bli det utan att tumma på upplevelsen särskilt mycket.
Det var några år sedan jag höll på aktivt med detta. Eftersom jag är diplomat för närvarande har jag inte möjlighet att göra husbyten alls. Det här med poängsystem är något som kommit senare och som jag uppfattat som en försämring. Det kan dock hända att jag bara inte förstått fördelarna. När jag tittade på det var det nytt och hade förmodligen inte “satt sig” ännu.
Jag tror aldrig jag har påstått att man ska ha fritt blås.
Det enda jag tycker att jag har sagt är att det för mig är konstigt att ha lågt pris som första prioritering eftersom det för mig innebär att stanna hemma är ett bättre alternativ.
Kanske om det är ett väldigt överflöd! Tycker annars att rabarber ofta växer på mera undanskymda platser i trädgårdarna så svårt att se om man bara går förbi.
Jag tror att “leva billigt” mer handlar om en mental inställning än om enskilda praktiska lösningar.
Nu ska jag kanske inte ta mig själv som exempel, för då blir det ytterligare en Guner eller Anna, men jag kan försöka ge vissa saker att tänka på.
Semester… har pratats i tråden om stugbyte etc… jo, det kan man ju göra (om man ät rik medelklass och inte bryr sig om att leva enkelt)… Jag tänker att jag aldrig har semester. Mitt liv är en sport och den går ut på att leva enkelt. I det ingår så mycket äventyr och överraskningar så jag behöver verkligen inte hyra nån stuga för att få upplevelser.
I detta fantastiska, utvecklande och äventyrliga liv (vad betalar inte folk för äventyrsresor / upplevelser?) så är det för mig helt naturligt att “få” en överbliven bit stålrör på nån industribakgård, knyta fast den i pannbandet och likt en nepalesisk bonde bära det till bussen, flytta över till cykeln för att cykla 3 km till min koja i skogen för att installera skorsten till kaminen. Att gå till en skorstensförsäljare är för mig något helt främmande. (detta var några år innan det ställdes höga krav på godkännande etc., men principen).
Behöver jag något så böjar jag inte leta i butiker / nätbutiker… jag börjar kolla - hur tillverkar jag det? Kan jag göra det från material jag hittar i naturen? Hur gjorde man förr?
Jag har byggt hus av timmer, vass, halm, lera, sten… och har vägrat att köpa något om det går att få på annat vis. Glas finns i överflöd, fönsterkarmar går att slöjda. Blir samtidigt en hobby och ett konsthantverk.
Mat? Träffade en gammal bonde som levde på 200 kr/mån. Han var fullt frisk. Själv har jag funderat på att köpa 25-kg säckar med vete, havre, råg, korn, och mala. Det blir 3 kr/kg. Till det kan plockas färsk sallad direkt från naturen , Nässlor, kirskål, och potatis går ju hyfsat bra att odla själv. Gödsel är gratis och kan dras för hand med en kärra.
Frågan här i tråden handlade specifikt om praktiska koncept. Utgångspunkten är att man är “rik” eller åtminstone lever ett normalt övre medelklassliv med hus, bil, familj och helst inte vill uppfattas som en kuf. Jag uppfattar att det är intressant hur man kan kombinera kostymjobb och boende i finare miljö med olika system och modeller som ger lägre kostnader.
Att man som ensamstående, händig och boende på landet kan odla saker själv och fixa och trixa på allehanda sätt och därmed lösa saker “billigt” är rimligen sant men det är inte riktigt vad frågan handlar om - om det nu inte skulle vara så att de koncept man kommit på är överförbara även till villaägaren i Bromma. Viktigt att komma ihåg är att egen nedlagd tid också är pengar. Jag läste någon artikel tidigare om någon gubbe som byggt ett helt hus och enbart använt material som andra slängt i samband med “renoveringar”. Det är förstås kul att kunna göra så och i Ödebyhult kommer säkert ett sådant hus inte avvika alltför mycket från normen. Dock tror jag inte att just den metoden är generellt överförbar till andra miljöer än just Ödebyhult. Vissa bitar kanske kan funka men det är också det hela.
Vi är väldigt fokuserade vid att mäta allt i pengar. Jo, vi kan i viss mån byta tid mot pengar men samtidigt vore det fint att kunna släppa den kopplingen. Att göra saker för att man vill kunna klara av saker och se ett värde i det. En frihetskänsla helt enkelt.
