Tjäna pengar på det man tycker är kul? | Eller risk att det roliga blir tvång?

Ett rikare liv Ekonomisk frihet (FIRE)
1

I tråden:

Kastade en användare ljus på en invändning som jag möter väldigt ofta. Min tro är nämligen att de flesta skulle kunna nå sina mål snabbare och ha ett mycket rikare liv (inte bara i ekonomisk mening) om man vände på resonemanget från:

När jag har tjänat X pengar, då blir jag ekonomiskt fri och då kan jag göra Y…

ofta med den implicta meningen - som jag nu kraftigt överdriver för att göra en poäng:

Jag går till jobbet där som är okej (=jag gillar mina arbetskompisar, men trivs sådär och jag är rädd för att byta) och välbetalt. Jag avstår konsumtion idag (=hög sparkvot) för att i framtiden kunna säga upp mig (=RE, retire early) för att kunna ägna mig åt det jag vill eller tycker är kul.

till att resonera så som jag har fått hjälp av många coacher, mentorer och personer i min omgivning som faktiskt är ekonomiskt fria som resonerar enligt följande istället:

Börja med att göra Y och hitta på ett sätt att tjäna pengar på det.

Eller något längre utvecklat.

Utgå från det som du tycker är kul idag, det som du gör när tiden bara försvinner och ger dig massor av energi. Sannolikt är du redan bra på det eftersom du har lagt tid på det. Om du lägger till frågan: “Hur kan jag tjäna pengar på det som jag tycker är så roligt att jag hade gjort det även om jag inte fick betalt?” Då kan du tjäna pengar på det redan idag. Eftersom du tycker att det är kul blir det effortless och ekonomisk frihet blir ett resultat istället för ett mål.

Det vill säga att man vänder på resonemanget.

Invändningen jag ofta möter - och jag själv resonerade enligt för många år sedan - är att om man tjänar pengar på det man tycker är kul, då riskerar det att bli ett tvång och då är det inte roligt längre. Då tappar man bort glädjen i det.

Jag förstår resonemanget, jag själv valde teknisk fysik på universitetet när jag väldigt uppenbart borde ha valt data. Men resonemanget gick “om jag väljer data, då blir data i skolan, data på jobbet och data på fritiden”. I efterhand jättedumt eftersom jag led mig genom kurser i fasta tillståndets fysik och längtade efter programvarukurserna. Ung och dum. :man_facepalming:

Idag tänker jag snarare att jag går all-in på det som jag tycker är kul. Den dagen det inte är kul, då gör jag något annat som jag tycker är kul. Som min coach uttryckte det vid ett tillfälle:

If you don’t like a decision you have made earlier. Change it. Move. You are not a f-ing tree.

Sedan gäller det så klart göra det på ett ansvarigt sätt. Jag själv gillar metaforen om de tre syskonen:

  • Storebror - det som jag gör idag och som ska försörja mig de kommande 0 - 2 åren. Resursallokering: 60 %.
  • Lillebror - det som ska försörja mig om 3-5 år. Resursallokering: 30 %
  • Lillasyster - det som kanske ska försörja mig om 5-10 år. Resursallokering: 10 %.

Tricket är att jobba på dessa tre projekten redan idag och samtidigt. Exempel: mellan 2007-2015 tjänade jag inte en krona på bloggen. Det var mitt lilla syster-projekt. Idag är det storebror. Idag har jag nya lillebror-projekt (Spirecta) och lillasyster-projekt. Sedan växlar man mellan dessa som en våg där de ersätter varandra. Att säga upp sig på dagen för att börja med något nytt, fungerar väldigt sällan.

Ja, det var mitt lilla söndagsrant, vad tänker du?

8 gillningar
2

Har märkt en kul grej. Många här på forumet är “statisiskt” lagda. Allt går att visa med lite statistik. För att nå de högre höjderna kanske det krävs lite uträkningar.

Men det jag vet med mitt liv är att jag vill tjäna pengar, spara pengar och leva ett bra liv. Så mycket läggs på att jag idag ska få in en inkomst. Vad min inkomst är inom 5-10 år vet jag inte. Satsar alltså på att leva idag och må bra idag. Kanske man är less på sin livsituation om fem år, då får man ta det då.

