Kombinerat med 4 (fast kanske inte lika många)
Definitiv 4! Som någon annan skrev så är familj minst lika stor begränsning som jobb då (särskilt som familj också medfört avsevärt större ekonomiska kostnader som ska täckas av lönen), men skulle verkligen önska jag kunde ägna den tid jag nu jobbar åt intressen jag brinner för istället, trots att jag jobbar med mjukvaruutveckling som jag gillar, och säkerligen skulle lägga åtminstone lite tid på att haxxa på olika småprojekt även om jag vore arbetsfri.
Jag tror att många skulle kunna tänka sig att jobba 3-dagars veckor för 60% av lönen. Det svåra för lärare är ofta att få en tjänst under 100%. Lite mindre kan gå men innebär ofta att man ändå får göra allt jobb men inte få betalt för det.
#1 här
@Anonym Går det att lägga in en poll ?
Ok, här kommer en omröstning.
- Typ 1 “Jobbet suger”
- Typ 2 “Jobbet är kul”
- Typ 3 “Tungt ansvar”
- Typ 4 “Jakt och fiske”
0
röster
1 gillning
Va då jakt å fiske???
Ja, eller golf eller vad det nu är för aktivitet som drar…
Varit bättre å skriva fritidsintressen isället för någe specefikt…
1 gillning
Namnen var inte menade att tas bokstavligt, alltså inget av dem.
Skulle det råka inkludera mig åt andra hållet?
Jobbar 7 dar i veckan för det mesta men när jag inte sätter upp en maskin kan det ju bli så lite some 20 minuter av arbete på en dag
Är mix av 2 och 4. Har massor med fritidsintressen och hobbies, men det jag jobbar med skulle vara en av dem om jag inte fick utlopp för det under arbetstid.
Var ekonomiskt oansvarig som ung och valde att jobba mindre och resa mer. Är runt 50 nu, och skulle möjligen kunna göra en snål-FIRE men har snarare funderingar på att grunda en startup att bygga upp fram till jag är 60-65.
Men är inte alls någon anhängare av FIRE. Jag avundades de som hade lite bättre ekonomiskt sinne då jag var ung, men i backspegeln tycker jag nog att resa och festa gör man bäst som ung, och jobba gör man bäst då man är lite äldre.
Sen om man inte alls är gillar sitt jobb kan jag förstå om man vill korta ner antal år man behöver göra det, men kan kanske hjälpa att hitta något man har intresse för om man tar sig tid och leva livet lite innan man bestämmer sig för vad man vill bli.
1 gillning
Jag har funderat otroligt mycket på det här genom mitt liv hittills om jobb och allt och känt mig så jäkla kass att jag inte platsar in bland de som älskar att jobba.
Så på de där frågorna landar jag på alternativ 1 och 4.
Skulle jag börja jobba med de jag gör i kategori 4, så skulle de också hamna på alternativ 1 oavsett.
Hela konceptet att gå iväg till något 5 dagar i veckan istället för att följa huvud och kropp från dag till dag är de som sätter käppar i hjulet.
Jag vill vakna upp, 7 dagar i veckan och fundera på “Vad vill jag göra idag? Vad känner jag för att göra? Vad säger kroppen att jag borde göra idag?”.
Vissa dagar kanske jag vill jobba, andra dagar vill jag bara ligga i soffan, sen finns det dagar då jag vill gå ut i skogen eller sätta mig på en uteservering, finns dagar då jag vill starta sidoverksamhet, hjälpa en kompis att måla om huset exempelvis.
Att inte få göra de valet varje dag, gör att jag vill uppnå FIRE.
Men vissa dagar vill jag också jobba då det är bra att träffa andra människor och jag mår bra av att jobba också, men att inte ha valet är där problematiken ligger.
Mitt mål med FIRE är att alla fasta kostnader exklusive mat ska vara täckta. Min pengamaskin ska vara min egna “A-kassa”.
Sen är nog det enda hållbara sättet för mig att jobba på, är som Frilansande konsult där jag kör några mindre uppdrag per år för att få ihop till maten och konsumtion, och är ledig där emellan.
4 gillningar
Bingo. Känt som du AliceG. Förutom att jag verkligen gillar att var ledig. Ju mer tid för resor med frun desto bättre.
