Jag är en förespråkare av att alltid maxa periodiseringsfonderna. Om man inte behöver dem i närtid, överväg att investera dem istället. Just nu kan man investera dem riskfritt på ett sparkonto och tjäna på mellanskillnaden i ränta.
En potentiell nackdel skulle väl vara om man inte lyckas uppnå en avkastning som överträffar statslåneräntan. Många bedömare menar att räntan toppar nästa månad och eftersom räntan för periodiseringsfonder baseras på statslåneräntan vid utgången av november kalenderåret före, kan de ju bli lite dyrare än vi är vana vid nästa år.
Det största argumentet mot skulle väl vara att man begränsar sitt utdelningsutrymme i bolaget då du enbart kan dela ut beskattade medel. Skulle en avsättning göras så går den inte att “bryta” förens tidigast vid nästa bokslut.
En annan riktigt “nischad” situation skulle kunna vara att undvika avsättning periodiseringsfond för att eventuellt hålla sig under gränsen för revisionsplikt men det är nog väldigt sällan någon hamnar i den situationen.
Det finns ju däremot många situationer där avsättningen verkligen kan göra underverk och du nämner att par. Visst, det blir en viss beskattning på avsättningen men den är så liten att jag knappt tycker den är värd att ta med i beaktningen. Du får ju mer tillbaka av att bara sätta in den “sparade” skatten på skattekontot som det ser ut nu.
Om man vänder lite på det så har jag aldrig stött på en företagare som uttryckt ånger över gjord avsättning, däremot är jag med om tvärtom årligen. Man ångrar sig att man inte gjorde avsättning bakåt av precis det resonemang du nämner “jag kommer aldrig gå med förlust”. Men oväntade saker händer alla företagare. Jag har varit skeptisk tidigare mot det närmast reflexmässiga avsättningar vissa gör för att det känns gött att slippa skatta här och nu. Den potentiella nedsidan är låg men uppsidan hög.
Den största risken med avsättningarna är nog mer i stil med företagare som inte riktigt har grepp om bolagets likviditet. Den skatt som annars skulle betalats ligger nu kvar på kontot och det finns allt för många företagare där ute som kollar bankkontot för att avgöra om man har råd med diverse inköp. Så länge man är någorlunda ekonomisk och har koll på bolagets ekonomi är det ett bra verktyg.
Jag ångrar bittert att jag lyssnade på råden från min fina firma jag använde i början (ett av de med fint namn) som avrådde.
Jag kommer ändra på det från och med innevarande år.
Bättre sent än aldrig.
När jag körde EF så satte jag i stället av skattade pengar i ISK som en slags Lönefond. Det är dock väldigt mycket bättre att kunna fortsatt ta ut lön om intäkterna tryter. Personlig förmögenhet hjälper väldigt lite om man hamnar i en situation där man behöver bevara sitt SGI.
Illa nog att jag körde EF i åtminstone fem år för länge. Attrahera dessutom sumpade chansen till att bygga upp P-fonder är salt i såren.
Enda argumentet mot är att man får betala skatt på schablonintäkten men det argumentet håller enbart (enligt mig) om man ALDRIG tänker göra förlust och som jag tänker, så tänker i alla fall jag göra förlust i bolaget den dag jag slutar dra in pengar och fortsätter ta ut pengar precis som du är inne på…
Enda nackdelen är den som @Gronk nämner, men jag tycker att fördelarna överväger nackdelarna med råge. Det är en bra emergecy fund/buffert och en väldigt billig kredit.
Idag kan du sätta periodiseringsfonden på sparkonto som även efter skatt ger betydligt mer än vad skatten på schablonintäkten är.
Instämmer med @Gronk och @Monica ser inga direkt nackdelar och efter pandemiåren blev det tydligt att jag borde gjort mer periodiseringsfonder istället för avsättningar tjänstepension osv.
