Evigt (?) uttag ur pengamaskinen

Ett rikare liv Ekonomisk frihet (FIRE)
1

Hej, jag har funderat lite på hur man på bästa sätt ska leva på sin pengamaskin när den är i rullning. Säg t ex att jag vill ha ut 40 000/mån efter skatt ifrån årlig avkastning (vilket om man räknar med 8% avkastning per år och ISK-skatt innebär ett kapital på ca 6.7 miljoner) och att jag uppnår detta när jag är 45 år gammal. Om jag då vill leva på min avkastning så kommer jag göra det i (förhoppningsvis) ca 40 år.

På den tiden hinner det säkert komma både en och annan börskrasch eller stor nedgång i börsen vilket resulterar i en stor förlust i totalt kapital och avkastning.

Med detta i åtanke, hur borde man bäst ta ut sin “lön” ur pengamaskinen eller generellt tänka? Om man ska minimera förlusterna vid ev krasch. Det alternativ jag själv tror kan vara bäst är:

Ta ut en stor summa per år, dvs 480 000, och ha i ett sparkonto under året. Detta skulle minimera skadan av en “dålig månad” under det året. Om ni tycker detta är ett bra alternativ, finns det någon månad på året där börsen tenderar att vara högst? :slight_smile:

Ps. Jag har ca 80% av mina tillgångar i fonder och resten i aktier, förutom en liten buffert. Vet att detta kanske inte är optimalt men vill ha hög avkastning i snitt fram till att min pengamaskin är i rullning.

Tacksam för alla synpunkter och tankar kring uttag ur pengamaskinen!

2

Nisse, i boken “Strategy for the wealthy family” av Mark Haynes Daniell beskrivs det, på sidan 169, hur en hållbar uttagsberäkning ska genomföras.

Om du exempelvis börjar med ett startkapital på 1 miljon kronor och det totala portföljmarknadsvärdet är 1,5 miljoner kronor efter ett års tid. Då har du 500.000 kr i bruttoavkastning. Där efter ska detta belopp justeras mot skatteskyldighet och inflation (justerat inflationsbelopp = inflationstakten X startkapitalet). Vad som sedan är kvar är vad som kan “distribueras”, d v s betalas ut till din bank för konsumtion (fasta och rörliga utgifter).

Märk väl: om det inflationsjusterade och beskattade kapitalet är lägre än det inflationsjusterade startkapitalet, då kan du inte ta ut någonting alls. Inte om du vill se till att behålla kapitalet intakt från både uttagsurholkning och köpkraftsurholkning (“inflation”).

Sedan bör jag tillägga att “startkapital” alltid är nytt för varje nytt år p g a av inflationsjusteringen. Om du exempelvis börjar med 1 miljon kronor från start, då är det “startkapitalet”. År två är startkapitalet detsamma som “startkapital + uppjustering mot inflationstakten år 1” o s v. Det blir lite som en ränta-på-ränta effekt med inflationen så länge inflationen är positiv. Vid deflation (negativ inflation), då blir det lite det motsatta, så klart.

Det är lite av en självdisciplin det här, men om man genomför detta, då behåller man sitt kapital mer intakt än ifall man inte gör det. I goda tider ges avkastningar att leva gott på. I uslare tider, då inga uttag kan genomföras, då får man hitta ett annat sätt att finansiera uppehället på (i e lön, konsultarvoden m m).

Här bör jag lägga till ett viktigt råd kring utgifter. I boken beskriver författaren hur många rika familjer (i e Vanderbilt dynastin) faktiskt förlorade en massa pengar p g a av överkonsumtion. De spenderade mer än vad deras inflationsjusterade och beskattade portföljer hade råd att betala för. Sakta men säkert urholkades kistorna. Fasta utgifter är, inte sällan, den största boven i dramat. Jag kallar fasta utgifter för “finansiell cancer”. De äter upp en, oavsett hur tät man är i plånboken. Ha låga fasta utgifter och bruka engångsutgifter mer än vad ni kanske gör idag och endast när ni har råd att betala kontant, köp det ni har haft ögonen på. Det handlar till syvende och sist om kassaflödeshantering i symbios med kapitalförvaltning.