Jag skulle aldrig vilja ha städhjälp eller hjälp med fönsterputs trädgårdsskötsel eller annat som jag själv klarar av. Att göra saker själv gör mig mer oberoende och “fri”. Även om kalkylen ekonomiskt kanske inte alltid går ihop. Jag gillar inte att alltid mäta allt i pengar. Det finns andra värden bortom detta.
Vi köper alla möjliga tjänster, både saker vi skulle ha svårt att göra själva och relativt enkla saker. Jag ser det här som en grundbult i den “rika” livsstilen. Att det kan ligga ett värde i att klara av saker själv kan jag förstå men jag ser det som lite av en annan fråga. Mycket av det här med att köpa tjänster handlar i grunden om vad vi kan kalla för “Foodora-samhället” där det finns en massa personer som är beredda att utföra jobb för betydligt lägre ersättning än vad som står i olika svenska kollektivavtal. Förutsättningen för att kunna köpa tjänster billigt är i någon mening en stor tillgång till billig arbetskraft. I större städer är den frågan inte så problematisk. I Ödebyhult finns sannolikt inte så mycket sådant men man har nog andra upplägg där, som att byta tjänster med grannar eller betala med en dunk hembränt. Man kan ha olika syn på vad som är ok eller inte men jag ser själv att utbudet av billiga tjänster har närmast exploderat på senare år. Tidigare var behovet av att t.ex. renovera hemma själv betydligt större. Om det som står till buds är att betala 600 kr i timmen plus moms (eller vad det nu kan handla om) så blir det förstås väldigt relevant att utföra enklare renoveringsjobb själv. Kostar det inte så mycket finns ingen större poäng med att göra det själv.
Kanske en spottstyver i sammanhanget men att låna böcker i stället för att köpa är något jag har blivit bättre på.
Här i staden där vi bor är konceptet närmast e-handelsliknande: jag reserverar titeln jag är intresserad av på bibliotekets webbsida och när den är tillgänglig får jag ett sms. Om ingen annan står på kö går det på ett par dagar. Boken är då framställd i lobbyn och jag behöver inte springa runt och leta efter den, bara att smita in på väg hem från jobbet.
Just att det är lika enkelt som att köpa boken på t.ex. Adlibris tack vara reservationssystemet gör att tröskeln att låna isf att köpa är mycket låg. Tjänsten är naturligtvis kostnadsfri (skattefinansierad).
Poängen är ju att kunna klara sig själv, lite åt preppinghållet. Ju mer du kollar upp och fixar på egen hand desto händigare blir du, vilket du sedan kan få användning för i alla möjliga situationer.
Man blir kanske inte händigare av att utföra ex. samma slags städning på egen hand, men där är det ju mer att man inte vill släppa in någon främling obevakat i sitt hem. Om jag ändå måste vara närvarande kan jag lika gärna göra det själv i ett nafs.
Vilka tips i den här tråden. Semestra i en post-sovjetisk skurkstat, rota i skräpcontainrar, bygga hus av halm och lera, bo på 24 kvm… Tack men nej tack.
Ännu enklare är det med e-böcker. Jag har lånekort/konto på flera olika bibliotek och har då större utbud och kan läsa flera böcker per månad om jag vill. Men jag lånar även fysiska böcker ibland då förlagen ofta väntar med att släppa dem som e-böcker. Ofta envisas man med att släppa dem som ljudböcker långt innan de kommer som e-böcker men jag föredrar att läsa snarare än att lyssna.
Jag har väntat i 3 månader nu på en fysisk bok jag reserverat på bibblan bara för att den är populär och ännu inte kommit som e-bok på biblioteken. Känns inte speciellt rationellt men jag förstår också hur förlagen och biblioteken ser på det med deras prismodell för lån av e-media.
Så är det naturligtvis. Efter att ha sett Leif G. W. Persson sitta i TV4:s morgonsoffa och recensera Hans-Gunnar Axbergers bok Statsministermordet blev inte bara jag nyfiken på att läsa den. Kön hann bli 30+ innan jag loggade in. Blev att jag köpte boken istället.
Men jag har åtminstone som princip att alltid kolla i bibliotekets katalog först.