Vet dessutom att när ett nöje blir ett måste för mig, så blir jag uttråkad. Därför vill jag inte satsa att jobba inom mina hobbies. Trivs i dagsläget för bra på mitt jobb som inte är min hobby för att riskera något.

2 gillningar
3

All respekt! Själv valde jag teknisk matematik (trodde att jag skulle tycka det var roligt att arbeta mer med algoritmer) men insåg snabbt att jag var tvungen att byta till data (som jag egentligen ville läsa) för att orka 4.5 år.

Problemet för min del är väl att jag egentligen vill kunna byta X mot Y direkt och inte behöva kämpa med 80 timmars arbetsvecka i år för att nå dit. Att då jobba mot FIRE känns kanske mer enkelt då man på något sätt får en garanti att man kan göra Y. Dessutom måste ju inte Y generera pengar ens!

Kan ju också ha med åldern att göra. Mellan 20-35 så hade jag energin att sitta och koda på saker som ingen brydde sig om, skrev bloggar och massa annat. Har inte riktigt samma driv nu längre.

Lägger väldigt mycket tid på träning nu förtiden utan att tänka på det, kanske det som är mitt nya Y :slight_smile:.

1 gillning
4

Mitt jobb är redan relaterat till mina intressen, men när jag var lite stressad över min prövotid vid ett nytt jobb i pandemin förra året lugnade tanken på att ha flera inkomstströmmar. Så även om jag tappade mitt dagjobb kunde jag få NÅGRA pengar att komma in, till och med lite.

Så jag tänkte på något jag kanske skulle vilja göra som jag kan tjäna pengar på. När jag var liten älskade jag att skriva berättelser, och jag gillar tanken på att skriva fiktion. Så jag läste om självpublicering och bestämde mig för att prova det.

Förutom att ha lite extra inkomstström, visade det sig vara ett bra sätt för mig att vara kreativ på fritiden. Tidigare skulle alla mina hobbyprojekt vara relaterade till saker jag också gör på jobbet, men att skriva är helt annorlunda.

Jag gillar verkligen vad jag gör på jobbet, och jag gillar verkligen att skriva också. Jag tjänar bara cirka 1000-1500 extra kronor per månad från att skriva, men det lugnar mig ändå och jag hoppas kunna växa det i framtiden. Kanske när jag går i pension kan jag vara författare på heltid.

2 gillningar
5

Jag håller med i mångt och mycket om det du skriver Jan, kanske för jag haft och har sådana här projekt som inte alltid materialiserat sig så som man önskat.

Men jag ser det inte som misslyckande, utan bara som steg i mina försök. Att inte tala om vad man lär sig, vissa grejer kan man inte läsa sig till.

Förövrigt ser jag det faktiskt som mer risky att spara på börsen än att investera i mina egna projekt och definitivt i mig själv. Får kanske utveckla denna tanken lite djupare i framtiden… :slight_smile:

1 gillning
6

Har i alla tider gillat teknik/bilar i olika former. Tyckte t ex om att gå på bilutställning/bilmässor. Började jobba med det dock ej ingenjör/konstruktör utan mer marknadsinriktat. Där det en period bestod av det många skulle kalla “konkurrentbevakning”. Jag hade ganska fria händer hur jag ville lägga upp jobbet.

Kunde provköra olika bilar, gå på bilmässor och detaljstudera bilar osv. På t ex en bilmässa blev det i regel att kolla på vissa detaljer/utrustning på vissa bilar osv. Slutade med att det “bara blev ett jobb” där uppgifterna inte alls kändes lika roligt inspirerande och glädjen med att t ex gå på bilmässor i mycket försvann. Bytte därför till en annan inriktning men inom samma område och intresset/glädjen kom tillbaka.

2 gillningar
7

Det är många som kan uppleva att det är lite fult att ta betalt av det som är kul. Det kan ta lång tid innan man vågar samla mod och ta ett rimligt marknadsmässigt pris av sina tjänster, alster, idéer eller vad det nu kan handla om. Alltför ofta handlar det om bristande självförtroende, dvs att man inte uppskattar sitt eget värde. Men tänk på att de flesta av oss får skuldkänslor när vi har tagit emot något värdefullt utan att ha betalat för det. Det är bara elakt att försöka vara för snäll!

