Ett steg framåt, två tillbaka | jobbar som ingenjör men älskar det kreativa…

Ett rikare liv
1

Varning för ostrukturerat resonemang, men jag känner att jag behöver skriva av mig några tankar.

Precis som för några andra här så har jag haft svårt med vissa övningar, särskilt livsplan som varit helt omöjlig. Jag har gjort några av de inledande övningarna en gång till, vilket lett till nya insikter och funderingar och slutsatsen är att jag till stor del redan lever efter mina värderingar (om än undermedvetet). Som exempel har jag alltid nästan alltid valt aktiviteter med familjen (både som tonåring och vuxen) framför annat, och mycket riktigt så kom familj högst upp på värderingalistan.

De andra värderingarna i toppen har mycket att göra med frihet, och det är där jag brottats med en del tankar: jag har alltid känt mig irriterad när min frihet begränsats, och jobbet är den största stötestenen för mig just nu då den begränsar den tid jag har att ägna mig åt intressen och spendera tid med familjen. Mitt jobb som ingenjör är helt okej, men inget av det jag gör är något jag tycker är särskilt roligt. Däremot har jag bra lön, vilket gör att jag kan bjuda familjen på ganska mycket och spendera mycket pengar på mina intressen.

För att sammanfatta är jag fast 9-10 timmar om dagen (inklusive pendling) i en aktivitet som inte är enligt mina värderingar, men med en så pass bra lön att det är svårt för mig att se något annat alternativ som realistiskt. Jag inser att detta gäller majoriteten av alla löntagare, men jag vill helst inte befinna mig i den gruppen.

Mina intressen handlar bl a om konst, historia, vin och språk, och jag känner att livet är alltför kort för att inte ägna mig mer åt dessa. Exempelvis skulle jag verkligen vilja lära mig att rita och måla från observation, men detta är aktiviteter som kräver extremt mycket övning för att bli bra på och jag har svårt att få in det just nu. Handlar väl till viss del om att välja bort annat, men det är svårt. Nästan varje kväll ägnar jag mig åt figurmålning, som jag älskar och faller in i kategorin konst (man behöver kunna nästan samma teori som för att måla på duk, undataget rita), och jag läste en kurs i franska förra terminen som stöd för de vinresor jag gör till Frankrike (nästan) varje år (planerar läsa fortsättningskurs nästa termin).

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, men någon som läser detta kanske kan hjälpa mig tänka vidare.

8 gillningar
2

Tack för att du delar med dig. Ska iväg på en middag så jag kan inte skriva så mycketl men spontant:

Så om du inte såg detta för alltid, när har du tillräckligt för att tex gå ner i tid?

hur skulle ett litet otillräckligt steg vara i något som du önskar och inte gör nu? Tänk om det bara kan få vara i det lilla? Många gånger är ju riktningen tillräcklig (dvs resan är målet) :wink:

Alternativt (överkurs) hur skulle du kunna tjäna lite extra pengar på detta? Hur skulle en kombo med din ingensjörskunskap kunna se ut? Dvs det som isf skulle vara superunikt för dig.

Vad skulle familjen säga om du bjöd på mindre men hade roligare i ditt liv? Vad är viktigast för dem egentligen?

Vad skulle krävas för att du bytte till ett roligare jobb? Hur skulle du kunna använda din livsenergi bättre? Är det kanske inte bara dags att byta jobb? Vad skulle öka livskvaliteten mest? För mig låter det som att ditt hjärta längtar efter att få vara mer kreativ. :heart:

Kan skriva mer sedan, men detta var spontana tankar.

Notera att ovanstående är frågor som du inte behöver svara på, utan det är reflektera-på-i-två-veckor frågor. :wink:

3 gillningar
3

Är det ok att lyfta ut denna till det stora forumet för fler svar?

1 gillning
4

Absolut. Tack! Och tack för kommentarerna. Jag ska göra som du föreslår och reflektera ett tag, dock några spontana svar.

