Hur tillför du/man ökad produktivitet

Övrigt
1

Läste lite Adam Smith nyligen om hur tydligt produktiviteten ökar när man går från bondesamhälle där alla gör allt till mer specialiserade roller. Tex en smed på heltid blir mer effektiv än att alla har verktyg och smedar hemma.

I modern tid blir det mer luddigt. Slänger man in arbetslöshet i ekvationen är det inte självklart att bara jag får ett ledigt jobb så ökar ekonomins produktivitet. Mycket verkar landa i att göra det man är bäst på. Men om man bara gör klart jobbet snabbare och sen inte nyttjar tiden till något produktivt spelar det heller ingen roll?
Använder jag den sparade tiden genom min effektivitet till att jobba med något mer, ökar det produktiviteten eller tar jag då ett jobb från en arbetslös som då måste få bidrag?!

Nån som funderat kring detta några varv och har nåt inspel :slight_smile: eller exempel på vad man kan göra för att öka produktiviteten.

Min känsla är att för att bidra till produktivitet på riktigt behöver mitt agerande utöka ekonomin på ett sätt som inte skett utan mig. Samt där mitt agerande inte bara kunde ersatts av någon annan.

Låt säga att nån har spetskompetens i tomter och hus. Genom att utveckla en tomt till 2 och sänka priset per tomt från 2mkr till 1,1mkr och möjliggöra 2 husbyggnationer, detta skapar billigare hus, 2 istället för ett husbygge för entreprenörer att arbeta med, moms till staten osv. Detta torde va ett bra exempel.
Innovationer en annan väg.
Starta företag om man kan göra saker snabbare/ bättre/billigare än andra?!
Annat?

3 gillningar
2

Jag tänker spontant att många arbeten i offentlig verksamhet skulle kunna göras mycket mer om man skar ner på meningslös administration.

Vårdpersonal som inte vårdar utan gör schema eller fyller i timlistor.
Lärare som ska fylla i enkäter eller skriva veckobrev till föräldrar som inte ens läser dem.
Socialarbetare som inte träffar klienter/brukare utan sitter på möten om den senaste kontrollfunktionen som ska rullas ut.

osv.

Jag vet att detta inte är Adam Smith i ett nötskal, men att det ändå ingår i det större samhällsperspektivet eftersom det är hela maskineriet som räknas.

2 gillningar
3

En filosofisk fråga är vad produktivitet ens ska definieras som i en modern tjänsteekonomi?

Adam Smith tänkte ju mer på fysiska produktionsmedel och produkter, för det var mer relevant på 1700-talet.

Men kan det inte vara mer produktivt om vården får linjärt fler medarbetare och arbetade timmar? Om skolklasser får högre lärartäthet? Är det kanske mer produktivt om de digitala plattformarna vi använder dagligdags får mer utvecklingstimmar av programmerare, vilket leder till subjektivt bättre innehåll/prestanda/funktionalitet osv.

Jag tänker helt enkelt att många tjänsteyrken teoretiskt kan bidra med en nästan oändlig mängd produktivitet, där varje arbetad timme ger åtminstone någon marginalnytta.

4 gillningar
4

Väldigt mycket av ”meningslös” administration kan rationaliseras bort med hjälp av AI.

1 gillning
5

Jag arbetar på ett kontor där vi hanterar stora mängder info, ska kunna förstå de viktigaste bitarna och agera på dem, eller skriva egna memon kanske.

Ökad produktivitet kan vara att man skriver bättre och mer analytiskt, kanske leder diskussionen i ngt av våra fält.

En del kollegor är dubbelt eller tredubbelt bättre än andra. Ökad produktivitet är att rekrytera och behålla de bästa.

2 gillningar
6

Öka produktiviteten? Låt mig se…

I vilket fall som helst är det inte ökad produktivitet att sitta framför skärmen och vänta på nästa inlägg på RT. Det bästa vore att bara kolla en eller två gånger om dagen, sortera bland intressanta rubriker och svara på de inlägg där du har något meningsfullt att bidra med.

I en perfekt värld. :smirk:

4 gillningar
7

Jag är lite kluven, för å ena sidan ser jag att vi skulle kunna göra mer effektiviseringsvinster om vi i Sverige tillät mer hierarkier, å andra sidan är det bra att vi inte bockar och bugar för överheten. Men det är inte vettigt att en person på tex professorsnivå ska behöva lägga scheman och peta med betygsrapportering, eller fixa med reseräkningar och bokbeställningar. Allt sånt borde personer med lägre kvalifikationer kunna göra. Min misstanke är att våra höga utbrändhetstal i Sverige delvis handlar om att alla ska göra allt hela tiden. Man “får” inte delegera den tidskrävande administrationen till de på lägre positioner.

