Behöver inte vara “uppåt”, många klagar och vantrivs på sitt jobb, men lämnar aldrig.
Jag har stöttat många vänner med att tipsa om jobb och hjälpa till med CV, peppa och lyssna. Alltid samma historia, “den där tjänsten kommer jag aldrig få”.
3 gillningar
Haha ja 
Funderade på det förut idag. Hur jag nästan uteslutande haft smarta och/eller rika män. Företagare nu, innan ingenjör, innan det ingenjör/läkare osv. Skulle aldrig få för mig att starta en tråd om hur lätt det är att hitta bra partners eller dylikt. Det vore förmätet att tillskriva allt till ens egna egenskaper när sanningen antagligen är en blandning av förädlade personlighetsdrag, tur, timing och en skänk från ovan.
3 gillningar
Min röda tråd är istället “snäll”.
(Som huvudsaklig karakteristiskt drag, inte så som vi alla förhoppningsvis tycker vår partner är snäll).
Vi är alla olika.
1 gillning
Det är bra. Mina top 2 är intelligent och omtänksam. Dom ruckar jag inte på.
Ah, nej det skyller jag på antingen arv eller miljö eller en dålig kombination av de två. Jag klassar inte det som fri vilja.
2 gillningar
Jaha är det så man gör! Då ska jag genast ställa om ekonomin så att jag (och mina två barn då också antar jag?) lever på totalt 4.500 kr per månad. Eftersom boendet kräver ca 5k per månad ser jag fram emot att äta luft och spara massor 
8 gillningar
Svårt att veta säkert, men jag tror att genuin ovilja står är en större faktor.
Jag har en väldigt personlig erfarenhet av att genuint tänka och tro att jag själv kan och vill bli vad jag vill, inklusive just chef. Jag hade ingen brist på självkänsla eller självförtroende, men desto mer brist på självinsikt, och det skulle jag bli varse. Jag var arbetsledare och aspirerande chef i flera år under väldigt gynnsam pepp och hejarop från kollegor, chef och bekanta.
Utåt sett såg det framgångsrikt, ambitiöst och sunt ut. Inifrån var det nog de värsta åren i mitt liv, kantat av nära utmattningssyndrom flera gånger och mycket mer… Allt för att jag intalade mig inte bara att jag kan bli vad jag vill, utan att jag borde. För det var inte min innersta, autentiska vilja. Men jag ångade bara på, för annars såg jag det just som att jag bara tryckte ner mig själv och begränsade mig.
Långt efteråt skulle det visa sig att jag har grov ADHD (long story), och bortom bara diagnosen och mina insikter om hur jag fungerar som person över lag så har jag en väldigt upplevd erfarenhet av hur illa det också kan gå när man tror på sig själv på fel sätt. Trots att jag inte hade något komplex över en diagnos jag inte hade fått än, och att jag inte hade samma insikter från forskning om arv/miljö och neurobiologi som jag har idag.
Kort och gott tycker jag inte alltid att det är schysst eller sunt från ett samhällsperspektiv att vi uppmuntrar folk till att sikta högre och bli “vad vi vill”. För risken är att vi blir något vi inte är.
Idag avstår jag mycket medvetet att söka chefstjänster när de utlyses. Trots att mitt CV absolut skulle kunna duga. Inte av bristande självkänsla, utan av självomsorg. Även om de flesta inte har behövt genomgå en liknande resa som jag så tror jag ändå att mångas magkänsla och intuition är att de inte skulle trivas i en chefstjänst, eller att det åtminstone inte är värt det.
För att försöka knyta an till TS igen så tror jag det gäller även FIRE-fenomenet i stort. Jag tror inte det är för alla bara, och jag tror många inser det intuitivt. Inte att de inte vågar försöka eller att de inte har tillräckligt med kunskap alla gånger.
10 gillningar
Ja, vi behöver inse att vi människor är olika och både behöver och vill olika saker.
5 gillningar
Ja och som jag skrev så behöver det ju inte vara just “uppåt” eller “chef”.
Liknelsen kan ju istället vara att inte ragga på den snyggaste tjejen, för “en sån tjej har ju inte jag någon chans på ändå”.
Det var anledning bakom jag ville komma åt, mer än själva målet.
Håller med dig om att man ska vara sig själv och då bli det man vill bli, allt annat tär.
1 gillning
Fattar.
Svårt att veta folks motivationer alla gånger tänker jag bara. Att särskilja osäkerhet från ovilja.
2 gillningar
Lät mig också luras av sånt där tidigare som man “måste” eller “borde” vilja. Exempelvis var ihop med nån snygg bara för att jag kunde. 
Lesson learned 
Det gäller nog att känna sig själv och sina drivkrafter, precis som du skriver.
4 gillningar
Det beror nog på din syn på motivation. Ser man på motivation som ”det handlar om att ta sig i kragen” så hamnar man i ditt resonemang. Men jag menar att riktig motivation inte går att enbart tänka sig fram till. Det handlar mer om en grundläggande drivkraft och övertygelse om att X är rätt väg att gå.
En normalbegåvad person kan ta sig till FIRE, det behövs inga magiska egenskaper för det. Men det kräver en övertygelse som gör att man kan acceptera uppoffringen, iaf om det ska gå fort. För egen del skulle en sådan satsning inte fungera, för jag tror inte i grunden på stuprörstänkande och att bara fokusera all kraft på ett lösa ett problem. Jag har för många olika värderingar och min grundläggande drivkraft är helt klart att se till att helheten fungerar i jämvikt. Så ser min motivation ut.
2 gillningar
Hur ofta sker bytena?
Bara undrar …
Hälsningar, FI(RE), företagare och ingenjör 
9 gillningar
Grattis en en bra lön om du kan leva på 10% av din lön! Jag tyckte jag var duktig som sparar/investerar 60%. jag behöver 10-11000 för att leva. 
Matlådor äter jag varje dag. Har ingen möjlighet att äta nån annanstans på min 30 minuter rast.
1 gillning
Sammanfallande nog sitter det ett par tvillingar på nyhetsmorgon nu. Föddes som tvillingar och fick reda på nu (vid 55) att de var enäggs.
Kul att höra hur de tävlade mot varandra, ena var snabbare och starkare så den andre fick bli den smartare. Konkurrens i miljön trots arvet.
Ja det är bara att titta på vilken syskonskara som helst. Arvet slår igenom.
Tyvärr väldigt många som blir provocerade av en random människa på nätet, framförallt på detta forum. Säger mer om dom än dig. 
Det är ju trots allt ett forum där man lyfter ekonomiska frågor, det ska kunna frågas från sitt perspektiv utan att folk blir känslomässigt upprörda av jämförelseskäl.
Det handlar inte om att bli upprörd eller provocerad utan mer om den orimliga ingången att det på något sätt skulle vara rimligt att leva på 10% av lönen under 6års tid för att sedan kunna förtidspensionera sig.
Det går inte applicera på särskilt många personer i Sverige eller ens i världen om man inte lyckats pricka rätt med i princip allt.
Man skall ha rätt utbildning
Få ett jobb i ung ålder som betalar ruskigt bra och med otroliga villkor
Man skall hitta en billig bostad som är såpass nära arbetet att man inte behöver bil
Det skall inte ske några oförutsedda saker såsom sjukdom, barn etc.
9 gillningar
Jag förstår inställningen, men det var ju inte riktigt frågan som TS ställde.
Sen kan man ha åsikter om hur man uttrycker sig.