Ta mig till exempel, jag tycker att det är jättekul att coacha folk. Det är absolut inget att skämmas för. Eller som min lärare brukade säga, ”det som du inte kan kan du alltid lära ut”.

1 gillning
8

Alla mina jobb jag har haft har varit intressanta så länge det har varit nytt och man lärt sig nya saker. Men när allt går på rutin då tröttnar jag. Jobbet jag har nu som IT-ansvarig fick jag genom mitt stora datorintresse. Jag har jobbat 17 år med det nu det händer så mycket nytt i området så man lär sig hela tiden nytt. Men vissa dela är jag så makalöst trött på och jag får tvinga mig igenom dom delarna.
Numera har jag nästan inget datorintresse privat. Jag tror inte man ska jobba med sitt största intresse om man vill att det ska vara roligt i framtiden.
Att byta område för sitt arbete när man tröttnat känns som en väldigt otryggt sätt att leva och kräver väldigt mycket tid och engagemang. Att satsa på FIRE känns som en enklare och säkrare metod.

2 gillningar
9

För mig är det att lära sig och utvecklas som är nöjet. Att lägga tiden och engagemanget för att ta sig vidare. Att byta ut de delar av jobbet som inte är kul och fortsätta med de delar som är kul. Det kräver ibland byte av tjänst, men mer sällan än man tror…

1 gillning
10

Att jobba med det man tycker är allra roligast kräver oftast att man är egenföretagare. Vem orkar och klarar att starta 2-3 nya verksamheter per decennium? Alla som startat egen firma vet hur extremt mycket jobb det är innan företaget är lönsamt. Det är inga 40h arbetsveckor precis.
Nä jag kämpar nog vidare med min anställning tills jag når FIRE.
Jag har inte energi och engagemang nog att starta ETT företag ens.

1 gillning
11

TL;DR
“Diversifiera” vad du sysslar med kan vara en god idé. Lägg inte all energi, kunskap och intresse i samma korg :wink:

Längre version:
Lite anektdotiskt från livet som mig. Jag är både egenföretagare och heltidsanställd (någon annanstans än i mitt egna företag), och en av mina hobbies råkar också sammanfalla med vad jag både är anställd att göra och vad mitt egna företag pysslar med.

Å ena sidan, som en konsekvens av ovan, är jag väl “bra” på det jag gör. Hobbyn och egenföretagandet hade jag redan innan jag ens påbörjade universitetsstudierna, och efter studierna var det inte direkt svårt att få ett jobb så att säga.

Under studierna längtade jag ofta efter just hobbyn och egenföretagandet. När jag pluggat klart för dagen slängde jag mig på det andra med glädje.

Jag har under hela tiden sagt till mig själv att det här med egenföretagandet i princip en hobby (och enbart en extrainkomst, den ordinarie anställningen ger en god och trygg lön), och när det inte är roligt längre så lägger jag helt enkelt ner egenföretagandet.

Å andra sidan, så har jag insett att detta inte är odelat positivt. Visst, du blir snabbt riktigt duktig. Men du har en ganska kass “diversifiering” på vad du sysslar med.

I mitt fall så har både min hobby, egenföretagande och anställning blivit så mentalt ihopkopplade. I synnerhet nu när alla tre utförs från hemmakontoret med samma typ av dator och med samma typ av tjänster/mjukvara. Både mitt egna företags outlook-konto och anställningens outlook-konto finns i samma outlook på datorn, och plingljudet från ett inkommande mail, mötesinbjudan i kalendern eller vad det nu kan vara låter likadant oavsett vilket konto det rör.

Vad är då problemet? Det är ju din hobby och du tycker det är roligt och du har blivit riktigt duktig och du tjänar ju pengar på det.

Jo, det märkte jag när vissa suboptimala saker helt utanför min kontroll eller ansvar skedde på den ordinarie anställningen. Jag hamnade i ett läge där jag “behövde” göra mindre roliga saker och det roliga med jobbet försvann lite. Problemet blev då att denna känsla smittade av sig på egenföretagandet som ju var ganska dåligt isolerat från varandra enligt ovan. Och vipps var det heller inte lika roligt att göra samma sak i det egna företaget som jag “behövde / tvingades” till i på det vanliga jobbet. Och vipps gick egenföretagandet lite för långsamt pga minskad entusiasm, saker köades upp, och plötsligt bestod även egenföretagandet av saker som “behövde” göras. Och då blev även egenföretagandet i sig inte så roligt.