6 gillningar
8

Man kan be en AI-assistent göra ett schema baserat på tidigare scheman, en kalender och olika önskemål typ ”Ahmed kan bara jobba dag”, ”Berat behöver gå hem kl 15” och ”Cemba kan jobba kväll tisdag och onsdag”. Assistenten kan till och med göra flera alternativa scheman. Sedan kan medarbetarna rösta om vilket schema de föredrar.

En mängd uppgifter av den här typen tar sammanlagt en hel del tid. De kan automatiseras helt och hållet så att ett automatgenererat schema dyker upp på anslagstavlan på måndag morgon.

9

Att kunna få fram enkla sammanfattningar av olika slag skulle enkelt kunna höja textproduktionen. Det gör också att den del som tillförs ”manuellt” kan fokusera på kvalitet snarare än kvantitet.

10

Är det verkligen normalt att personer med riktigt höga och specialiserade roller ägnar mycket tid åt administration? Jag menar nu personer med operativa snarare än administrativa roller.

Inom både universitetsvärlden är ju en möjlig karriärväg att bli administratör/chef snarare än praktiker inom själva hantverket. Det kan man ju tycka är ”slöseri” men samtidigt är det väl sällan Einstein-typer som väljer bort forskningen för att dutta med personalfrågor.

11

Ligger något i detta. Känner igen från sälj där mer juniora tar kalla samtal och bokar in kvalificerade möten åt mer erfarna säljare som kanske kan alla tekniska egenskaper eller vad det kan va på produkten/tjänsten.

12

Jag tror att det är bäst att låta den osynliga handen styra en till högre produktivitet genom att byta till ett högre avlönat jobb. En av de största produktivitetsvinsterna är när folk flyttar till högproduktivitetsländer som USA i jakt på högre löner.

2 gillningar
13

Jag tycker att det är givande att fundera på sånt här utifrån en “enmansekonomi” till att börja med. Dvs typ Robinson ensam på en ö som behöver skaffa mat, vatten, skydd och värme för att överleva.

Robinson kan leva för dagen och vara samla så mycket som behövs just den dagen, men det blir skört då han t ex kan råka skada foten.

Han kan spara en kokosnöt om dagen ett tag för att ha en buffert för oförutsedda händelser. Sparar han lite mer kan han leva på högen ett tag och lägga tid på att t ex konstruera en kokosnötplockarpinne som gör honom mer effektiv (en slags teknologisk utveckling).

När han har uppnått en viss nivå kanske han hamnar i liknande tankar som du: hur blir jag mer produktiv nu? De enkla produktivitetsvinsterna är uppnådda och han har att äta och dricka så han klarar sig utan att jobba alltför hårt.

Frågan är om det är rätt fråga att ställa? Måste han verkligen bli mer produktiv? Det är svårt att öka produktiviteten märkbart, och framför allt skulle det inte ge stora vinster eftersom han inte är intresserad av att exempelvis äta dubbelt så mycket som han behöver.

Kanske han i stället borde lägga sin energi på annat än att jaga mer produktivitet? Till exempel öka sin trygghet, säkra hållbarhet i sin lilla ö-ekonomi, eller skissa på sätt att ta sig ifrån ön eller att förlika sig med sitt öde med hjälp av till exempel meditation?

Eller så kan han sikta på att vara så effektiv som möjligt snarare än så produktiv som möjligt, som i ditt exempel med att bli klar med jobbet snabbt.

2 gillningar
14

Håller med, väldigt tydligt i liten skala. Tex jag effektiviserar mitt kokosnötsplockande och skapar en buffert under en vecka så jag får tid att bygga ett fiskespö 2 dagar och kan plötsligt levla upp från bara kokosnötter till kokosnötter och fiske. Vilket i sin tur leder till att 2 dagar i veckan kan ägnas åt att bygga en hydda som leder till mer energi o färre förkylningar som leder till mer arbete…osv osv

Men i den globala högutvecklade världen känns den levlingen inte lika självklar och tydlig =) Men att följa hög lön genom osynliga handen som nån skrev är ju en klok tanke. Samt i sin egen ekonomi att kan den göras mindre tyngd av bolån och mer gynnad av investeringar så ökar det produktiviteten i egna ekonomin. Men gynnar det hela ekonomin? Spelar det nån roll?! Bara genom att existera höjer man kanske produktiviteten genom konsumtion, moms, gynnar andra företag.

Väldigt filosofiskt så här på fredagen :smiley:

1 gillning
15

Allt är väldigt slimmat. Utomlands (utanför Norden) verkar det mycket vanligare med assistenter som hjälper till och avlastar med kursadmin och annan admin. Men vad jag vet har ingen det i Sverige. Det finns inga pengar till sånt längre. När jag började som doktorand fanns det fortfarande sekreterare som tex fixade reseräkningar osv. Nu gör man allt sånt själv. Det enda man får hjälp med är ekonomiska uträkningar av kostnader i projekt mm.

2 gillningar
16

Enligt vem? För dig är det en oerhörd vinst att få mer ledighet och vardagskvalitet.

Vem har postulerat att ökad produktivitet måste leda till ökad produktion?

