Långt inlägg, men har en hel del personliga erfarenheter kring ämnet hjärntrötthet och utbrändhet.
Tidigare, när jag arbetade, så jobbade jag till viss del med arbetsrehabilitering. Flera gånger i veckan hade jag möten och handledde personer som av olika anledningar kämpade med att hitta tillbaka till arbetslivet.
En hel del av dessa människor var utbrända. Det blev ofta en stor igenkänningsfaktor för mig, då de symptom de lever med är oerhört lika mina. Men skillnaden är att jag fick min hjärntrötthet efter en påkörningsolycka. Att krossa en framruta på en bil med mitt huvud på grund av en vårdslös förare kunde jag inte ha undvikit. Om jag inte helt enkelt gått hemifrån någon minut senare.
Medan de flesta som blivit utbrända ser varningssignaler långt innan deras hjärna börjar strejka.
Svårigheter att varva ner, svårt att tänka, svårt att somna och eller sova, diffusa fysiska symptom som pirr i armar och ben, problem med magen, huvudvärk, svårigheter att ha egentid med ingenting inplanerat, en lång lista ”måsten” från jobb, familj och egna förväntningar på sig själv.
De flesta jag mötte hade ofta år av en obalanserad livssituation bakom sig, ofta kom en mindre kris utöver den vanliga mentala belastningen som utlösande faktor. Då strejkar helt enkelt hjärnan och därmed hela kroppen. Det kan vara i hallen på väg till jobbet man dalar ner eller en morgon när det inte går att komma ur sängen.
Jag har läst en del kring min egen hjärntrötthet efter min egen skallskada och kommer ofta in på att i en del studier så ser man fysiska skador på hjärnan även efter en person gått in i väggen.
En före detta företagare sa en frågeställning till oss i ett möte en gång.
”Vem tackar dig och ger dig en bonus efter att du blivit utbränd?”
En säkert väl genomtänkt fråga, då troligen en del arbetsledare uppmuntrar långa arbetsdagar, både verbalt och ekonomiskt. Hen kanske hade gjort detsamma till sina medarbetare.
Tror det är viktigt att alltid ta sig tid med en dialog med sig själv om sin arbetsbelastning och vilka aktiviteter man dagligen behöver lägga fokus på för återhämtning och balans. Sök också stöd och hjälp om du känner att det är för komplext att reda ut själv.
Nu är det 12+ år sen min olycka och jag har en hjärntrötthet som till viss del är hanterbar genom vardagsplanering, strategier, återhämtning och övning.
Ska tillägga att jag fick min diagnos först ett år efter min olycka, då jag försökt leva som vanligt, med i princip alla varningssymptom jag nämnde ovan parallellt. Min ortoped skickade mig till slut till Neurorehab, där jag fick rätt stöd och diagnos.
Men det är en kronisk diagnos, som jag troligen kommer få leva med resten av livet. Eller tills det kommer en behandlingsmetod för att återkoppla och läka skadade nervbanor.
