Hej!
Jag är uppväxt i ett hem där vi alltid hade mat på bordet men mina föräldrar kämpade för att få ekonomin att gå ihop vilket lett till en ekonomisk oro hos mig.
Jag har varit sparsam sedan jag var liten och ej rest eller varit på roliga aktiviter i samma utsträckning som mina vänner men det känns inte som detta kanske inte har betalat sig eller varit värt det. Jag vet att jag har det bättre än många men känner mig osäker på om jag har tillräckligt efter att läst här och i andra ekonomiforum. Jag behöver hitta en bra balans mellan sparande och spenderande och vill gärna få er input.
Jag är 38 år. Jag får ut ca 25000 efter skatt och månadssparar 1200 på lysa och 3400 i olika indexfonder på Avanza. Jag amorterar 5000kr/ månaden. Jag har sammanlagt ca 600 000 i aktier/ fonder och 120 000 på lysa. Min del av bostaden - lån är värt ca 1,4 miljoner. Sen har har jag ca 500 000 på sparkonton med ränta över 4% som är buffert och framtida handpenning för husköp (hus här är svindyrt, minst 6 miljoner.). Enligt min pensionsprognos kommar jag få ut 20000 innan skatt i pension.
Okej, jag ska lugna dig. Om du slutar investera nu och låter alla pengar växa till pension, utan att tillföra nya pengar, kommer du med en snittavkastning på 7%/år, ha ungefär 4,5 Mkr dagen du fyller 65.
Då har jag inte räknat med bufferten, din pensionsprognos och inte heller en potentiell försäljning av bostaden. Bara dina privata placerade pengar.
Du är rikare än majoriteten på den här planeten, och även i landet Sverige. Mycket rikare till och med!
Grymt jobbat!
Jag tycker du ska fira och göra lite roligare saker om du upplever att du varit snål mot ig själv!
Du kan med gott samvete tycker jag, ta några procent från ditt kapital och göra något som du verkligen drömt eller längtat efter att göra!
Finns det nåt du vill använda pengar till? Kan du öva på att ta ut/inte spara lite pengar och använda dem till något du tycker är bra att använda pengar till, så kan du få erfarenhet av att det går bra att spendera pengar ibland?
Jag förstår exakt hur du känner för jag upplevde samma sak. Jag tänkte för några timmar sedan tillbaka på efterlumpen tiden då dom enda skor jag ägde var kronans blå trasiga puma gympaskor.
Dock är det lite skillnad i våra pengar. Du har liksom sparat ihop dom sen du var liten. Jag har sparat lite grann sen har jag ärvt och haft tur på börsen så jag kan tänka mig att dina pengar har en annan emotionell laddning än hos mig då mina pengar i princip “bara dök upp”
Kan du inte försöka att känna dig vardagsrik? Du har mer pengar än mååååånga andra svenskar och din “Räcker pengarna?! - känsla” är nog mer i ditt huvud än i verkligheten.
Jag menar, du har så mycket pengar så du vågar väl inte ens berätta för folk förutom anonymt här på forumet?
Tror kanske att ge råd som ”var nöjd”, ”unna dig”, ”se så bra ekonomisk grund du har” och så vidare, kanske inte är något som löser upp TS oro.
Det finns ett RT avsnitt på ämnet som kan vara vettigt, se nedan, men tror det kan behövas lite mer jobb att komma till ett bättre mentalt läge kring oron. För kanske det inte är pengar som är orsaken?
Jag vet inte riktigt vad det här med att ”inte ha rest och haft roligt lika mycket som andra” konkret handlar om. För mig låter det delvis bekant. Det fanns en tid för länge sedan när jag hade en ganska snäv bild av vad resande skulle innebära. Då blev också bilden att många resor och aktiviteter inte riktigt dög, inte räknades (så att säga) och att andra (sannolikt) hade mycket roligare än jag själv.
Det är förstås bra att kunna ta sig tid. Jag menar då att inte jobba hysteriskt. Man behöver få ta semester och använda den till saker som känns bra.
Att ägna sig åt enkelt friluftsliv, umgänge med kompisar, kulturliv eller liknande är inte sämre eller ”mindre värt” än att åka till New York eller Thailand. Har man inte varit på de ställena kan det förstås framstå som att allt som man gör där skulle vara ”mycket roligare och bättre”. Efter att ha undersökt saken själv är min slutsats att det oftast inte är det.
Om du har hittat sätt att spendera semestern som känns bra så tycker jag att du ska känna dig stolt och nöjd, inte tänka att det faktum att vissa andras resor och aktiviteter kostar mycket med automatik innebär att de skulle vara ”bättre och roligare”.
Att vissa tycks ha ett behov av att ”förstärka roligheten” i allt de gör genom att koppla på saftiga prislappar framstår för mig som andefattigt. Man kan så klart någon gång besöka något land långt borta eller göra något ovanligt dyrt men att låta det gå inflation i sådant är knappast något tecken på att just du skulle ”vara lyckad” eller ”ha roligt”. Tvärtom påminner det ofta mer om ännu en penisförlängare.
