Ett steg framåt, två tillbaka | jobbar som ingenjör men älskar det kreativa…

Stämmer nog. Att jag inte riktigt nöjer mig med att låta hobbyn vara på den nivå det blir är för att jag vill bli bra på allt jag gör, vilket ofta är en negativ egenskap då jag sätter press på mig själv i onödan i vissa fall.

Att jobba med det har jag noll ambition att göra; det handlar enbart om att jag vill göra det för min egen skull. Det skulle vara roligt att ha ett jobb i branschen som passar mina färdigheter, men jag vet inte om sådana ens finns.

Det är verkligen beundransvärt att du tog steget, själv känner jag att jag är lite för mycket tryggehetsberoende för att göra en större förändring även om jag vetat till vad.

Det är där jag tidigare landat: att acceptera jobbet för en hög lön så att jag kan ha en rik fritid, men just nu känner jag mig mycket begränsad i tid.

Får jag fråga hur du gjorde och vilket yrke? För mig som ingenjörskonsult är det svårt då alla uppdrag jag haft varit på 100 % och jag har aldrig sett annat.

Det stämmer bara om man har Games Workshops process i huvudet, som är mekanisk för att de säljer modeller till spel. Tittar man på figurmålning som helhet (byster, större modeller, etc.) så har du visserligen modellen klar (vilket är orsaken till att jag separerar det från målning på duk), men det är upp till dig att göra den intressant: i vilken miljö befinner den sig; vad ägnar den sig åt; vilken tidpunkt är det; vad känner den; etc.

Att ställa sådana frågor leder till att du vet vilken vinkel du ska ljussätta ifrån (solens position exempelvis), hur omgivningen påverkar färgerna (en vit tröja ser grönaktig ut om ljuset filtreras av grönska), vilket ansiktsuttryck du ska ge den, osv. Det handlar om att skapa en berättelse och sedan överföra den till modellen med hjälp av färg.

Det har jag inte påstått; jag tog upp det som exempel på sådant jag tycker om som inte är kopplat till jobbet.

Du menar som livsstilföretag? Det är också ett lockande alternativ, om jag bara kan komma på något lämpligt. Fotografering är jag ganska bra på (började med det för att ta bilder och videor av familjen), och det skulle kanske kunna finansiera kamerautrustning men förutom det har jag ännu inte kopplat ihop det med något annat.

Det låter verkligen som en liknande situation. För mig har mina intressan alltid legat någon annanstans än i utbildningen och jobbet.

Återigen är jag medveten om att det är till stor del osammanhängade tankar jag delar med mig av, men det är ett försök att sammanfoga dem för att komma vidare. Jag är okej med att ha ett jobb enbart för att finansiera intressen, men lider just nu för att jag har alldeles för lite tid. Att optimera vardagen ytterligare är också en åtgärd, och att sålla bort ytterligare. Atomic Habits ska definitivt inte underskattas, men om jag kan få loss tid på annat sätt vore det önskvärt.

1 gillning

Mjukvaruutvecklare. Jag frågade och det gick bra.

Sedan har vi fått barn, och då kan de inte heller säga nej.

1 gillning

Det är en sanning med modifikation. Om du är anställd konsult kan konsultbolaget inte säga nej, men kunden kan säga nej och sparka ut dig från uppdraget. Om du är egenkonsult kan ditt eget bolag inte säga nej, men kunden sparka ut dig.

Med det sagt. Jag vet flera som konsultar på deltid. Det finns sånna uppdrag, men de är lite ovanligare/svårare att hitta. Nog ofta enklast att starta på 100%, se till att göra ett bra jobb under en period, och sen förhandla därifrån.

4 gillningar

Handlar det inte lite om att leverera resultat? Om man sedan gör det på 32h eller 40 timmar borde ju inte spela någon roll, eller?

Utgår här från att du @delta är snabbare än snittet…

I teorin, men i praktiken kräver de flesta kunder (som jag jobbat hos) att man är på plats nästintill 100 % och rapporterar tid i deras system.

Detta är en av effekterna av att man som ingenjörskonsult ofta är mer bemanning än “riktig” konsult. Jag tycker väldigt illa om det upplägget, kanske är lösningen eget bolag eller bli fastanställd någonstans där deltid tillåts.

5 gillningar

Jag är civ ing och civ ek och började min karriär som managementkonsult. Det var lärorikt men jäkligt tufft. Och även om det inte hade varit så tidskrävande och så hård press så hade jag nog ändå haft svårt att hitta någon långvarig mening i det.