Som en ren överslagsreaktion gick det även till viss del ut över hobbyn som inte heller den är lika kul som förut.

Jag har ju så klart andra hobbies, och både arbetssituation och egenförtagandets riktning kan ju ändras och ovan ska inte tolkas så dystopiskt som det går att uppfatta det nu när jag korrekturläste. Jag ville bara dela med mig av en för mig viktig erfarenhet gällande att tjäna pengar på det man tycker är kul om det också råkar bli inslag av tvång då det kan smitta av sig. Vilket i sin tur skulle kunna ta bort lite av det roliga även i dina hobbies.

1 gillning
12

Jag förstår verkligen det här och jag ska hålla tassarna i styr och inte coacha i den här frågan. Så jag släpper det efter den här repliken OM det inte är så att du vill undersöka det närmare. :slight_smile:

Det implicita antagandet som jag upplever att många gör - och även jag själv gjorde - är att jobbet är något som tar energi. Det behöver inte vara allt på jobbet, men vissa delar. T.ex. min mor är lärare, det första hon gjorde när hon gick i pension och de ville ha kvar henne, var att hon tackade nej till alla möten (tog energi). Hon ville bara stå framför sin klass (gav energi).

Tänk om det hela egentligen således är en fråga om energi? För tänk om det man gör vid sidan av faktiskt ger energi istället för tar energi? Om det tar energi så är det ju ofta en feedback på att man borde överväga något annat. Lite på temat Steve Jobs:

Om du bara hade en vecka kvar att leva, skulle du då göra de saker som du har planerat att göra? Om svaret på den frågan är nej, då är det en feedback där man förmodligen kan hitta ett guldkorn.

Energi är ett sjukt spännande ämne som vi kan ta en separat tråd om. Det roliga med energi är nämligen att man kan relatera till det precis som pengar. T.ex. med en resultat- och balansräkning. Om man tappar energi (går back på energi) så är det ett tecken av att man antingen

  • Har prioriterat sina energitillgångar för lite (inte investerat tid och pengar i dem)
  • Inte har städat ut sina energiskulder

Energitillgångarna ger upphov till energi i form av t.ex. glädje, lycka, skratt och liknande. Energiskulderna ger upphov till saker som dåligt samvete, irritation, stress och annat. Jag är ju typiskt sådan som när jag hamnar i stress slutar prioritera det som ger energi. :man_facepalming:

Sedan kan man nörda ner ännu mer, t.ex. kring barn och konstatera att de kan hoppa mellan energitillgångar och energiskulder, lite beroende på dagsform. :joy:

13

Med tanke på mitt svar ovan. Notera hur alla inläggen här kan ses från perspektivet “Energi-management”. Det vill säga hur duktiga är vi på att hushålla med resursen energi. I rest my case… :slightly_smiling_face:

(Jag påstår till och med att en ledares / chefs viktigaste arbetsuppgift är att vara duktig på energi-management - både sitt eget och sina medarbetares. Men det får bli till en annan tråd en annan kväll).

14

Jag lever mitt liv som en indexfond. Vad jag menar med det är att jag ser till att ligga lite lagom. Älskar inte mitt jobb över allt annat, utan ser jobbet som mest ett jobb. Jag lägger inte så mycket värderingar i det utan ser till att fritiden blir roligt. Mitt stora intresse är inom datorhårdvara, men jag har svurit att aldrig jobba med min hobby. För börjar jag jobba med min hobby. Då är det ingen hobby längre, utan då är det ett jobb som jag måste utföra oavsett om jag tycker om det eller inte.

Så svaret blir… Nej… tjäna pengar på något man tycker är kul är bra om man kan leva med att det roliga en dag blir bara ett jobb.

2 gillningar
15

Jag tror det där med att jobba med något man tycker är roligt har med personlighet att göra. Även efter jag når FIRE så skulle jag inte stå ut med en hobby dagligen i flera år. Jag behöver ombyte och nytt.

