Status-quo rådet för långsiktig investering är ju “köp hela höstacken för att få med de få bolag som driver merparten av tillväxten, dvs. en global indexfond (tex. Avanza global )”, men jag har en undring.
Avanza global och liknande “globala” fonder viktar efter börsvärde, vilket ger USA 60-70% trots att de bara står för ~25% av världens BNP. Kina är världens näst största ekonomi med 18% av global BNP men får bara 4-5% i dessa fonder. Indien, världens folkrikaste land, får ännu mindre.
Hypotes: Om jag kör 70% Avanza global+ 30% Avanza Emerging Markets får jag en fördelning som bättre reflekterar världsekonomin. Ungefärligt men tillräckligt. Utvecklade marknader är cirka 70-75% av global BNP, emerging markets 25-30%. Känns mer logiskt och lämpligt än att ge USA 70% när de ekonomiskt sett “bara” förtjänar 25%.
Det finns säkert goda anledningar till att marknaden viktar som den gör. USA har ju varit dominerande senaste decennierna. Och emerging markets är ju volatila - valutasvängningar, politisk och institutionell osäkerhet. Men nu känns även USA… underligt och skakigt. En allvädersportfölj är ingen dum taktik, men lite annorlunda tillvägagångssätt och kräver lite mer förståelse och arbete. Den här känns enklare att skifta till från att bara kört 1 global indexfond (kan månadspara på precis samma sätt).
Funderingar:
-
Kommer Kina/Indien/resten av Asien växa snabbare än USA/Europa närmaste decenniet?
-
Om ja, borde jag inte ha större “global” exponering än vad traditionella globala fonder ger? (fånga fler nålar i stacken genom att ha en större höstack)
-
Är den högre avgiften på 0,34% för Emerging Markets (jämfört med Avanza global på 0.10%) värd det?