Har funderat lite på om färgval i vardagen påverkar mer än man tror inte bara hur vi mår utan också hur vi tänker konsumerar och kanske till och med hur vi fattar ekonomiska beslut. Det kanske låter som något taget ur ett inredningsmagasin men det finns en del forskning som antyder att färger faktiskt har psykologiska effekter som kan spela roll för den som försöker leva medvetet eller nå ekonomisk frihet.
Till exempel sägs det att blått ofta uppfattas som lugnande och kan hjälpa oss att tänka klart. Undrar om det kan vara en anledning till att banker och techbolag ofta använder blått i sin grafiska profil. Kan det göra att vi känner mer tillit? Skulle det i så fall påverka hur vi beter oss när vi läser avtal eller gör stora inköp?
Rött verkar ha nästan motsatt effekt. Det förknippas ibland med energi fart hunger till och med fara. Snabbmatskedjor och reaskyltar är ofta röda. Kan det vara för att det gör oss mer impulsiva? Och om man omger sig med mycket rött hemma eller i mobilen påverkar det då vår benägenhet att klicka hem något man inte tänkt köpa?
Grönt förknippas med natur balans trygghet. Kanske är det därför det känns mer avslappnande att vara i ett grönt rum eller ute i skogen. Skulle det kunna hjälpa till med fokus eller sänkt stressnivå om man t ex jobbar hemifrån och har mycket gröna toner runt sig?
En annan färg som ofta dyker upp i kläder och teknik är svart. Den ses ibland som elegant eller kraftfull men också lite avståndstagande. Kanske passar den vissa sammanhang men hur påverkar det andra människors uppfattning om oss i förhandlingar eller samarbeten?
Det här kanske låter lite långsökt men om färgval faktiskt påverkar våra känslor och beslut mer än vi tror borde det inte vara något man tänker på även när man planerar sin vardag miljö eller garderob? Kanske är det till och med en liten pusselbit i det större systemet som formar våra ekonomiska beteenden.
Någon annan som har tänkt i liknande banor eller testat att ändra färger hemma eller på jobbet och märkt någon skillnad?
Har inte funderat över det men nästan hela jobbgarderoben går i svart och mörkblått. Fick en kommentar i början av sommaren när jag hade något ljusare på mig…
Färgers psykologiska effekter är nog subtila men mätbara, särskilt på kollektiv nivå. Individuellt misstänker jag dock att effekten är mindre än den rationella medvetenheten om att den existerar
Är det verkligen ofta? De första företagen som dyker upp i min hjärna är Apple, Amazon, Nvidia, Tesla, Nike, Mastercard, McDonalds, och ingen av dem har en blå logo
Testa att sätta bakgrundsbilden på datorn till en skog med gröna träd och kollar om du känner dig lugnare
Tror det påverkar mer än man tror. Så lite synd att många målar allt vitt hemma och sen gärna bara bär svart och mörkblått. (Har flera bekanta som klär sig så.)
Undviker vitt hemma, har man som jag legat mycket på sjukhus, så tror jag det är ett naturligt val. Dras mot grönt, rosa, rost, varma metaller och naturmaterial.
Undviker också svarta kläder, dels passar jag inte i det och dels så är svart totalt avsaknad av personlighet för mig. Det jag gillar med kläder är att de ofta ger en ledtråd om vem personen är, innan man ens pratat.
Jag bär svart för att minimera den kognitiva belastningen på morgonen. Det är inte ett modeval, det är ett effektiviseringsverktyg. Lite som Steve Jobs, fast med sämre hårfäste och färre miljarder
(Men egentligen kanske det handlar om att jag gett upp hoppet om att kunna matcha färger…)
Jag brukar tänka på det här när man ska måla om hemma. Just nu målar vi om ett av sovrummen som i tidsenlig anda varit kritvitt. Nu är hela rummet mörkblått (inkl taket). Blir väldigt lugn när jag går in i detta rum nu.
Håller med dig @Melwa om vitt hemma, vi jobbar oss bort från allt det vita ett rum i taget. Tar nog några år innan vi är där dock.
Jag tänker precis tvärtom. Jag klär mig i vanliga, tråkiga kläder och vill helst att ingen ska tillskriva mig olika egenskaper utan att ha pratat med mig.
De människor jag i regel finner minst intressanta är de som man efter ett ögonkast kan placera i rätt fack ideologiskt/partipolitiskt och intressemässigt. Det kanske bara är en förutfattad mening från min sida, men jag tror att de ofta bara “köpt hela paketet” utan djupare eftertanke.
@OBWN fick mig att vilja förtydliga mitt inlägg med sin funderaremoji:
Alltså, till exempel, när jag bara genom att titta på någon direkt vet att han är vegetarian, röstar MP, tror på andar och gillar kristaller, då blir jag genast lite skeptisk.
Inte för att man behöver vara en idiot för att göra någon av de grejerna, absolut inte. Men en riktig personlighet är för komplex för att man ska kunna visa upp den med några plagg: Kan man det så tror jag snarare att man försöker anamma en färdigpaketerad personlighet, en stereotyp.
Kanske inte direkt svar på din fråga, men jag går ofta i skogen och där känns grönt verkligen lugnande och livgivande i de där stunderna. Min tanke är att det är nåt med gröna trädkronor som räcker längre an bara jag tillbaka i generationer. Med risk för att det blir lite off-topic dock.
Det som väckte en tanke var förmodligen baserat på en vantolkning. Därför ville jag inte skriva först.
Jag funderade på om man behandlar andra som man själv vill bli behandlad om man dömer dem på förhand för deras “politiska och ideologiska” kläder, samtidigt som man själv inte vill bli dömd utifrån kläder.
Hur vet du att du placerat dem i just rätt fack, s.a.s?
Som sagt; det är en för hård tolkning av vad du skrev. Inget att tjaffsa om egentligen.
Dels kanske du frågat och haft rätt massa gånger.
Dels behöver man ju inte tillämpa gyllene regeln eller kategoriska imperativet på allt. Till vardags kan man väl få ha en dubbel måttståck och döma andra trots att man själv inte vill det?
Dels kanske man projicerar sin egen ängslighet? Jag gör det med ibland. Andra kanske inte bryr sig om hur de uppfattas och hamnar i fel fack utan att veta eller bry sig.
I grunden håller jag med: Signaler och val av färg och form har betydelse - på gott och ont.
