Jag skulle gärna vilja bolla det här med vanor för att få nya perspektiv på det från er andra, och kanske lite tips på vägen. Vissa saker har jag väldigt lätt för att göra, och tröskeln för att jag ska komma igång är låg; andra saker vill eller önskar jag att jag ägnade mig åt oftare, men dessa saker har en högre tröskel och det blir inte sällan så att de blir liggandes. Finns det sätt, knep eller metoder för att omvandla dessa “svåra” vanor så att de går lika enkelt för mig som de vanor jag har i dagsläget vilka jag tycker är roliga och vilka utförs med låg friktion?
Som ett exempel i mitt fall har jag väldigt lätt för att följa vanor eller beteenden som har med träning och kost att göra, jag mediterar regelbundet, läser böcker hyfsat regelbundet, jag kan lätt anlägga nya ekonomiska beteenden och följa dem o.s.v. Dessa saker tycker jag är roliga att utföra och de blir lätt av. Sedan finns det vissa andra saker som jag skulle vilja ägna mig mer åt, som att spela instrument eller ägna mig åt hobbysnickeri. Dessa saker gör jag då och då, men det blir inte av särskilt ofta. Anledningen till att jag vill ägna mig mer åt dem är för att jag tycker det är kul medan jag ägnar mig åt själva aktiviteten, och jag ser dem som utvecklande på ett positivt sätt på ett personligt plan.
Vad kan jag göra för att de här “svåra vanorna” ska bli lika självgående som de “lätta vanorna”? Jag inser att begreppen inte används helt korrekt, då det kan vara så att det jag här kallar för en “svår vana” i själva verket inte är en vana, och att det är just därför jag betraktar den som “svår”, medan de “lätta vanorna” utgör relativt väletablerade mönster och att de därför är “lätta” att följa. Hur som helst, jag tror den grundläggande frågeställningen kvarstår, nämligen hur man kan göra saker som känns lite motiga att ta tag i till en del av ens personlighet och rutin så att de oftare blir av.
Jag kan nämna att jag har läst lite böcker om ämnet som Atomic Habits och Tiny Habits och jag känner till knep som att man kan sträva efter att göra beteendena lättillgängliga, att man kan börja smått o.s.v. Likväl tycker jag det är svårt med vissa grejer. Så därför skulle jag gärna vilja höra andras erfarenheter och perspektiv kring detta.
Antagligen är du inte lika motiverad att göra “de svåra vanorna” som de lätta. Varför ska du göra dem då? Gör det som du är motiverad att göra och låt det andra mogna fram om det vill.
Undantag är förstås sådant som “måste” göras, som att städa och betala räkningar.
Om du verkligen vill göra det till vanor så får du helt enkelt se till att skapa vanorna. Till att börja med, avsätt tid för att spela ditt instrument eller att snickra. Planerar in detta i din vardag och gör det sedan. Om du märker över tid att du trots att du planerar, genomför dina timmar med instrument och snickeri fortsatt inte känner viljan av att göra det kan det vara så att du helt enkelt målar upp detta i ditt huvud som saker du vill göra fast du egentligen “önskar att du vill göra” dessa.
Min erfarenhet har varit att de saker jag lyckas implementera som vanor i mitt liv är de som är viktiga för mig och genererar någon sorts värde. Jag har också saker jag “önskar att jag gjorde” men som jag någonstans väljer bort.
Ett tips är att inte göra det mer komplicerat än det behöver vara. När det gäller skapande av vanor så är det genom att ändra de saker du gör. Du behöver alltså börja göra. Det är inte svårare än så, och ändå är det precis så svårt. Det låter som du nu skjuter upp saker genom att läsa böcker om hur man ändrar vanor när du i själva grunden vet att du måste börja göra dessa saker för att ändra dina vanor. En bok till kommer inte ändra ditt beteende, bara ditt beteende kan ändra det.
Boka in två timmar i din kalender den kommande veckan för att spela ditt instrument och gör det.
Boka in två timmar där du ska snickra och gör det.
Upprepa över tid så har du dina nya vanor på plats.
Det låter ju som om du inte har några problem med att sätta upp rutiner och följa dem. Så en möjlig tolkning är att de rutiner som bara är att göra blir gjorda medan det som kräver kreativ energi (musik, snickrande) inte blir av. Du kanske inte har den sortens energi över när livet i övrigt är avklarat? Kan du frigöra energi, alternativt göra det superenkelt att starta upp de kreativa aktiviteterna?
Ett bra råd för småmotiga projekt brukar vara att i slutet av varje pass skriva upp exakt vad man ska börja nästa pass med så att man inte behöver tänka så mycket när man drar igång igen.
Spännande tråd, jag har alltid haft svårt att hitta tid för träning, mitt sätt att lösa detta var att skapa en rutin till min svåra rutin.
