Jag har under de senaste åren märkt att jag börjat få ångest av att spendera pengar. Detta gäller speciellt när jag det är pengar som spenderas på nöje såsom resor, middagar eller någon pryl.
Har nog alltid haft något av det i mig,men känslan har blivit väldigt mycket intensivare efter att jag tagit del av den extrema spar-hetsen som finns med FIRE-rörelsen.
Därifrån har jag fått mindsetet att alla som spenderar mer än minimum på resor eller prylar slösar pengar. Att om man lever på mer än 10-15000 i månaden är man, köpa en OK bil eller .att vilja bo på ett schysst hotell på semestern är slösaktigt.
Känslan är inte alls kopplad till hur mycket pengar jag har, eller hur mycket jag behöver spara. Snarare är det en mer generell känsla att jag slösar pengar på själviska och onödiga saker.
Det ska sägas att jag objektivt sett absolut inte är slösaktig utan försöker hålla mina utgifter nere utan att räkna exakt hur mycket jag spenderar.
Ångest av att lägga pengar på något som jag inte upplever som prisvärt, ja. Priset i sig är mindre viktigt.
Jag har vid något udda tillfälle bott på finare hotell men det har aldrig varit prisvärt. Det finns nästan alltid billigare och enklare hotell som är mycket trevligare och personliga.
Flyga business är för mig bortkastade pengar … osv.
Prislappen, oavsett storlek, skapar mindre ångest om det jag betalar för är prisvärt.
Har inget problem att spendera pengar om det är på något jag behöver eller vill ha och jag tycker det är prisvärt.
Däremot är det väldigt tråkigt att lägga pengar på sånt som inte ger mig någon positiv energi. Men det är ytterst sällan jag ”behöver” lägga pengar på sådant.
Jag känner helt klart igen mig. Fast min personliga analys har landat mer i att det inte handlar så mycket om pengar utan snarare om att inte unna sig saker som möjligtvis inte är värda sitt pris i efterhand. På något vis kan jag känna skuld om jag unnar mig något och det vill jag gärna undvika. Jag gör ofta mycket research men avstår sedan från att göra själva köpet.
Mig skulle det ge mera ångest att inte betala för ett bättre hotell eller businessclass när jag faktiskt har råd att betala för det. Varför nöja mig med något sämre om jag inte behöver göra det? För mig är det prisvärt att göra så.
Kan absolut relatera till det. En sak som har hjälp mig är det som Jan brukar ta upp i podden ibland, typ “hur märks det på mitt kontoutdrag att det här är mitt största intresse”. Det fick mig att inse att jag lade väldigt lite pengar på det som jag såg som mitt främsta intresse. Nu försöker jag känna stolthet när jag satsar på det istället.
Men “onödiga” utgifter känner jag fortfarande samma ångest över som jag gjorde när jag var student och hade betydligt mindre pengar.
Sen kommer jag aldrig att ångra mina resor runt om i världen som jag gjorde som yngre, utan dom hade mitt liv varit betydligt fattigare på alla sätt (förutom pengar på kontot).
Jag nöjer mig inte med något sämre utan tycker att mindre enklare hotell helt enkelt är bättre att bo på. Sambandet mellan pris och upplevelse är inte självklart. Dyrt kan vara bättre, men inte alltid.
Jag kan känna att det svider ibland när man köper saker men jag tror att en bra grej är att bestämma va man vill och inte vill lägga pengar på och önna sig det man får ut något av. Och sen kanske nöja sig i att i Det stora hela gå plus mer eller mindre. men att det kan ta nått några år extra. Att bli fri
Man är ju kanske ändå inte fri om man inte klarar att leva och nyttja sina pengar. Det är ju tanken att leva på pengarna men gör man inte saker man gillar blir man ju väldigt fattig.
En enkel väg att hantera detta på är att leta efter större besparingar och resonera så att de kan kompensera lite större slösaktighet på andra områden. Jag har till exempel kört med husbyte på semestern och då direkt kunnat kapa en stor del av kostnaden för semestern. I det läget känns det helt ok att lägga lite extra på att gå på restaurang eller att göra lite olika dyrare aktiviteter.
Jag känner absolut igen mig, jag känner också igen det som ett väldigt viktigt område att jobba på. “Problem med pengar” finns på båda sidorna av spektrat (att spendera utan tanke/att inte kunna spendera alls) och kan skapa sorg och ångest. Min lösning har alltid varit att kompartmentalisera ekonomi (eller kallas det budget? ). Har jag en god investeringskvot i botten, och sedan målsparat under året till sommarsemestern har jag inga problem att “blåsa” pengar på dyra hotell etc, så länge det ryms i målsparet. Problemet jag är vaksam på hos mig själv är just om jag inte vill tillåta mig spendera de pengar jag avsatt för ett särskilt syfte.
Kan tipsa om Airbnb, det brukar vara extremt prisvärt. Man kan göra det riktigt billigt och bo i ett rum hos någon men jag brukar alltid boka det billigaste egna boendet. Kan vara extremt billigt om man har tur, jag och kompisen hittade en splitter ny 2 rummare i Barkarby när vi var i Stockholm i 4 dagar på Stockholm Electronic Festival. Vi betalade 300kr natten!
Älskar Airbnb och är själv superhost , jätte kul att träffa nytt folk från hela världen och mycket fin extrainkomst som går rätt in i sparandet för nästa långresa till Asien.
Angående att få ångest för saker man köper så är jag som dom flesta andra här och får ångest när jag gör dåliga affärer så som när jag köper saker som går sönder eller spenderar pengar på saker som inte ger mig glädje.
Går lite upp och ner för mig. Har sparat rätt duktigt i 10 år nu och kommit upp i en större summa på 10 år än jag hade tänkt. Då tänkte jag att jag skulle testa att spendera lite av de pengarna för att testa hur det känns för att inte helt fastna i “aldrig sälja”, “ränta på ränta” tänket tills man är 65. För mkt åt något av hållen är väl sällan bra. Har nu sålt av ca 100 tkr som jag köpt två gitarrer och en fin klocka för. Mindre ångest än jag trodde, för ganska mkt pengar kvar ändå. Att jag inte kände så mkt ångest och att det finns flera materiella saker jag skulle vilja ha gör mig lite orolig för att jag startat något där jag komma tumma på tidigare regler att aldrig sälja för mkt och sälja av och köpa sig lite saker då och då…
). Har jag en god investeringskvot i botten, och sedan målsparat under året till sommarsemestern har jag inga problem att “blåsa” pengar på dyra hotell etc, så länge det ryms i målsparet. Problemet jag är vaksam på hos mig själv är just om jag inte vill tillåta mig spendera de pengar jag avsatt för ett särskilt syfte.