Jag har länge funderat på hur mycket kläder och vårt utseende egentligen påverkar hur vi uppfattas i våra karriärer. För oss män verkar klädkoden ofta vara ganska enkel – ett par byxor och en skjorta – medan vi kvinnor har många fler alternativ att välja mellan, vilket kan göra det hela mer komplicerat.
Min fundering är: Kan kläder och utseende faktiskt bidra till framgång på arbetsmarknaden?
Det här påminner mig om när tentorna på universitetet skulle vara anonyma – något som troligtvis var en åtgärd för att undvika att fördomar om studenternas utseende eller personlighet skulle påverka betygsättningen. Är det möjligt att personer som uppfattas som “snygga” ofta blir särbehandlade? Gäller samma fenomen på arbetsmarknaden?
Hur ska man egentligen klä sig för att bli tagen på allvar och få respekt? Personligen har jag märkt att jag alltid lyckas bra när jag bär en mörkgrön blus och svarta jean. Däremot skulle jag aldrig ta på mig en kavaj, för då skulle jag känna mig överdriven, även om jag tycker att kavajen rent estetiskt är snygg.
Vad tycker ni? Är ni mer benägna att anställa personer som ni uppfattar som attraktiva? Ger ni dem undermedvetet högre lön eller andra förmåner? Och om det finns fördelar att hämta från sitt utseende, tycker ni då att det är etiskt att spela på dem för att uppnå framgång?
Jag skulle gärna höra era tankar och erfarenheter kring detta. Självklart tycker jag att alla människor är lika mycket värda, men jag tycker att fenomenet är intressant. Vad tänker ni om att använda sitt utseende som en del av sin karriärstrategi?
Att snygga människor positivt särbehandlas är ett välkänt och etablerat fenomen. En klassiker är att kolla medellängden på VD:ar för storbolag. Den är rejält högre än snittet.
Dock är det inte alltid så att alla bör klä sig likadant. Minns en studie som menade att en ingenjör som klär sig i vit skjorta och slips uppfattas som mindre kompetent än en som klär sig i flanell, typ. Eftersom han ser mindre ut som vi föreställer oss en kompetent ingenjör.
Det har gjorts en del studier kring varför mer attraktiva människor tjänar mer. En del av effekten är från den positiva korrelationen mellan att vara snygg och att vara kompetent, en annan tycks vara från det högre självförtroende hos snyggingar, och en del tycks vara från att arbetsgivare diskriminerar med avseende på attraktivitet. Så möjligen finns här pengar att tjäna för den arbetsgivare som väljer att gå mot strömmen och anställa mindre attraktiva personer.
Det beror nog mest på vilken typ av jobb man har. Klassiska fördomen kring kodare är ju “Birgersson-uniform” (säckiga brallor och hoodie) men att mer klassiska kontorsjobb kräver kostym etc.
Jag, som jobbat med människor (mest yngre) uppfattar snarare att mina klädval som “förvuxen tonåring” i allmänhet funkat fint och med tro på sin roll och den kunskap man faktiskt besitter kvittar det exteriöra (se kodaren igen). Men ett karriärsyrke var det ju iofs inte…
Men självklart spelar utseende och klädval roll. Samma utseende brukar visa vilket pronomen som gäller, vilken ålder man har, ens ungefärliga etniska eller geografiska bakgrund osv. Det vore naivt att inte tro att kläderna då spelar in.
Ja absolut! Jag blir alltid positivt särbehandlad på grund av mitt utseende Skojar bara, men har i linje med ovanstående också hört talas om att det finns studier som har visat på detta.
Att signalera att man sätter “laget före jaget” är säkert fördelaktigt i en massa sammanhang. Jag har för mig att ordet organisation betyder “verktyg” ursprungligen. Man försöker forma en grupp människor för att utföra en viss uppgift. Om man gör sig oregerlig eller signalerar att man inte tänker ställa upp på organisationens ändamål kan man säkert väljas bort för att hålla verktyget funktionellt.
Det strider såklart mot spridda ideal om individuell frihet och “fight the power”. Det skulle säkert gynna många karriärmässigt om man insåg sambandet och vikten av signaler. Kläder och symboler signalerar ju saker precis som ord och handling. Istället för att säga; jag tänker inte gagna den här organisationens intressen, jag är en förrädare så kan man bara bryta sociala koder - som uniform klädsel.
För den som inte är businessorienterad kan man kanske föreställa sig att ställa sig med motståndarlagets färger bland supporters på en vild läktare. Eller gå på en politisk demonstration och skandera motsatt budskap. De gruppdynamiska effekterna är liknande; man signalerar att man går emot organisationens syfte och kommer därför inte visas samma värme.
Det finns tydligen en marknad för stylister som hjälper yrkesverksamma hitta sin still och därmed nå nästa nivå i karriären. Personen jag sett via linkedin tar 7000kr för onlinekurs och sedan kan man betala mångdubbelt för personlig service också.
Ja det finns fördelar med att se bra ut, finns studier som visar på att det gäller både på arbetsmarknad, i rättsystemet, skolan och i rent sociala miljöer.