Lätt att svara på: de skulle inte tänka på det. Jag har ingen “egen” familj utan det är mina föräldrar och min systers familj jag refererar till och vi spenderar ganska mycket tid tillsammans, särskilt under högtider. Det är främst jag som känner att jag vill ge tillbaka till mina föräldrar då de stöttat mig så pass mycket. De delar mitt vinintresse och de är med dem jag brukar åka till Frankrike med.

Det är något jag försökt tänka på, men det är svårt. Min utbildning är i teknisk fysik, men jag har främst jobbat med utveckling och dataanalys. Inom hobbyn figurmålning finns mycket jobb att måla på kommission, men det blir ganska tradigt i längden skulle jag tro och innebär visserligen att jag får betalt för att göra det jag tycker om men inte mycket i termer av frihet.

Jag har tänkt tanken, men är bara 33 år så det känns lite väl tidigt.

Jag har alltid jobbat som konsult, och har bytt jobb ganska ofta för att få upp min lön. Jag trivs med att arbeta i utvecklingsteam, och har insett att när jag vantrivts på ett uppdrag är det ofta för att jag fått arbeta ensam under långa perioder.

Du har rätt i att jag helst skulle ägna mig mer åt fysiskt skapande. Fotografering tycker jag också mycket om, och började med det för att ta bilder med familjen, och processen att komponera en bra bild får jag mycket energi av. Det är dock fortfarande digitalt, och av någon anledning känner jag inte att det är samma sak.

Fortfarande osammanhängade tankar. Jag har ägnat mycket tid åt att välja bort och fokusera på det som verkligen är viktigt men jag har kommit till en punkt där det är svårt att skala av mer. Detta är nog ett försök till att ta hjälp att tänka vidare, något jag är mycket ovan att göra.

2 gillningar
5

Angående att du inte kan skala av mer, sett denna? Dvs snarare istället för att tablett, vad skulle du kunna lägga till?

Låt mig få återkomma senare med fler tankar, så dumt men har fullt schema i helgen. :see_no_evil:

7

Appropå det här med att “gå ner i tid”, det måste inte vara att du jobbar 80% - det kan ju också vara att du har två+ månaders semester varje år aka mellanrum mellan uppdrag :wink: eventuellt lättare om du kör som egenkonsult men borde inte vara omöjligt annars heller.
Har en bekant som har som deal med sin konsultchef att jul → slutet på februari är skidåkningssäsong och han kan “tyvärr” inte ta några uppdrag då.

2 gillningar
8

Varför??

Skulle det påverka din ekonomi så pass att du inte kan ägna dig åt dina intressen?

4 gillningar
9

Har du provat att göra detta under t.ex. semestern när du haft mer tid, hur har det fungerat då? Jag kan bara prata utifrån mig själv, men att disciplinerat sätta sig ner och försöka bli bra på något 8h per dag är någonting helt annat än att ha det som en hobby några timmar i veckan. “Don’t make your hobby your job” etc, om det då inte betalar så bra att det ger dig andra friheter också.

Jag skulle nog göra som några andra ger dig råd här: gå ner till 80% arbetstid och/eller försök ta lite längre sommarledigheter (~2 månader) och prova om dina intressen kan fylla upp din tid.

10

Förlåt men jag kanske inte förstår, vad är det för värderingar som gör att du inte kan jobba som ingenjör?

Själv tycker jag att hobby är något jag aldrig skulle vilja arbeta med på heltid. En hobby ska inte vara en aktivitet du ska försörja dig på, eller där du förväntas prestera 08.00 till 17.00. där du ser fram emot semestern.

Låter mer som du kanske behöver fundera över vad du vill jobba med, då det verkar vara där skon klämmer. Tror också du har en förstående familj som nog kan tänka sig att du kan ha en hobby som tar några timmar av din lediga tid om dagen.

11

Välkomen till de fantastiska * drum roll, spänningen ökar * FIRE TÄNKET TJIHUUU.

Nej men hela de där att vara fast i ett jobb som tar 10h med pendling 5 dagar i veckan träffade rakt i mig, för de var jag för 3 år sedan. Även om jag inte hatade jobbet, så är hela konceptet “jobb” för mig ett jäkla trist åbäke, då jag inte äger den tiden att förföra över alls. Är snart 33 år gammal också.

