Jag vet inte hur det är med er, men jag upplever att många ekonomiskt intresserade känner ett behov av att prestera på andra delar i livet också, studier, träning, kost, att ha det städat hemma etc.
De uppenbara fördelarna med denna typ av “duktighetssyndrom” är självklara - man har diciplin, man är duktig på att spara, få saker gjorda osv. Men! Det finns flera sidor av myntet, och det är lätt att hamna snett och att bli överdrivet hård mot sig själv,
Hur skulle ni beskriva er själva? Har ni behov av att känna er “duktiga” och på vilket sätt syns detta utåt? Vad märker ni för nackdelar?
8 gillningar
Jag kan ibland känna att jag vill fortsätta utvecklas gällande arbetet för att inte bli uttråkad och känna att jag stagnerar, så där har jag försökt att ta mig vidare med jämna mellanrum.
Gällande familjen är jag ”rädd” för att bli en hemmasittare, då jag är introvert av naturen och gillar min ensamhet, samt är uppvuxen i en familj där man hittade på saker var för sig, så där har jag aktivt försökt förbättra mig till att göra saker för att barnen ska få uppleva så mycket som möjligt.
Annars blir jag sällan påverkad av andra saker på det viset.
3 gillningar
När jag började spara på allvar så hamnade jag snabbt i Günther Mårder läget och var oerhört snål mot mig själv. Har nästan lyckas släppa detta helt. Vilket är oerhört skönt. Jag behöver inte bli miljonär och vill jag köpa något så gör jag det. Det är rikedom iaf för mig.
8 gillningar
Jag är nog helt tvärt om då… Tonar ner allt för att inte få någon uppmärksamhet… Haft egen firma för att slippa jobba på ett företag som anställd… Har inte tävlat i någe för vill slippa vinna…
3 gillningar
Låter lite som mig jag försöker tona ner min ekonimska framgång så mycket som möjligt.
Jag gillar iden kring “stealth wealth”.
Jag tänker att jag har inget att vinna om folk får reda på hur gott ställt jag har ekonomiskt (för min ålder)
7 gillningar
Jag har gradvis vuxit ifrån detta, vilket ger en sorts sinnesro.
3 gillningar
Absolut inte. Tvärtom. Tränar inte, orkar inte med karriär, har inga skrytgrejer, städar sällan, äter det jag känner för även om det är hamburgare varannan dag, har inget behov av att vinna i tävlingar, skryter sällan men provocerar gärna 
Har map väldigt lågt behov av att känna mig duktig. Jag är däremot extrem när det gäller uppskjuten belöning. Mår bra av att spara och känna att jag har det goda framför mig. Känslan av att ha något att se fram emot är ofta mer givande än när man väl tar del av det man sparar. Detta har alltså inget med prestation att göra.
7 gillningar
Exakt. Jag tonar ner så det nästan blir extremt när man utåt sett skulle kunna tro att jag är en uteliggare. Trivs bra med det dock för det kan provocera grannarna i det fina området där allt ska vara perfekt. Sen är det väldigt bra när man är ute och reser för ingen försöker råna eller stjäla av en lodis
7 gillningar
Drivkraften är och har aldrig varit ordet duktig. Men att tack vare ekonomisk frihet nu på förmiddagen kunna läsa en bok och gå till gymmet. Det är mycket värt, men skyltar inte med det, förutom nu när du frågade…
3 gillningar
De som jag känner som jag skulle klassificera som “duktiga” är väl rätt stereotypiska tjejer mellan 25-35 som försöker vara alla till lags. Speciellt på arbetsplatsen.
Men de är nog inte sådär värst ekonomiska av sig tror jag? De faller nog oftare offer för grupptryck , ska vara välklädda och med på allt överallt.
Men naturligtvis har jag ingen insyn i deras privatekonomi. Bara en magkänsla…
Själv är jag väl ingen speciellt duktig eller frugal typ men som herrarna nämner ovan försöker jag också flyga under radarn i de flesta sammanhang. Det jag tror utmärker mig, bland de som faktiskt känner mig, är nog disciplin.
3 gillningar
Precis. Lätt att disciplinera sig själv, dvs självdisciplin och långsiktighet. Inte falla offer för grupptryck och självhävdelsebehov
Jag får känslan här på forumet att många precis som jag vill vara rätt anonyma och inte sticka ut i mängden. Det handlar inte bara om rädsla att någon ska råna en utan något djupare förankrat i personligheten. Iallafall hos mig.