Läs gärna boken, Nisse (och övriga läsare). Den är bra. Intressant på alla sätt och vis. Inte bara gällande distribution av inkomster från finansiella portföljer utan även kring super rika personers mentalitet kring pengar och synen på världen i stort (vill man bli rik måste man ju förstå hur de rika tänker. Det känns som ett självklart faktum). Detaljerad bok kring värderingar, förvaltning, den rika familjens relation till pengar (lite jobbigt att leva med folk som inte är på samma resa som en själv. Direkt kontraproduktivt) o s v.

6 gillningar
3

Du kan börja med att söka på SWR = Safe Withdrawal Rate. Därefter öppnar sig ett svart hål av möjliga strategier. Allt beror på hur stor risk du vill ha, hur villig du är att anpassa dig efter marknaden, om du föredrar att ta ut mer pengar i början, om du vill att portföljen ska växa tills du dör för att lämna ett stort arv, och så vidare. Personligen tänker jag köra på 4,5% SWR men utan inflationsjustering, vilket resulterar i att man kan ta ut mer i början av “pensionen” men att värdet av pengarna sakta men säkert sjunker med åren, dock kommer den vanliga pensionen att kicka in under de senare åren, dessutom förväntar jag mig att jag spenderar mindre ju äldre man blir. Det blir ett 80% aktie och 10% ränte och 10% kontanter förhållande, dock tänker jag begränsa kontanterna och räntefonderna till ca 10 års levnadskostnader och resterande kommer att hamna i aktier där den riktiga tillväxten sker.

Metoden SWR % är den mängd pengar du kan ta ut under ett år från din portfölj i början av din “pension”, och den summan förblir den samma under de resterande årens gång, med undantag för inflationsjusteringar. Om du däremot inte justerar för inflationen så kan du börja med en högre SWR %. Vilket betyder att du kan börja med ett högre uttag som med åren blir mindre värt pga inflationen.

Men som sagt, det finns många olika metoder och sätt att ta ut pengar ur portföljen på ett hållbart sätt.

2 gillningar
4

Detta har jag också funderat på, hur man tar ut pengar från sitt kapital utan att förstöra pengamaskinen för mkt. Kanske är det fel att benämna sin portfölj till pengamaskin, undrar jag. Är det egentligen en portfölj med utdelningsaktier som är mer lämplig för det namnet?

1 gillning
5

Ett sätt vore väl att ta ut (sälja av) var 12:e månad i efterskott. Iom att det sker i efterskott så vet man hur mycket man kan sälja av.

Den metoden kan innebära att man får jobba ett år extra innan man startar. Eller att man lever extra sparsamt de första åren.

Iom att tillgångarna varierar så får man antingen låta uttagen variera konformt eller så ha en buffert för att jämna ut variationerna. Och för sådant lär det finnas en stor uppsjö av strategier, precis som nämns ovan.

2 gillningar
6

Nja. Vissa år ger klassiska fonder större avkastning än vad utdelningsaktier ger i rena pengar. Så jag kan tycka att alla investerade pengar, som på sikt genererar avkastning, kan kallas pengamaskin.

4 gillningar
7

Du kan nog räkna med 4% uttag (SWR) före skatt eller ca 3% uttag (SWR) efter skatt.
med årlig inflationsjustering av uttagen, så om år 1 tas x 1 och inflationen är 2% så tas det x 1,02 år 2 osv.

Då når portföljen sannolikt inte 0kr på 30 år.

Om du försöker ta ut 8% per år kommer du mycket sannolikt att få helt slut på pengar långt innan dess.

Att du inte kan ta ut snittavkastningen varje år beror på att det inte ser ut så i verkligheten och sequence of returns risk.

En lägre SWR tar hänsyn till den risken.

Ang. uttag tror jag inte att det spelar jättestor roll om du gör ett årligt uttag eller månadsvis, men att låta pengarna ligga investerade längre borde vara marginellt bättre, så månadsvis kanske ändå har en fördel.

2 gillningar
8

Sök på forumet efter 4%-regeln, Trinitystudien eller William Bengen om du inte redan gjort det. Det är trots allt det närmaste man kommer svaret om “evigt” uttag ur portföljen.