OCH innan en del börjar med “Det är för att du inte har rätt jobb, kul jobb, annat jobb, jobb-jobb” så spelar det ingen roll. Konceptet att tvångssälja min tid för pengar är inte min grej.
Så jag började göra mig kvitt med alla lån och alla måsten och började dra ner ekonomin till absoluta minimum för att sedan välja vad jag vill ha i mitt liv, sa upp mig från jobbet, fick mer tid till de jag vill testa och det jag inte har testat.
Fick tag på en timanställning som räcker till de jag behöver och nu i slutet av sommaren började jag studera.
Jag ångrar ingenting av att välja något annat och att ha mindre pengar nu än då spelar ingen roll alls nu när jag är lyckligare och får lägga min tid på de jag vill.

Vad vill jag nu säga med allt det här? Vet inte egentligen. Kanske bara ge en liten ögonöppnare att de går att göra något annat än ekorhjulet. 33 år är inte alls för tidigt eller för sent för att göra ändringar. Kanske testa gå ner lite i tid eller var ledig längre mellan uppdragen för att få känna på lite längre fritid och inte bara de obligatoriska 5-6 veckorna per år, passa på att ta en nybörjar kurs i målning.
I värsta fall om du inte gillar det, kan du alltid gå tillbaka och konsulta inom de du höll på med.
Det är lätt att stänga in sig i måsten som egentligen inte finns.

7 gillningar
12

Starkt! Längesedan jag hoppade upp och ner av en enda mening. Sammanfattar många delar och rutiner i ett människoliv.

5 gillningar
13

Tack så mycket allihop. Jag är som sagt ovan att berätta om mina tankar för andra och jag är mycket tacksam för att ni alla tagit er tid att läsa och kommentera.

Jag håller med. Förutom mitt första uppdrag så har jag aldrig på riktigt vantrivts, men att inte äga min tid stör mig iderligen. Det värsta är när jag varit hos en kund som inte tillåtit mig att ta semester när jag vill, då har det varit in på LInkedIn nästan direkt.

Sant. En stor anledning till att jag har svårt att tänka mig något annat är för att en av mina största rädslor är att bli arbetslös och inte kunna få ett nytt jobb. Min utbildning och erfarenhet är en stor trygghet för mig, och jag har svårt att ens tänka på att släppa det.

Det är nog sant: jag valde att bli ingenjör för att jag inte visste vad jag ville, och så har det fortsatt på inslagen väg. Jag vantrivs inte, men jag skulle inte välja samma igen. Intressant nog hade jag en diskussion med några kollegor om just detta en lunchrast, och ingen av oss skulle bli ingenjör om vi fått välja om.

Ja, det är nog ett rimligt sätt att testa. Mina fasta utgifter är mycket låga, så jag behöver egentligen inte jobba heltid.

1 gillning
14

Oj. Det finns inget annat jobb jag hade valt om jag fått välja igen. Då är jag ändå ingenjör.

Är du säker på att du jobbar med rätt kollegor? Prova nåt fundamentalt annorlunda?

Ta tjänstledigt och giggjobba med konstiga saker? Låtsas att du är 19 bast, saknar pengar och jobb?

4 gillningar
15

Det här med att ”inte veta vad jag ville” känner jag igen mig i. När jag läste på universitetet träffade jag på en del personer som var extremt målmedvetna och hade väldigt uppstyrda planer för sin framtid. Jag hade själv en del idéer men var rädd för att ”satsa på riktigt” och rädd för områden som jag uppfattade präglades av hård konkurrens. Jag tänkte att ett ”generiskt” arbete skulle vara ”good enough” och att det skulle gå att göra något bra av.

Jag kan konstatera att jag hade fel. De yrken och roller som präglas av hård konkurrens gör det för att de rent objektivt är oerhört mycket bättre än de ”generiska” arbetena. Jag lyckades senare vända mitt liv och komma till ett av de där ställena med hård konkurrens ändå, en premiumarbetsgivare. Det känns bra att ha landat rätt.