Jag har inte mer bråttom än att jag kan vänta några månader på en reservation, under tiden läser jag andra böcker. Har inte köpt fysiska böcker på många år, har inget behov av att äga böcker, har redan en massa i bokhyllorna. Sen är det ju bättre för miljön att slippa trycka upp och distribuera fysiska böcker.
Där du bor är det alltså gratis att reservera böcker. I Stockholm kostar det pengar för vuxna men det är gratis för barn och unga. Dock brukar de ha gratisperioder på sommaren för alla och det är värt att utnyttja.
Det jag annars ofta gör är att köpa böcker begagnade på t.ex. Myrorna. Sedan säljer jag också böcker på Bokbörsen. Det är ofta möjligt att köpa en bok för 20 kr, läsa den och sedan sälja den för 50-70 kr. Prisbilden varierar såklart men för bra titlar som inte är alltför vanliga så är det rimligt. Väldigt mycket säljer också rent faktiskt. Bokbörsen fungerar bra.
När det gäller tipset om att ”semestra i en post-sovjetisk skurkstat” så vill jag bara förtydliga att tipset inte handlade om ett specifikt land och egentligen inte heller om att ”turista”.
För min del har hela utgångspunkten för att resa österut varit att jag lärt mig ryska. Utan ryska hade det kanske varit ”spännande och exotiskt” men absolut inte någon plats att återvända till.
För den som kan andra språk finns motsvarande möjligheter i helt andra länder.
Av de kanske 30 resor jag gjort till Belarus har egentligen bara en handlat om att turista, i meningen resa runt och titta på kända platser, äta på restaurang och betala för boende. Alla andra resor dit har varit äventyrsresor som handlat om att resa runt, träffa folk och lära sig om hur saker fungerar i landet.
Att ”turista” i den här typen av land är väl ingen riktig hit direkt. Många saker håller tyvärr låg nivå och det gör turistande lite trist. Om du besöker en ”turistplats” och väljer att äta på restaurangen intill så är den ofta rätt kass. Allting som handlar om service ligger ofta på en låg nivå. Undantag finns förstås men de där pärlorna hittar man främst via lokala kontakter. Som turist brukar man inte ha sådana.
Utöver att kunna ryska så var utgångspunkten för de här resorna att jag reste själv. Det hade inte funkat att resa ”med en kompis”, om det inte möjligen handlat om någon annan språkkunnig nörd.
De bästa upplevelserna jag hade under de här resorna var i nedslitna industristäder där det inte fanns några sevärdheter att tala om. Där blev jag som regel välkomnad och inbjuden till alla möjliga sammanhang.
Rekommendationen handlar alltså om att välja bort turistande och prova äventyrsresande istället. Välj ett land eller område (vilket som helst) där du kan språket och där antalet utländska besökare är relativt få. Läs på om landet i fråga och lägg upp en rutt. Boka boende via Couchsurfing eller Hospitality club med lokala personer. Får du inte napp på en viss ort justerar du rutten. Åk dit och satsa på att umgås med de du bor hos. Var medvetet generös om att berätta om Sverige men håll tillbaka med berättelser som gör ekonomiska skillnader tydliga. Bygg på det som är gemensamt. Häng med på allt som föreslås, som att lifta till sevärdheter eller åka med till udda platser.
Rekommendationen här riktar sig inte så mycket till familjer utan det bästa är att vara själv och gärna vara relativt ung. Det är egentligen inget måste men det blir mer naturligt att hänga med lokala personer om man kan ”passera för ung”. Det kan man nog ofta göra upp till 35-40 iallafall, om man har en hyggligt ungdomlig livsstil.
Att kunna klara sig själv är ju generellt inte så knepigt. När jag precis hade köpt hus gjorde jag några försök att göra renovering på egen hand. Det blev inte direkt dåligt men inte bra heller. Nivån blev sämre än om något proffs gjort jobbet. Numera köper vi allt sådant jobb och det blir bra då. Vi har skaffat oss fasta kontakter som vi använder för olika typer av jobb. Det handlar alltså inte om några “främmande människor” utan det är samma personer som återkommer.
Sedan finns det ju en väldig massa “fix” kopplat till att laga trasiga prylar, byta ut komponenter, ställa in olika grejer osv. Sådant brukar jag alltid göra själv och gärna läsa på ordentligt. Det är bra kunskaper att ha. Man får en förståelse för hur saker fungerar på en mer principiell nivå.
)