Min personliga åsikt är att A-Kassan bör du vara med i.
Unionen ser jag bara mening att vara med i om man tjänar tillräckligt för att få nytta av deras extra inkomstförsäkring.
Mina egna erfarenheter säger att facket inte ger mig något alls utom irritation. Mitt förtroende för dem är noll och skulle gärna inte behöva ha med dem att göra alls.
Jag tycker absolut du ska vara med i facket. Finns massor med anledningar så som att de representerar medarbetarnas mot arbetsgivaren. Det finns inte heller minimilön i Sverige utan bestäms i kollektivavtal tillsammans med facken. De kan ge råd och tips inför lönesamtalet mm. Det är också ofta de som driver igenom förbättringar så som löneväxling mm.
Vi är starka tillsammans så facket bör man vara medlem i. A-kassa är väldigt billig försäkring så tycker man ska vara med i den också.
Inte riktigt sant, du kan fortfarande få ”a-kassa” utan att vara med i ”a-kassan” efter 3 månader har jag för mig det är försäkringskassan tar över och där får man ersättning oavsett man är med i a-kassan eller inte.
Så det du betalar för i a-kassan är de första tre månaderna sen tar skatten över.
Njae. Det heter grundersättning och hanteras av alfakassan (statens a-kassa). Det är 510 kronor per dag om man uppfyller arbetsvillkoret för stunden. Har man varit medlem i en a-kassa i minst 12 månader och uppfyller arbetsvillkoret är det följande ersättningstrappa som gäller:
De första 2 dagarna (karens): 0 kronor
Dag 1-100: max 1 200 kronor/dag (80 % av din genomsnittliga inkomst)
Dag 101-200: max 1 000 kronor/dag (80 % av din genomsnittliga inkomst)
Dag 201-300 (450): max 1 000 kronor/dag (70 % av din genomsnittliga inkomst)
Det vill säga mycket mer än de 510 kronor/dag man får om man inte är medlem i en a-kassa.
510 kr är maxersättningen och kräver att man arbetat heltid innan man blev arbetslös. Om man arbetat mindre än så sjunker ersättningen i motsvarande grad. Från dessa pengar drar Alfakassan dessutom en administrationsavgift för de som inte är medlemmar. Beroende på hur skicklig man är på att hantera pengar kan det ändå för många vara ganska tufft att leva i Sverige på en inkomst före skatt på i storleksordningen 5 - 10 tusen kronor per månad.
Försäkringskassan blir dock inblandad om man blir arbetslös så länge att man hamnar i Jobb- och utvecklingsgarantin och beviljas aktivitetsstöd. Men även där beror ersättningen på om man är medlem i en akassa eller inte.
Jag trodde det var uppenbart att man får ersättning baserat på hur mycket man jobbat tidigare 
.
Fast jag vet inte om jag skulle kalla det tvinga. LO har ju precis som alla andra organisationer stämmor där medlemmarna kan rösta och föra fram sin åsikt. Visst det kanske är lite osmakligt att man ger miljoner till ett visst parti när de endast har stöd av 40% av medlemmarna, men då får väl resten av medlemmarna se till att göra något åt saken istället för att bara tycka en massor.
Du kan ju vända på det. Hur hade det troligtvis sett ut om facket inte hade funnits, dvs om alla själva skulle ha förhandlat vid anställning. Vilka förmåner hade funnits då, likabehandling, golv för lön och höjning etc.
Troligtvis sämre generellt. Känner du chefe eller smöras etc, hade just du kanske fått lite extra.
Därmed inte sagt att att allt fungerar bra. Tvärtom. Mycket i olika branscher eller allmänt som kunde vara bättre. Men enskilda blir vi inte starkare.
Så ditt argument är att de ska få leva på gamla meriter?
För mig driver de inget som intresserar mig utan snarare tvingar de på mig saker jag inte vill ha.
Antagligen hade förmånerna varit helt annorlunda utan facket men det betyder inte att de nödvändigtvis skulle vara sämre.
Inte för att vara elak men LO har ju kongress beslut som medför att de med andra åsikter inte ens får vara med på kongressen där de kan ändra beslutet,
Blir lite moment 22 över det hela.
Majoriteten behöver troligen aldrig ha fackens hjälp.
Jag skuller mer se det som en försäkring utifall jag en dag hamnar i ett dåligt läge, exempelvis får cancer eller blir utbränd och företagets svar är att köpa ut en för att slippa rehab. Då är det skönt att ha nån som står på ens sida.
Vi har ju en arbetsrättslagstiftning som reglerar det mesta av vikt. Jag vidhåller att det finns en övertro på hur mycket tyngd facken normalt sett har.
