Det blir ju kört om man inte har ambitionen att plugga upp för att ta sig in. Har man inte (ens) den ambitionen så tror jag att det okonventionella spåret blir ännu svårare
Alltså efter att ha läst stycket ovan så undrar jag lite om det inte behövs en reality check … om jag ska vara lite direkt.
Att ta sig in på ställen som FN etc i konkurrens med alla andra nationaliteter är inte det lättaste (understatement). Jag har provat själv och att ens bli kallad på intervju verkar vara tufft trots matchande formell examen och passande arbetslivserfarenhet.
Dessutom i en internationell miljö där formella examen ofta (alltid?) är en förutsättning.
Jo så är det ju men den vägen är ofta långsammare och krokigare IMHO. Absolut går det men så som arbetsmarknaden (för anställda) ser ut idag så krävs nästan alltid formell utbildning för att komma förbi HR nålsögat.
En utbildning på en viss nivå är som ett körkort för många tjänster - åtminstone för de flesta tjänstemannajobben och de första åren i karriären på lite större företag / organisationer. Rätt eller fel
Förr fanns det mer möjligheter att kringgå HR ”talent acquisition” personalen genom att lyckas få till ett off the record möte med rekryterande chef som sedan släppte in en i intervjurundan åtminstone. Idag är det svårt åtminstone på större företag.
Bottom line. Mitt råd till 20 åringen är att ta sig en funderare till på vad hen verkligen vill göra. Inget är någonsin kört vid 20 men samtidigt måste intresse och ambition matcha målet hyfsat. Det måste ju finnas andra inriktningar som kan vara en startpunkt för karriären och sedan ta det därifrån.
Bara för man pluggade en sak så innebär det ju inte alls att man är fast vid den typen av jobb. Snarare tvärt om. Många 50+are jag vet jobbar överhuvudtaget inte med vad de pluggade.
Det ovan tänker jag är ju det jag avsåg som svar till nedan.
Krokigare, ja, långsammare? Njae… Tvärtom upplever jag nog faktiskt.
Ja, här jag tyvärr en personlig åsikt om just HR-avdelningar i denna frågan. Svårt att ta in någon utan examen om man själv har examen t.ex. även om det vore bättre.
100% Jag skulle nästan säga omöjligt. Därav - att vill man öka sina chanser så behöver man ju göra något helt annat än alla de andra som gör samma sak. Det vill säga att vill jag ha något som 99% av befolkningen inte har, då behöver jag göra något som 99% av befolkningen (eller sökande) inte gör.
I en internationell miljö så skulle jag jag säga att man både behöver exceptionella formella meriter plus att man gjort en massa okonventionellt för att stå ut … åtminstone om vi pratar top notch organisation / företag.
Okonventionella metoden enbart är nog mest framgångsrikt för egna företagare spåret.
Större bolag har ju processer för talent acquisition som verkar vara svårare att runda. Dessutom vinnlägger man sig om att designa dessa processer för att ta bort tendensen till att folk rekryterar kandidater som påminner om dem själva. Än så länge är det nog åtminstone bra att ha någon form av avslutat utbildning om det inte är så att man siktar på att bli politiker.
Jag tror absolut att man kan ta sig fram på okonventionella sätt, med det gäller ju alla. För varje person med okonventionell approach utan utbildning, finns det en person som har både och.
Ja, har du redan i viss mån lyckats så har du utrymmet att ta mer risker.
Alternativt om du är född överklass och vet att du kommer kunna leva i sus och dus oavsett. Få av våra mest framgångsrika/risktagande entreprenörer tog sina största risken med 0 på kontot.
Det sjuka att det finns de som vägrar ge sig när de blivit avvisade av tjejer utan försöker och försöker och försöker tills de faktiskt en dag lyckas. Det är en hårfin skillnad mellan det och att vara en påträngande stalker på väg mot kåken. Jag är dock en sån person som inte skille förnedra mig genom att fortsätta utan hade valt att gå vidare istället. Det är bra ett vara flexibel.
Njae, det här håller jag inte riktigt med om. Kompetens, engagemang, person och erfarenhet etc spelar roll. Det finns alltid en kostnad att t.ex. rekommendera någon som sedan inte håller måttet, det slår tillbaka på en själv.
Upplever att det finns lite fördomar kring hur det där går till.
Vad lägger du i överklass? Skulle t.ex. säga att många av oss i forumet skulle av andra ses som överklass även om det är få av oss i forumet som skulle säga att vi är det.
Det är sjukt synd på talang och resurser om människor inte ger upp, utan bara fortsätter och fortsätter och aldrig lyckas. Tänk vad mycket bra grejer de hade kunnat göra med sin energi om de valt ett rimligt mål.
Det finns många historier om uppfinnare, konstnärer och andra som jobbat på sin grej hela livet och dött utfattiga på fattighuset i lunginflammation eller nåt, utan att ha åstadkommit något alls i sitt liv. Man kan hitta dem om man letar.
Det finns en viss survivorship bias i framgång, där folk som lyckats på det sätt du säger för väldigt mycket liv, ger TED-talks osv. Eller jobbar med att sälja personlig-utveckling-material. Den typen av människa “märks” ofta rätt mycket
Så vilken typ är vanligast? Vet inte
Jag tror att nyckeln till framgång är att veta när man ska välja det ena sättet eller det andra, att ha en bra känsla för när det är värt att fortsätta försöka, och när det är bättre att välja en annan väg. På det sättet använder man sina resurser bäst för att få ut mest.
Jag tänker ofta i sådana här diskussioner på liknelsen med ett snabbspringande rovdjur på savannen. Det gäller att de inte springer på byten som de inte kan ta, för energianvändandet utan att ge mat gör att de då svälter ihjäl fortare. De har ett visst antal “spring” i sig efter en måltid, och det gäller att få nästa byte innan springet är slut. Så de behöver vara taktiska i när de väljer att springa.
Det finns gammal vishet som summerar det här:
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan, och vishet att se skillnaden
Jag tror det är fler som byter spår när de möter en stor motgång. Det tror jag kan vara värdeneutralt, alltså varken deterministiskt positivt eller negativt.
Och den typen av coachande som säger “har du tänkt på att du kan gå den här vägen?” eller “det går att komma runt det på det här sättet” kan vara enormt värdefullt där. Så @janbolmeson har ju inte på något sätt fel.
Det gäller bara att använda det taktiskt, inte enbart strategiskt.
Alltså efter att ha läst stycket ovan så undrar jag lite om det inte behövs en reality check … om jag ska vara lite direkt.
Svårt att ta in någon utan examen om man själv har examen t.ex. även om det vore bättre.
Vet ju att du har erfarenhet av expat-livet.
