FIRE gemensamt eller själv som gift och hur ska jag räkna?

Hej alla,

Jag har sparat i ett par år nu med målet att kunna göra vad jag vill om ca 8 år. Dvs jobba eller sluta jobba. Min man har inte kommit lika långt som jag i sitt sparande ännu. Vi är gifta och har två barn. Vi delar våra gemensamma utgifter procentuellt beroende på våra löner. Det inkluderar sparande till semester och annat gemensamt. Vårt gemensamma sparande sparar vi lika rakt av.
Men utöver detta sparar vi efter eget intresse där jag sparar minst 10% av min lön varje månad.

Min fråga är hur jag ska räkna för att uppnå fire?
Jag har tidigare räknar med kostnader på 20 000kkr per månad. Men så länge jag delar boende med min man är det mer än jag behöver betala varje månad.
Därför funderar jag lite över vilken månadskostnad är mer rimlig att spara ihop till?
Om jag räknar med ett liv som gift är det snarare 10-15 000kr/ månad jag behöver för att jag skulle kunna göra det jag vill med min tid och mina pengar.

Hur har ni andra räknat? Ni som uppnått fire tex? Gäller det även om ni skulle skilja er?

Inte för att jag räknar med det, men jag har en stark känsla av att kunna klara mig själv även om äktenskapet skulle ta slut.

Känns ibland som att jag bara blir förvirrad ju mer jag räknar och frustrerad över att jag kanske bara gör det svårt för mig. Därför är jag tacksam om ni andra kunde ge mig lite inblick i hur ni gör så kanske det klarnar för mig.

Hälsn.
Sara

Jag planerar inte att sluta jobba före min hustru men hon är åtta år äldre än mig och min plan är att sluta jobba när hon går i pension. De pengar som jag räknar på att jag behöver att leva på innan jag kan bli pensionär på riktigt (=få ut pensionspengar) skulle jag kunna leva på om jag skulle leva själv också. För mig blir alltså sparandet lika ändå.

Jag hoppas att jag förblir gift med min man resten av livet men i en FIRE-kalkyl skulle jag räkna så att jag klarade mig som ensamstående.

Om jag lämnade mitt yrke några år skulle jag ha svårt att komma tillbaka till samma yrke. Kunskapen är en färskvara och jag som arbetsgivare skulle vara ytterst tveksam till att anställa någon som gjort annat under en period. Arbetar du däremot i en bransch där det är lätt att återgå till arbetet efter 5-10 år utanför arbetsmarknaden kan man kanske våga sig på mindre marginaler.

Men jag får säga att även till tjänster där vi inte kräver tidigare erfarenheter skulle vi utan tvekan sålla bort den som stått utanför arbetsmarknaden en längre tid om det fanns andra att välja bland (vilket det i alla fall för oss finns hur många som helst när ingen utbildning krävs).

Jag är därför lite tveksam när folk säger “det är bara att börja jobba igen om kalkylen inte håller”.

Men det beror ju så klart på individuell risktolerens och antal år till vanlig pension samt huruvida den redan är medräknad eller inte.

1 gillning

Vår kalkyl hade inte fungerat för att både skulle fortsätta vara singlar även efter en FIRE. Det blir för mycket enskilda fasta kostnader, speciellt om en av oss måste köpa ut den andre för att bo kvar i huset, och den andre måste leta ny bostad. Vi har låga fasta bostadskostnader, men det beror på att vi byggde hus för 16 år sedan, lånen är ganska låga och värdet har skjutit i höjden. Men det blir såklart ingen “bostadskarriär” förrän man likviderar bostaden, fram tills dess är det bara fantasipengar.

Skrev eller sa inte Jan Bolmesson nån gång att det är väl värt att lägga pengar på familjerådgivning, för att skilja sig är bland det dyraste man kan göra.

/H

1 gillning

Ja, separation är ekonomiskt svårare att hantera än dödsfall.
Svårigheten att köpa ut den andra parten och bo kvar i villa som har stigit kraftigt i pris finns nog där även utan FIRE.
Ett pensionärspar som separerar idag får nog rikta in sig på att bägge flyttar till annat boende.
FIRE-kalkylen kan t.om. bli bättre efter separation då låsta tillgångar frigörs.

1 gillning

Ska du gå FIRE och din man fortsätta vara låst till jobbet?
Det låter som ett recept på problem.

Hej och tack alla som svarat.

Jag läste om ”farbror fri” för ett tag sen och han kunde sluta jobba innan sin fru. Minns inte vilket upplägg de hade dock.

Eftersom min man har något högre lön än jag (vilket ofta är fallet tyvärr) tycker vi att det är mer rättvist att den som tjänar mer betalar procentuellt mer och sen vad respektive part gör med sina pengar är upp till dem. På de sättet undviker vi också tjafs om vad pengarna läggs på.
Om min man vill lägga alla sina pengar på sin hobby är upp till honom. Om jag vill spara mina pengar för att kunna ägna mig åt måleri och biodling istället när jag nått en viss nivå i mitt sparande är mitt beslut. Kort sagt fungerar vårt upplägg bra för oss.