16

Låter som du mer är på fel ställe än fel yrke? Har varit på samma bolag hela tiden?
Ingenjör är ju brett, vad är det som känns så fel med yrket? Designar du atombomber? :slight_smile:

17

Särskilt med en av dem pratade jag ganska mycket om detta. Det slutade med att hon separarade från sin sambo och flyttade till sitt hemland för att börja jobba i familjeföretaget.

Jag hade några sådana studiekamrater, men jag kände mig aldrig särskilt engagerad i utbildningen utan det vara bara något jag var “tvungen” att göra. Det är väl föga förvånande att jobbet känns likadant.

Haha, nej det gör jag inte. Jag har varit anställd på fyra olika konsultbolag och haft sex uppdrag. Att det blivit så har varit en blandning av att uppdrag avslutats och att jag själv sökt mig vidare. Fördelen är att jag fått prova på många olika saker och fått upp min lön fortare än om jag stannat inom samma bolag, dessutom har jag konstant varit i en upplärningsfas hela min karriär.

Jobbet har blivit något som jag bara gör för att få pengar till mina fritidssysslor, vilket är vad jag menar när jag säger att jobbet inte går igen i mina värderingar. Jag får möjlighet att utvecklas, vilket för mig har ett egenvärde, och jag får jobba i team för att lösa problem tillsammans. Problemet är väl snarare att jag vill göra mycket mer på fritiden än jag hinner med.

1 gillning
18

Jag tycker spontant att det låter som att du i grunden har två olika problem. Det ena problemet handlar om att jobbet är för ”generiskt och själlöst”. Det andra problemet handlar om att du vill ha större möjligheter/utrymme att utöva fritidsintressen i mer avancerad form.

Jag har liknande fritidsintressen som du så jag har inga svårigheter att förstå ambitionen mer allmänt. Samtidigt låter det som att du har större ambitioner än jag när det gäller ”praktik”. Att bli duktig på konst, i meningen vara praktiserande konstnär, är en stor ambition. Det är i min värld något som många vill men som är få förunnat. Även bland dem som är duktiga så är det en minoritet som kan försörja sig eller få ”någon ekonomi alls” i det hela.

Jag har själv familj och det har varit ett mycket centralt mål för mig. Mina barn är små och de tar det mesta av min tid. Att lägga tid på fritidsintressen är därför något som jag fått lägga åt sidan. Det gäller inte för alltid men just nu.

Min ”räddning” när jag hade liknande situation som du var det så kallade friåret. Jag menar nu det mer flummiga påhitt som MP fick igenom för en 15-20 år sedan. Jag hade haft funderingar kring det redan innan det kom. Det kändes som en för lyxig möjlighet för att bara slarva bort. Jag räknade kallt med att det skulle finnas under begränsad tid. Mitt projekt då var att läsa ryska i Belarus. Jag hade planerat allt minutiöst och allt blev precis så bra som jag tänkt mig. Samtidigt blev det närmast övertydligt att mitt liv hemma innan varit bedrövligt. Känslan var att ”om jag kan leva ett liv som är ett fantastiskt äventyr varje dag, vad finns det då för anledning att leva någon annan typ av liv”.

När jag sedan kom hem var min ambition att ställa om livet hemma också, i första hand genom att byta karriär. Det visade sig mer bökigt än jag tänkt mig. På den punkten har du bättre läge än jag, främst genom att du sannolikt jobbat längre och därmed har lättare att söka olika typer av tjänster.

Det jag däremot lyckades med var att skapa ett ”nytt liv” på fritiden med fokus på användning av ryska på en rad olika sätt. Det var på sitt sätt en rolig tid. Samtidigt var mitt mål familj. Det slutade med att jag, några år senare, hittade min sambo i Belarus och att vi nu har en tvåspråkig hemmiljö. Vi blandar språk i vardagen hela tiden.