Lite lätt gör en rutin av dina svåra vanor för att på så sätt skapa en vardags rutin.
Som en del av mitt yrke föreläser jag ibland om motivation. Vi kan ha olika psykologiska perspektiv på motivationsbegreppet, vi kan konstruera invecklade teorier kring det, vi kan avfärda det helt som en icke-existerande företeelse. Vi kan hylla det och översätta det till en skrikande man på en scen.
I slutändan, oavsett om motivation finns, förespråkar jag begreppet disciplin som mer pålitligt. Att regelbundet tvinga sig göra något tråkigt men konstruktivt skapar ofta sekundärvinster som i sin tur gör att vi fortsätter med beteendet. Jag tvingar mig att springa – jag mår bra i kroppen, jag får beröm, etc.
När jag ska ut och springa kl. 05.30 i slasket är motivationen noll. För att få en vana krävs ibland att jag tvingar mig själv regelbundet. Bara mina 2 cent…
Nu har jag en pappersalmanacka, men går säkert att göra nåt liknande oavsett hur man brukar planera sin tid.
Som redan skrivits - att PLANERA IN aktiviteten tycker jag ökar oddsen att den blir av.
Bestäm hur mycket tid du vill lägga på den här aktiviteten? T ex 3 x 2h per månad? Att sätta upp små mål som går att uppnå…vanans makt är stor och efter ett tag gör man det av bara farten!
Såna här “önske-aktiviteter” kan skrivas upp på flyttbar miniatyr - post it lapp och sättas in i almanackan där man tror det borde finnas tid och rätt förutsättningar för att t ex snickra, som du nämde.
Min erfarenhet är att aktiviteten t o m görs innan planen…för att det t ex dök upp nåt oförutsett så tid frigörs…eller att man ser att, ja men medan gulaschgrytan kokar - varför inte spela på gitarren tills klockan ringer. Och så kan man “bocka av” 45 min ell en timme på aktiviteten som gjord…
Kan verka omständigt, men det här gör att man känner sig mer nöjd…att det blir som man satt upp mål för hur man v i l l att det ska bli. Och man lär sig också efter ett tag att se NÄR det passar bäst att göra det man vill, t ex snickra.
Att skapa vanor handlar om beteendeförändring. Jag vet inte hur insatt du är i området, men de flesta beteenden kan brytas ner i kedjan ABC, där A = antecedant, B= behaviour, C=consequence. Antecedent är det som sker innan beteendet (ex. alarmet på telefonen ringer, du känner dig hungrig…), och följs av beteendet (du vaknar/stiger upp, du äter…), vilket följs av en konsekvens (ex. du är vaken/har stigit upp, du är mätt…).
Så för att ändra ett beteende eller skapa en vana så fokusera på antingen A eller C. Vad är lättast att ändra eller justera för att öka sannolikheten för att du ska utföra beteendet? A kan vara att antingen avsätta tid i kalendern, para ihop vanan med något du redan gör, lägga fram träningskläderna kvällen innan om du vill träna på morgonen osv. C kan vara att istället para ihop beteendet med något du redan tycker är roligt, ex. att lyssna på ljudbok när du springer/snickra, att ge dig själv en belöning efter åt, att unna dig en kall öl medan du snickrar eller efteråt. Var kreativ!
Jag vet inte om de är till någon hjälp men försök inte att tänka så mycket på att göra dem lättare eller att skapa motivation för dem, skriv ner dem på ett papper sen gå och gör dem varje dag.
Jag har en checklista på min whiteboard som jag försöker följa varje dag och har dem där bara för att påminna mig om jag glömmer dem. Men det är de fina med rutiner, när du har börjat med dem så glömmer du dem inte direkt.
Jag tror en kombination av att försöka planera in aktiviteterna i kalendern, tillsammans med en ”just do it”-attityd, är det jag kommer testa härnäst. Jag giller också förslaget om att para ihop aktiviteten med ett ”C” som jag gillar, t.ex. ljudbok medan jag snickrar (bättre än en öl för att inte nalla på den positiva effekten från träningen…). Också intressant synpunkt att det kan vara just min kreativa energi som är slut, och att jag kan fundera på sätt för att säkerställa att jag har mer av denna till övers när det kommer till dessa aktiviteter.
Denna tråd behöver inte handla om just mitt exempel, utan om andra har fler erfarenheter att dela kring saker de har kämpat med och sätt genom vilka de har ändrat sina beteenden så vore det väldigt intressant att fortsätta läsa om detta!
…just den där “positiva kreativa energin” tycker jag är det man ofta får till när man har en sån liten “mini post it lapp” som det står ATT man bestämt att man ska/vill t ex SPELA GITARR…
…när sen en träff blir inställd eller nån lucka uppstår så blir det t o m Wow! då kan jag SPELA GITARR den stunden istället, va’ BRA!!!