1 gillning
16

Jag har jobbat med något jag verkligen gillat under de senaste 25 åren. Företag inom tjänstesektorn, där man både får jobba med gäster och därigenom få snabb feedback, och även ha personal runt mig som har haft bra idéer för utveckling av rörelserna. Detta har även låtit mig som företagsledare ha kontakt med ungdomar, vilket faktiskt gör att man undviker att mossa till sig helt.

Men, jag har ända sedan jag började jobba, varit livrädd för att bli fast i branschen och att så att säga, inte åldras med värdighet. Och även varit rädd för att hamna i en återvändsgränd, där man kör fast och inte har några alternativ kvar inom den bransch man kan. Den rädslan har såklart ökat med åldern.

Därför har jag även lyckats köpa in fastigheterna där verksamheten har varit, och därigenom känt mig säkrare på att komma ur min situation på ett bra sätt.

Jag förstår att den diversifieringen inte är möjlig i alla branscher, men den säkerheten har gjort att jag kunnat fortsätta njuta av min arbetssituation, och till slut sälja av hela rasket med bra förtjänst.

Och nu efteråt till viss del sakna pulsen och interaktionen med gästerna, kanske börjar jobba extra bara för att känna den igen. Sen får jag se om saknaden är riktig, eller bara lite romantiserad i min skalle.

Sen har jag andra hobbies som jag absolut inte vill jobba med, så det beror nog på många aspekter om det fungerar eller ej.

2 gillningar
17

Med risk att kasta in en fackla. :grin:

Om vi bortser från aspekten att man blir ersatt med en påse pengar för ett jobb. Vad är skillnaden på ett jobb och en hobby?

1 gillning
18

Hobby är kanske oftare något man gör åt sig själv, t.ex träna medan jobb är något man gör för någon annan, t.ex personlig tränare.

Träning kan fortfarande vara hobby eller/och jobb :slight_smile:

19

Helt olika uppgifter i ditt exempel, men förstår tanken.

Främst handlar det väl om skillnader i när, hur och varför man gör saker. Men då kan man försöka ordna så att man själv styr när och hur man gör något. Jämför någon som säljer de strumpor som hen stickat eller någon som stickar strumpor på beställning.

20

Jag tror det här är väldigt beroende på vilka fritidsintressen man har. Själv har jag alltid jobbat med det som också varit mina största fritidsintressen. Jag har aldrig ens tänkt tanken att det på något vis skulle kunna vattna ur nöjet inom dessa. Snarare tvärtom. Man arbetar dagligen med likasinnade och utvecklas på ett sätt man inte gjort annars.

Samtidigt har jag full förståelse för att det här inte går att applicera på allting. Säg att mitt stora nöje i livet istället skulle vara att spela nyckelharpa. Visst, jag kan ju försöka starta en YouTube-kanal på ämnet, driva en blogg och ge mig ut på spelningar. Risken är bara att marknaden är för smal och att det med hög sannolik inte kommer resultera en dräglig inkomst (hoppas jag inte kränker någon nyckelharpsspelande bloggare nu :wink: ).

Syskonmetaforen kan vara en hjälp för att komma igång men jag tycker man ofta kan lägga mindre vikt på om det kommer att generera avkastning eller inte. Det här kan vara mycket svårt att veta i förväg och ibland är det givande på andra sätt. Även om en blogg i slutändan inte tjänar en krona kan det vara mycket givande för sin personliga utveckling. Tränar man mycket kan det ge positiva hälsoeffekter även om man nödvändigtvis inte slutar upp att jobba med det.

Själv började jag utveckla en app på min fritid för ca 6 år sedan. Målet då var aldrig att få en massa användare eller kunna tjäna pengar på den. Det var främst att kunna använda den själv och utmanas en del i processen. Likt Jans blogg gick det flera år utan att den tjänade en krona. I år räknar jag med att appen drar in omkring 300 000 kr i passiva inkomster. Oftast är det otroligt kul att utveckla en app i början men sedan når man ett stadie där man konstant måste pusha sig själv för att färdigställa den. Här är det lätt att ge upp men sedan kommer releasen och det blir nedförsbacke under en tid. Det kommer dock fler upp- och nedförsbackar. Så tror jag det fungerar för de flesta som jobbar med sina största intressen, dvs det går i vågor och är inte en dans på rosor hela tiden.

2 gillningar