Som flera säger, banken får omvärdera när de vill.
FI:s föreskrift talar om amorteringsgrundande värde vilket är kopplat till amorteringskravet. Det reglerar skuldsättningsnivå hos den svenska befolkningen och är syftad till att ex. en kund som köper för 1 Mkr (850 000 kr i lån ) vars bostad året efter är värd 1,5 Mkr inte ska sänka sin amortering år 2 (för att belåningsgraden nu är 56 % istället för 85 % vid lånets ingång) och på så sätt skulle kunna innebära en möjlighet att sänka amorteringkrav från 2 % till 1 % och öka möjligheten att belåna mer (kundens KALP - Kvar att leva på-kalkyl - säger att de nu får låna mer eftersom 1 % i amortering nu är borta). Många parenteser, hoppas ni har översyn med det.
När det gäller låneinstitutets möjlighet att omvärdera de säkerheter de har belånat är det inte bara önskvärt, utan krav, på att det ska genomföras regelbundet. Även detta från Finansinspektionen, då instituten måste ha koll på hur deras portfölj av säkerheter ser ut. Oftast sker detta genom en datavärdering som tar hänsyn till olika parametrar - inköpspris, marknad på en makronivå samt prisutveckling i närområde. Den är inte till 100 % marknadsvärde (det vet man ju rent krasst endast vid affär) och inte heller objektsspecifik. Oftast görs denna typ av värdering minst två gånger om året, och det har de rätt till och krav på sig att göra. I ett läge som nu är det såklart mer negativt, men sett till hur det såg ut för något år sedan var det istället oerhört positivt för kunder. Det är såklart surt att vara i en situation där ev. ränta blir försämrad p.g.a. dessa omständigheter, men det är samtidigt ett väldigt bra läge att se vad övriga marknaden kan erbjuda er ränta (uppfattar det som att ni har hela lånet på 1-årsränta och därmed inte triggar någon ränteskillnadsersättning vid eventuell flytt). Sondera terrängen och om ni får bättre erbjudande så går ni antingen tillbaka till banken och säger att ni vill se om de kan matcha det, eller bara genomför en flytt. Det är något man alltid ska göra.