Har lite ekonomisk ångest inför ett husköp och känner att jag inte har någon att vädra detta med så vänder mig till detta forum.
Jag är 32 år, sambo med ett barn, har en inkomst på 35000 kr brutto. Arbetar som at-läkare, så har en bra löneökning att vänta efter legitimation osv. Min sambo är också AT- läkare med samma lön, så tillsammans har vi 70000 brutto i dagsläget. Inga skulder Utöver till CSN.
Vi har ganska nyligen bokat ett radhus, 150 kvadratmeter nyproduktion i ett attraktivt område. Huset kostar 5.2 miljoner. I insats har vi 1 miljon, och måste således låna 4.2.
Med våran inkomst som vi har idag så får vi inte lån enligt KALP-kalkylen, men eftersom inflyttning är först om 2 år, så kommer min och min sambos lön vara högre (ca 90k tillsammans) så godkände banken lånelöfte.
Eftersom det är småhus / nyproduktion får vi nu teckna byggnadskreditiv till en ränta på 2.5 % och kommer betala löpande under dessa två år. Den största delen av summan kommer betalas vid tillträde, och nu första året går vi in med kontantinsatsen för att minimera tiden som vi betalar ränta + boendekostnader för vår nuvarande hyresrätt. Byggnadskreditivet omvandlas till vanligt bolån efter inflytt. Lånet kommer vara ammorteringafritt under byggtiden samt 3 år efter inflytt.
Känner just nu mycket oro , dels med tanke på det osäkra ränteläget, samt marknaden över lag. Därför skulle det vara skönt att höra vad ni på forumet tycker, är det en stor ekonomisk risk jag tar?
I dagsläget kommer vi som det ser ut nu att försöka spara 20k / månad för att få ner lånet Ytterligare 500k vid inflyttning, och då ha 3.7 miljoner i lån. Men det innebär att jag inte kommer kunna spara en krona i fonder under dessa två år, så vet inte hur klokt det är egentligen…
Det låtet som ni har en stråland framtid att se fram emot.
Härligt med nybyggt hus!
Ser inga risker när ni lyckas idag spara så pass mycket och era inkomstet kommer öka stort i framtiden. Ni kommer då kunna få ännu större utrymme för amortera ner skulden om så önskas.
Har varit i liknande sits tidigare och det bästa jag gjort var att flytta in i det nybyggda huset.
Rent spontant så låter det inte som att ni behöver oroa er. Priset på huset och lånet känns inte alls stor om man jämför med era nuvarande samt framtida löner. Valet att amortera jämfört med att investera, är enligt forskningen inte superstor, och kommer därför till personliga preferenser. Diversifiering på börsen är bra, men det kan även istället vara bra att må bättre samt kunna förhandla en bättre ränta efter viss mängd lån betalats. En 50/50 metod kan tillochmed fungera bra för att få det bästa av de två världarna
Grattis till en bra ekonomisk situation, och till toppen jobb!
Om du vill veta mer om amortering VS investering gillar jag denna video:
Om inte 2 läkarlöner räcker till för att köpa ett radhus då har marknaden kapsejsat.
Ni är unga och kommer troligtvis ha en god löneutveckling framöver.
Inom 10 år har ni en gemensam inkomst på närmare 150k och sannolik en mycket stabil jobbsituation fram till dess och framledes. Risken får anses vara låg.
Tycker kanske att oron är lite obefogad, är det kanske främst osäkerheten kring hur ekonomin kommer se ut framöver som är grunden till oron? Att kanske inte kunna precisera den detaljerat? Du nämner det osäkra ränteläget och marknanden överlag; detta är dock faktorer som du/ni inte kan ändra påverka.
Ni har ju väldigt goda förutsättningar, dels med bra jobb och ännu bättre löner som väntar framöver. Så utsikterna ser ändå bra ut.
3.7 miljoner i lån vid inflytt med bruttoinkomster på ca. 150.000 kr tycker jag inte låter så illa. Klart, pratar vi räntor kring 3-5% handlar det om 9.250 - 15.400 kr (innan avdrag) i räntekostnader per månad. Ni klarar ju det utan problem (dock såklart lite surt att betala så mycket i bara räntor).
Precis som A-nonym säger så handlar det väl främst om osäkerheten kring räteläget. Sen vill jag påpeka att vi INTE kommer att ha 150k i månaden vid inflytt, löner är minst 5-6 år bort! Vid inflytt kommer vi ha en bruttomånadsinkomst kring 80-90 k beroende på om min sambo har hunnit få legitimation eller inte.
Det är en bra lön absolut. Min oro grundar sig väl mer i dessa “skräckräntor” man läser om (6-7 %). Visst kommer vi överleva, men man ska ju leva också!
