Min ekonomi klarar lyckligtvis både 5 och 7% ränta så länge jag behåller mitt jobb.
Funderar egentligen mer på att binda tre år till 1,4% som är ett annat alternativ jag erbjudits. Då blir kostnaden för ränteskillnadsersättning av att ta den dealen nu ungefär 0.03% under bindningstiden.
Jag kan alla argument kring “rörligt är billigast” men är inte säker på att jag köper det helt.
Finns emotionella argument
- Jag sover gott och mår bra av att slippa fundera på bolåneräntan mer än en gång var X år
(ungefär som att det inte är något som ger mig energi (!) att planera för tvättmaskinsnyttjande när elpriset är lågt)
Finns rationella argument
- Jag vill inte lägga tid på att bevaka att jag får behålla min ränterabatt en gång per år och slussas över i listräntan som ju är helgalen hos storbankerna på tremånadersräntan
Finns också frågor kring om det verkligen stämmer
- Är det självklart att banken har samma marginal på alla produkter så att deras påslag på marknadsräntan är samma på alla? Går ju att tex argumentera för att de gärna låser kunder länge (dvs lite lägre marginal i fem år bättre än lite högre i ett år), eller lockar in med lockpris på tremånaders.
- Är det verkligen så att obligationsköpare (pensionsfonder osv) hellre köper tremånaders än tex treårs? Är efterfrågan högre på längre löptider så borde ju det priset vara mer attraktivt över tid, bortsett från marknadens förväntningar på ränteutvecklingen.
Att rörligt generellt varit bäst de senaste 15 åren utifrån den underliggande nedgång i ränteläget är förstås inget jag förnekar. Men frågan är om det är en naturlag?