12 gillningar
Jag upplever att många som är disciplinerade och hyfsat intelligenta presterar högre än snittet på flera områden. Det kan komma av bara farten utan någon form av ”behov” eller ”duktighetssyndrom”. Ser jag till mig själv så sköter jag allt det där du nämner helt för min egen skull och inte för att imponera eller vara duktig inför någon annan.
7 gillningar
“Duktighetssyndrom” är ju ett patologiskt tillstånd, när man söker extern bekräftelse av att göra något “bra”, trots att man skadas av det. Det ska ju inte förväxlas med ambition eller framåtanda. Även om det såklart finns beröringspunkter. Och just överdriven städning är ju ofta korrelerat med utbrändhet också. Släpp duktigheten och prestera för att det ligger i linje med dina värderingar.
2 gillningar
Jag känner igen mig, och för mig handlar det inte om att visa upp det för någon annan utan mer om ett inre driv och icke-förmåga att stanna upp och vara nöjd. Vad andra anser är sekundärt.
Plussidan är ju rätt uppenbar med tanke på att man uppnår mål som ger en förmåner i livet (utbildning, välbetalt, givande jobb, kapital osv). Nedsidan att man inte tillåter sig själv att njuta av det när man väl nått dit. Konkret exempel från mitt eget liv är att jag sparat i större delen av mitt yrkesverksamma liv och hade råd att förverkliga en livslång dröm om hus på landet. Men nu har jag tillfällen när jag känner mig “dålig” för att jag har så lite kapital sparat och vill leva galet snålt igen för att få ihop samma kapital igen, helst igår. Som tur är har jag en sambo som balanserar ut mig lite, vilket jag tror är bra för mig, att inte varje dag ska handla om att spara utan ibland är det okej att köpa hämtmat t.ex.
Jag tror min poäng är att om man har de här tendenserna så behöver man aktivt välja att stanna upp och vara nöjd med det man gjort, annars är det så himla lätt att bara skynda mot nästa mål. Och vad var då poängen från första början? Jag är likadan i arbetslivet, men där har jag varit tvungen att lära mig det tidigare då jag var farligt nära väggen som relativt ung. Jag gillar trådarna här om vad ett rikt liv egentligen är, varit nyttigt för mig (även om jag samtidigt inte har i närheten av samma kapital som de flesta andra här har).
Jag tror inte att nästan någon egenskap är enbart bra eller dålig. Det handlar mer om att nyttja de positiva aspekterna när det behövs och balansera de negativa så mycket det bara går.
5 gillningar
Jag drivs inte så mycket av att vara duktig utan mer av att 1) jag gillar att tänka själv och ha en egen plan/övertygelse och 2) jag gillar att sätta mig in i system och ”knäcka koden” för hur de fungerar. Detta gäller lite oavsett typ av system även om regelbaserade system är enklare än tex sociala system.
4 gillningar
Många svar verkar snöa in på att “Duktighetsyndrom” skulle nödvändigtvis innebära nåt slags bekräftelsebehov från andra.
Jag kan känna igen mig i frågeställningen att ha prestationsångest och en strävan att bli bäst i saker jag tar mig för vid, annars kan det vara. Det kan vara saker som ingen förutom jag själv ens vet om att jag pysslar med, så det har oftast inte något med att göra att visa upp det.
5 gillningar
Vet inte ritkigt om det bidrar men jag känner såhär ganska mycket.
Jag älskar att lära mig och knäcka koden för hur saker fungerar. Dock tröttnar jag väldigt fort när jag väl gjort det och byter intresse/system/aktivitet. Så jag kommer nog aldrig bli bäst på något vilket jag är helt okej med. Men;
Det innebär även lite av detta, men känner inte ett behov att va bäst utan bara bra/duktig. Dock ger även att bara va bra/duktig upphov till någon form av prestationsångerst ibland.
Jag tror jag personligen är mer inne på @Anonym:s linje att det hänger ihop med personligheten. Har man krav i ett område på sig själv och sin omgivning så tenderar det hänga med även i andra områden. Lite som vi har pratat om i andra trådar att det är en del av ett paket.
Sedan är det ju nästan en förutsättning att man har ett överskott i sin ekonomi för att man ska tycka att det är kul att hänga här.
4 gillningar
Inget behov av att vara duktig, strävar mer efter världsherravälde inom områden av intresse för mig. Där faller karriär, utbildning och ekonomi in. Men är exempelvis helt ointresserad av att hushållssysslor och sådant som inte intresserar mig - sånt lejer jag gärna bort åt andra. 
1 gillning