Jobbade lite (med hyfsat bra betalt) som senior expert och stöd till yngre förmågor sista åren innan pension (i förtid några år). Hade då sparat ihop så det räckte till pensionen. Jag tappade lusten för chefsjobb och projektledning mm efter ca 45 års ålder men ofta fanns ingen annan lämplig 
tidvis så man fick köra på ändå. Rätt ok om man blev “avbytt” inom rimlig tid.
1 gillning
Jag håller med, menade mest att viljan att fortsätta jobba 40-60% högt upp i åldrarna finns. Givet att man inte behöver sänka sina utgifter och sin levnadsstandard, t.ex. genom att få full lön eller genom att täcka upp resterande 40-60% med eget sparande.
Detta är ju som @janbolmeson ofta berättar verkligheten för många äldre före-detta företagare och högre chefer som sitter i diverse styrelser. Man får vara lite social, tycka till, utan att egentligen behöva producera något eftersom det är VD:n och företagets anställdas jobb.
1 gillning
Det kan ju finnas fler varianter av ”GW-scenariot” En äldre släkting till mig var högsta chef för en statlig myndighet. Det här under välfärdsstatens blomstringsperiod, så några år tillbaka i tiden. När han gick i pension fortsatte han att extraknäcka som ”experthandläggare”.
Kollegorna på myndigheten hade en särskild låda där de placerade dossierer med särskilt knepiga ärenden. Någon gång per månad tömdes lådan och innehållet skickades med posten. Min släkting pysslade sedan med dessa ärenden och hade, såvitt jag förstår, en intermittent anställning och fick ut timlön.
För min släkting var jobbet livet. Det var hans grej helt och hållet. På julen brukade han varje år få olika böcker som handlade om ”det senaste” inom hans jobbområde.
Vi har en rolig pärm hemma som han fick av kollegorna på myndigheten när han gick i pension. Där finns alla mediala skriverier samlade från hela hans karriär. Att döma av dessa hade han karaktären av ”byråkraternas James Bond”. Han hanterade många medialt högprofilerade ärenden med den tidens främsta svenska kändisar och hade nära kontakt med ledande politiker. De nämnde honom vid namn när Expressen frågade om något stort ärende.
På 60- och 70-talen var Sverige mer provinsiellt och olika myndigheter hade en större medial roll än idag. Näringslivet hade på motsvarande sätt en lägre medial profil än idag.
Idag är jag osäker på hur det här skulle fungera. Vi hade en senior medarbetare anställd på en sorts säsongsanställning tidigare, på myndigheten där jag jobbar själv. Inom flera områden finns tydliga arbetstoppar så modellen är, rent ekonomiskt, inte dålig. Däremot gjordes det senare en bedömning att tjänsten behövde upphandlas. Det handlar dock inte om några jättebelopp och området är smalt. Jag är ganska säker på att vår seniora medarbetare fortfarande gör sina årliga inhopp. Att jobba 1-2 månader med en avgränsad uppgift som man känner till väl behöver ju inte vara så betungande. Ett extra plus är förstås om behovet infaller under rätt årstid.
Om jag nådde summor liknande FIRE skulle jag äntligen starta det företag jag tänkt på länge, eftersom det ger en säkerhet och möjlighet att investera i verksamheten.
Håll tummarna för att Alibaba 5x:ar.
1 gillning
Jag har för tillfället full lön och är arbetsbefriad.
Nynnar vidare på “Money for nothing”…
3 gillningar
OT: Finns det någon tråd där du berättar om hur det är för dig att bo Kina? Hur det blev just Kina m m. (Om inte, kan du starta en?)
Jag är i en lite knepig sits, jag skulle säga att mina arbetsuppgifter solklart är kategori 3,
jag har tunga ansvarsroller och utan arbetet jag gör skulle företaget jag arbetar få problem. Visst det går alltid rekrytera men vi är ett väl sammansvetsat gäng som alla vet våra roller och kompletterar varandra bra.
MEN jag älskar inte mitt arbete, jag är halvvägs i livet och har sen några år tillbaka rannsakat mig och börjat värdesätta andra saker i livet då jag rent ekonomiskt ser att jag har stora möjligheter att ta ut svängarna mer och ta kontroll över tiden jag har kvar, skulle inte ha några som helst problem att på dagen sluta och bara säga hejdå, så på ett personligt plan så är jag närmare kategori 1.
Nu är man ju trots allt Svensk så jag väntar på rätt läge, men snart så… 
1 gillning