Finns ett fenomen som heter The halo effect som beskriver mycket av det där. När det gäller kläder finns det självklart klädkoder på vissa arbetsplatser men jag tror mer på att bära upp sina kläder och att ha snygga kläder av bra kvalitet. T- shirts och jeans har ju en väldig spread där man kan se väldigt bra och snygg ut samtidigt som man kan se fullständigt stillös och sluffsig ut.
Man kan tycka att det är ytligt men att anstränga sig gällande hur man ser ut ger fördelar, är man inte naturligt objektivt snygg kan det ge enorm utväxling i livet att verkligen anstränga sig gällande sitt utseende.
På frågan om det är omoraliskt att använda sitt utseende till sin fördel så tycker jag inte det. Jag har inga moraliska betänkligheter kring att dra nytta av mitt utseende i olika situationer. Det är en egenskap jag har och jag anser det inte mer omoraliskt att använda det än mitt intellekt. Man kan självklart göra omaraliska handlingar där man använder olika egenskaper som verktyg men att det per automatik är omoraliskt kan jag inte se.
Min bild är att, om vi snackar mer kvalificerade yrken, så kan du komma undan med att vara dåligt klädd och även inte särskilt attraktivt, men då gäller det att du har kompetensen. I övrigt så skulle jag säga att de flesta chefer (över linjenivå) och högre management jag stött på är ganska välklädda och även snygga.
Jag skulle säga att det absolut att utseende spelar roll. Man pratar om att kvinnor har lägre lön än män men hur är det med utseendet? Vad jag har läst har de som anses attraktiva högre lön än motsatsen. Det lär finnas massor av helt irrelevanta saker som påverkar lön och karriär. Det är bara att tugga i sig då vi trots allt är människor. Jag själv fokuserar inte särskilt mycket på kläder. Orkar helt enkelt inte. Är inte intresserad. Om det missgynnar mig något i karriären så får det vara så.
Tänker på det där som hände i Vita huset när Zelenskyj fick sig en känga hänvisande till sitt klädval och att han med det inte visade respekt. Samtidigt står en flinande Musk bredvid i ungefär liknande ”respektlösa” klädsel.
Gick just en kurs inom ett av mina fritidsintressen som är husdjursrelaterat. Kan säga att jag klär mig som en slafs. Man säger ju att allt klär en skönhet och om man tänker motsatsen till det då har ni mig och mitt klädvalKonsekvent under hela kursen fick jag och mitt husdjur kritik för våra förberedelser och bristande grundträning. Ända till sista kurstillfället då det av en slump avslöjades att jag har ett jobb som av många uppfattas som lite coolt. På den kursdagen var kursledaren så ödmjuk och fin mot mig och mitt husdjur. Har så svårt för sådana människor. Själv har jag under många år arbetat som chef och när jag fått till amazing teams som kunnat lösa vilken uppgift som helst har det bestått av väldigt olika personer och personligheter och absolut inte några liktänkare som ens klätt sig speciellt lika. Olikheter berikar verkligen!
Jag känner ledare/chefer som på ett mer eller mindre öppet sätt ser ner på överviktiga och/eller otränade individer och anser att det måste påverka deras prestation i arbetet negativt (skrivbordsjobb). De tänker att de måste vara lata och dåliga på sitt jobb helt enkelt.
Alternativt att träningsintresserade toppresterare (utanför jobbet) garanterat blir en bra rekrytering även om meriterna i övrigt kan vara sämre.
Det kan väl räknas som att utseende spelar roll, antar jag.
Jag försöker utnyttja fördelarna jag får av mitt utseende och ser inget fel med det. Vi har alla olika fördelar, utseende, intelligens, social förmåga. Sällan man hör att det skulle va fel att utnyttja sin sociala förmåga, snarare tvärtom, så låt de som kan få mjölka fördelarna av sitt utseende.
Det är dock en tvåeggat svärd för det är inte alltid enkelt att parera när man tex behöver hålla en god relation med en kund eller kollega när de försöker stöta på en. Säger man ifrån för skarpt så riskerar man istället att hamna i en dålig position.
Jag tror dock en god social förmåga tar en betydligt längre än ett fördelaktigt utseende.
Ansiktstatueringar, piercings o sånt är väl ofta “red flags”
Även utseenden o kläder som signalerar radikala åsikter…
Sen skall man hårddra det så kan det väl var aen nackdel att vara toksnygg. . .tex på en mansdominerad arbetsplats anställa en ung snygg kvinna är väl att riskera HR problem . . .samma med det omvända.
Jag har anställt överviktiga som är betydligt skarpare och smartare samt mer produktiva än vissa andra - mer “attraktiva” och charmiga - individer, som i sin tur tror sig kunna leva på det. Men icke-sa-nicke, de behöver prestera än mer för att ens hamna på samma nivå som de som redan presterar och mer därtill. I allmänhet.
Sedan är jag mer fascinerad över ens bias som vi alla har. Intelligens och att vara smart kan vara nog så attraktivt som att se bra ut på ytan. Så frågan kan också handla om vilken typ av förkärlek ngn har till olika personliga egenskaper. Exempelvis om någon är vältalig jämfört med någon som inte får ur sig välling…Snabbhet och ett fint språk behöver inte alls säga något om erfarenhet eller kompetens, även om vi ofta nog lägger in den betydelsen i dessa egenskaper.
Skojar bara, men har i linje med ovanstående också hört talas om att det finns studier som har visat på detta.