Numera jobbar jag för ett stort men ”vanligt” företag i en bransch jag tycker är spännande (medtech) och har avancerat från en projektledarroll till att ha mer ledande roller i bolaget. Det är mer meningsfullt för mig än konsultjobb, samtidigt som det kräver mindre än livet som kringflackande PowerPoint-apa.

Det jag vill komma till är att du kanske bara är på fel typ av arbetsplats.

6 gillningar

Efter att ha funderat på detta i drygt två veckor har jag kommit till några insikter och beslut.

Jag talat om för min chef att jag inte trivs med mitt nuvarande uppdrag då det är alldeles för mycket projektledare. Jag har alltid anat att jag inte skulle trivas med en sådan roll, men fick en lite av en slump och har nu kunnat konstatera att det inte är för mig. Turligt nog har vi andra i bolaget som kan och tycker om rollen, så vi kanske kan göra en rockad om kunden godkänner.

Jag har också sökt nya jobb som fastanställd då jag insett att jobbet som konsult nog inte är för mig i nuläget; kanske kan gå tillbaka när jag har tillräckligt med erfarenhet för att kunna gå som egen konsult. För att få mer fritid har jag sökt jobb som tillåter mer hemarbete och framförallt mer semester då jag känner mig särskilt begränsad på den fronten. Får se hur uppdragsbytet faller ut, men som påpekats i podden kan jag ju alltid antingen tacka nej till eventuellt erbjudande eller använda det för att förhandla om bättre villkor.

När det gäller det personliga så har jag bestämt mig för att anmäla mig till en kurs för att lära mig att rita, mycket för att det som sagt är något som jag tänkt på länge så det ska bli skönt att ta en grundkurs för att prova på på allvar. Jag har dragit mig för det för att sådana kostar ganska mycket, men genom Rika Tillsammans har jag fått en ny syn på sådana utgifter.

Inte direkt relaterat, men intressant observation: jag lade ut några av mina modeller på Tradera för att rensa lite och har fått bud på mer än vad de kostar att köpa nya. Det täcker förstås inte tiden jag lagt ner, men det känns ändå roligt att det finns någon som är beredd att betala för något jag gjort.

9 gillningar

Jag skulle säga att du är ovanlig lyckligt lottad som kan hålla på med det du gillar på fritiden.

Inte ens en promille av jordens befolkning är så lyckligt lottade.

Skulle faktiskt tro att en överväldigad majoritet gärna skulle ta ditt (tråkiga) jobb och lön om dom hade möjligheten.

En fråga du kan ställa dig (om du håller med om det jag skriver) är varför du inte kan känna lycka över den privilegierade situation du befinner dig i. Den dagen du kan känna lycka över det har du löst ditt lycko-problem.

Förstår inte alls din kommentar @Quantifierad? :thinking:

Så bara för att någon annan har det sämre så ska jag bita ihop och gilla min situation? Jättekonstigt sätt att se på livet tänker jag. Upplevelsen för TS är ju lika relevant som någon som har det sämre och sitter med något annat problem. Vem är vi att värdera andras problem som giltiga och ogiltiga (eller priviligierade?)

Som sagt jag kan ha missförstått… :wink:

5 gillningar

Helt underbart att läsa! Vad fint att känna efter vad som känns rätt för en själv och inte blint gå efter det som ger mest pengar eller som den stora majoriteten anser vara det rätta valet! Mycket inspirerande läsning! Livet är ju faktiskt här och nu!

3 gillningar

Vet inte hur duktig du är, men om du är skarp och har ett bra CV så tror jag du ska testa att söka jobb på 80%.
Jag har anställt många och haft flera utvecklare som jobbat deltid. Jag skulle hellre ha en riktigt bra ingenjör på 80% än en medelmåtta på 100%.
I dessa tider håller företagen i pengarna också, så kan vara bra att inte behöva gå all-in på att betala en hög lön.

1 gillning

Jag vill börja med att säga att jag är överlag väldigt glad åt det liv jag lever, och jag är medveten om att denna typ av funderingar kommer efter att man har uppfyllt mer grundläggande behov; om vi en dag skulle likt Ukraina bli anfallna av Ryssland så kommer vi alla ha annat att tänka på.

Med det sagt så är det i människans natur att alltid sträva efter en bättre tillvaro för sig själv och sina närmaste, oavsett vilken nivå man börjar på. Och som en sidoeffekt tenderar det att skapa positivt resultat för resten av samhället:

  • Någon vill ha ett välbetalt jobb och väljer att utbilda sig till ingenjör, och som sidoeffekt utvecklar man ny teknik.
  • En annan vill uttrycka sig genom musik, och som sidoeffekt ger det någon, med begränsad möjlighet att förändra sin livssituation, energi och stöd att ta sig igenom en tuff period.

