jag känner mig ganska redo att flytta. helt 100% blir man väl aldrig antar jag. men det finns några orosfaktorer jag känner
-
jag är dålig på att ta hand om mig själv, kommer antagligen mest sitta inomhus och stirra in i väggen och se på när pengarna slösas bort på boende. har testat korridor ett år, och blev mycket dålig mat och satt uppe sent om kvällarna och försökte plugga, det blev ingen riktig hit precis
-
vad händer om jag kuggar någon spärrtenta? blir av med csn? då kan det bli luckor i utbildningen. jag har redan nu en tenta jag inte klarat. jag måste klara den för att få läsa 2 andra kurser kommande termin. det är inte hela världen dock, jag läser ändå 100% denna termin och nästa då jag kan flytta lite kurser, samt får om inte annat chansen att tenta av den spärrkursen i januari och februari. problemet blir året efter, då kommer jag bara kunna läsa 50% första terminen skulle man kunna säga, och då blir det nog minst 2 resttentor till efter att utbildningen är avslutade liksom. iofs är det inte många ingenjörer som inte har resttentor efter att utbildningen är klar. genomsnittstiden för civilingenjör är tex 8 år för examensbevis. jag vet med mig att jag är ganska lat i skolan. tycker det är mycket enklare att jobba när man har fasta arbetstider att förhålla sig till och inga klasskompisar man verkligen måste kämpa för att få de att vara med och plugga i skolan för att det ska bli något gjort.
-
nu pluggar jag till något det finns efterfrågan på och det verkar inte vara några konstigheter att få arbete, men om mitt internship skulle skita sig vore det ju tråkigt. dock har jag 2 kollegor som gått samma utbildning som mig, den ena hoppade av halvvägs och började jobba, den andra gick klart. båda hade samma internship som jag har nu och har fått anställning båda två
-
jag går från att ha ett kapital på ca 510k bil inräknat, till att lägga 85k kontantinsats och 100-150k i renovering + lite möbler, kvar blir då runt kanske 250 varav 60k är låst i en fond jag endast kan ta ut på månadsbasis över 5 års period. bilen säljer jag som sagt. visst, det kanske är tillräcklig buffert för att man ska klara sig tills man börjar jobba, men det är inte en förmögenhet direkt. skulle jag bo hemma ett år till skulle jag nästan dubbla den bufferten, utifrån att jag köper lägenhet i samma prisklass dvs. jag ger mig inte samma goda förutsättningar för livet efter studierna.
jag funderar på att lägga ett litet skambud, den har varit till salu länge. renovera är något jag verkligen känner att jag vill göra dock. jag gillar verkligen den typen av fritidssyssla