Vi har också byggt hus och det kommer sitta hårt inne att sälja det. Helt ärligt har jag inte ens tänkt i de banorna om att kunna köpa ut min mans del vid en separation.

Men att räkna som att jag ska klara mig själv är nog klokt som ni säger.

Då har jag en följdfråga till er som räknat som om ni klarade er själva; har ni några delmål som hjälpt er att hålla motivationen uppe? Jag känner inte att jag tummar på något i mitt liv, men känner att det tar lite för lång tid och då blir jag otålig och kanske gör dumma val.

Hälsn.
Sara

1 gillning

20 miljoner i månaden? Det är till att lyxa till det! :wink:

Skämt åsido, bra att någon tar upp frågan. Alla här tjoar nämligen ofta om att man sparar i par och delar lika och allt det där. Det är ju ofta sant och det nämner du också. Men vill man vara säker på att klara sig i FIRE så bör man ju knappast räkna som par då detta påverkas kraftigt om man går skilda vägar. Över 50% av alla äktenskap slutar ju trots allt i skilsmässa.

Jag är särbo, så jag drar runt mina egna siffror, så för mig faller det sig naturligt att räkna som singel. Flyttar jag och tjejen ihop påverkas ju siffrorna snarast positivt. Men jag räknar på min egen ekonomi och ser allt annat som sker i framtiden som en vinst. Sedan gör man ofta av med mer i en relation än i singellivet, bortsett från fasta kostnader. Det är min erfarenhet. Det blir mer hämtmat, andra resor etc.

Kanske kan du räkna på din del av ekonomin och räkna in relationens kostnadsvinster, men ha en högre buffert/marginal när du räknar för att inkludera ett liv som singel om relationen inte skulle hålla. Det är kanske inte kul att tänka så och du har säkert fått en handfull äktenskapstips i tråden redan (det brukar ske :roll_eyes:), men jag gillar den torra realismen, för den överraskar inte.

Det låter som att just att kunna säga att -Jag har nått FIRE! är ett mål i sig. Stämmer det? Det är du ju i det ögonblick du har möjlighet att sluta jobba och ändå klara dig ekonomiskt.

Väldigt sant! Sorgen finns där, men i separationen finns också en massa strul kring ekonomiska förutsättningar kring boende etc. Been there - done that - hated it.

Det beror ju iofs på om de hängt på Rika TIllsammans eller ej. :upside_down_face:

Jag satt med en lön eller två på kontot när jag köpte ut exet ur huset. Eftersom hela världen var upp och ned hade jag ingen lust att spendera eller göra mycket mer än jobba och hänga med kidsen varannan vecka. Då satte jag målet att vara skuldfri innan jag var 40. Med sju månader tillgodo nollade jag ut huslånet.

Därefter blev det dags att bygga buffert och sedan klassiska mål som miljonen etc. Men jag hade nog snarare som delmål att öka sparandet varje månad. När man sitter osäkert till ekonomiskt är det ett stort steg att öka från tresiffrigt månadssparande till fyrsiffrigt och sedan femsiffrigt.

Jag tycker också FIRE-kalkylatorn och Ränta-på-ränta-kalkylatorn här på RT är nyttiga för hur jag funkar. Det sporrar att se dels vilken nivå sparandet nått om ett år och sedan kolla facit s a s.

Men med så’nt funkar alla olika. En del älskar sina excelark med optimeringar mer. :slight_smile:

Tycker det är rimligt för både män och kvinnor ser till att ha en egen finansiell bas man kan stå på om man skulle gå skiljda vägar. Det gör att äktenskapet fortsätter av rätt anledningar, inte av finansiella iaf.

Har ni barn så är dina utgifter såklart betydligt högre nu än vad de kommer vara när de är utflugna och ska stå på egna ben.
När ni väl kommit till det stadiet så tycker jag inte att kostnaderna att vara själv, mot att leva i par med någon behöver vara så massivt mycket större.

1 gillning

Tack för alla kloka inlägg.

Nu är mina barn ganska små 3 och 8, och mitt mål är nog inte att sluta jobba. Men att känna känslan av att kunna välja mer fritt vad jag vill göra med min tid.
Jag gillar mitt jobb men om 10 år är jag nog trött på det och vill söka andra utmaningar om jag känner mig själv.

Ett sätt jag märkt funkar för mig den sista tiden är att sätta upp målet av en siffra och med varje gånga jag gjort mitt månadsprande drar jag av den summan. Lite som att betala av en räkning. Det har jag märkt är lättare troligen när jag är mer van vid att de räkningarna än att sparandet öka. Men visst är det också en belöning i sig.

Hälsn.
Sara

Tänk på att tonåringar har en tendens att vara mycket dyrare än mindre barn. De behöver datorer och mobiler och kläder och skor i vuxenstorlek vilket är dyrare, de kanske dessutom har synpunkter på märken. Månadspeng. Ev månadskort. Ev semesterresor blir också mycket dyrare.

Jag behöver inget för att hålla motivationen uppe. Vi lever inget snålt liv men slösar inte heller i vardagen eftersom det inte roar oss. Den delen av min lön som jag inte behöver använda sparar jag och det känns inte som en uppoffring eftersom det är pengar jag inte behöver just nu.