Att köpa hus för 4-5 miljoner är idag ganska “standard” kan jag tycka. Vi bor i ett vanligt villaghetto i en stad med 70000 invånare, de flesta hus som säljs här idag som är någorlunda renoverade går för 3.5-5 miljoner beroende på budgivning, standard etc. I storstäderna är det mycket högre priser kan jag tänka mig. Två läkare (oavsett at/st) borde absolut kunna få lån av banken för detta. Tyvärr är deras kalkyler ganska märkliga. Min fru och jag var och kollade på ett hus för 4,3 miljoner, behövde låna ca 3 och blev nekade av 3 olika banker. Då hade vi 65000 kr/månad i bruttolön, vilket inte är fy skam. Levnadskostnader (fast + rörligt) ca 20000 kr/månad. Tror vi fick låna max 2 mille för dessa inkomster, trots att vi sparade ca 60% av vår lön som utan problem kan gå till räntor och amortering.
Ni har bra löner som lär gå upp lite när ni blir st-läkare, samt att risken att bli arbetslös är obefintlig, detta bör banken ta i beaktande när de tittar på era lån. Risken att låna ut till er känns oerhört låg.
Hur set kostnaden för bostaden ut relativt er inkomst (efter skatt)?
T.ex när jag senast flyttade så gjorde jag en excel, och baserat på dagens amorteringskrav, avgifter samt ränta så räknade jag ut hur stor andel av våra löner som går till boendet. Jag räknade exkl ränteavdraget, dvs rent ”cashflow”-mässigt.
Detta tal kan vara allt från några procent till 30-40 procent. Personligen så siktade jag på att ligga under 20% med 2% amortering (då vi hade belåningsgrad över 70%) och 1,5% ränta.
Njut av det köpta huset och ta ett problem i taget. (Pratar för mig själv också som oroar mig för krig och inget tak över huvudet pga flykt) vi vet inte hur framtiden kommer se ut vad gäller räntor och priser på hus. Tänk om man oroar sig massvis nu för något som ”kan hända” 5år fram då tar det mängder med energi och massa jobbiga känslor. Nu är vi 5 år i framtiden och inget hände av det man var orolig för, då var orolig i onödan och kostade massa onödig energi, man kunde skapat härliga minnen med den energin istället eller gjort något roligt.
Eller så inträffade det man var orolig för när man är 5år fram i tiden. Då tänker man istället kanske såhär amen det var inte så farligt jag fixar detta, oj jag oroade mig för detta men kunde inte påverkat utfallet i alla fall, varför njöt jag inte mer istället för 5år sen jag kunde ju inte lösa problemet då utan först nu kan jag lösa det när jag vet alla förutsättningar. Med detta sagt så tror jag att man ska försöka sluta oroa sig för mycket för framtiden och tänka jag löser det då eller det löser sig😊!
Jag har vart husägare i 10år och har aldrig ångrat det! Njuter varje dag! När jag köpte mina 2 hus trodde jag att jag köpte båda på toppen och herregud vad har jag gjort? Men i efterhand ångrar jag inget:blush: Det kommer bli jättebra för er och ni kommer ju bo jättefint och behöver inte oroa er för renoveringar på många år då allt är i nyskick:pray:
På 80-talets början hade jag och frugan ett bolån på cirka 700 000 kr. Vår sammanlagda (!) månadsinkomst var 16 000 kr per månad. Ränteläget var betydligt högre än idag.
Guvetvis kommer det att gå alldeles utmärkt för er. Spara ångesten till icke världsliga ting.
Hej!
Jag har gått igenom den resan som du har gjort och jag är också läkare (dvs jag vet hur lång tid det tar innan man kommer upp i lön Etc etc). Jag förstår din oro, men lönemässigt har du och din sambo de bästa förutsättningarna att klara det. Att du redan nu är medveten om det spelar stor roll, det betyder ju att du kommer spara om du kan.
Jag undrar hur det står till med analysförmågan hos Sveriges medicinare egentligen.
Du vet ju mycket väl att era löner kommer stiga kraftigt och i relativ närtid, samtidigt som ni köpt ett relativt rimligt objekt som knappast sticker ut.
Äsch, nog är jag väl medveten om att det kommer gå ihop givet framtida löner osv.
Däremot, om det blir en ränta upp mot 4 %, med 4 miljoner i lån kommer vi landa på en månadskostnad runt 16000 för ränta + driftkostnader. Lägg till 2% amortering så är vi över 200000.
Visst, vi kommer inte att gå under ekonomiskt, däremot känns det lite surt att mer än dublera sina boendekostnader när man köper eget.
Hade likt många på detta forum en vision att ha en väldigt hög sparkvot, och är väl mest det som suger att lägga en stor andel på boendet.
Helt ärligt, det kommer inte att bli några problem. Hur man än räknar kommer ni att kunna leva, jobba och allt annat ni vill så länge det inte sker något mycket mer dramatiskt än det du skissar upp.
Fast de kan du ju inte se som kostnader. Det är ju inköp/sparande etc.
Det tar ett tag att vänja sig med tanken när man gör så här stora affärer första gången. Andra som postar i den här tråden verkar ha glömt bort hur jobbigt det var och deras eventuella ångest för att faktiskt ta beslutet. Jag vet hur jobbigt jag tyckte det var att signea för min bostad.
Det är ett stort beslut. Det är lite jobbigt. Men det kommer efter en tid kännas som normalsituation och du kommer få utrymme att oroa dig för helt andra grejer.
Summan av ångest är konstant, man bara byter vad det är man oroar sig för