I slutändan är ju det allra viktigaste att du mår bra. Det är lätt att fastna i tanke-diken åt olika håll. Å ena sidan är det fint att lägga pengar på sånt man mår bra av, å andra sidan blir man inte alls nödvändigtvis lyckligare för att man väljer aktiviteter med hög prislapp.
(Nåt av det som gjort mig gladast i livet är att sjunga i kör, medlemsavgift 200 kr per termin… samt att vandra i Sverige med vänner, och att tillbringa somrarna på bohuslänska klippor i min hemtrakt.)
Jag tror att du skulle få mycket ut av att vara med i Jans RT-program som börjar snart, för att fundera igenom vad du verkligen vill prioritera i livet. Som många har skrivit så kan du ju redan egentligen vara ekonomiskt bekymmersfri.
Tack för alla fina och kloka kommentarer. Idag har jag alltid pengar kvar när månaden är slut och har då lagt in dessa i lysa och fått dåligt samvete om jag unnade mig något. Ska sluta med det och lägga dem på sparkonto som lekpengar istället.
Min sambo kommer från en akademikerbakgrund och jag tror jag också påverkas av att hans vänner och bekanta har andra ekonomiska förutsättningar än vad jag har.
Jag tänker spontant att du göra dina föräldrar stolta genom att ha en bra ekonomisk situation.
Precis som med pengar kan det gå inflation i upplevelser/aktiviteter.
Först när vi är trygga brukar vi uppskatta frihet och pengar ger faktiskt en viss frihet om man vill.
Jag möter i mitt yrke ganska många människor och ofta då i sammanhanget att livet gör ont. Förvånadsvärt ofta och faktiskt idag också är jakten på och upprätthållandet av olika yttre fasader /attribut/ status orsak till att man mår dåligt.
Fokusera på att må bra och se pengar som medel inte ett primärt mål.
Jag är inte alls intresserad av yta eller status. Pengar för mig handlar om trygghet om livet skiter sig. Den är oron har jag haft sedan jag var barn då jag såg hur hårt mina föräldrar kämpade. De jobbade och hade bra koll på sina pengar men var lågavlönade och bolånen var horribla. Jag vet att min oro är överdriven men när man läser i detta forum och ser vilka löner och pensioner folk har, samt som personer i min närhet har, så känner jag verkligen att jag ligger efter och borde spara mer för att kompensera. Vilket då gör att jag inte gör saker jag älskar såsom att gå på konserter eller reser.
Du ringar in det bra här, låter det som. Du har en existentiell oro som pengar står som symbol för.
I verkligheten, utanför orostankarna, klarar du dig fint. Det är bra! Det betyder att du kan jobba med tankarna för att må bättre, du har inte en kris i den yttre verkligheten att hantera.
Mitt förslag längre upp i tråden var allvarligt menat: du kan öva på att utmana orostankarna genom att spendera litegrann, då och då, på saker du tycker är vettiga att använda pengar till. Gradvis kan du samla på dig erfarenheter av att ångesten inte “har rätt”, att livet inte faller samman för att du spenderar pengar.
Det är ett hårt arbete att utmana sina ångestmönster och man kan behöva stöd. Tycker det är bra gjort av dig att ha startat den här tråden! Det är ett sätt att ta stöd.
Knappa in dina siffror här o se vad som händer med dina pengar om du egentligen slutar sparar NU.
Eller om du fortsätter på samma sätt som idag. Då får du nog en liten annan känsla.
Jag har samma oro och har haft det sen jag började jobba.
Nu har jag ca 2 000 000 investerade och en bostad med belåningsgrad 80%. Min oro är fortfarande likadan som när jag hade 100 000. Det enda jag spenderar pengar på utan att få dåligt samvete är träning och nyttig mat (alltid hemmalagad).
Jag reser ibland men helt ärligt är det något jag hade kunnat vara utan.
Med allt det här sagt så tror jag det är svårt att få bort oron.
Ett bra sätt är att provräkna på noll procent tillväxt. Skiter man knäck av det så ska man nog fundera lite över hur man räknar på tingens tillstånd. 7-8% på årsbasis är ju ingen naturlag.
Absolut ingen naturlag. Därför är utfallet jag visade där slutsumman var riktigt mycket lägre än startsumman trots femsiffrigt månadssparande möjligt. Bra mycket sämre än 0% tillväxt.
Jag testade precis att simulera 15 år framåt med slumpränta, där jag började med min nuvarande investerade summa och lade in 10k per månad. 1/4 av gångerna förlorade jag pengar på att ha dem investerade, även på 15 års sikt!
Jag funderar på att sälja av större delen av mitt innehav för att minska bolånet. Korkat iom att 7-8% tillväxt är mer än 3% på lånet. Men om mitt innehav minskar 30% i värde för att sedan gå kräftgång i 15 år då blir ju valet givet.
Man får helt enkelt (vilket dock inte är enkelt) fråga sig vad som skulle gräma en minst. Att missa 1mnkr i avkastning eller att tappa 500k av tillgångarna. Laborera lite med siffrorna så kanske man kommer närmare ett svar som är rätt för en själv.
.