Mitt första inlägg här. Har på sistone fått en extrem ekonomisk ångest, främst kopplad till ett bostadsköp gjort i höstas. För att göra en lång historia kort köpte jag och min fästman en bostadsrätt i en av Stockholms populära närförorter i höstas. Vi köpte en trea i en nybyggd förening från 2022. 70 kvm högst upp i modernt hus. Sålde en tvåa i samma område med liten vinst. Området lider i dagsläget stor brist på treor och fyror, och särskilt i föreningar med hiss, garage etc. Köpte för 5 575 000. De vi köpte av gjorde en förlust om ca 500 000 kr. Eftersom föreningen äger marken och inte har hunnit amortera något, och bildades precis när räntorna stack iväg, är belåningsgraden ca 16 000 kr/kvm. Vi köpte lägenheten för att vi älskar området och inte ville behöva flytta med vår son som går förskola här. Avgifter ligger i dagsläget lite lägre än de flesta andra treor i området, men avgiften kommer sannolikt behöva höjas med ca 5 % om året i något år framöver.
Hur mycket i skiten har jag satt mig? Vi har två bra löner, ca 100’ netto ut varje månad och sparar tillsammans ca 40’ per månad. Har ca 800’ i fonder samt ytterligare ca 100’ i buffert.
Detta är bättre än ungefär 90% av Sveriges befolkning.
Hur många år framöver? Vilken info har kommit från styrelsen? Vem sitter i styrelsen? Har de koll på läget?
Hur ser föreningens lån ut? Vilken ränta har de? När läggs de om?
16 000kr/kvm er mycket, men inte onormalt för nyare föreningar.
Låter ganska lugnt i mina öron… ni har precis köpt så jag gissar att ni inte skall sälja på ett par år. Gissningsvis så kommer ni göra en vinst. Gör ni en förlust så lär det vara en uppsida på det ni köper.
Jag tror er förening ser generellt normal ut ekonomiskt för tiden när räntorna höjdes. Vår förening höjde från 4300 till 5995 pga av utgående räntor.
Boendet är ju något man betalar för att just bo
i. Trivs ni med boendet och läget för det priset ni gav så ska ni ju fokusera på vinsten i att få bo just där istället för vad det kostar.
Med ert sparande så hade jag varit supernöjd i ert läge.
Jag är inte i närheten av er buffert eller ert sparande. Jag sparar 6000 i mån ihop med frun som är heltidssjukskriven sedan fem år. Jag är glad för det vi lyckas spara till dottern, pension och övrigt sparande.
Boendekostnaderna är vad de är. Låt de inte förta glädjen från boendet. Livet blir jobbigt om man oroar sig för mycket och fokuserar på att allt ska vara perfekt.
Jag är mest nyfiken på av vilken anledning du väljer att tro att ni har satt er i skiten (som du uttrycker det).
Klagomål görs av endast fem anledningar. Dolt skryt är den ena anledningen. (Nej, detta är inte illa ment, det är en vanlig anledning till varför folk klagar och med tanke på att vi får information om vilken bra affär ni gjort samtidigt som du visar oro så ser jag detta alternativ som en möjlig anledning.)
Livet är bra och ditt ego behöver något att oroa sig över. Egot drivs av oro och behöver detta för att bevara sin storhet. Läs på om hur egot uppstår, hur egot (alltid) oroar sig, hur egot är enväldig domare och dömer sig självt, dig och andra och hur egot alltid vet bäst. Kroppen blir beroende av den dagliga hormoncoctail som vi ger den. Så att tänka negativt (oroa sig = stresspåslag/stresshormoner) kan vara ett beroende. Mitt tips - lär dig om hur hjärnan fungerar, hur egot fungerar, hur mycket enklare livet blir när du skiftar från oro till tacksamhet och tillit. Välj att ha tillit till att om ni i dagsläget kan spara 40 000 kr per månad så kommer ni klara er mer än galant också framöver och att ni inte sitter i skiten.
Edit: 3. Extrem ångest bör ses över med hjälp av vården. Kontakta t ex en psykolog online där du kan få fina verktyg för att se över dina tankar och känslor.
Tack för kloka inspel. Om det hade varit någon annan som postat inlägget hade jag sagt precis samma sak. Och rationellt vet jag att vi har en bättre sits än många andra. Jag önskar verkligen att det vore dolt skryt, så är dock inte fallet. Jag tror mest det handlar om rädslan att ha gjort vårt livs sämsta affär. Varken jag eller min partner kommer från något överflöd, och vi har inga stora arv eller annat att vänta oss. Vi sparar mycket (påeldat av mig), eftersom jag hela tiden tänker att det kommer gå åt helvete. Då hamnar jag lätt i tänket att ”tänk om vi hade fyra miljoner, då hade vi inte behövt oroa oss om vi gör en jätteförlust på lägenheten”.
Du vet säkert själv att detta är ett problem, så jag tänker inte säga mer än att den enda ekonomiska risken jag ser för er utifrån det du beskrivit är en separation. Hoppas andra kan ge dig det svar du söker!
Du verkar inte sitta det minsta i skiten. Du gjorde ett val, du hade parametrar som styrde det valet och dessa håller så vitt jag förstår det fortfarande?
Att du kunde optimerat utifrån andra parametrar är rätt ointressant i det här läget. Tycker bara att du ska köra på.