Jag har suttit på arbetsgivarens sida många gånger i dylika situationer. Turligt nog aldrig pga anställds sjukdom, men flera gånger i förhandlingar om uppsägningar pga personliga skäl och/eller arbetsbrist. Jag är inte imponerad av den fackliga representationen, varken i engagemang eller kompetens. I de flesta fall har den berörde anställde inte tjänat någonting på sitt medlemskap, snarare tvärtom.
De gånger jag haft med facket att göra har de enligt mig inte stått på min sida. Så jag slipper gärna dem vid förhandlingar mot arbetsgivare framöver.
Gick ur facket (Sveriges Ingenjörer) efter att betalat dyra avgifter i ca 10 år, utan att ha någon som helst nytta av dem. Har inte saknat dem faktiskt.
Facket är bra för att hjälpa de som är svaga, eller som jobbar i en verksamhet med tvivelaktigt ledarskap, och där man ibland kan räkna med att arbetsgivaren fuskar eller vill jävlas med de anställda.
Själv utkämpar jag mina egna strider, och skulle min arbetsgivare bära sig dumt åt, och där vi inte kan mötas, ja då säger jag upp mig. Alla har ju dock inte dessa ekonomiska möjligheter eller vilja att själv konfrontera en chef som t.ex. vill att du ska utföra arbetsuppgifter som inte är avtalade.
/H
Jasså? Det är mer än vad jag vet men är ju inte heller särskilt insatt i LOs organisation.
Det varierar mycket hur väl den lokala arbetsplatsorganisationen fungerar. På vissa arbetsplatser fungerar det dåligt, på andra bra.
Jag har själv varit anställd i ett LO-förbund men är inte direkt politisk själv. Jag är inte med i facket idag. Som jag ser det är det i den lokala arbetsplatsorganisationen som fackmedlemskapets reella värde ligger, om det nu är utifrån egenintresse (och inte ideologi) som man vill utvärdera medlemskapets nytta.
På den tiden när jag jobbade i facket blev jag kontaktad av en bekant som jobbade på ett mindre företag inom IT-branschen (gaming). Personen i fråga kommer från ett utomeuropeiskt land och hade iallafall då en svag ställning på svensk arbetsmarknad. Han blev kraftigt utnyttjad av sin arbetsgivare och hade en slavlön. Jag rekommenderade honom då att gå med i facket. Det ledde till att arbetsgivaren direkt ville säga upp honom. Jag har inte följt upp allt vad som hände men han jobbar kvar inom IT-branschen och har ett bättre jobb idag. Jag utgår från att Unionen agerade korrekt där och då. Från ett fackligt perspektiv handlade det om att sparka bollen i öppet mål.
Jag lämnade facket för 20 år sedan för att de skötte sig som sopor i bl a förhandlingar.
Men det är ju beroende på bransch och person såklart.
Känns som hybris att tro att löntagare i stort ska klara sig bättre mot arbetsgivarens och arbetsgivarorganisationer resurser var för sig istället för att vara organiserade. Det gäller så väl på arbetsplatsen vid konflikter eller varsel som vid påverkanskampanjer mot makthavare (som så väl SACO/TCO/LO som SKR/Svenskt näringsliv sysslar med för att ta till vara på sina medlemmars intressen). Klart att man inte alltid håller med facket men så länge man inte tror att SKR/SN tar till vara på ens intressen bättre är det bättre att facket finns som motvikt.
Man kan ju såklart välja att inte vara med i facket och låta andra betala samtidigt som man drar nytta av fackets existens om man inte har problem med att parasitera. Som vissa nämner har man på arbetsplatsen mindre nytta av facket om arbetsmarknaden är god för ens kompetens och man kan byta jobb vid konflikt. Man ska dock ta i beaktande att högpresterande människor är överrepressenterade bland de som drabbas av utmattningssyndrom. Man är då inte längre lika atraktiv på arbetsmarknaden och står ganska själv mot arbetsgivaren utan facket vid ev konflikt om arbetsgivaren vill göra sig av med en. Beroende på yrket kan även en lågkonjunktur göra att man inte längre är lika attraktiv på arbetsmarknaden.
Man kan även se det som att den svenska modellen där man tycker att det är bättre att fack och arbetsgivarorganisationer reglerar arbetsmarknaden istället för som i andra länder att politiker gör detta har tjänat Sverige väl. Ett sådant system bygger på att löntagarna är med och finansierar facket. I länder med svaga fack får löntagarna och landets konkurrenskraft istället förlita sig på politikerna.
Men det blir problem om facket centralt då plockar bort lokala representanter för att de har fel politiska övertygelse
Jag har ingen invändning mot den tolkningen rent allmänt.