Tycker det låter som att hon har motstridiga känslor. Å ena sidan vill hon ha FIRE, å andra sidan vill hon inte det på det sätt det är inom räckhåll för henne.
När någon har motstridiga känslor brukar det inte vara så mycket fråga om data, logik eller argument utifrån. Låter som om hon behöver reda ut det här inuti sig själv först.
Precis som andra skriver tror jag du gör klokt i att ge henne tid, men hon gör också klokt i att ge dig möjlighet att pröva FIRE.
Hur skulle det kännas att föreslå ett experiment: du tar ledigt ett år och så utvärderar ni efter det? Kanske vill hon också ha FIRE då, kanske vill du börja jobba igen, kanske vill ni gå skilda vägar, kanske kan ni fortsätta med olika vardagar.
Jag länkade någon studie i en annan tråd om att människor har en reciprocity bias, som visat sig finnas t.o.m hos möss.
Om någon hälsar på dig är det naturligt att hälsa tillbaka, om någon gör dig en tjänst är du mer benägen att göra en liten gentjänst. Undrar om det kan spöka här? Hur ska hon kunna ge dig en motsvarande gentjänst?
Hon kommer alltid känna att hon står i skuld till dig. Vid minsta framtida gräl kan du äga henne genom att säga “jag gav dig minsann si och så mycket, håll tyst och var tacksam”. Du skulle inte ens behöva yttra det, det skulle hänga i luften över henne. Den som är satt i skuld är inte fri.
Det är bara att gratulera till ett bra val av partner. Hellre bråk åt det hållet än om motsatsen.
Undrar vad som händer om du för över en summa till hennes konto utan att fråga? Hur lång tid tar det innan de skickas tillbaka?
Funderar lite på denna del.
Kan det finnas någon oro kring hur du hanterar pengar och investeringar?
Känns inte som att du haft lågrisk och säkra investeringar om du fått kapitalet att växa så pass.
En del människor använder gåvor som ett slags utbyte, och ger inte förbehållslöst. Dvs hon vill inte hamna i en situation där du börjar använda gåvan mot henne “Jaha och här försörjer jag dig och du tänker inte ens göra x eller y”.
Och/eller så gillar hon sitt jobb och skulle bli uttråkad av att leva pensionärsliv hela dagarna. Är ni i samma ålder?
Hon kanske tänker vad händer om vi går isär rent ekonomiskt? Hur klarar hon sig då?Det finns nog många som inte skulle vilja vara så beroende av en partner. Det blir lätt en obalans i förhållandet.
Du skulle ju kunna erbjuda dig att ta en större del av de gemensamma utgifterna så att hon kan öka sitt eget sparande mot FIRE? Då går det iaf lite snabbare för henne att komma i mål.
Jag är inte särskilt rädd för sådana människor, men jag tycker själv illa om att få gåvor. Min flickvän är likadan och väldigt strikt med detta. Hon tycker inte om när jag betalar något åt henne, och går bara med på det när det verkligen är kris; annars vägrar hon. Jag finner det naturligt att vilja vara självständig och klara sig på egna meriter. Jag tycker illa om att få gåvor även när jag vet att personen inte förväntar sig något i utbyte. Jag själv känner att jag genast står i skuld till personen, och det är en obehaglig känsla.
Det här är en gammal instinkt, och inte helt lätt att göra sig av med.
Jag förstår din fru, och tänker hon som mig så handlar det om att känna att man inte är självständig och att man hela tiden står i skuld till den som betalar. Även om det inte är uttalat från den betalande parten så skulle jag känna att vi inte lever som “jämlikar”. Jag skulle också känna att jag inte kunde spendera pengar på vad jag vill och när jag vill på samma sätt som jag kan när jag har min egna inkomst. Jag vill inte behöva “be om lov” för att t.ex köpa ett par nya byxor, och även om den betalande parten kanske inte skulle säga något så hade jag antagligen känt mig “skyldig” som spenderar den andres pengar på sånt som inte är helt nödvändigt.
Jag ser två lösningar som jag hade känt va en bra lösning och det hade varit att den andra parten under en viss tid framöver betalar t.ex alla fasta kostnader samt mat så att jag hade kunnat sparat en betydande del av min inkomst och således själv nått fire inom några år. Alternativt att jag kanske hade kunnat ha ett deltidsjobb/extrajobb där pengarna som kommer in enbart är mina och att jag då känner en frihet i det och att den andre tar alla kostnader. Då är man förvisso inte helt fire men det räcker ju att jobba ett oar dagar i månaden för att få in vad som krävs i “fickpengar”.
För övrigt tycker jag att det är fint av dig att erbjuda dig, det hade inte alla gjort även om dom hade haft möjligheten.
Jag med.
Jag trodde att det skulle handla om att TS kände att tanken på FIRE hade blivit lite av ett gift, d v s att hen hade blivit alltför besatt av det hela.
Får gå och lägga mig tidigt ikväll.
Ovan tror jag mycket väl kan vara en del av problemet i kombination med att man också lite lämnar sin karriär bakom sig vid fire. Det blir nästan en lite existentiell fråga, vem är jag nu när jag kliver ur min yrkesroll?
Ja, hon är less på att gå till jobbet varje dag och hålla på med saker men samtidigt så kanske hon är osäker på vad det skulle innebära att inte gå till jobbet. Hon kanske är rädd att det blir tråkigt att inte ha ett jobb att gå till och inga kollegor att träffa; att det blir instängt att mest vara hemma med dig.
Hon kanske inte kan formulera det så, eller ens riktigt vet vad hon känner. Eller inte riktigt vill säga det.
Jag skulle själv inte vilja sluta jobba.
Mitt förslag är att försöka hitta någon lösning att hon går ner i arbetstid. T.ex. skulle kanske lediga fredagar vara trevligt? Är arbetsgivaren öppen för sådana lösningar? Det kanske skulle vara något för dig också. Annars kanske det också kan fungera att ta ut extra obetalda ledigheter så att man kanske får ihop någonstans 10 semesterveckor på ett år, eller mer. Det kan ju fungera som en inkörsport till FIRE.
Undvik klassiska argumentationsfällor och flagga dem när du ser dem.
Var generös.
Om diskussionen fortsätter som den har gjort hittills kan vi moderatorer komma att stänga tråden och utdela varningar. Något vi helst slipper. Så låt oss hålla god ton och fortsätta diskussionen in framåtriktad riktning.
Intressant läge. Vi slog ihop vår ekonomi helt direkt vi flyttade ihop. Dvs allt mitt är ditt och vice versa när det gäller utgifter och inkomster och sparande. Turades om att arbeta och studera några år.
Vi skulle inte ha det problemet du nämner.
Ge högtidligen bort en lagom rejäl summa till henne. Kan det hjälpa.?
Intressant tråd att följa.
Grattis till att ha lyckats nå fram till en mycket bra ekonomisk situation som jag ändå tycker att man måste lyfta här!
När det kommer till känslor blir det såklart svårare och det kan vara enklare att lägga fram det hela som olika experiment:
Vi kan spendera mer tid på projekt eller aktivitet X, Y, Z som vi velat göra utan att känna att vi har tid till det.
Vi provar att jobba låt säga tre dagar i veckan och ser hur det känns.
Sen kan man bygga på dessa experiment / varianter att “prova på” tills man hittar det som faktiskt fungerar.
Ett sätt att vrida på det här med mina och dina pengar är att lyfta frågan hur din partner hade sett på ett arv. Givet att partnern hade velat arbeta mindre och det kommit pengar från ett arv: hur hade det fungerat?
Hur lång tid tar det innan de skickas tillbaka?