Jag känner igen det där faktiskt. Vissa saker går automatiskt som med att motionera, det har jag gjort regelbundet i hela livet och aldrig haft några problem med att hålla igång. Samma med att ha koll på ekonomin, investeringar etc.
Jag spelar också olika instrument men vill man bli bättre måste man ju öva en del, det räcker inte att bara spela på gehör och spela sånt man redan kan. Det kan kännas lite som ett arbete ibland om man spelar skalor eller övar notläsning och då blir det lätt att det rinner ut i sanden efter ett tag. Det är lättare om man har en större drivkraft. Jag har spelat i en del olika orkestrar men det var några år sedan. Då fanns det en ökad drivkraft att göra bra ifrån sig ihop med de andra, då blev det naturligt att öva. Så det kan ju vara ett tips att hitta några andra att spela ihop med. Det kanske går att hitta något liknande sammanhang med snickeri.
Sen ovanpå allt accepterar jag att intressen går i vågor. Jag kan nörda in mig och bli smått manisk på ett intresse under en ganska lång tid, flera år. Sen är det något annat som får högre prioritet, kanske något man sysslat med tidigare men lagt ner under en period. Jag ser det som något naturligt och inte ett problem. Sen är det ett lyxproblem att ha många intressen. Vissa säger att man inte har några intressen eller hobbies. Det stämmer sällan om man pressar dem lite men jag har hur många som helst!
Måste du ha en lapp som talar om för dig att du vill spela gitarr? Om du inte vet det utan lappen är det kanske inte så viktigt, tänker jag. Vill du verkligen då eller önskar du bara att du skulle vilja, för det kanske ser så mysigt ut. Jag kan inte riktigt förstå det faktiskt. Men om du får energi av det är det naturligtvis bra.
Jag gör sånt som jag vill göra, automatiskt. Sånt som jag motvilligt måste göra kan jag ibland skriva på en lapp för att undvika att jag förtränger det.
Kan man se det ur perspektivet ”delayed gratification”, dvs inte alltför olikt sparande och investerande? Man kanske får ut mest i ett kortsiktigt perspektiv av att skippa sparandet eller av att skrolla på sociala medier istället för att öva på sitt instrument, men i ett långsiktigt perspektiv så gör det mer för personen att ägna sig åt sånt som känns lite motigt? Då kan en lapp kanske vara det som behövs för att man ska göra det, och även om man känner visst motstånd kanske man ska försöka ändå? Sen finns det givetvis en gränsdragning när det blir till ett tvång, men det är inte det jag pratar om här (på samma sätt som det säkert kan sägas finnas ”sunt sparande” och ”tvångsmässigt sparande”, men definitionen utgår nog utifrån den enskilda individen).
Jag tänker att sparande och investerande kan du göra vad du vill med om 10 år. Byta bostad, minska arbetstiden eller kanske ta gitarrlektioner. Det bäddar för valfrihet.
Att ha en lista på vad jag vill göra skulle för mig betyda att jag lever mer utifrån hur jag vill vara i framtiden än hur jag vill leva idag. Som om jag var rädd för att missa något längre fram. Men man missar alltid något längre fram ändå så det är inget att ha ångest över. För min del passar det bättre att leva i nuet och göra mer av det som jag vill göra nu, inte sen.
Men jag har förstås inte monopol på detta förhållningssättet .
Jag tror att man får tvinga sig att göra det till en vana. När det väl har blivit en vana blir det inte så jobbigt.
Träning skulle jag t.ex. gärna avstå från men jag har gjort det till en vana vid vissa tillfällen i veckan och nu känns det konstigt att inte göra det. Det är fortfarande skönt att hoppa över vid enstaka tillfällen men om det blir ett tvingat uppehåll, t.ex. vid sjukdom, saknar jag det.
Jag har funktionsvariation som gör att det ofta känns som att bestiga att tömma något så simpelt som t ex diskmaskinen. Min copingstrategi är att alltid “skiva elefanten” genom att ta en korg i taget och sedan belöna mig med något som är roande och avslappnande så “hjärnkrampen” släpper.
Det här systemet använder jag för " allt" i mitt liv från att dammsuga hemma (ett rum i taget) betala räkningar, till att utföra de anpassade arbetsuppgifterna jag har på jobbet.
Tar sjukt mycket tid men för att klara av det måste jag sänka ambitionsnivå och takt å hitta sätt som får det att funka…
.
att tömma något så simpelt som t ex diskmaskinen. Min copingstrategi är att alltid “skiva elefanten” genom att ta en korg i taget och sedan belöna mig med något som är roande och avslappnande så “hjärnkrampen” släpper.