Jag noterar att det i Stockholm dyker upp fler och fler så kallade sociala matbutiker från kedjan Matmissionen. Den framstår överlag som vettig.
Som ”fattig” kan man handla mat till reducerat pris och det gör uppenbarligen skillnad för många. Samtidigt kan man som ”icke-fattig” också handla i butikerna till ordinarie pris. Det innebär då att man samtidigt stödjer Stadsmissionens arbete. Jag tycker den här sistnämnda modellen känns som ett reko alternativ.
Jag undrar nu vilka erfarenheter ni har av Matmissionen och andra liknande butiker. Om ni är ”fattiga” eller inte spelar ingen roll utan jag tänker helt generellt. Jag vill gärna höra om alla tänkbara erfarenheter men lägger ändå in några frågor som stöd:
-
Känns butiken normal? Jag menar nu om någon har upplevt någon sorts UFO-känsla, kanske kopplad till att vara den enda i butiken som kan prata normalt svenska. Det måste förstås inte vara kopplat till invandring. Även på annat sätt kan det kännas konstigt att själv ”vara normalt klädd” och stå i en kö med trashankar. Jag tänker att man kan klä sig normalt även som ”fattig”.
-
Är butiken fräsch? Jag menar nu inte att inredningen skulle vara tjusig utan mer om t.ex. 80% av tomaterna är ruttna och man behöver stoppa ner händerna i någon kladdig låda för att hitta något i reko skick. Exemplet här kommer från mina upplevelser i Turklivs-butiker.
-
Är personalen reko? Att personer arbetstränar och liknande är ju positivt så länge allting funkar. Det kan ju vara olika nivå även på personer som ingår i Arbetsförmedlingens olika program.
-
Är det särskilda kategorier av varor som brukar förekommma ofta? Jag har tidigare fått höra att torrvaror såsom såser och liknande kan vara en kategori som ofta finns till ”bra ordinarie pris” och som ”den primära målgruppen” inte efterfrågar så mycket. Här kan alltså finnas en bra fyndchans även för ”icke-fattiga”.