Om du ändå läser ekonomisk teori från några hundra år sedan, traggla dig igenom Marx också… inte för det ekonomiska, men snarare för att få en inblick i samhällsstrukturen och människosynen för 200 år sedan.

2 gillningar
17

Intressant ämne! Jag har funderat en del kring detta då det pratas om att produktiviteten måste öka i Finland. Förövrigt är Danmark bäst i klassen i Norden, när det gäller produktivitet.

Produktivitet börjar med en produkt som bär sig själv är vad jag kommit fram till.

Jag tror att grunden för produktivitetsökning i ett företag sällan ligger i att “springa snabbare”, utan i att ha en produkt med höga marginaler. En sådan produkt genererar tillräckliga intäkter för att möjliggöra investeringar i utveckling, teknik och framför allt – att attrahera de bästa talangerna. Det är först när rätt personer är på plats, med rätt förutsättningar, som man på riktigt kan börja effektivisera och höja produktiviteten. Alltså: produktens inneboende värde och lönsamhet är ofta det som möjliggör den övriga resan.

2 gillningar
18

Håller fullständigt med här. Kan rekommendera läsning av en journal skriven av Grey, C. “We are all managers now”

Vi kanske har varit snabbare på att slimma här men tror nog även det slimmats utomlands och det är förödande enligt mig. Den dagen assistenterna försvann( ungefär 7 år sedan) från det globala bolag jag jobbar på, började admin arbetet ta en alltför stor del av en effektiv arbetsdag. Men ingen har protesterat, tror folk gör mycket admin jobb på kvällarna. Vilket är förkastligt givetvis + att saker man gör mer sällan blir fel, måste göra om, alltid öppna manualen för att läsa genom hur man nu igen skulle använda detta program osv osv. En assistent som gör detta dagligen är väldigt effektiv till skillnad mot mig

1 gillning
19

Han har ett exempel i Wealth of Nations där en pojke automatiserar en tråkig syssla med hjälp av ett snöre.

Det finns något som heter total faktorproduktivitet som man kan bryta ut ur produktionsfunktionen (Cobb-Douglas) där man jämför hur mycket kapital och arbete som går åt för ett visst utfall. Faktorproduktiviteten är hur mycket man lyckas åstadkomma med begränsade resurser.

I Wealth of Nations gör pojken sysslan mycket effektivare med väldigt liten kapitalinsats.

'“Pareto-optimalitet” efter Vilfredo Pareto innebär att man inte längre kan göra saker bättre utan att försämra för andra. Alltså gränsen för nollsummenspel går vid pareto-optimalitet. I praktiken innebär det ofta att en person/organisation kan göra mycket mer utan att “ta jobb” ifrån någon mindre effektiv. Pareto-optimalitet är ojämnt fördelad, det är ingen platt kurva.

Det hänger nog lite ihop med komparativa fördelar (det @Simono var inne på), alltså att om alla gör vad de är bäst på lösgörs tid/ resurser ifrån de mest effektiva så att de kan göra ännu mer nytta. Alla är viktiga även om produktiviteten är ojämnt fördelad.

Låter smart. Men de här modellerna sker ju på makronivå. Det är inte alltid direkt tillämpbart på individnivå.

Tänk fångarnas dilemma; fixar du en överenskommelse på samhällsnivå så att innovation lönar sig (äganderätt, patent, konkurrensutsatta företag), människor samarbetar effektivare (industrialisering) och människor specialiserar sig på vad de är bäst på (utbildning) så gör du stor påverkan.

Men om du själv respekterar och försöker upprätthålla äganderätt, patent, utbildning, industrialisering och utbildning när ingen annan gör det kommer du bara bli utnyttjad.

Lysande exempel, men lättare sagt än gjort. Det finns en survisorsbias där varje berömd, lyckad uppfinning/affärsidé har en lång rad misslyckade försök bakom sig med stora personliga tragedier som följd.

Vad tror du är en rimlig nivå att verka som enskild? Det borde finnas något mellan serfdom/anställning och hyperinnovatör/magnat. Eller det kanske är allt eller inget just för att det finns en “snöbollseffekt” i effektivitet (Pareto-effekten).

1 gillning
20

Produktiviteten ökar även om det leder till högre arbetslöshet/att någon förlorar jobbet. Att en person som inte behövs arbetar kvar, har en alternativkostnad, då den personen inte kan arbeta någon annanstans. Än så länge har det gått att hitta produktiv användning av de som rationaliserats bort i produktionen.

Vidare får man se som ett egenvärde att friställa personer som inte behövs i produktionen även att göra ingenting. Att fritt kunna förfoga över sina dagar, när samhället ändå producerar lika mycket som tidigare, har även det ett värde. Även att ha heltid med fritid är del av alternativkostnaden av att någon arbetar.

Så nej, jag skulle säga att du inte bör tänka på effekterna på arbetslöshet på det sätt du gör, när du tänker på produktivitetsökningar.

1 gillning