Börsen är inte magisk och inte matematiken heller. Däremot jobbar vi här med många okända parametrar och 4%-regeln tar hänsyn till dessa så gott det går.

Som @Melwa påpekar också så är inte utdelningsportfölj annorlunda än uttag ur återinvesterande fonder, inte för dig som enskild ägare.

Det här var ju ett riktigt trådgräv och det förklarar varför TS inlägg inte ligger i FIRE-kategorin heller. Jag började först svara TS och tänkte att nu har det brunnit på riktigt, men såg sedan att det var skrivet för sju år sedan…

p.s. Nu är den flyttad till FIRE-delen.

3 gillningar
9

Att haka upp sig på bestämd summa per månad är dömt och misslyckas att hålla. Om du nu tex vill ha en viss summa per tillfälle så är det bäst och helt enkelt ta ut när önskad vinst är uppnådd. Ta ut, och sedan invänta nästa vinst.

Om du nu har tänkt och bara utnyttja vinsten. Ska buffert också tömmas är det bättre med 4% principen.

2 gillningar
10

Ett enkelt sätt att ha koll på sitt kapital är att räkna om det till inkomstbasbelopp eller prisbasbelopp. Dessa belopp räknas upp varje år med löneökningar respektive inflation. Jag föredrar inkomstbasbeloppet eftersom det är den allmänna lönenivån i samhället som jag vill hänga med i. Anta att du har hundra inkomstbasbelopp år 1, då vet du att du fortfarande ska ha minst hundra inkomstbasbelopp kvar de kommande åren för att kapitalet inte ska ha förlorat i värde. Överskottet kan du med gott samvete förbruka eller lägga i en buffert inför kommande börsfall.

4 gillningar
11

Den här metoden verkar bra. Den tar hänsyn till inflationen och är enkel att räkna på. Tack!

1 gillning
12

Se detta inlägg: Bill Bengen släpper ny bok 2025

Enligt Bengen är 4.2-4.3% årligt uttag, inflationsjusterat, det lägsta du behöver gå för att klara ett evigt uttag ur pengamaskinen. Före skatt, så du får anpassa efter vilken skattesats du har på dina konton.

2 gillningar
13

Du lär kanske inte behöva samma summa vid 60 år som vid 80 år, kan vara värt att ha med i kalkylen. Dock om man går in aggresivare vid 60 för att man inte behöver pengarna vid 80 så urholkas ev pengamaskinen. Svår balansgång det där

14

Det är alltså med 89% USA i portföljen och en specifik fördelning som funkat bra i backtester. För mig verkar det som för mycket selektionsbias för att vara användbart.

1 gillning
15

Att man gör av med mindre pengar vid högre ålder verkar statistik stödja. Ökande sparade belopp. Är själv runt pensionsåldern och man ser många äldre vänner som tackla av och efter 75 ca inte spenderar mycket längre. Det är dock väldigt varierande. Har en bekant dam som är 75 och reser utomlands typ 1 gång i månaden och handlar nya bilar etc. Tappar nog ingen fart före 80 gissar jag.
Jag skulle inte låta inflationen styra din levnadsstandard. Den kommer nog variera från 1 till 10 % som den gjort så läng jag levt. Snitt senast 100 åren är tydligen nära 3% i genomsnitt.
Dessutom är det alltid vettigt att bara tänka på avkastning i reala termer. 8% löpande är inte bra om inflationen är 10% .
Den så kallade 4% regeln är ganska förenklad. Om du tar ut inflations skyddat 4% av ursprungligt kapital årligen är risken “ganska liten” att du är pank innan 30 år gått.
Den finns mycket lättjobbade räknesnurror där man kan labba med parametrar och även lägga in pension från viss ålder etc. Dom bygger på börsvariationerna över extremt lång tid för riskkurvorna.

Ex denna.

1,3 % förvaltningskostnad kan vara vettigt om du vill simulera ISK skatt också. Bästa hälsa stämmer bättre med Svenska förhållanden. Och om du inte törs köra USA 100% får du dra av inte så lite till. " Världen" ligger nära 2% under USA och Sverige ca 1% under över lång tid historiskt.