Säg att man skulle få ett mångmiljonbelopp som gåva från en släkting i utlandet. Det är ju redan en process bara att få in pengarna på sin primära bank tänker jag, med att bevisa var pengarna kommer ifrån o.s.v. Men sedan är ju det första tipset man brukar få i sådana lägen att inte göra något på t.ex. 6 månader. Då vill man ju inte ha pengarna liggandes utan insättningsgaranti under den tiden, vilket innebär att man skulle behöva sprida ut dem över 7–8 banker.
Det jag undrar är: måste man då gå igenom hela KYC-processen hos alla dessa banker? Eller räcker det att den första banken som tog emot pengarna redan har verifierat allt?
Hur gör man annars? Läser så mycket här och på andra forum om folk som haft problem med att ens flytta pengar eller lägga handpenning på boende. Då tänker jag att det här borde vara samma huvudvärk fast gånger tio – att behöva kämpa med 7–8 banker samtidigt…
Flyttar man in pengarna till en bank, så blir huvudprocessen med den banken. Pengar från utlandet granska hårdare
Flyttar man pengar till andra banker därefter så kan de såklart också ställa frågor, om det är plötsliga stora belopp. Men min uppfattning är att sådant triggas mer sällan när transaktioner görs inom svenska systemet
Därefter hade jag väl hellre öppnat ett fondkonto och köpt någon/några korträntefonder istället för att flytta runt pengar till olika banker mht insättningsgarantin. Om man nu är orolig att ens huvudbank ska gå i putten just de 6 månaderna man ligger långt över insättningsgarantin
Pengar i fonder är ju separerade från banken och ligger i ett separat institut. Man har helt enkelt en tillgång istället för en garanti att det ska betalas ut.