Varför är det så svårt för svenskar att begränsa sina utgifter under några år för att nå FIRE många år tidigare?
Jag har själv inga problem att vara väldigt disciplinerad – oavsett om det gäller gymmet, abstinens eller pengar. Jag har utan problem betalat av en trea i Stockholm på några år och sätter varje månad in 90% av min lön på ett ISK. Jag tror att det är mycket bättre att tillfälligt äta matlådor och undvika alla onödiga utgifter för att nå FIRE på cirka sex år, än att vänta 20+ år.
Varför är det så få som kan begränsa sig i cirka sex år för att kunna pensionera sig 20–30 år tidigare?
Hur ser du att gemene man skulle kunna göra detta? Även om jag hade flyttat hem till mina föräldrar hade jag inte haft möjlighet att spara 90% av lönen.
Om du själv kan leva på 10% av din lön så har du antagligen en väldigt hög lön.
Svenskar generellt har mindre än 500000 kr i nettoinkomst per år, men vi leker med exemplet att man har just 500000 kr i nettolön. 90% av detta är 450000 kr, d.v.s. 37500 kr i månaden. Med i snitt 7% avkastning per år i 6 år så ger det 3320994 kr. Då har jag inte räknat med ISK-skatten som kommer “nagga” på summan, men har förvisso heller inte räknat med typ 2-3% löneökning per år över de 6 åren, så det kanske går jämnt upp.
Är den summan verkligen “FIRE”?
Eller hur mycket nettoinkomst tänker du att den “vanliga svensken” har?
Självklart är det inte möjligt utan förändringar och uppoffringar. Det är väl det som är frågeställningen, varför är människor inte kapabla till uppoffringar eller att leva obekvämt ett tag!?
Sen är kanske 10 procent i lite väl minsta laget för många men även på låg lön är 20 procent nog möjligt för de allra flesta!
Nej vi gör det svårt, det är i grunden inte svårt att flytta till det billlgaste boendet som går att få tag på och äta extremt billigt och offra all annan lyx. Våra känslor gör det svårt!
Livet är enkelt, ego, girighet, skam, rädsla , avund , skam etc gör det svårt
Om vi antar att en låg lön är 25k netto (vilket ju är mer än låglönejobben) så skulle det kräva att man endast har utgifter på 5k i månaden om man skulle klara sig på 20%.
Ser du verkligen att det är möjligt för de allra flesta (och kan såklart inte räkna med att man kan bo hos sina föräldrar)?
Jag delar kostnaderna med min sambo, så för allt som är kopplat till lägenheten räcker det för mig med 3000 kr. Smarta matinköp på Lidl/Willys kostar cirka 700 kr, SL‑resor 300 kr och gymmet är gratis via friskvårdsbidraget. Flygbiljetterna för sommaren och julen köper vi billigt i förväg, så 200 kr per månad räcker. Ingen bil, inga taxiresor, inga klädinköp och inga streamingtjänster. Alla restaurangbesök är gratis via jobbet och även konferenserna utomlands är helt kostnadsfria, liksom dator, mobil och mobilabonnemang.
Jag saknar ingenting i livet och kan samtidigt utan problem investera minst 90 % av lönen. Med samma livsstil skulle jag kunna sluta jobba direkt, men jag vill tillbringa sex månader om året i Spanien och verkligen njuta av livet. För det behöver jag några miljoner till men det går riktigt fort.
Så länge de flesta inte gör det så ja! Väldigt få som är beredda att leva så dock!
Jag gjorde det själv! Flyttade in i en källarskrub och alla beslut och all energi istort sett lades på att bygga om livet från grunden, skaffa kunskaper och färdigheter som jag ansåg skulle vara till nytta i livet och allmän personlig utveckling, psykiskt som fysiskt. Blev fire på under 6 år bodde i källarskruben utan fönster i 3. Då var basen byggd.
Då var fire i sig inget uttalat mål, det blev mer en konsekvens. Jag gjorde livet så low maintence som möjligt för att kunna lägga så mycket energi på rätt saker som möjligt.
Jag planerar för att jag o min man ska kunna gå i Fire i framtiden. Jag har en högre lön än vad han har, och väljer att ha superkoll på min del av ekonomin. Vi sätter över lika mycket till ett gemensamt räkningskonto, sedan sparar jag 10 000 och han 3 500 till fonderna av “våra egna” pengar. Resten till egen fri lek.
Det jag har förstått på min man så blir frågan väldigt existentiell. Jag har en väldigt praktisk approach “gör så här, såhär länge, få dethär”. Han lägger en del skam i det hela, samt rädsla. Så hans tankegångar växlar mellan “man borde spara mer, jag borde ha bättre koll, jag kommer bli en fattig pensionär, livet kommer bli skit, jag kan inte påverka detta, livet måste levas medan man kan, man ska inte späka sig om man inte måste, bättre att leva nu än sen för sen blir det ändå dåligt”. Oro, skam, rädsla. Han är grymt tacksam till att jag dragit igång vår FIRE-planering, men han är rätt skeptisk också
Jag går in i det hela med att jag är sjukt snål på saker som inte spelar mig ngn roll, och prioriterar löpande (och långsiktigt) det som är viktigt för mig (kontinuerliga upplevelser med familj/vänner och firesparande långsiktigt).
Min man tycker att man hellre ska “unna sig” när man är iväg, annars kan det kvitta (vilket enl honom då blir mer sällan, då han gillar tex dyrare boenden, fler utemiddagar), medan jag tycker att det viktigaste är att kunna göra flera saker tillsammans.
Tur att jag är den som fixar och bokar saker här hemma, så att det ändå blir på mitt sätt
Jag tror också att man måste ha ett bra minimiläge och luft i ekonomin för att ens kunna tänka på FIRE. Jag hade heller inte velat leva på existensminimum flera år. Men med vår livsstil och inkomst kan vi ändå tälta på somrarna, åka bräda på vintern och göra lite smått och gott ibland trots sparandet. Krävs lite planering och prioritering, men inget som jag anser påverkar oss negativt som familj.
Nu var väl frågan förvisso inte varför inte alla sparar 90% av lönen, utan varför man spenderar mer i stunden än man måste, istället för att spara dessa kronor till att bli fire tidigare.
Vilket väl inte är en konstig frågeställning, även om de specifika siffrorna blir smått påhitt för de flesta.
Skulle rimligen anta att de flesta med ett fire-mål håller tillbaka i sitt spenderade, men gör det i balans med att livet ska vara värt att leva nu också, inte bara sen.
Jag skulle också vilja lägga till att jag tror att en stor anledning är bristande kunskap hos gemene man.
Folk vet inte ens att FIRE är ett alternativ, och har heller inte kunskap om börsen och ränta-på-ränta. Den allmänna åsikten är att börsen är läskig och svårbegriplig, och inte ett verktyg för framtiden.
Pratade med en kollega igår som sa att han skulle byta ut en fond (Avanza Zero) för att den inte presterat så bra de senaste 3 månaderna (den har följt sitt index jättefint). Han jagade snabba raketer via aktier. Jag kände att jag inte ville ge mig in i den diskussionen…