De flesta (med möjlighet) väljer inte sitt yrke genom enbart altruistiska skäl, men detta system har ändå genererat enormt välstånd.

Dock anser jag att en jämförelse med tredje världen är irrelevant, av samma anledning som att vetskapen om att den genomsnittliga människan idag har det mycket bättre än den genomsnittliga människan för 1 000 år sedan inte gör en fattig person som lever idag särskilt mycket gladare.

2 gillningar

Det är faktiskt inte helt irrelevant, en av de saker som är tydligt vetenskapligt belagt vad gäller lyckoforskning är att nivån av lycka och tillfredställelse ökar om man jobbar på sin på tacksamhet, t.ex. genom att jämföra sig med folk i tredje världen.

Håller med om tacksamhet men inte alls om ovan. För det skrymsle ju betyda - draget till sin spets - att människor i tredje världen inte kan vara tacksamma.

Tvärtom påstår jag att att tacksamhet kan vara helt fritt från att någon annan ska ha det sämre. Men, det kräver lite mer träning och ansträngning.

4 gillningar

Självklart, det är ju bara ett sätt av många att känna tacksamhet (att tänka på hur lyckligt lottad man är jämfört med andra), men skrev det eftersom TS tog upp det som ett exempel.

1 gillning

Du har nog inte missförstått. Vi har bara olika syn på detta.

Jag ger ett enkelt exempel för att förtydliga.

Anna vinner nästa högsta vinsten i ett lotteri. Anna har två val:

  1. Gräma sig och vara olycklig för att hon inte vann högsta vinsten.
  2. Vara lycklig för att hon vann näst högsta vinsten.

Jag förordar nr 2. Jag har uppfattningen att livet blir behagligare då.

Hoppas det blev tydligare så här.

1 gillning

Upplever att det inte riktigt är jämförbart. :wink:

För att ta ett annat exempel: “Jag är född i Sverige vilket är typ som att vinna i Livets Lotteri. Jag har det mycket bättre än alla andra i världen (typ) och därmed får jag inte ha några problem.”

Jag håller med dig om att mycket handlar om hur man förhåller sig till saker snarare än själva saken, men samtidigt är ju känslor information om att jag t.ex. ska byta riktning i livet. Att då hålla kvar, måla ett äpple orange och låtsas att det är en apelsin är ingen vinnande strategi tänker jag. Bättre då att kasta äpplet - istället för att låtsas att jag gillar äpplen - och hitta sin apelsin.

1 gillning

Det är olika situationer. Men det är samma princip jag kommunicerar. (Gillar man inte termen princip så kan man tala om strategi för livet eller livsfilosofi eller något annat).

Så långt håller jag med. (Sedan kan nog någon autist invända att minsann inte alla i Sverige har det bättre än alla i samtliga andra länder).
Men jag tror vi förstår varandra här.

Något sådant har jag däremot inte uttryckt. Och det är inget jag håller med om.

Jag har t ex haft personer som kollegor som har haft div (invalidiserande) krämpor. Men dom har inte hållit på och jämra sig och beklaga sig över de. Utan jobbat på och varit på bra humör. (Vilket jag ser som en föredragen inställning).

Att man är “lycklig” över det man har hindrar inte att man strävar efter förbättring. Eller att man försöker hindra försämringar.

Exempel den som anser sig bo bra behöver ju inte ha den bästa tomten i landet för det. Och det hindrar inte att man försöker förbättra boendemiljön med renoveringar.
Och man kan även hindra försämringar genom att köpa grannhuset för att hindra att man får dåliga grannar.

Nog vore det väl eländigt ifall alla skulle gå omkring och vara förbittrade över att dom inte äger en lyxvilla i Djursholm.

3 gillningar

Köper det resonemanget. Jag tänker nog att jag ser det som en två stegs process.

Steg 1. Jag identifierar att något skaver

steg 2. Jag väljer att göra något åt det eller inte.

Att ha ett bestående klagomål man inte gör något åt har jag lite sympati för. Jag tolkade nog bara att det inte var okej att ha skav för att man enligt någon arbiträr måsttstock har det bättre än andra.

1 gillning

Riktigt kul att läsa, kör hårt på utbildningen och grattis till traderaföräljningen :smiley: !

2 gillningar