Situationen med små barn och begränsat med tid blev senare jobbig. Särskilt när barn nummer två kom blev det väldigt tydligt att jag nått vägs ände. Det jag ville göra i vardagen gick inte längre. Lösningen blev att flytta ifrån vardagen i Sverige och nu bor vi på Balkan. Detta var möjligt genom den ”omställning av jobbet” som jag till slut lyckats få till. Det tog några år att ”komma in i det nya” men det var ändå i huvudsak bra år.

Egentligen hade jag velat flytta till Ukraina men i nuläget funkar inte det. Där hade jag kunnat leva en typ av ”lyxliv i vardagen”. Jag menar då att kunna leva både i lokalsamhället och i ”den internationella bubblan” samtidigt. Dock är allting bra på Balkan också och vi har hittat ett format som funkar här. Vi har en barnflicka anställd på halvtid som avlastning. Vi har heller inte så många måsten utan kan t.ex. gå på restaurang flera gånger i veckan.

När man har en bra utbildning och bra typ av jobb är en fördel att man kan välja vad man vill göra. Man kan inte ha både den högsta lönen och det roligaste/mest meningsfulla jobbet men man har en såpass hög lönenivå att det går att leva med.

För din del skulle ett skifte till ett annat jobb kunna innebära att välja en mer idédriven typ av arbetsgivare. Jag menar nu ett företag eller en organisation inriktad på att ”förbättra världen” på ett eller annat sätt. En central fråga vid valet av arbetsgivare skulle vara att kunna jobba mycket hemifrån. Det sparar mycket tid.

5 gillningar
19

Fortsätt tänka den tanken och vips är du 60+.

Varför slösa bort sitt liv på något du inte trivs med? Pengar ska vara till för att förgylla ditt liv, men varför samla pengar om livet ändå suger?

Jag är 34 och jag har jobbat 80% i ett antal år. Enda saken jag ångrar är att jag inte började tidigare.

4 gillningar
20

Jag är ingenjör och har också gått på konstskola.

Figurmålning är en teknik, det är inte “kreativt”. Jag säger det för att du måste ha begreppen klara som du ska ta några beslut. Att lära sig franska är inte heller kreativt.

Det verkar mer som att du vill ha en annan identitet än att vara kreativ, för jag ser inte att du gör något kreativt.

90% av mina vänner har “kreativa” yrken, som designer mm. De är inte mer kreativa än mitt jobb inom tech och de får mindre betalt.

Jag kommer möjligen att starta företag inom ett så kallat kreativt område men skulle aldrig vara anställd inom det. Ett jobb är ett jobb.

3 gillningar
21

Jag anar vissa paralleller här till erfarenheter som jag själv gjorde tidigare i livet.

Jag ser mig som en person inriktad mot bildning. Böcker och musik är centrala bitar där men även t.ex. konst, vin, teater/opera och språk. Jag har egentligen ingen tydlig ambition att specifikt jobba med dessa saker men jag vill att det är de som ska definiera mig som person, inte ”vad jag gör på dagarna”. Så länge jag har tid att ägna mig åt dessa saker är det egentligen inget problem.

För ganska många år sedan höll jag på med internetdejting i mycket aktiv form. Jag provade då ofta olika specifika inriktningar. En av dessa inriktningar var att ”dejta kulturella kvinnor”. Jag tänkte att någon som sysslade med kulturella saker borde vara en bra matchning. Det blev närmast en total flopp. Jag träffade ganska många och det var på så vis ok. Dock var de jag träffade nästan alla yrkesverksamma inom kulturella yrken och såg sig själva som konstnärer. Någon var entreprenör inom kultur och hade ett mer ”instrumentellt” sätt att se på området.

Min ambition att (typ) ägna semestern åt att besöka festivaler med klassisk musik och dricka vin krockade totalt med vad de här personerna sysslade med. Jag hade en något romantiserad bild av kultur kopplad till bildning, vindrickande och ”spirituella möten”. För de här personerna var kulturen ett jobb. Ofta var det ganska svårt att försörja sig. Någon önskan att ha ”kultur som livsstil”, som var min idé, var det ingen som hade alls.

1 gillning