Min gissning är att du fastnat i jämförelser med en väldigt liten klick personer som har samma/bättre förutsättningar.
Att få ut 100k netto är säkert topp 5% i Sverige.
Frågade min kompis om var hon trodde hennes hushåll låg jämfört med snittet i Sverige. Hon trodde mitten och de får ut något mindre än 100k. Men hon jämför sig med andra höga chefer och då är det ju normalt.
Samma sak när man är på detta forum
Sen kan det såklart vara en dålig affär, men även om du skulle tappa 500k så är det vad ni sparar ihop på ett år.
Tycker inte ni sitter i skiten. Ha kontroll på utgifterna i övrigt ock fortsätt spara så kommer det gå fint. Ett nybyggt hus borde inte drabbas av några hemska överraskningar.
Ni har mycket goda inkomster, ett högt sparande och små barn.
Det man kan fundera på är om ni vill bo kvar i trean på sikt när sonen blir äldre? Men landa i livet nu och amotera och njut av att ni trivs där ni bor. Andas…
Jag kan till viss del relatera till “tänk om” känslan som får det att gnaga och det driver sparandet. Jag kallar det “köra bårar i kulvertarna på sjukhuset backupen”, dvs fuck off pengar som gör att man klarar alla rimliga smällar utom zombieapokalypsen, asteroider och kärnvapenkrig.
Man når en viss nivå på sparandet så att man faktiskt kan klara sig fint på i stort sett vilket arbete som helst. Ni kommer snart dit med ert sparande. Inte på 1-2 år , men ge det 4-5 år…
Men i takt med att sparandet växer så stillas oron förhoppningsvis.
Som du ser får man alltid mängder av fina och kloka svar här på forumet så fortsätt fråga!
Några reflektioner (mycket repetition av vad som redan sagts):
Ett problem som uppstår pga att vi människor så sällan pratar om pengar med varandra är att det blir svårt att veta vad som är normalt. Som du kan se av svaren så är din situation allt annan än onormal, och verkligen inte dålig. Så nu vet du det, bör ge ett visst lugn
Det är lätt att fastna i jämförelsefällan, och då att vi jämför oss med helt fel personer (läs vi jämför uppåt). Detta leder inte sällan till att vi blir lite oroliga eftersom vi bara hittar exempel på personer som bor i en bättre brf, sparar mer, tjänar mer etc. Men rent objektivt ser ju er situation riktigt bra ut.
Vilket imponerande sparande! @Jan_Blomberg har en fin sägning om just småbarnsåren om att vi sällan är så fattiga. Så känn er duktiga över ert fina sparande, men var beredda på att dra ner det så ni kan ha det härligt med ert barn – för det kan bli dyrt
Det är inte ovanligt att man känner en del ångest när man går in i en ny livssituation så som flytt eller nytt jobb. Nya kostnader tillkommer, nya rutiner, resvägar etc. Jag går själv igenom något liknande och får dagligen påminna min om att det är en tuff period innan det nya normala kickat in. Acceptera att det är så, och det är så för alla som går igenom det, men inom något år kommer allt falla på plats och ni kommer ha vant er med det nya normala
Apropå 4:an, det finns en amerikansk podd som heter Money for couples. Programledaren är i min mening rätt störig men lyssna ändå då var och varannat avsnitt handlar om just par som genomgår en mindre kris just efter det att de flyttat till ett större boende.
Jag känner igen mig i TS sits, har en liknande oro ibland för framtiden och de större ekonomiska beslut man gjort även fast jag har det sjukt bra ställt jämfört med många andra. Det kan ibland vara en tröst men samtidigt ett rätt löjligt argument för att må bättre.
Min sambo är den som oftast får utstå mina harranger om hur det kan bli om allt går åt h-vete men hon är bra på att kontra med:
Det viktigt är att vi, familjen och alla vi känner mår bra och har hälsan. Pengar och annat är oviktigt i det sammanhanget.
Det går ingen nöd på oss, och skulle det bli tuffare så får vi anpassa oss.
Efter det brukar jag må bättre och tänka annorlunda
Hmm. Med er grundekonomi med 40k över varje månad med nuvarande cash flow kan ni slappna av tycker jag.
Ni tål en hel del halvtaskiga affärer och shit happened. ( Påstår inte ni gjort en sådan) .40k netto ni sparar motsvarar mer än det vi drog runt vår familj på när vi just köpt maxbelånat hus och frun var mammaledig i flera år. Mycket lägre priser då men räntor på ca 12% då gjorde att vi gick back en aning varje månad.
Gör lite katastrofkalkyler… Det gjorde vi/jag.
Ex vår plan B . Frun börjar arbeta igen och barnen börjar på kommunalt dagis . Mycket lite marginal mot det utfallet. Nästan vilken otrevlighet som helst kunde räckt, ex högre elpris, förlorat jobbet, sänkt lön, högre räntor etc.( Normalläge för dom flesta kanske men Bläääh tyckte vi som var barn på 60-talet med hemarbetande mammor)
Plan C. Sälja huset och flytta hem till Mamma
plan D. Flytta in i vår husvagn och hyr ut huset. Om mycket går åt H-E. Finns trevliga kampingplatser man kan bo på.
men hon är bra på att kontra med: